Förtröstan - trygghet

412 ACK, VARFÖR NU SÖRJA? Jag har ju en vän / som bär på sitt hjärta min nöd. / Den vännen är Jesus, han älskar mig än, / han älskar i liv och i död.
2. Han har mig utkorat, så usel jag var, / på nåd i hans rike jag bor, / och nåden allena skall hålla mig kvar, / o Gud, vad din kärlek är stor!
3. Jag vet att min Jesus skall hjälpa mig än, / nu bidar jag stilla och nöjd. / Han låter mig prövas men tröstar igen / och byter min klagan i fröjd.
4. Han går vid min sida, han vakar alltjämt, / han tröttnar ej han såsom jag. / Och riket jag ärver, det vet jag bestämt, / ty så är min Faders behag.
5. Jag fruktar ej mera för avgrundens makt, / mitt fäste är Israels Gud. / Han skall mig bevara, ty så har han sagt, / han kan inte glömma sin brud.
6. Så reser jag trygg till det härliga land, / fast vågorna skyhöga gå. / Tycks Frälsaren sova i skeppet ibland, / han är ju i skeppet ändå.
Text: Nils Frykman 1879 (37 år), ngt bearb. Musik: T Söderberg 1879, alt. norsk melodi, då verserna sjungs ihop "parvis".

413 "ALLA DAGAR", SÅ HAN SAGT, / "i min bok jag skrivit. / Jag har gjort dem en och var, / mulen dag såväl som klar, / och åt dig dem givit. / Alla dagar uti nåd / i min bok jag skrivit."
2. Vilken barnatrygghet här / att ur Faderns händer / taga varje dag i tro, / stilla vid hans hjärta bo, / hur än allt sig vänder! / Tänk, så tryggt att vila få / i Guds starka händer!
3. På din Faders hjärta då / allt bekymmer kasta! / Han om allt har vård och vakt, / varje dag på dig ger akt, / till din hjälp att hasta. / På din Faders hjärta då / allt bekymmer kasta!
4. Hans barmhärtighet och nåd / skall dig troget följa. / Ljus av Herrens klarhets ljus / skall i fridens trygga hus / för allt ont dig dölja. / Hans barmhärtighet och nåd / skall dig troget följa.
Text: Olga Kullgren, bearb.Musik: Heinrich Werner

414 ALLTID SALIG, OM EJ ALLTID GLAD, / vandrar jag till Sions nya stad. / Ja, i Jesus har jag gott behag: / han har gjort mig salig.
2. Alltid salig på min Jesu ord, / alltid får jag spisa vid hans bord. / O det är en lycka på vår jord / att få vara salig!
3. Alltid salig, fastän sorg och strid / nedslår modet och bedrövar mig. / Fast jag mången gång ej ser min stig / o, jag är dock salig!
4. Alltid salig, fastän fienden / därpå vredgas - Gud är dock min vän!B / lott jag känner vännen min igen, / är jag likväl salig.
5. Alltid salig, vill jag inte mer / synda bort den tid mig Herren ger. / Gode Gud, om blott din vilja sker / är jag alltid salig.
6. Alltid salig, fast jag mången gång / fäller modet under jordens tvång / och ej sjunga kan min nya sång / - jag är likväl salig.
7. Alltid salig, ty jag har nu fått / saligheten till min arvelott, / allt av nåd från Gud som ger allt gott: / han har gjort mig salig.
Text: Greta Lisa Danielsdotter 1847 (23 år) Svening Johansson 1855 (28 år) Musik: L Mason

415 "BERGEN MÅ VIKA OCH HÖJDERNA FALLA, / evig min nåd och min trofasthet är, / aldrig förbundet av frid ska förfalla" / - så säger Herren, din Frälsare kär!
2. Hjälp mej, o Jesus, att gömma de orden, / lär mej att riktigt ta fasta på dem! / Och när jag slutar min vandring på jorden, / låt mej i tron på det löftet gå hem!
Text: Lina Sandell 1859 (27 år) Musik: Ur Pilgrimsharpan

416 EN TEMPELKÄLLA MED DUBBLA FLÖDEN / som ger oss hälsa i livet, döden, / fick siarn skåda, och del däri / som löftets arvingar äger vi. // Med källor ovan och källor nedan / vår Gud välsignat sitt Sion redan, / en härlig frälsning som räcker väl / för både ande och kropp och själ.
2. Ty för var själ som gått över "Jordan" / Guds rika löften nått sin fullbordan. / Lik flodens vatten, som steg allt mer, / sin hela fullhet oss Jesus ger. // Med källor ovan och källor nedan...
3. Den dubbla strömmen från Jesu sida / med liv och frälsning för världen vida, / den skall ej stanna uti sitt lopp, / förrn bruden hämtas till himlen opp. // Med källor ovan och källor nedan...

417 GUD ÄR TROFAST, VARE DET DIN BORGEN / för var dag och stund som än går in! / Gud är trofast under glädjen, sorgen. / Du får vara hans och han är din. / Gud är trofast, han skall undanrödja / alla nät och snaror för din fot. / Gud är trofast, han skall styrka, stödja / och dig rädda undan stormens hot.
2. Gud är trofast, alla otrosdimmor / skall han lyfta, skingra, jaga bort. / Gud är trofast, nådens ljusa strimmor / genombryter molnen inom kort. / Gud är trofast, forntid, nutid, framtid / lyses upp utav hans trofasthet. / Gud är trofast, säg det till din samtid! / Gud är trofast, sjung i evighet!
Text: Peter Lundén 1884 (35 år) Musik: P Lundén 1884

418 HELA VÄGEN GÅR HAN MED MEJ, / o vad kan jag önska mer? / Kan jag tvivla på hans godhet / när jag här hans ledning ser? / Himmelsk frid, gudomlig trygghet / genom honom har min själ, //: ty jag vet, vad än mej möter / gör dock Jesus allting väl ://
2. Hela vägen går han med mej, / är på branterna mitt stöd, / ger mej nåd för varje prövning, / styrker mej med livets bröd, / och om hjärtat skulle törsta, / vägen kännas tung och lång, //: fröjdekällor strax ur klippan / springer fram som förr en gång ://
3. Hela vägen går han med mej, / - vilken kärlek hög och rik! / Och till sist en evig vila / ger han mej i himmelrik. / När jag där får fri, förklarad, / inför honom falla ned, //: skall jag ej den sången glömma: / hela vägen gick han med! ://
Text: F J Crosby-van Alstyne 1875, Erik Nyström 1878Musik: R Lowry 1875

419 HERREN ÄR MIN HERDE GOD, / mig skall intet fattas. / Han mig för till källans flod, / när av törst jag mattas. / Han mig vederkvicker väl / på de ängar gröna, / där en ljuvlig ro min själ / i hans vård får röna.
2. För sitt namn han låter mig / aldrig vilse fara, / leder mig den rätta stig, / där jag trygg kan vara. / Om jag går i mörkrets dal / jag dock icke rädes: / Gud, min tröst i alla kval, / du är där tillstädes.
3. Med din stav, ditt ord och råd / du mig troget leder, / och ett bord av idel nåd / du åt mig bereder. / Godhet blott skall följa mig / hela levnadsdagen. / Sist jag varder upp till dig / i din boning tagen.
Text: A F Runstedt 1908 (47 år) Musik: G Wennerberg 1869

420 HITINTILLS HERREN HAR HJÄLPT MEJ SÅ VÄL, / intill idag, till idag, / faderligt sörjt för min kropp och min själ / intill i dag, till idag. / Fast jag har syndat i stort och i smått, / jag dock från honom mottagit allt gott. / Han på min sida i kärlek har stått / intill idag, till idag.
2. Själv är jag intet, men Kristus mitt allt / intill idag, till idag! / Han på min räkning har skrivit: "betalt" / intill idag, till idag. / Kristus som korsfäst är allt vad jag vet / både till frälsning och rättfärdighet, /helgelse, visdom - ja, Gud ser blott det / intill idag, till idag.
3. Herren jag tackar, som god är mot mej / intill idag, till idag, / god mot oss alla, men särskilt mot mej / intill idag, till idag. / Aldrig du ännu på mej blivit trött, / bara jag nu kunde tacka dej rätt! / Du är mej nådig, ja, det har jag sett / intill idag, till idag.
4. Gud, du min del och min salighet är / intill idag, till idag. / Hjälp mej att älska och lyda dej här / dag ifrån dag, ja, idag! / Viljan och kraften av dej har jag fått / att dö från synden och glatt göra gott, / men i utövningen gick det så smått / intill idag, till idag.
5. Snart från all möda till vila jag går, / tänk vilken dag, vilken dag! / Snart inför tronen med krona jag står, / tänk, vilken dag, vilken dag! / Snart inga tårar skall väta min kind, / suckar och oro ej kommer dit in, / snart jag för evigt ser Frälsaren min. / Tänk vilken dag, vilken dag!
Text: Anders Olsen 1870 (22 år), Anders Nilsson 1883 (34 år), A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

421 HÄR EN KÄLLA RINNER, / säll den henne finner! / Hon är djup och klar, / gömd, men uppenbar.
2. Andens törst hon släcker / och i hjärtat väcker / frid och stilla ro, / kärlek, hopp och tro.
3. Ja, uti dess flöden / gives bot mot döden: / i dess friska flod / blir min vilja god.
4. Du Guds kärleks källa, / du skall evigt välla, / evigt hälsosam / skall din flod gå fram.
Text: W Cowper 1772 (41 år), B Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), E Linderholm 1920Musik: Engelsk 1800-talet

422 I DINA HÄNDER, FADER BLID, / från nu och intill evig tid / jag lämnar mig och vad jag har. / Tag, Herre, allt i ditt förvar.
2. Mitt liv, min kropp och ande är / din egendom, o Herre kär. / Bevara själv vad dig tillhör / att intet ont mig skada gör.
3. I dig är jag av hjärtat nöjd, / du är min enda tröst och fröjd. / I all min nöd och stora brist / är du min hjälp, det vet jag visst.
4. Det är min tro, o Fader blid, / hjälp att jag alltid blir därvid. / Ifrån ditt barn du aldrig vik, / att jag må ärva himmelrik.
Text: B Förtsch 1609, H Ausius 1641, J Svedberg 1694, bearb. Musik: Strassburg 1545, alt. Trond Kverno

423 INTE ALLA DAGAR ÄR LIKA, / alla ej på glädje är rika, / inte varje dag njuter själen samma ro, / men varje dag jag får på Jesus tro. //: Halleluja, halleluja, / men varje dag jag får på Jesus tro! ://
2. Inte alla dagar är lätta, / många mej på prov brukar sätta. / Inte varje dag är mitt hjärta fullt av frid, / men Herrens nåd är ny i all min tid. //: Halleluja, halleluja, / men Herrens nåd är ny i all min tid ://
3. Inte alla dagar är klara, / ofta jag i dimma får vara. / Inte varje dag kan jag Herrens väg förstå, / men varje dag jag får till Jesus gå. //: Halleluja, halleluja, / men varje dag jag får till Jesus gå ://
4. Ingen dag jag nåden är värdig, / varje dag i Jesus rättfärdig. / Skulle någon dag verka särskilt tung och grå, / den för mej närmare mitt hem ändå! //: Halleluja, halleluja, den för mej närmare mitt hem ändå ://
Text: Sigvard Engeset, övers. A.H. 1998

424 JAG LYFTER MINA HÄNDER / upp till Guds berg och hus. / Från dem han hjälpen sänder / och skickar ut sitt ljus. / Mej Herren alltid leder, / som jord och himmel gjort. / Han hör mig när jag beder / och skyddar mej alltfort.
2. Han låter mina fötter / ej slinta, ty han är / en väktare ej trötter / och blir mej alltid när. / Han nådigt mej bevarar / och skyddar mej från fall, / mej dag och natt försvarar, / välsignar ock mitt kall.
3. Allt ont han från mej vänder / och frälsar kropp och själ. / Vad än som här mej händer / så slutar det dock väl. / Min utgång han bevarar, / min ingång likaså. / Sin nåd Gud aldrig sparar / för dem med honom stå.
Text: J Arrhenius 1694 (52 år), J Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.Musik: M Teschner 1615

425 JAG LYFTER MINA ÖGON UPP TILL BERGEN, / upp till min Faders hus i himmelen, / ty han har sagt: åkalla mig i nöden, / lägg bördan av och jag vill bära den!
2. Och han som skapat himmelen och jorden / och ensam råder över hav och land, / han hör beständigt vad mitt hjärta beder / och öppnar än för mej sin milda hand.
3. Så allt är väl, fast jag är arm och ringa. / Gud är min vän, och jag hör honom till. / Och därför får jag utan oro vara: / för sina barn han alltid sörja vill.
Text: Nils Frykman 1882 (40 år) Musik: Nils Frykman 1882

426 JAG VILL INTE GRUBBLA OCH SÖRJA / och se mot det mörka förflutna. / Jag vill inte räddhågat spörja / vad plåga som än står mej kvar. / Åt honom som ensam kan hela / jag lämnar det trasiga, brutna. / Vad honom det täcks åt mej dela / nu nöjd ur hans händer jag tar.
2. Det blev mej för tungsamt att bära / all sorg, både andras och egen. / Jag måste omsider mej lära / att maktlös i grunden jag är. / Bekymren, som hårt mej belastat / och hopplöst förtyngde mej stegen, / jag nu för hans fötter har kastat / som just mina bördor begär.
3. Där själv jag ej härvan kan reda, / hans vishet vet vägar att handla. / Så må han då råda och leda / min vilja, till hörsamhet böjd. / Jag lyfter i tro mina händer / till honom som allt kan förvandla, / och beder, att allting han vänder / till sist i fullkomning och fröjd.
Text: Gustav Thorsell 1920 (33 år), ngt bearb.Musik: A.H. 1991

427 MITT HOPP ÄR BYGGT I EVIGHET / på Herren, vår rättfärdighet. / Ej något eget bär jag fram / men litar helt på Jesu namn. / På klippan Kristus står mitt hus, / han är mitt fäste och mitt ljus, / allt annat flyr i stormens brus.
2. När jag är trött och i beråd / jag finner vila i hans nåd. / När stormen yr kring strand och skär / har jag mitt säkra fäste där. / På klippan Kristus står mitt hus...
3. Hans löftesord, hans blodsförbund, / det bär mej till min sista stund. / När varje jordiskt hopp förgår / är han mitt hopp, och han består. / På klippan Kristus står mitt hus...
4. När jag hör domsbasunens ljud, / låt mej bli funnen i dej, Gud, / stå klädd i din rättfärdighet, / få prisa dej i evighet. / På klippan Kristus står mitt hus...
Text: E Mote, övers. A.H. 2003 Musik: Amerikansk

428 NÄR DITT MOD I STRIDEN SVIKTAR, / och din blick blir tåreskymd / och du den förgäves riktar / mot en stjärnlös himlarymd, / tro mej, glädjen återvänder, / om din själ du minner på: / Du står tecknad på Guds händer, / skulle du väl sörja då?
2. Kastas du av vreda vågor / kring på tvivlets ocean, / står ditt eget verk i lågor, / stänger törnen här din ban´/ hoppet dock sin fyrbåk tänder, / och dess ljus du tyde så: / Du står tecknad på Guds händer, / skulle du väl frukta då?
3. Söker frestaren dej fånga / genom sina dolda nät, / vill all världens lustar många / locka dej i sina fjät, / om du blott till Gud dej vänder, / kan du svara frestarn så: / Jag står tecknad på Guds händer, / skulle jag väl synda då?
4. Nej, den hand som mej välsignat, / som för min skull färgats röd, / som mej burit när jag dignat, / som har hjälpt mej ur min nöd, / denna hand får inte såras / genom mina synder mer, / och det öga får ej tåras / som mitt namn i handen ser.
5. I den handen - vilken lycka! - / får du vila dag för dag. / Ingenting ska kunna rycka / dej ur den, fast du är svag. / Och när Herren hembud sänder / och du allting lämna får, / skall du bäras av hans händer / hem, dit inga stormar når.
Text: Eric Bergqvist

429 NÄR HERREN ÄR MIN HERDE, / vad kan mig fattas då? / Allt, allt vad jag behöver / jag skall av honom få. / På ordets ängar gröna / han föder sina lamm, / till livets friska källor / han själv dem leder fram.
2. Och om från hjorden villas / ett litet får, han ej / det lämnar kvar i öknen, / ett rov för ulven, nej, / han kärleksfullt det söker, / den trogne Frälsaren, / och trofast återför det / på vägen hem igen.
3. Och skulle jag än vandra / i dödens mörka dal, / jag räds ej, han är nära / som lindrar alla kval! / Visst är den hemsk och dyster, / den mörka Jordans flod, / men Jesus för mig över, / han ger mig hopp och mod.
4. Så sjunger jag av hjärtat: / min herde Herren är. / Med fröjd jag honom följer / den väg som hemåt bär. / Blott nåd, ja idel godhet / skall alltid följa mig, / och jag skall i hans hydda / få bo evinnerlig.
Text: Psalt. 23 av David, bearb. av okänd Melodi: Uno Mitts

430 O VAD ÄR VÄL ALL FRÖJD PÅ JORDEN / mot en droppe av Jesu frid? / Har du frid i vad Jesus gjorde / störs den inte av världens strid. / Han är friden - de kära orden //: tröstar även i nödens tid ://
2. Får du alltid ej kännbart smaka / denna himmelska, ljuva frid, / kan du över den rätt ej vaka / under andens och köttets strid, / får den trösten du dock bejaka: //: Jesus, Jesus han är din frid ://
3. Är du trött under pilgrimsfärden, / längtar efter förlossningen, / lider hjärtat av synden, flärden, / ja, av kärlek till synden än / - se, besegrad är ändå världen, //: Jesus vann också över den ://
4. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit / vann han både för dej och mej. / Han en evig förlossning funnit / när i döden han utgav sej. / Snart all fruktan, all nöd försvunnit, //: snart allt mörker blir ljust för dej ://
Text: Lina Sandell 1864 (32 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: P U Stenhammar

431 OM NÅGON EFTERFRÅGA VILL / min grund till salighet, / om inte mer behövs därtill / som måste vara med / förutom Jesu blod och sår, / som man så ofta höra får, / jag svarar då: min grund är god, / den heter Jesu blod.
2. Det är den fasta klippegrund / som evigt skall bestå. / Ja, också i min sista stund / jag vilar trygg därpå. / Och när jag hän från världen går / så sjunger jag om Jesu sår, / ty Lammets blod är nyckelen / till själva himmelen.
Text: Herrnhutisk dansk förf 1748, F Engelke 1872 (24 år), ngt bearb. Musik: Ur Melodier till Sions Nya Sånger 1874

432 //: OM ÄN BERGEN VIKER BORT och höjderna vacklar, / skall min nåd inte vika ifrån dej ://och mitt fridsförbund ska inte vackla / och mitt fridsförbund ska inte vackla, / säger Herren, säger Herren, / säger Herren, din förbarmare.
Text: Jesaja 54:10 Musik: Göte Strandsjö

433 SE FÅGELN SOM SITTER PÅ GUNGANDE GREN! / Den sjunger så vackert en visa / om honom som danat den skuldfri och ren. / Sin Skapare vill den få prisa / med gåvan som blivit den given.
2. Ej sår den, ej skördar, ej samlar den in / i ladan för sej och de sina, / men aldrig den nedslås av sorg någonsin, / den har ej för framtiden pina / och saknar ej något för dagen.
3. O må jag som fågeln var gryende dag / med lovsång och tacksamhet börja. / Om än jag är liten och ringa och svag / behöver jag ändå ej sörja, / för jag är ju barn här i huset.
4. Jag mer är än fågeln och liljan i skrud, / som vissnat då afton det blivit. / I Kristus jag är ju en utkorad brud, / med löfte om eviga livet. / Nog får jag min lott här på jorden.
5. O skulle jag ängsligt på denna Guds jord / för föda och klädedräkt sörja? / Nej, också för mej dukar Herren sitt bord, / blott hedningen därom må spörja; / jag har ju en Fader i himlen.
6. Han klädde mej i sin rättfärdighets skrud / och mej aldrig nånsin förgäter. / Jag gläds att jag fått om hans trofasthet bud: / var dag han mej troget tillmäter / allt vad jag för dagen behöver.
7. För morgondan slipper jag oroa mej, / var dag har ju nog av sin plåga. / Min Fader den omsorgen tagit på sej, / och annat kom aldrig på fråga. / Jag mer är än fåglarna alla.
Text: Ch Dick, bearb. A.H. 2008

434 //: SÅ SKALL GUDS FRID som övergår allt förstånd :// så ska Guds frid som övergår allt förstånd / bevara era hjärtan / och alla era tankar / i Kristus Jesus.
Text: Paulus (Fil. 4:7) Musik: Lennart Franklin

435 SÄLL ÄR DEN SOM SINA HÄNDER / i Guds händer sluter in. / Hur hans liv och lycka vänder / har han ro i själen sin. / Han är nöjd i sorg och nöd, / han har tröst i liv och död. / Till hans bästa allt sig vänder. / Han är alltid i Guds händer.
2. Sist, min Gud, jag dig nu beder: / ta min hand uti din hand, / så att du mig alltid leder, / för mig till ditt fröjdeland. / Där försvinner allt besvär, / och när loppet slutat är / och jag dig min ande sänder, / tag den då i dina händer.
Text: G Ållon 1694 (48 år), bearb. Musik: Svensk 1697

436 TRYGGARE KAN INGEN VARA / än Guds lilla barnaskara, / stjärnan ej på himlafästet, / fågeln ej i kända nästet.
2. Herren sina trogna vårdar / uti Sions helga gårdar, / över dem han sej förbarmar, / bär dem uppå fadersarmar.
3. Ingen nöd och ingen lycka / skall ut ur hans hand dem rycka. / Han, vår vän för andra vänner, / sina barns bekymmer känner.
4. Gläd dej då, du lilla skara, / Jakobs Gud skall dej bevara! / För hans vilja måste alla / fiender till jorden falla.
5. Vad han tar och vad han giver / samme Fader han dock bliver, / och hans mål är blott det ena: / barnets sanna väl allena.
Text: Lina Sandell-Berg 1856 (24 år) Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi

437 VAR JAG GÅR, i skogar, berg och dalar, / följer mej en vän, jag hör hans röst. / Väl osynlig är han, men han talar, / talar stundom varning, stundom tröst. / Det är Herden god - väl var han döder, / men han lever i all evighet. //: Sina får han följer, vårdar, föder / med osäglig trofasthet ://
2. Allt vi nu och evigt kan behöva, / allt jag saknar har jag i min vän. / Allt som här mitt hjärta kan bedröva / känner han och tröstar mig igen. / Visst försvinner ofta vännen kära, / men han sade själv: en liten tid, //: sen en tid igen, och jag är nära, / då blir åter fröjd och frid ://
Text: C O Rosenius 1847 (31 år), bearb. Se vidare Anders Dahlströms påskpsalm "När på Tomas Segerfursten tänker". Musik: Dansk(?), ur Ahnfelts sånger 1868

438 VI KRISTNA BÖR TRO OCH BESINNA / vad Kristus så nådigt har lärt, / då han oss här ville påminna / hur litet allt världsligt är värt; / ty den kan ej himmelen söka, / som blott vill det jordiska öka / och blott har det timliga kärt.
2. Att tjäna två herrar tillika, / så skilda som Mammon och Gud, / det kan ingen utan att svika / och vanvårda enderas bud. / O människa, välj till ditt bästa / vid vilken du tänker dig fästa, / och honom ditt hjärta tillbjud.
3. Misströstande sörj ej för livet: / nog får du ditt dagliga bröd. / Det är dig av Skaparen givet, / han ser ditt behov och din nöd. / Han kan sina tjänare pröva, / men aldrig skall han dem beröva / sitt bistånd, sitt huldrika stöd.
4. Dig hela naturen må lära / för misstron att blygas med skäl. / Ej fåglarna så eller skära, / men Herren försörjer dem väl. / Du mera än dessa ju skattas, / o skulle han låta dig fattas / din nödtorft, bekymrade själ?
5. Se, liljorna kunna ej spinna, / dock livar dem himmelens fläkt. / Vad färger och fägring vi finna / i all deras talrika släkt! / Själv Salomo, lycklig och mäktig, / bar icke en klädnad så präktig / som deras förtjusande dräkt.
6. Om Gud nu så gräset bekläder, / som blomstrar på marken så kort, / i dag med sin vällukt oss gläder, / i morgon är vissnat och torrt, / hur gör du dig oro och smärta? / Ack, skulle, o klentrogna hjärta, / den Allgode glömma dig bort?
7. Sitt svar på din bön skall han skicka. / Spörj ej efter hedningars sed: / vad skola vi äta och dricka, / vad skola vi kläda oss med? / Gud lovar för detta att sörja. / Med hopp kan du arbetet börja, / i frid kan du lägga dig ned.
8. Så lämna all otidig möda / och var ej en fåfängans träl. / Sörj icke för kläder och föda, / men sörj för din fattiga själ. / Sök ivrigt och flitigt Guds rike / och hugna din torftiga like, / så får du det övriga väl.
Text: H Spegel 1686, J O Wallin 1816, ngt bearb.Musik: Tysk? 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

439 VID JESU HJÄRTA ÄR MIN VILOSTAD, / min trygga hamn, där jag kan vara glad. / Hur häftigt livets stormar rasa må, / den hamnen är beständigt lugn ändå.
2. Han är den säkra grund som Fadern lagt, / på honom har jag byggt, som ordet sagt. / Från skulden fri, jag ej fördömas kan, / ty ende Sonen är min löftesman.
3. Väl växlar det för mej på livets stråt, / än blir det sång, än idel klagolåt, / men under allt, i klar och mulen tid, / han är dock själv min salighet och frid.
4. Hans lov jag sjunga vill i fröjd och kval, / som led för mej i Kidrons mörka dal, / tills jag får somna ifrån sången här / och vakna säll vid harpoklangen där.
Text: Carl Boberg 1883 (24 år) Musik: Folkmelodi

440 VÅR GUD ÄR OSS EN VÄLDIG BORG, / han är vårt vapen trygga. / På honom i all nöd och sorg / vårt hopp vi nu vill bygga. / Mörkrets furste stiger ned, / hotande och vred, / han rustar sig förvisst / med våld och argan list. / Likväl vi inte fruktar.
2. Vår egen kraft ej hjälpa kan, / vi vore snart förströdda. / Men med oss står den rätte man, / vi står, av honom stödda. / Frågar du vad namn han bär? / Jesus Krist det är! / Han är den Herren Gud / som, klädd i segerskrud, / sin tron för evigt grundat.
3. Och vore världen än så stor / och full av mörkrets härar, / dock, när ibland oss Herren bor, / alls intet oss förfärar. / Världens furste är ju dömd / och hans kraft är tömd. / Han på ett huvudhår / oss skada ej förmår. / Ett ord kan honom fälla.
*4. Guds ord och löfte skall bestå, / som Anden det har skrivit. / Gud skall med oss i striden gå / med ordet som han givit. / Därför är vi väl till mods, / fast vi vågar gods / och ära, liv och allt: / ske blott som Gud befallt. / Guds rike vi behåller.
Text: M Luther 1528, O Petri (?) 1536, J O Wallin 1816, ngt bearb. A.H. 2008 Musik: M Luther 1529 i svensk bearbetning

441 ÄR DET SANT ATT JESUS ÄR MIN BRODER? / Är det sant att arvet hör mej till? / O så bort med alla tårefloder, / bort med allt som här mej ängsla vill!
2. Gud min broder - under över under! / Större nåd väl aldrig tänkas må! / Fast jag ej kan tro det alla stunder / är jag salig på hans ord ändå.
3. Fast jag aldrig tror det som jag ville, / är dock saken alltid lika sann. / Ej i tvekan jag min frid förspille, / då ju Jesus aldrig ljuga kan.
4. Han har sagt: "Min Fader, eder Fader", / han har sagt: "Min Gud och eder Gud." / O, min arma själ, är du ej glader / att ock du har fått ett sådant bud?
5. O det broderskapet, se det gäller / mer än allt vad här man nämna kan, / ty i bredd med Jesus det mej ställer, / ger mej rätt till samma arv som han.
6. Samma arv däruppe i det höga, / samma himmel, samme Gud och Far. / Herre, Herre, öppna nu mitt öga / för de skatter jag dock verkligt har!
Text: L Sandell-Berg 1863, 1882 (31, 50 år) Musik: O Ahnfelt 1863 (50 år), alt. A L Webber