Vittnesbörd - tjänst - mission

140 BLYGS DU FÖR DIN HERRE JESUS, han som tog din synd på sej? / Se, han blygdes likväl inte att av kärlek dö för dej! / Vågar du ej låta märka att du håller kärt hans namn? / Han på korset vågat mera när han öppnat dej sin famn.
2. Räds du för en liten smälek, fast den inte blir din död? / Se, han räddes ej för hånet, när han tog på sej din nöd! / Vill din själ sej dra tillbaka för att ha en ostörd frid? / Se, han drog sej inte undan när det gällde kamp och strid.
3. Skäms du för hans arma vänner, kan blott fel hos dem du se? / O, då skäms du ju för honom, som är vän till syndare! / Men besinna nu på allvar: vem är han och vem är du? / Han är Herren Gud allsmäktig, du ett ringa stoftkorn ju.
4. Hör, ja, hör vad själv han säger: "Den som blyges vid mitt ord, / se, för honom skall jag blygas inför himmel och för jord. / Men den som mitt namn bekänner inför mänskor, lyssna till: / för min Fader och hans änglar jag hans namn bekänna vill."
5. Den ej vågar kan ej vinna. Den är mot som ej är med. / Är du rädd att offra något, träd då strax ur stridens led! / Har du hittills kunnat blygas för din Frälsare så god, / blygs då ej att återvända och bli salig i hans blod!
Text: Lina Sandell 1860 (28 år) Musik: Jonas Andersson

141 DEN GAMLE ADAM SEJ MED MÄNSKOFRUKTAN PLÅGAR. / Bekänna Kristi namn är mera än han vågar. / Men denna feghet svår vi undertrycka må / och bedja Gud att vi frimodighet ska få.
2. Guds vittnen skall av nåd i rikligt mått belönas, / med livets krona de i himmelen skall krönas. / Men du som alltid är så aktsam om ditt skinn / skall aldrig tro att du kan smyga dej dit in.
3. Den gamle Adam vill ej världens gunst försaka, / går fram ett litet steg och så ett steg tillbaka. / Han ängslas och han räds för allting utom Gud, / han vill nog synas from men tummar på Guds bud.
4. Vad Jesus för oss gjort får många aldrig veta, / bland allsköns budskap de förgäves måste leta. / Att för vår frälsnings skull Guds Son till världen kom, / tycks ingen anse värt att säga något om.
5. Han höll sej ej för god att vårt elände bära, / han miste för vår skull all heder och all ära, / det straff vi skulle få tog han som helig är / - men säg den människa som håller honom kär.
6. Märk: "den som för mej blygs, för honom ska jag blygas", / det av vår Frälsare i Skriften klart betygas. / Gud skrive detta in med eldskrift i vår själ / - o att vi denna dag besinnade vårt väl.
7. Då skulle vi ej se åt någon annan ära / än att i Jesu spår vårt kors med trohet bära. / Då blev hans börda lätt, hans ok blev milt och sött, / man blev då ej så fort på himlavägen trött.
8. Den väg Guds Son oss lärt, den må vi alltid följa / och aldrig någonsin med ord och gärning dölja. / Ty många vakna skall ur säkerhetens natt, / om varje litet ljus på staken nu blir satt.
9. Stå upp! Nu är det dags att sig till Herren vända, / att sin försumlighet och Jesu nåd bekänna. / Ty vad betyder denna tidens korta ve, / mot glädjen att till slut vår Frälsare få se!
Text: H A Brorson, A.H. 1991 Musik: A.H. 1991

142 DIN KÄRLEK, JESUS, GRÄNS EJ VET. / Du själv oss uppenbarar / den nåd som var av evighet, / som är och evigt varar. / Där nöd och sorg ett hjärta tär, / där någon tröst och råd begär, / du med din hjälp är nära.
2. Dem som i världen vilse går, / de trötta och de gamla, / de sjuka, fattiga och små / du vill kring dig församla. / Av det i världen intet var / åt dig ett folk du utvalt har, / som du vill rikt benåda.
3. Du skänker oss ett nådens år, / du löser träldomsbanden. / Där bland betryckta fram du går / Guds rike är för handen. / Du, Herre, själv dess spira bär, / när du mot oss barmhärtig är. / Du härskar, när du tjänar.
4. Och stor i himmelriket är / den som din kärlek tvingar, / den som ej tack och lön begär, / men tyst sitt offer bringar, / som går med glädje där du går, / och tacksam är att dig han får / i dina bröder tjäna.
5. O Jesus, oss din Ande sänd, / som liv från ovan föder. / Den eld i din församling tänd / som av din kärlek glöder. / Oss alla hjälp, att vi förmår / vad vi av dig för intet får / med fröjd för intet giva.
Text: Ernst Lönegren 1917 (55 år) Musik: Strassburg 1545/Johann Cruger 1653

143 DU SOM AV KÄRLEK VARM / blödde för mig, / drag mig för varje dag / närmare dig. / Fyll du mitt hjärta så / att jag av kärlek må / offra med fröjd också / något för dig.
2. Du som i himlens höjd / beder för mig, / hjälp mig att se i tro, Herre, till dig. / Giv att jag korset bär, / nöjd med vad du beskär, / redo att vittna här / något om dig.
3. Bo med din Andes kraft, / Herre, i mig, / att jag må varje dag / leva för dig, / lindra ett hjärtas sår, / söka ett vilset får, / göra varhelst jag går / något för dig.
4. Allt vad jag är och har / skänkte du mig. / Hjälp mig att helga det, / Herre, åt dig. / Och när jag utan brist / en gång dig ser till sist, / blir du, o Herre Krist, / allting för mig.
Text: S D Phelps 1862 (46 år), Erik Nyström 1893, ngt bearb. Musik: R Lowry 1871

144 DU SOM FÖR INTET HAR FÅTT ALLT AV HERREN, / giv nu för intet åt mänskor igen! / Många från Herren och himlen går fjärran, / se, bröllopsbordet ej fullsatt är än! / Människor än / Gud vill få hem, / rum i sitt rike han tillrett åt dem.
2. Jonas exempel må vara en varning, / att vi ej nekar att gå dit Gud vill, / att vi må lyda helt villigt hans maning, / även då skam och förakt stundar till. / Må det bli sport / vida och fort / vad han till syndares frälsning han gjort.
3. Det att kungöra han bjuder oss alla / som har fått smaka hans kärlek och nåd. / Låt oss då allt i hans hand anbefalla, / öppet predika hans salighetsråd! / Därvid giv akt: / ett som han sagt / är att all synd han på Lammet har lagt.
Text: August Östlund (1846-1945), ngt bearb. A.H. 2008

145 DU TALAR OM VÄDER, DU TALAR OM VIND, / du talar om rosen på ungdomlig kind, / men varför så lite om Jesus?
2. Du talar om solsken, du talar om regn, / du talar om staten, dess lagar och hägn, / men varför så lite om Jesus?
3. Du talar om kungar och furstar och allt / som har här på jorden en härlig gestalt, / men varför så lite om Jesus?
4. Du talar om vetenskap, konst och musik, / men sällan om honom som ensam gör rik. /
Ja, varför så lite om Jesus?
5. Du talar om kyrkan, bekännelsen än, / om böcker och läror, om kvinnor och män, / men varför så lite om Jesus?
6. O har du fått tunga och talande röst, / så tala om Israels glädje och tröst, / så tala, ja, tala om Jesus!
7. Han, han är den solen, som aldrig går ner, / som värme och ljus åt din livsvandring ger, / så tala, ja, tala om Jesus!
8. Han, han är den konung, som, mäktig i strid, / har grundat sitt rike i sanning och frid, / så tala, ja, tala om Jesus!
9. Han, han är den vännen som trofast och god / har köpt dej från döden så dyrt med sitt blod, / så tala, ja, tala om Jesus!
10. Han älskar dej evigt - han sviker dej ej / i livet, i döden, i domen, o nej! / Så tala, ja, tala om Jesus!
Text: Lina Sandell

146 FÅR EJ I VÅRT HJÄRTA BO / kärleken till bröder, / död och kraftlös är vår tro, / ingen frukt den föder. / Stängs för nödens barn vår famn, / när de hjälp begära, / svek det blir att Kristi namn / våra läppar ära.
2. Att ge faderlösa stöd, / änkors sorg ej glömma, / att för vilsekomnas nöd / av allt hjärta ömma, / vara dem ett glädjebud, / vilkas fröjd är gäckad / - det är inför Herren Gud / gudstjänst obefläckad.
3. "Salig den barmhärtig är", / så ditt löfte ljuder, / du som våra sorger bär / och din tröst oss bjuder. / Hur vi fyllt din kärleks lag / skall du utrannsaka, / när du sist på domens dag / kommer hit tillbaka.
4. Den Guds vilja göra vill, / andras bördor dela / och med saktmod giva till / vad hans bröder fela, / den av Jesu vittnesbörd / räknas till de trogna, / när en gång till evig skörd / Herrens åkrar mogna.
Text: Erik Natanael Söderberg

