Gå, Sion, din konung att möta

1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dej som väntande brud.
Stå upp, stå upp,
i jublande sånger brist ut!
Möt upp, möt upp

kring honom, här är han till slut!

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad, var glad,

var glad i din Herre och Gud!

Var glad, var glad

och hylla din Konung och Gud!

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
För dej, för mej

han lider och dömer oss ej.

För dej, för mej

på korset han uppoffrar sej.

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
han gravarnas slumrare väcker
till liv ut ur seklernas grus.
Vad ljus, vad ljus

från graven det nu strålar ut!

Vad liv, vad liv!

O död, nu ditt välde är slut!

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
då Gud uti alla blir allt.

Hans makt, hans prakt,

hans eviga välde besjung,

hans makt, hans prakt

som världarnas Herre och Kung!

Text: Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986 och 2023

Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

I denna bearbetade version får stroferna behålla (om än ibland bearbetade) de avslutningar som de från början hade i den svenska översättningen (jfr Sionstoner 1889, 1906, 1935 och 1972). 

E Nyström:

J McGranahan: