En visa med käck melodi: Jag vet ett land av ljuvt behag (musik Ferdinand Fröding)

1. Jag vet ett land av ljuvt behag,

där Herrens helgon bor,

där natten flyr för evig dag

och mödan byts i ro.

Dess blommor står i evig vår

och faller aldrig av,

men mellan denna nejd och vår

går dödens djupa grav.

2. Hur ljuvligt ler den gröna strand

bortom den mörka våg,

så Israel till Kanaans land

hän över Jordan såg.

Men ack, vårt hjärta ängsligt står

vid denna mörka flod,

ty övergången känns så svår

för dödligt kött och blod.

3. Må tvivlets dimmor vika snart,

som skymmer här vår syn,

så att vi skådar mera klart

vårt hemland genom skyn!

Om från den höjd där Mose stod

vi kunde se vårt land,

då skulle inte dödens flod

oss skrämma från dess strand!

Text: Isaac Watts, sv övers Erik Nyström

Musik: Ferdinand Fröding (Gustaf Frödings far "innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst").

En blick på den korsfäste livet dej ger

1. En blick på den korsfäste livet dej ger,
ja, just nu finns det liv där för dej!
Så se, kära vän, för så ska du bli frälst,
se på honom som offrade sej!
Se! Se! Se och lev!
En blick på den korsfäste livet dej ger,
ja, just finns det liv där för dej!

2. Varför kom han väl hit för att bära vår synd,
om din börda ej också han tog?
Varför flöt från hans sida det renande blod,
om din skuld han ej gäldade nog?
Se! Se! Se...

3. Ej med dina tårar, din ånger och bön,
men i blodet försoning du får.
Ja, salig du är om du strax med din tyngd
utav synder till Frälsaren går.
Se! Se! Se...

4. Ja, visst får du komma, för Gud har ju sagt
dej att allting i ordning nu är;
när tiden var inne till jorden han kom
och sin gärning fullbordade här.
Se! Se! Se...

5. Så ta då med glädje av Jesus emot,
då han eviga livet dej ger.
Då han, din rättfärdighet, lever, så vet
att i evighet dör du ej mer.
Se! Se! Se...

Text: Amelia M Hull 1860 (35 år), övers. Erik Nyström, bearb. 2014
Musik: Edward G Taylor 1860 (76 år)

12 Högtlovat vare Jesu namn

1. Högtlovat vare Jesu namn,
du änglaskara, sjung,
och bär den gyllne kronan fram
till honom, alla kungars kung.

2. Och du, martyrers trogna här,
som gått en stig så tung,
dig skynda fram, din hyllning bär
att ära honom, kungars kung.

3. Du Herrens folk, som löst han har
ur syndens boja tung,
träd fram med lovsång, ren och klar,
att prisa honom, kungars kung.

4. Upp, varje folk och släkt och stam
och Herrens ära sjung.
Vak upp, mitt hjärta, skynda fram
att hylla honom, kungars kung.

*5. Dig, Herre Jesus, vi tillber
och om din nåd bär bud
tills vi i härlighet dig ser,
vår Jesus, Herre, Konung, Gud!

Text: Edward Perronet 1779 (53 år), Erik Nyström 1893 (51 år), bearb. v. 5 A.H. 2008

Musik: William Shrubsole 1779 (19 år)

Du som av kärlek varm

1. Du som av kärlek varm
blödde för mej,
dra mej för varje dag
närmare dej.
Fyll du mitt hjärta så
att jag av kärlek må
offra med fröjd också
något för dej.

2. Du som i himlens höjd
beder för mej,
hjälp mej att se i tro,
Herre, till dej,
så att jag korset bär,
nöjd med vad du mej lär,
redo att vittna här
något om dej.

3. Bo med din Andes kraft,
Herre, i mej,
så kan jag varje dag
leva för dej,
lindra ett hjärtas sår,
söka ett vilset får,
göra var än jag går
något för dej.

4. Allt vad jag är och har
skänkte du mej.
Hjälp mej att helga det,
Herre, åt dej.
Och när jag utan brist
en gång dej ser till sist,
blir du, o Herre Krist,
allting för mej.

Text: Sylvanus Dryden Phelps 1862 (46 år), Erik Nyström 1893, ngt bearb. 1986, 2024

Musik: Robert Lowry 1871 (45 år)

Gå, Sion, din konung att möta

1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dej som väntande brud.
Stå upp, stå upp,
i jublande sånger brist ut!
Möt upp, möt upp

kring honom, här är han till slut!

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad, var glad,

var glad i din Herre och Gud!

Var glad, var glad

och hylla din Konung och Gud!

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
För dej, för mej

han lider och dömer oss ej.

För dej, för mej

på korset han uppoffrar sej.

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
han gravarnas slumrare väcker
till liv ut ur seklernas grus.
Vad ljus, vad ljus

från graven det nu strålar ut!

Vad liv, vad liv!

O död, nu ditt välde är slut!

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
då Gud uti alla blir allt.

Hans makt, hans prakt,

hans eviga välde besjung,

hans makt, hans prakt

som världarnas Herre och Kung!

Text: Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986 och 2023

Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

I denna bearbetade version får stroferna behålla (om än ibland bearbetade) de avslutningar som de från början hade i den svenska översättningen (jfr Sionstoner 1889, 1906, 1935 och 1972). 

E Nyström:

J McGranahan:

Jesus Kristus är uppstånden

1. Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.
Jord och himmel nu må fröjdas.
Själva döden bragts på fall.
//: Se, han lever, se han lever
och han evigt leva skall ://

2. Jesus Kristus är uppstånden!
Nu han kungaspiran bär,
och vid Faderns högra sida
vår försvarare han är.
//: Se, han lever, se han lever,
hans rättfärdighet oss klär ://

3. Jesus Kristus är uppstånden!
Döden nu sin udd har mist.
Han som gravens bommar sprängde
skall ju väcka oss till sist.
//: Se han lever, se han lever,
prisad vare Herren Krist ://


Text: Philip Paul Bliss 1876 (död tillsammans med sin hustru i en tågkrasch s.å. 38 år), 
sv övers. Erik Nyström 1893, bearb. 1986, 2011

Se det engelska orginalet här.

Musik: Philip Paul Bliss 1876 

Jag vet en port som öppen står

1. Jag vet en port som öppen står,
där från de gyllne salar
en klarhet som från korset går
om Kristi kärlek talar.
O djup av nåd, min Gud, hos dej,
att porten öppen står för mej,
för mej, för mej,
står öppen också för mej!

2. Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.
O djup av nåd...

3. Så skynda fram, trots oväns hot,
förrän den stängs gå med mej
och kors och krona ta emot,
som Frälsaren vill ge dej.
O djup av nåd...

4. Då vi på andra stranden står
läggs korset av, det tunga.
Vi livets segerkrona får
och Jesu lov ska sjunga.
O djup av nåd... 

Text: Lydia Baxter 1872 (63 år) "There is a gate that stands ajar", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), bearb. A.H. 2015

Musik: Silas Jones Vail 1872 (54 år)

Om den öppna porten till Guds rike handlar denna sång, som tillhör väckelserörelsernas klassiska sångskatt. Vår Frälsare betonar att porten till himmelen är trång (Matteusevangeliet 7:14), men New York-baptisten Lydia Baxter betonar här att den dock står öppen. "För rik och fattig, kung och träl"! Ja, refrängen uttrycker en salig häpenhet över att himlaporten - underbart nog - även står öppen "för mig, för mig, står öppen ock för mig!"

Fortfarande används i psalmboken Erik Nyströms klassiska översättning från 1875. Annars gjorde Lilly Lundequist en annan översättning för Sionstoner 1889, "Det finns en port som öppen står", som användes inom EFS fram till 1972. Kanske det vore dags för en tredje översättning snart - det känns som om psalmen, som ju från början skrevs på folkligast möjliga sätt, nu har förlorat lite av sin språkliga omedelbarhet, medan temat och upplägget är lika aktuellt som någonsin. Här har jag försökt bearbeta Erik Nyströms översättning något.

Melodin av Vail komponerades just till Baxters text och trycktes tillsammans med denna i Ira David Sankeys Sacred Songs 1873. Och redan året därefter fick Lydia Baxter byta korset mot kronan.

Lydia Baxter:

Jesus kär, gå ej förbi mej

1. Jesus kär, gå ej förbi mej.
Låt mej bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker,
gå ej mej förbi.
Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli.
Och då andra du välsignar,
gå ej mej förbi.

2. Låt ock mej vid nådatronen
finna himmelsk ro.
Då jag sjunker ned förkrossad,
Herre, lär mej tro.
Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli...

3. Blott på din förtjänst jag kommer
och din nåd begär.
Intet i mej själv jag äger,
fräls mej som jag är.
Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli...

4. Du är all min glädjekälla,
mer än liv för mej.
Vad i himlen, vad på jorden
har jag utom dej!
Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli...


Text: Fanny Crosby van Alstyne 1868 (48 år) "Pass me not, o gentle Saviour", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), bearb. 1962
Musik: William Henry Doane

Denna psalm påminner mycket om berättelsen om Bartimeus i Markusevangeliet 10:46. Den är ett rop på hjälp, ett rop som inte låter sej tystas av omgivningens hyssjanden. Refrängens upprepade "Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli!" är som en kortversion av den s.k. Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dej över mej syndare."

Även Abrahams mer lugnt hövliga bön i 1 Moseboken 18:3 kan ha tjänat som inspiration, och är ju dessutom nästan ordagrant återgiven i raden "gå ej mig förbi".

Som bönepsalm i många fri- och lågkyrkliga kapell och bönhus har denna sång sjungits mycket flitigt. Den är ju på en gång en väckelsesång och en lovsång (se v. 4) och skulle inte passa illa vid t.ex. nattvardsfirande.

Psalmen är en av Fanny Crosbys mest kända, hör här hur nederländarna sjunger och spelar den! Men den blinda lärarinnan och författarinnan har skrivit över 8000 sånger till, varav många översatts till svenska. I glädjen över honom, som inte bara gick förbi. 

Fanny Crosby:

William Henry Doane:

Hela vägen går han med mej

1. Hela vägen går han med mej,
o vad kan jag önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
genom honom har min själ
//: ty jag vet, vad än mej möter
gör dock Jesus allting väl ://

2. Hela vägen går han med mej,
är på branterna mitt stöd,
ger mej nåd för varje prövning,
styrker mej med livets bröd,
och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
//: fröjdekällor strax ur klippan
springer fram som förr en gång ://

3. Hela vägen går han med mej,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mej i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned
//: skall jag ej den sången glömma:
hela vägen gick han med! ://

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1875 (55 år) "All the way my Saviour leads me", sv. övers. Erik Nyström 1878 (36 år), ngt bearb.
Musik: Robert Lowry 1875 (49 år)

En psalm om vandringen mot det himmelska målet, som alltså lika gärna kunde ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen" som under rubriken "Förtröstan - trygghet".

Anknytningen till Israels barns vandring genom öknen till det utlovade landet syns särskilt tydligt i andra strofen, där "glädjekällor ur klippan" hänsyftar på berättelsen i 2 Moseboken 17.

Huvudtemat att Jesus är med hela vägen, ända fram, alla dagar, är givetvis framför allt hämtat från sista versen i Matteusevangeliet: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Saken upprepas ju effektfullt i början av varje vers, men också (i dåtid) i psalmens avslutningsrad. Och att en "pilgrimssång" bör sluta i himmelen är ju självklart!

Det dröjde bara tre år innan sången var översatt till svenska för de s.k. "Sankeys sånger" (officiellt "Sånger till Lammets lof", orig. "Sacred Songs and Solos"). Naturligtvis var översättaren fil dr Erik Nyström, som översatt kopiösa mängder engelska och amerikanska sånger till svenska, men nästan inte skrivit en enda originalsång själv ("Gå Sion" kan möjligen räknas som en sådan).

Fanny Crosby:

Robert Lowry: