Två väldiga strider om människans själ

Alt koral:

JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL
(Luk. 11:14-28)

1. Två väldiga strider om människans själ,

att helt på sin sida den taga.

Den ene vill människans eviga väl,

men kan inte alltid behaga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,

som bjuder oss frid och försoning,

vår Hjälpare stor som oss syndare lär

i Kristus att vinna förskoning.

I synd och i mörker den andre går fram,

han börjar i lögn och han slutar i skam,

förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid

du äger att än dej besinna.

Slut aldrig med synden och frestaren frid,

vad skulle du därpå väl vinna?

Besinnar du inte ditt eviga väl,

men binder i stoftet din fattiga själ,

du aldrig ska himmelen hinna.

4. Men saliga de som vill höra Guds ord

och låter det genom sej strömma.

För dessa blir nåden i evighet spord,

när Herren all världen ska döma.

Guds helige Ande, mej mana och lär

att söka av hjärtat vad ovantill är

och aldrig min Frälsare glömma.

Text: Adam Teodor Strömberg 1883 (?), bearb. A.H. 2008

Musik: Burkhard Waldis (sjung snabb tretakt!) alt. folkmelodi ("Nu stunden är kommen, o saliga fröjd")

Denna ovanligt allvarliga och manande psalm utgavs 1883 i Strömbergs "Andliga sånger för den enskilda andakten, lämpade till kyrkoårets högmässotexter" (när psalmen egentligen skrevs vet man alltså inte) med tanke på Tredje söndagen i fastan och högmässotexten i Luk. 11:14-28. Psalmens ursprungliga rubrik är "Jesus utdriver en djävul" (se ovan) och den hade till att börja med hela sex strofer. Men inte förrän 1911 togs den med i ett psalmboksförslag, då med ovanstående fyra strofer i något bearbetat skick. (Jag har bearbetat den ytterligare).

Koralbokens melodi är av förre franciskanermunken Burkhard Waldis och finns på svensk mark fr.o.m. Kalmarhandskriften från omkring 1640. Den har visserligen bearbetats något, men spelas ofta alltför långsamt och borde kanske ha sänkts något tonsteg för ovana psalmsångares skull. Egentligen är den faktiskt inte så svårsjungen som många tror.

A T Strömberg: