Skurar av nåd ska få falla

1. Skurar av nåd ska få falla, 
det lovar Gud i sitt ord. 
Härliga, saliga tider 
unnar han hela vår jord.
Skurar från höjden,
ymniga, sänd oss, o Gud! 
Droppar ej endast, men skurar, 
Herre, att falla nu bjud! 

2. Skurar av nåd ska få falla,
fröjda vårt hjärta igen!
Törstande ängarna väntar
skurar från himmelen än. 
Skurar från höjden...

3. Skurar av nåd ska få falla, 
sänd dem nu ner till vår jord! 
Sänd oss välsignelsens tider, 
som du har sagt i ditt ord!
Skurar från höjden...

4. Skurar av nåd ska få falla, 
Gud, låt dem falla just nu! 
Gud, medan här vi dej beder, 
sänd oss välsignelsen du! 
Skurar från höjden...

Text: Daniel Webster Whittle 1883 (43 år), sv. övers.
Musik: James McGranahan 1883 (43 år)

Guds underbara nåd mot mej

1. Guds underbara nåd mot mej
jag aldrig fatta kan,
att han, fast jag ovärdig var,
i nåd mej tog sej an.
Men jag vet på vem jag tror
och är förvissad att han är mäktig
att till sin dag bevara
vad han mej anförtrott av nåd!

2. Jag lyckas aldrig helt förstå
hans kärlek, trofasthet,
och hur förtröstan på hans ord
mej skänkte salighet.
Men jag vet på vem jag tror...

3. Jag fattar inte Andens verk
med hårda syndaren,
hur genom ordets ljus han för
till tron på Frälsaren.
Men jag vet på vem jag tror...

4. Jag anar ej om mina dar
blir många eller få,
och ej var faror möter mej
på vägen jag ska gå.
Men jag vet på vem jag tror...

5. Jag vet ej om min kropp blir lagd
i graven, mörk och trång,
förrän jag Herren möta får
med kropp och själ en gång.
Men jag vet på vem jag tror...

Text: Daniel Webster Whittle 1883 (43 år) "I know not why God´s wondrous grace", sv. övers. enligt Segertoner 1960, bearb. A. H. 2012
Musik: James McGranahan

D W Whittle:



J McGranahan:

Gå, Sion, din konung att möta

1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dej som väntande brud.
Stå upp, stå upp,
i jublande sånger brist ut!
Möt upp, möt upp

kring honom, här är han till slut!

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad, var glad,

var glad i din Herre och Gud!

Var glad, var glad

och hylla din Konung och Gud!

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
För dej, för mej

han lider och dömer oss ej.

För dej, för mej

på korset han uppoffrar sej.

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
han gravarnas slumrare väcker
till liv ut ur seklernas grus.
Vad ljus, vad ljus

från graven det nu strålar ut!

Vad liv, vad liv!

O död, nu ditt välde är slut!

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
då Gud uti alla blir allt.

Hans makt, hans prakt,

hans eviga välde besjung,

hans makt, hans prakt

som världarnas Herre och Kung!

Text: Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986 och 2023

Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

I denna bearbetade version får stroferna behålla (om än ibland bearbetade) de avslutningar som de från början hade i den svenska översättningen (jfr Sionstoner 1889, 1906, 1935 och 1972). 

E Nyström:

J McGranahan:

Nattens skuggor sakta viker

1. Nattens skuggor sakta viker,

morgonstjärnan ljuvligt ler,

snart den sälla dagen randas,

och dess sol går aldrig ner.

Herren kommer,

Herren kommer,

slut är då all jordens strid.

Bruden siras,

bröllop firas

i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen

när de frälsta där en gång

efter tidens vedermöda

stämmer upp sin segersång!

Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mig redo

till ditt möte varje stund!

Sen må jord och himmel falla,

fast består min sällhetsgrund.

Herren kommer...

Text (=SvPs1986 nr 318): Nils Frykman 1889 (47 år)

Melodi: James McGranahan 1881 (41 år) "When the storms of life are raging" 

Denna psalm om Kristi återkomst som en gryning ("morgonstjärnan ljuvligt ler", jfr Uppenbarelseboken 22:16) trycktes första gången i tidningen Sanningsvittnet nr 32 1889. Den tillhör alltså - om den inte legat i skrivbordslådan flera år - den mer "mogne" Nils Frykmans skapelser och tycks vara skriven efter hans emigration till USA. Men eftersom han verkade i bygder med många nyutvandrade svenskar (i Chicago- resp. Minneapolis-området) kunde han fortsätta skriva sina sånger på svenska. En av hans söner och Andrew L Skoog översatte dem dock sedermera till engelska/amerikanska.

Psalmen har en övervägande ljus "gryningsstämning", ja, rena jublet bryter lös i vers två! Men sista versen präglas också av stort allvar: "Dyre (Herre) Jesu, håll mig redo". Den strofen har inte sällan sjungits separat som avslutning av gudstjänster och t.o.m. årsmöten och sammanträden.

N Frykman:

J McGranahan: