Ordet

112 EN DYR KLENOD, en klar och ren / oss unnats här att äga, / den pärlor, guld och ädelsten / på långt när ej uppväga. / En skatt, den yppersta på jord, / få vi vår egen kalla, / den skatten är Guds eget ord, /som hörer till oss alla.
2. När annat, som vi akta värt / att äga här och spara, / av rost och mal och tid förtärt, / hör upp vår fröjd att vara, / när dagens verk förgås med hast, / ja, förr än afton stundat, / står än Guds ord så nytt och fast / som när det först vart grundat.
3. Det tärs av ålder ej och tid, / om den ock evigt räckte. / Det går med samma kraft och frid / från släkte och till släkte. / Guds ord förblir i evighet, / när annat allt har farit. / Det ej av tidens växling vet, / likt Gud, som evigt varit.
4. Det kära ord, det enkla ord, / som mänskor dock förgäta, / var är en mänsklig visdom spord / som sig därmed kan mäta? / Var giver världen oss en grund / så fast att därpå bygga / som ordet av Guds egen mun, / det eviga och trygga.
5. Har jag det ordet sökt till stöd, / när andra stöd mig svikit, / från världens hav, dess storm och nöd, / in i den hamnen vikit, / då vet jag vad jag tryggas vid, / var jag kan fasthet finna, / då känner jag en ort av frid, / dit inga sorger hinna.
6. Som vattenfågeln dyker ned / i fjärdens klara bölja / att minsta fläck av stoft därmed / från sina vingar skölja, / så tvår sig anden ren och skär / i ordets djup, det klara, / och känner att hans hem det är, / där han i fröjd får vara.
7. Välsignat vare, Gud, ditt namn, / och utan ände prisat, / att du till säker tröst och hamn / oss alla vägen visat. / Vem är nu fattig, vem är rik, / när ej ditt ord oss fattas? / Den ene har, den andre lik, / ju det som mest må skattas.
Text: Johan Lundvig Runeberg 1857 (53 år) Musik: Wittenberg 1526

113 FEM MOSEBÖCKER KOMMER, Josua, Domar, Rut, / två Samuels, två kungars, två krönikor till slut. / Sen Esra och Nehemja och Ester rullar fram, / och Job och Davids psalmer har växt på samma stam.
2. Så har vi Ordspråksboken och så Predikaren, / så kommer Höga Visan, ja, störst är kärleken. / Jesaja, Jeremia med klagovisorna, / Hesekiel och Daniel, här är profeterna.
3. Hosea, Joel, Amos, Obadja är så kort, / och Jona, Mika, Nahum får inte komma bort. / Habackuk och Sefanja och Haggaj möter vi, / sen hittar vi Sakarja och sist står Malaki.

114 FRAMFAREN ÄR NATTEN som höljde vår jord / och funnen är skatten,Guds heliga ord. / Det folk som hölls fånget i mörker och kval / ser ljuset uppgånget i skuggornas dal. / Och människofunder som dimmor förgår, / men sanningens grunder orubbliga står. / Guds kyrka sig gläder. Halleluja!
2. Vår gärning ej gagnar till salighetsgrund, / försvinner som agnar i prövningens stund. / På Kristus vi bygga, på honom vi tro, / så varda vi trygga och själen får ro. / Vår ande sig gläder och fröjdas i Gud. / Han själv oss ikläder rättfärdighetsskrud / som Kristus förvärvat. Halleluja!
3. Än vårdar och föder vår herde sin hjord, / oss styrker och stöder med sanningens ord. / Se, dukat är bordet med himmelskt bröd, / en läkedom vordet mot synder och nöd. / Och Anden oss renar i döpelsens bad, / med Gud oss förenar, att bo i den stad / där Kristus är Konung! Halleluja!
4. Som stjärnornas skara i midnattens väkt, / så tallös skall vara, o Sion, din släkt. / Som talet av droppar i daggens mängd, / som blommor och knoppar i sommarens ängd. / Ett folk såsom sanden vid havets strand / Gud leder vid handen till löftenas land: / det himmelska Kanaan! Halleluja!
*5. Upp, Sion, att prisa och lova din Gud / och vördsamhet visa hans heliga bud. / Hans under vi skådat, hans sanning vi sport, / han har oss benådat och saliga gjort. / Se, jorden förbrinneroch himlen förgår / som blomstren försvinner.Guds ord dock består / och evigt förbliver. Halleluja!
Text: Svante Alin 1906 (54 år) Musik: Dansk ("Vad ljus över griften"), alt. A.H. 1991

115 FÖR HERRENS ORD VI EJ MÅ SKÄMMAS, / dess kraft är Guds och inte vår. / Om otrons våg skall kunna hämmas, / om bot skall ges för Sions sår, / vi måste föra Ordet ut / från folk till folk till tidens slut.
2. Guds ord har makt, det segrar vinner, / ur fångenskap till frihet för. / Det är en eld som mäktigt brinner / och brinnande vår ande gör. / Det är en hälsokälla god / som ger den svage kraft och mod.
3. Det är en not som mänskor samlar, / ett ljus i tidens mörka rum, / där mången ännu går och famlar / för själens frälsning döv och stum. Det skänker frid i plågat bröst / och ger åt sorgsna evig tröst.
4. Det leder hem de vilsna söner / som irrar kring på farlig stig. / Det manar fram de trägna böner / som ut ur djupen höjer sig / till livets Gud om nåd och frid, / om kraft att kämpa livets strid.
5. Det skall ej fåfängt komma åter, / så ordets Herre lovat har. / Han oss det ordet utså låter. / Vi frukt ej ser, men det står kvar / att himmel skall förgås och jord, / men ej hans eget dyra ord.
6. Ja, Ordet skall helt visst församla / en skara stor i Jesu tro / av alla folkslag, unga, gamla, / som njuta får en salig ro / i Herrens hus till evig tid, / med jubelsång i ständig frid.
7. Så blygs då ej för nådens lära, / för evangeliets frälsningskraft! / Nej, låt dess must din ande nära / med läkedom och livets saft, / att du med mod kan löpa fram / och alltid peka på Guds Lamm!
Text: Arvid Hydén 1907 (43 år) Musik: "Vår store Gud gör stora under", alt. "Jag nu den säkra grunden funnit"

116 HELGA BIBEL, HERRENS ORD, / största skatt på denna jord! / Denna bok mej troget lär / vad jag varit, gjort och är.
2. Den bestraffar synd och fel, / lär hur Kristus frälst min själ. / Den har dömt och friat mej, / visat väg som öppnar sej.
3. Bibeln är mitt säkra stöd, / ger mej tröst i all min nöd, / lovar fröjd och härlighet, / evigt liv och salighet.
Text: John Burton 1803 (30 år) T Truvé, bearb. A.H. 2007 Musik: F Pira

117 HÖR HÄR DE HELGA TIO BUD, / som genom Moses Herren Gud / oss gav på berget Sinai. / Ja, tala Gud, så lyssnar vi.
2. Jag, Herren Gud, din Gud är en, / från andra gudar håll dej ren, / till mej sätt all din tro och lit, / mej lyd och älska med all flit.
3. Mitt helga namn missbruka ej, / ditt tal skall vara ja och nej. / Åkalla mej i nödens stund / och prisa mej av hjärtats grund.
4. Min vilodag skall helgas väl, / till sabbatsro för kropp och själ./ Ditt eget verk låt stilla stå, / mitt ord i dej må verka då.
5. Glöm ej att hedra mor och far / den tid du ännu har dem kvar, / för att du länge leva må / och för att det dej väl skall gå.
6. Stå inte efter andras liv, / förhindra ilska, hat och kiv. / Sök själv ej hämnd, ha tålamod, / var också mot din ovän god.
7. Du skall ej heller göra hor, / ty därpå följer plåga stor. / Men trogen mot den maka var, / som Herren Gud dig givit har.
8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri / från ocker och bedrägeri. / Själv på ett ärligt sätt dig föd / och hjälp din nästa i hans nöd.
9. Bär aldrig falska vittnesbörd, / tyd till det bästa allt du hör. / Var rädd om andras goda namn, / sprid inte ut all brist och skam.
10. Din nästas hustru, hus och hem, / begär ej, ha ej lust till dem, / men gör emot en annan så,som du vill att dej själv skall gå.
_ _ _
11. Gud dessa bud oss givit har,att synden må bli uppenbaroch människan rätt lära måden tjänst och kärlek Gud bör få.
12. Hjälp oss därtill, o Jesus kär,som Medlaren hos Fadern är.Vår kärlek är så kall och tom,men du tog på dig lagens dom.
Text: Martin Luther, A.H. 1992, 2007 Musik: Rut Lindmark

118 I DIN BIBEL FINNS EN SKATT: / sök den, sök den / - vänta ej tills dödens natt / för dig bryter in. / Skatten gör dej rik och nöjd, / fyller dej med frid och fröjd, / här och sist i himlens höjd kan den vara din. / Utan pengar, blott du vill, / skatten skall dej höra till, / den i tid och evighet / blir din salighet.
2. Den är mer än all vår jord, / sök den, sök den. / Enligt Herrens eget ord sök vid nådens tron. / Ordets stjärna lyser dej, / Jesus ropar: "Kom till mej!" / Gud vill nu förbarma sej, / sök och sök i tron. / Utan pengar...
3. Vill du bli för evigt rik, / sök den, sök den, / bli Guds goda änglar lik, / sök av hjärtats grund. / Den som beder, skall ju få, / den som söker, finner då, / den som bultar får ingå / - börja denna stund! / Utan pengar...
4. Skatten heter Jesus Krist,sök den, sök den! / Har du nöd och synd och brist /kan han hjälpa dej. / Han som bar din synd och nöd / frälsar dej i liv och död, / blir din tröst, ditt säkra stöd, / sviker aldrig, nej! /Utan pengar...
Text: T Truvé, ngt bearb. A.H. 2007 Musik: Okänd (jfr Flickan i Havanna)

119 I Nya testamentet finns vatten för vår törst: / Matteus, Markus, Lukas, Johannes kommer först, / Apostlagärningarna och Paulus Romarbrev, / och två brev till Korint, ja, åt många håll han skrev:
2. Galatien och Efesus, Filippi och Kolosse, / två fick Tessaloniki, och två Timoteos´, / ja, Paulus brev till Titus och Filemon oss nått, / och brevet till hebréerna av okänd hand vi fått.
3. Sen är ett brev av Jakob, av Petrus har vi två, / och tre är av Johannes, och Judas kommer så. / Sist kommer Uppenbarelseboken underbar. / För allt vi tackar Herren, som är och blir och
var!
Text: Okänd, bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi ("Ett stilla barnahjärta")

120 Inga andra gudar -hör Guds första bud! / Ingen får tillbedjas,ingen utom Gud.
2. Låt oss inte synda mot Guds stora namn. / Håll det andra budet,det är oss till gagn.
3. Tredje budet talar om vår vilodag. / Håll den dagen helig till Guds välbehag.
4. I det fjärde budet nämnes far och mor. / Håll dem högt, och se - välsignelsen blir stor.
5. Du skall inte dräpa, är Guds femte bud. / Livet, det är heligt, säger Herren Gud.
6. Buden skapar trygghet när vi följer dem. / Sjätte budet skyddar äktenskap och hem.
7. Nummer sju i raden är ett välkänt bud: / Du ska inte stjäla, säger Herren Gud.
8. Budet nummer åtta, låt oss minnas det: / Du får inte söla andras rykte ned.
9. Budet nummer nio handlar om begär. / Girighet och avund dömer Herren här.
10. Sista budet som vi fick av Gud, vår Far: / Du skall ej begära det din nästa har.
Text: Okänd Musik: F Filitz (=Jesus, jag dig älskar)

121 JAG VAR DEN TRAMPADE VÄGEN, / där såningsmannen god / gick fram, barmhärtig och trogen, / och sådde med tålamod.

2. De små, den många förhinder / förstörde sådden skön. / De borttog ordet ur hjärtat, / som fåglarna plockar frön.

3. Jag var den steniga marken, / jag hörde ordet glad, / men när det kostade smärta / jag snart mej den undanbad.

4. Ty hjärtat lät sej ej krossas / av Herrens helga lag. / Blott ytligt ville det fröjdas / åt frälsningens klara dag.

5. Jag var det törniga snåret. / Vid ordets rikedom all / mitt hjärta ville sej dela / åt Kristus och Belial.

6. De tunga, jordiska sorger / och världslig lustas brand / förkvävde gyllene axet / som knoppats i hjärtats land.

7. Men du har ännu ej tröttnat, / du trogne såningsman. / Du kommer än till det hjärta / där du sådan otack fann.

8. Jag sörjer att jag så ofta / förspillt ditt dyra ord. / Må du den synden förlåta / och bättra min hjärtejord.

9. Ja, ge mej nåd att behålla / din gåva, Herre god, / att gömma ordet och bära / dess frukter i tålamod.

Text: Betty Ehrenborg-Posse (1818-1880)

Musik: A.H.

121 KAN DU EJ TRO SÅ HELT SOM DU VILL: / tro som det står, tro som det står! / Vila vid ordet, sedan var still, / gåvan att tro du får. / Tro som det står, ja, tro som det står! / Aldrig en prick av ordet förgår. / Sällhet och frid i hjärtat du får, / tro som det skrivet står.
2. Kan du ej älska Gud över allt, / tro som det står, tro som det står! /Då skall ditt hjärta ej bliva kallt, / kärlek till Gud du får. / Tro som det står...
3. Lyser ej hoppet klart på din stig, / tro som det står, tro som det står! / Molnen, som skymmer, brister för dig. / Tron genom mörker går. / Tro som det står...
4. Ordet om korset kraften ej mist, / tro som det står, tro som det står! / Löftena väger mer än din brist. / Tro som det skrivet står. / Tro som det står...
Text: K G Sjölin Musik: Ur Kom 1930

122 NU FRÖJDA DIG, DU VIDA JORD, / åt Herrens nåd och helga ord, / predikat med apostlars röst / och givet oss till evig tröst.
2. När Kristus hade fullgjort allt / som Fadern honom anbefallt, / han sände, efter Guds beslut, / kring jorden sina vittnen ut.
3. Olärda var de, enkla män, / men genom tron på Frälsaren / dock deras ord den styrka fann / som världens vishet övervann.
4. Det var om den uppståndne Krist / de vittnade båd först och sist, / om nåden som i honom här / åt hela världen vunnen är.
5. Där ordet blev predikat klart / omvändes hjärtan underbart. / De andligt döda väcktes opp / till liv i kärlek, tro och hopp.
6. Än ljuder detta glada bud / om bättring inför Herren Gud, / om tro på Sonen Jesus Krist, / vår hjälpare mot synd och brist.
7. Gud, lär oss lyssna och förstå / och öppna våra hjärtan så / att ordets helga rikedom / ej blir för oss till straff och dom.
8. Låt oss betänka det var stund / och bära det i hjärtats grund, / och så i tro och kärlek rätt / dig prisa, som ditt ord oss gett.
Text: Latinsk 900-talet, Olaus Petri 1536, bearb. Musik: Worchester hymnarium 1200-talet/Michael Weisse 1531

123 O FADER VÅR, BARMHÄRTIG, GOD, / som oss till dig vill kalla, / och stänka oss med Kristi blod, / som rena kan oss alla, / låt komma, Gud, till oss ditt ord, / det heliga och klara, /låt det i mörkret på vår jord / ett ledljus för oss vara. / Låt ingen vilse fara.
2. Vi alla ropar nu till dig, / vår nöd oss därtill driver, / ty ingen tar ditt ord till sig / om du ej nåd oss giver. / O helge Fader, tänk därpå / att djävulen vill blanda / sitt ogräs i din säd, och få / oss alla sig tillhanda. / Så sänd till oss din Ande.
3. O Gud och mänska, Jesus Krist, / som synden på dig lade, / du känner bäst vår stora brist, / du dog för oss, du sade. / O Jesus, du vår broder kär, / ditt löfte vi påkallar: / sänd Hjälparen, som trofast är / och sanning lär oss alla, / så att vi ej må falla.
4. O du Guds helge Ande, kom! / Slit sönder satans snara. / Giv ordet i vårt hjärta rum / och oss i tron bevara, / så att envar må heliggjord / lovsjunga dig med gamman / och så att Jesu Kristi ord / oss leder allesamman / till himlens glädje. Amen!
Text: Olaus Petri 1526 (34 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Medeltida/Magdeburg 1524 alt. R Norén

124 O JESUS KRIST, BLI HOS OSS KVAR, / ty kvällens mörker kommit har. / Din helga läras klara ljus / låt alltid lysa i vårt hus.
2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist, / trots all vår tröghet, köld och brist. / Låt ordet alltmer framgång få / och ut till alla själar nå.
3. Behåll oss fasta vid ditt ord, / förhindra satans själamord / och giv din kyrka nåd och frid, / sann enighet och mod till strid.
4. Nu vill förnuftet mästra dig / och inte låta rätta sig. / Det vill ej dina vägar gå, / men nya budord hittar på.
5. De stolta andra dämpa ned, / som, snabba efter tidens sed / att ändra om varhelst de kan, / förfalskar så din lära sann.
6. Men saken, äran först och sist /är din och inte vår, helt visst! / Stå därför bi din lilla hjord / som tror och litar på ditt ord.
7. Ditt ord är i vår nöd och sorg / vår säkra tröst och fasta borg. / Därvid behåll oss, Herre kär / - allt annat är förgängligt här.
8. Giv att ditt ord oss lyser så, / att vi i mörkret ej må gå, / men genom denna Tåredal / till dig i himlens ljusa sal!

125 OMKRING DITT ORD, O JESUS, oss stilla gör, / och fram till livets källa av nåd oss för. / Du ser i varje hjärta dess djupa nöd, / du ensam kan oss mätta med livets bröd.
2. Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord / med ljus kring nya vidder av livets ord. / Låt något fridlöst hjärta dig möta här / och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.
3. Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in / och öppna våra ögon för nåden din. / Det djup av idel kärlek som bor i dig / låt över varje hjärta få gjuta sig.
Text: Anna Ölander 1900 (39 år) Musik: Friedrich Silcher

126 "SKRIFTERNAS TRÖST", o vad det klingar, / himmelska toner, ljuvlig musik. / Tröst i all nöd, glädje den bringar, / hopp bortom graven, himmel så rik. / "Skrifternas tröst", o vilka flöden, / talet om korset kraften ej mist. / Ljus i vår natt, liv mitt i döden, / manna i öknen utan all brist.
2. Strålande sol, eldstod i natten, / skuggrika palmträd Skrifterna är. / Källa så klar, levande vatten, / kärlekens hav som seglaren bär. Skrifternas tröst...
3. Sinais röst, domslut som skallar, / som ställer syndarn brottslig för Gud. / Skrifternas tröst milt honom kallar: / "Allt är fullbordat", ljuder dess bud. / Skrifternas tröst...
4. Himmelska moln, skurar som giver / törstande ängar fägring och prakt. / Strömmar av nåd, ord som förbliver, / talet om Jesu frälsande makt. / Skrifternas tröst...
Text: K G Sjölin 1917 (58 år), ngt bearb. Musik: K G Sjölin 1917

127 TACK FÖR DITT NÅDESORD, / ljus på min stig, / tack för ditt rika bord, / dukat för mig. / Tack för ditt dyra blod, / tack för din Ande god, / tack för ditt tålamod, / Herre, med mig.
Text: Lina Sandell 1859 (27 år) Musik: L Mason 1856

128 UNGDOM, SOM GÅR UT I VÄRLDEN, / o låt bibeln följa dig, / lysa dig på levnadsfärden, / leda dig den rätta stig, / varna dig för dolda snaror, / draga ock din fot ur dem, / och bland bränningar och faror / leda mot ett himmelskt hem.
2. Herrens ord skall aldrig svika, / om allt annat sviker dig, / och än mer: det har tillika / ensamt evigt liv i sig. / Men vad gagnar dig all världen, / om du tappar bort din själ, / om du uti synden, flärden / glömmer bort ditt sanna väl?
3. Många röster skall du höra, / som ej utgått från din Gud. / Mången ton skall nå ditt öra / av förakt för Herrens bud. / Men den goda herderösten, / som du hört i livets vår, / må den intill levnadshösten / följa dig, vart än du går.
4. Mänsklig visdom kan ej rädda / från fördärv och dödens stig. / Jordisk ära kan ej bädda / graven mjuk och varm åt dig. / Men det ord som evigt bliver: / ordet om vår Herre Krist, / liv i själva döden giver / och ett rum i himlen sist.
5. O så låt det dyra ordet / följa dig, vart än du går! / Vid det rika nådebordet / kraft för vandringen du får. / Ingen nöd och ingen lycka, / ingenting på denna jord, / skall ur Herrens hand dig rycka, / om du bliver vid hans ord.
Text: Lina Sandell 1875 (43 år) Musik: Göran Stenlund

129 VADHELST HÄR I VÄRLDEN bedrövar min själ, / med ordet om Jesus det alltid blir väl. / Och om jag ej känner min lycka alltid, / i tron på det ordet jag ändå har frid. / Ack, saliga ro / på Jesus få tro / och äga Guds ord i sitt bo!
2. När synden förskräcker och ängslar min själ, / jag litar på ordet om Jesus likväl. / Min synd är mot Jesus som gnista mot hav, / den slocknar, försvinner i djupaste grav. / Ack, saliga ro...
3. När frestelsens stormar för mäktiga blir, / visst fäller jag modet, men håller dock i: / Du Gud, är min fulla rättfärdighet än, / min seger, min starkhet - jag säger igen: / Ack, saliga ro...
4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag, / jag skådar i ordet, och där är det dag! / Ser andra jag rika och mig dem ej lik, / jag skådar i ordet - och där är jag rik! / Ack, saliga ro...
Text: Agata Rosenius 1834, ngt bearb. A.H. 2007 Musik: O Ahnfelt

130 VI ÄGER DET FASTA, PROFETISKA ORDET, / och vi gör så väl, om vi aktar därpå! / Guds Ande har däri för oss dukat bordet / av kostliga rätter, att leva vi må. / Ett ljus vill det ordet oss vara / i vildmarkens mörker också, / tills morgonens stjärna, den klara / skall härligt för själen uppgå.
2. Den stjärnan är Jesus, den själabrudgummen, / som köpt oss åt Gud med sitt heliga blod. / O att hela världen den saken förnumme, / hur han har vår sak i vårt ställe gjort god! / Helt visst skulle tacksamhetstonen / då höjas från söder till nord / till honom som sitter på tronen / och vårdar sin dyrköpta hjord.
3. O Gud, låt oss ännu i nåd få behålla / ditt heliga, rena, välsignade ord! / Se, satan begärt att de dina få sålla, / så håll oss var dag vid ditt dukade bord. / Du känner vår vanmakt i striden, / men seger i dig får vi ha! / Ja, för oss till eviga friden, / så sjunger vi halleluja!
Text: Alma Andersson-Bruce (1920-talet), ngt bearb. A.H. 2007 Musik: Ur Guds Lov

Andra utmärkta psalmer om Guds ord som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:BOKEN OM JESUS ÄR BOKEN FÖR MEJText:Musik:MIN GUD HAR JAG ALDRIG SETTText: Juhani Martikainen (Sionsharpan)Musik: Juhani MartikainenÖPPNA DIN BIBELDÄR ORDET STÅR SKRIVETText: Eva Norberg (Kyrksång)Musik: M Thyresson Hedin