tisdag 12 januari 2010

Upp, upp min själ och sjung!





1. Upp, upp min själ och sjung!
Stig dristigt upp ur gruset,
inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron!
Fast blicken svag och tung
måst blunda vid det ljuset,
så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton!
Ty du till fröjden
som är i höjden,
till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod.
All himlens helga prakt
av Herrens stora makt
har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott,
så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!

2. Du ej vid Sinai
i mörker, blixt och dunder
behöver bäva mer, du bjuden är till fest,
att Sion få bese
och Salems glädjeunder
hos Nya Testamentets Medlare och Präst.
Om lystna världen
har frid i flärden,
så sjung du helig, lov, pris, tack, halleluja!
Ty fast du än är här
och svaga hyddan bär
så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt.
Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.

3. O vilken härlig lott
att Herren lik få vakna
och där förklarad skåda honom som han är!
Då är allt glädje blott,
jag ingenting skall sakna,
nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär.
Mig kronan räckes,
jag övertäckes
med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.
Min gamle Adam svår
och varje bitter tår,
allt blir förbytt i helighet och härlighet
och Gud får pris och lov och tack i evighet.

4. Då redan här jag får
så ofta lycklig vara,
fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se,
då himmelsk sång mig når
re´n här med toner klara,
hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!
I lyckans stunder
Guds kärleks under
så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.
Men när jag tänker på
att en gång jag skall få
med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,
då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång!

5. Den nya visan där,
den sjungs till Lammets ära,
och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.
Den vill jag redan här
så gott jag kan mig lära
och stämma in i himlens glada melodi:
Guds Lamm ske ära,
som kom oss nära
och som på korset återlöst oss med sitt blod!
Det värdigt är all makt,
kraft, rikedom och prakt,
lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!
Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!

Text: Johan Kahl 1745 (24 år, död 1746, 25 år), bearb.
Musik: Finsk folkmelodi, alt. svensk folkmelodi, alt. Joel Blomqvist (i så fall med repris på sista raden i varje strof).

Inga kommentarer: