En dalande dag

1. En dalande dag, en flyktig stund

är människans levnad i tiden,

och släktena skifta som löv i lund,

när sommaren är förliden.

Så sjunka vi hän, så redes oss sist

en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,

min ande bidar förskoning.

I liv och död är en hand mig räckt,

som bjuder frid och försoning,

ty Kristus, Guds Son, mig lovat har

i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,

har skymtat de strålande salar,

väl själen endast i aningen såg

dess glans här i tårarnas dalar,

men vägen, vägen den ligger klar

i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,

Guds levande ord, oss givet.

Du ensam de villade leda kan,

du sanningen är och livet.

Och allt vad jag syndat min levnads dag

i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,

du vakar, tills dag sig tänder.

När morgon upprinner, då är jag i hamn

och skådar mitt hemlands stränder

och griper med outsäglig fröjd

de genomborrade händer.

Text: J Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920 Musik: P U Stenhammar ("Nu lovar min själ dig, Jesus, min vän")