Hur ska vi rätt dej prisa?

1. Hur ska vi rätt dej prisa,
o Gud, för all din nåd?
Hur ska vi rätt bevisa
vårt tack i verk och råd?
Ej mäktar hjärtat skatta
vad gott av dej vi sport,
ej tanken se och fatta
vad oss din kärlek gjort!

2. De blev till slut förgångna,
de långa sorgeår,
då människor hölls fångna
i ovissheten svår,
då tomma mänskofunder
trängt undan Herrens ord
och rubbat hoppets grunder
och inskränkt Herrens bord.

3. Välsignad vare Herren,
som frälst sin lilla hjord!
Nu nära liksom fjärran
bor rikligen hans ord.
I slott och koja lika 
finns salighetens tröst, 
och fattiga och rika
kan höra nådens röst.

4. Men lär oss därpå akta,
o Gud, i denna tid,
ditt ord med flit betrakta
och fasta stå därvid,
att oss ej går än värre
och dubbelt straff vi får,
när i ditt ljus, o Herre,
vi ändå inte går!

5. Låt din församling vaken
bevara vad den fått!
Låt varje ljus i staken
stå kvar hos oss för gott!
När lagen oss fått döma,
så varje mun blir stum,
låt nåd och frid få strömma
med evangelium!

6. O Gud, vår Fader käre,
håll över oss din hand,
och rika frukter bäre
ditt ord i stad och land!
Det ljus du återväckte
må alltid lysa här,
så släkte efter släkte
får se dej som du är!

Text. v. 1-4, 6 Johan Ludvig Runeberg  v. 5 A.H. 2012
Melodi: Melchior Teschner

Bevara, Gud, vårt fosterland

Alt. norsk koral:



1. Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starka hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.

3. Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

4. Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

5. Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det intill tidens slut
nu i ditt ljus få vecklas ut.

6. Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart oss lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)

Musik: Balthasar König 1738, alt finsk 1702, alt. Edvard Grieg

(För alternativ strofkonstellation, se 1986 års psalmbok nr 593)

Jag lyfter ögat mot himmelen

Alt. koral:




1. Jag lyfter ögat mot himmelen

och knäpper hop mina händer.

Du käre Gud, som är barnens vän,

till dej min tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dej,

och gärna vill jag det göra.

Jag vet det visst att du ser på mej,

och vad jag ber vill du höra.

3. Tack för allt gott du mej ständigt ger

att känna, älska och äga.

Tack, gode Fader, för mycket mer

än jag kan tänka och säga.

4. Jag är en planta här i din gård

för evigheten uppdriven.

Jag var knappt till när din fadersvård

åt mej då redan var given.

5. Så skydda mej med din starka hand,

du Fader god utan like,

och låt mej växa för livets land,

som är ditt himmelska rike.  

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.

Musik: Oskar Lindberg, alt. Rudolf Lagi

J L Runeberg:

En dyr klenod

1. En dyr klenod, en klar och ren

oss unnats här att äga,

ej pärlor, guld och ädelsten

dess värde kan uppväga.

En skatt, den yppersta på jord,

får vi vår egen kalla,

den skatten är Guds eget ord,

den tillhör nu oss alla.

2. När annat som vi anser värt

att äga här och spara,

av rost och mal och tid förtärt,

hör upp vår fröjd att vara,

när dagens verk förgås med hast,

ja, förr än afton stundat,

står än Guds ord så nytt och fast

som när det först vart grundat.

3. Det tärs av ålder ej och tid,

om än den evigt räckte.

Det går med samma kraft och frid

från släkte och till släkte.

Guds ord förblir i evighet,

när annat allt har farit.

Det ej av tidens växling vet,

likt Gud, som evigt varit.

4. Det kära ord, det enkla ord,

hur kan vi det förgäta?

Var är en mänsklig visdom spord

som sig därmed kan mäta?

Var ger oss världen sådan grund,

där vi vårt liv kan bygga,

som ordet från Guds egen mun,

det eviga och trygga?

5. Har jag det ordet sökt till stöd,

när andra stöd mig svikit,

från världens hav, dess storm och nöd,

in i den hamnen vikit,

då vet jag vad jag tryggas vid,

var jag mitt fäste finner,

då känner jag en ort av frid,

dit inga sorger hinner.

6. Som vattenfågeln dyker ned

i fjärdens klara bölja

att minsta fläck av stoft därmed

från sina vingar skölja,

så tvår sig anden ren och skär

i ordets djup, det klara,

och känner att vårt hem det är,

där vi i fröjd får vara.

7. Välsignat vare, Gud, ditt namn,

och utan ände prisat,

att du till säker tröst och hamn

oss alla vägen visat.

Vem är nu fattig, vem är rik,

när ej ditt ord oss fattas?

Den ene har, den andre lik,

ju det som mest må skattas. 

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), bearb. 1986, 2016

Musik: Burkhard Waldis 1553 (58 år)

Gud, se i nåd till dessa två

 

1. Gud, se i nåd till dessa två,

som vi här ser inför dig stå

med löfte att i liv och död

gemensamt dela lust och nöd.

2. De slutit nu i denna stund

ett heligt kärlekens förbund.

I nåd, o Herre, hos dem bliv

och din välsignelse dem giv.

3. Här levs ej blott i rosengård

och mången prövning kan bli hård;

behåll dem då, o Herre god,

i kärlek som ger tröst och mod.

4. Din Ande må ledsaga dem

och bli en gäst i deras hem,

att stilla fröjd och ljuvlig ro

med honom där får bli och bo.

5. O Gud, vi böjer oss för dig,

som är vår Gud evinnerlig,

vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd.

Välsigna oss och giv oss nåd.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.

Musik: Rudolf Lagi 1867 (44 år), alt. Strassburg 1545 ("Se Jesus är ett tröstrikt namn")