Johan Kahl 300 år: Fröjd i höjden

 

1. Fröjd i höjden,
så att fröjden 
genljud ger i världen all!
Fröjd på jorden,

jubelorden
ger i himlen återskall!
Fröjdes djuren,
all naturen, 
botat är nu Adams fall,

2. gäldad skulden,
helgad mullen, 
ty uppstånden Jesus är,
vreden stillad,
lösen gillad
av vår Gud och Fader kär,
döden dräpen,
satan häpen
att hans välde stäcktes här.

3. Låt oss skynda
att ur synda-
fängelset med glädje gå!
Tänd var lampa
och nertrampa
satan som la bojan på!
Strax på stunden
från avgrunden,
syskon, låt oss nu uppstå!

4. Sjung nu psalmer,
frambär palmer
åt vår Gud och Människa,
som nu äger
härlig seger
över väldigheterna.
Draken krossat,
oss förlossat
har han ju! Halleluja!

Text: Johan Kahl (1721-46), bearb A.H.

Musik: Joachim Neander (1650-80)

Upp, upp min själ och sjung!

1. Upp, upp min själ och sjung!

Stig dristigt upp ur gruset,

inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron!

Fast blicken svag och tung

måst blunda vid det ljuset,

så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton!

Ty du till fröjden

som är i höjden,

till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod.

All himlens helga prakt

av Herrens stora makt

har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott,

så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!

2. Du ej vid Sinai

i mörker, blixt och dunder

behöver bäva mer, du bjuden är till fest,

att Sion få bese

och Salems glädjeunder

hos Nya Testamentets Medlare och Präst.

Om lystna världen

har frid i flärden,

så sjung du helig, lov, pris, tack, halleluja!

Ty fast du än är här

och svaga hyddan bär

så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt.

Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.

3. O vilken härlig lott

att Herren lik få vakna

och där förklarad skåda honom som han är!

Då är allt glädje blott,

jag ingenting skall sakna,

nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär.

Mig kronan räckes,

jag övertäckes

med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.

Min gamle Adam svår

och varje bitter tår,

allt blir förbytt i helighet och härlighet

och Gud får pris och lov och tack i evighet.

4. Då redan här jag får

så ofta lycklig vara,

fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se,

då himmelsk sång mig når

re´n här med toner klara,

hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!

I lyckans stunder

Guds kärleks under

så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.

Men när jag tänker på

att en gång jag skall få

med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,

då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång!

5. Den nya visan där,

den sjungs till Lammets ära,

och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.

Den vill jag redan här

så gott jag kan mig lära

och stämma in i himlens glada melodi:

Guds Lamm ske ära,

som kom oss nära

och som på korset återlöst oss med sitt blod!

Det värdigt är all makt,

kraft, rikedom och prakt,

lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!

Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!

Text: Johan Kahl 1745 (24 år, död 1746, 25 år), bearb.

Musik: Finsk folkmelodi, alt. svensk folkmelodi, alt. Joel Blomqvist (i så fall med repris på sista raden i varje strof).