Nattvarden

135 MIN JESUS IFRÅN NASARET, / min bäste vän i evighet, / som är för mig på korset död / och friat mig från synd och nöd!
2. Nu går jag på ditt löftesord / till nya testamentets bord. / Så full med tusende besvär / jag kommer till dig, Herre kär.
3. Du är mitt liv, min hälsas Gud, / rättfärdighetens dyra skrud, / min frihet är du, Jesus Krist, / från dödens våld och satans list.
4. Så vet jag intet annat råd / än be om nåd som idel nåd / för mig, den störste syndare, / till syndernas förlåtelse.
5. Upplys mitt mörka själahus / med nådens ord, ditt rika ljus, / som sagt och evigt säga skall / hur du har botat Adams fall.
6.Förändra allt, som inom mig / med viljan din ej passar sig. / En salig del och styrka giv / i din försonings död och liv.
7. Som du är gjord av Gud till min, / så gör mig evigt ock till din! / Du vare all min sol och dag, / din helga vilja mitt behag.
8. Välan, så träder jag nu fram / till hela världens påskalamm, / som blev för mig och världen död / men nu är livets brunn och bröd.
9. Jag tager, äter, dricker dig / och du förenar dig med mig. / Min Skapare, min Frälserman, / ej större nåd mig hända kan.
10. O vilken höjd av nåd för mig! / Min tankekraft förlorar sig. / Du, Gud och människa, skall ha / ett evigt tack. Halleluja!
Text: Anders Carl Rutström Musik: Th Söderberg

136 O JESUS, ÄN DE DINA / du vill omkring dig se, / och av din bittra pina / en salig frukt dem ge. / Dem in i döden älskar du, / och i din Faders rike / vill möta dem ännu.
2. Dock vill du här på jorden / bland oss ock stiga ner. / För oss ett offer vorden, / dig själv åt oss du ger / och säger, evigt mild och god: / "Tag, det är min lekamen, / och tag, det är ditt blod."
3. Dig, Jesus, än vi höra / i dessa dyra ord. / Oss alla vill du göra / till dina vid ditt bord. / Oss alla, då du brödet tog, / du slöt intill det hjärta / som för oss alla slog.
4. Det hjärtat, som i nöden / den armes tillflykt var, / som bad för oss i döden / och våra synder bar, / det hjärtat än med frid och tröst, / med salighet från höjden / här nalkas trogna bröst.
5. Du kommer, kärleksrike, / ännu i Herrens namn / och för oss i ditt rike / emot en Faders famn, / en Faders, som förlåta vill / de barn du återlöste / och som dig höra till.
6. Dig vilja vi tillhöra, / o Jesus, till vår död, / och Herrens vilja göra / i medgång som i nöd. / Då blir du när oss alla dar / intill vår levnads ände, / som själv du lovat har.
Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

137 DU SALIGA DAG, / då Frälsaren själv gick in under mitt tak! / Nu fyller en underbar glädje min själ, / med Jesus i hjärtat skall allting bli väl. / Vad oförtjänt ära! / Nu hälsar jag dej: / välkommen till mej!
2. Min ande är full / av glädje som inte kan köpas för guld. / Jag smakat och sett att min Herre är god, / han gav mej sin heliga kropp och sitt blod / till pant på förlåtelsens frälsande ord / vid nattvardens bord.
3. Jag givit min tro / åt honom som nu i mitt hjärta skall bo. / Ej avgrundens härar skall komma mej vid /- där Jesus får råda, där lyser han frid. / Ej nöden, ej döden, ej satans försåt / ska skilja oss åt.
4. Vem skulle då väl / mer anklaga denna Guds utvalda själ? / Vem vill väl fördöma mej? Kristus är här, / han gör mej rättfärdig och håller mej kär. / Jag honom vill älska som älskat mej först / och lyda hans röst.
Text: I Brinch, övers. A.H. 1992 Musik: L M Lindeman

138 VAD RÖST, VAD LJUVLIG RÖST JAG HÖR! / Upp, själ, och fira som sig bör / den dag som Herren gör. / I dag till dig sker Herrens ord: / Kom i min famn, kom till mitt bord!
2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud, / men kläd mig själv i helig skrud, / min Herre och min Gud! / Ikläd mig din rättfärdighet, / att jag må se din salighet.
3. Lik Petrus jag på villans stig / förnekade och glömde dig, / men du ej glömde mig. / Din blick mig fann, din kärleksblick / till djupet av mitt hjärta gick.
4. Med smärta jag min svaghet ser, / o, hjälp mig att jag aldrig mer / dig, Jesus, överger, / men går med glädje dit du går / och bär mitt kors i dina spår.
5. Och när jag önskar återfå / de krafter som jag ser förgå, / jag likt Maria då / vid dina fötter sitta vill / och vad du talar lyssna till.
6. Ett enda mig nödvändigt är: / att hålla dig av hjärtat kär / och tro vad du mig lär. / Av denna kärlek, denna tro / i liv och död har själen ro.
7. En själ, som du åt himlen vann, / på jorden ej sin näring fann, / av stoft ej mättas kan. / Den dryck och spis, som henne när, / ditt blod och din lekamen är.
8. Dig själv du åt de trogna bjöd. / Du är det sanna livets bröd / som frälsar oss från död. / Du är den källa, av vars flod / en kristen hämtar kraft och mod.
9. Så kom att i mitt hjärta bo. / Till dig jag sätter all min tro, / hos dig jag finner ro. / Med dig jag lugn till målet går / och trygg på Herrens dag består.
10. Din Ande vittnesbörd mig bär, / att intet mer fördömligt är / hos den du bliver när. / Så bliv mig när i liv och död,o nådens källa, livets bröd!
Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007