147 FÖR ATT TJÄNA, INTE TJÄNAS, / Jesus själv kom hit en gång, / bar vår svaghet, våra bördor / och allt främlingskapets tvång.
2. Är det ringa att få vandra / samma väg som Jesus gått? / Är det ringa att få giva, / sen jag allt för intet fått?
3. Är det ringa att få bära / samma dräkt som Jesus bar? / Är det ringa att få tjäna / då ock Jesus tjänat har?
4. Är det ringa att i lydnad / vandra för min Faders bud? / Är det ringa att få älska / i min arma nästa Gud?
5. Jesus god, förlåt min klagan, / låt din frid i hjärtat bo. / Öppna för mig ordets källa, / vid dess rand är ljuvlig ro.
6. Låt din kärlek tända kärlek / och sen vidmakthålla den! / Lär mej älska som du älskar, / där jag inget får igen!
7. Lär mej tjäna glatt min nästa / på det sätt din Ande lär / och besinna att din kärlek / grunden för min frälsning är!
Text: Lina Sandell Musik: Ur Ahnfelts sånger

148 GENOM LIDANDE TILL SEGER / är den väg som Jesus gått, / och en annan väg att vandra / vi ej heller löfte fått. / Se, då Israel skall tåga / hän till löftets sköna land, / vägen full av nöd och fara / går igenom öknens sand!
2. Genom lidande till seger / går missionens väg också. / Jesu sändebud, de måste / alltid i hans fotspår gå. / Himmelrikets säde lägges / obemärkt i tårdränkt jord. / Kornet måste dö i mullen, / men får liv på Herrens ord.
3. Genom lidande till seger! / Ja, till seger vägen går, / om än stundom tåren bränner, / om än striden blir oss svår. / Jesus segrade i döden, / Israel vann löftets land, / och de frälstas glada skara / stått en gång på stormig strand.
4. Genom lidande till seger! / Sjung, ja sjung med kraft och mod! / Sjung om seger mitt i kampen, / blott i kraft av Jesu blod! / Segra skall hans verk på jorden / över mörker, synd och nöd, / segra i vartenda hjärta / som fann liv i Jesu död.
Text: Hedvig Posse

149 GUD, VÅR GUD, FÖR VÄRLDEN ALL / högt din nåd förkunnas skall, / att du oss en konung gett, / som vår frälsning har berett.
2. Se, han kommer, och hans fred / sänker sig till jorden ned. / Såsom regnet är hans ord, / ger nytt liv åt törstig jord.
3. Med rättfärdighet hans hand / råda skall från strand till strand. / Han förtryckaren slår ner, / räddning åt de svaga ger.
4. Lika långt som dagen går / och som månens skimmer når / skall hans ära spridas ut / överallt till tidens slut.
5. Mot oss alla är han god, / åt betryckta ger han mod. / Den som svag och hjälplös går / stöd och hjälp av honom får.
6. Himlen har han i sin makt, / jorden han sig underlagt, / världens ändar famnar han / och allt djup han mäta kan.
7. Men så långt hans välde når, / utan gräns och utan år, / lika långt i evighet / räcker hans barmhärtighet.
*8. Herrens nåd och härlighet / prisas må i evighet. / Alla skall vår konung se. / Amen! Låt, o Gud, det ske!
Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år) fritt efter Salomo Davids son (Psalt. 72), Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), bearb. för finlandssvenska psalmboken 1986 Musik: Ur 1697 års koralbok, alt. koral från 300-talet/Erfurt 1524 ("Världens Frälsare kom här)

150 GÖR DET LILLA DU KAN, gör det villigt och glatt, / snart de dyrbara tillfällen flyr. / Efter vår kommer höst och på dag följer natt, / då kanhända ej morgonen gryr. / O var flitig att så, medan ännu är tid, / att din skörd måtte mogna i frid!
2. Gör det lilla du kan och se inte därpå / att så ringa, så litet det är. / För hur skulle du då väl med lust kunna gå / dit din Mästare sänder dej här? / Är det uppdrag du fått än så ringa i sej, / o, var nöjd att han gav det åt dej!
3. Gör det lilla du kan, lägg ditt hjärta däri, / gör det allt för din Frälsare blott, / och var viss att han ska inte döma som vi, / blir det fråga om stort eller smått! / Se, han själv gör ju allt, vad betyder det då / om han ställt dej i led med de små?
4. Gör det lilla du kan och besinna att Gud / hos oss alla blott trohet vill se! / O så gläds att få gå med hans ringaste bud / och att själv han all hjälp vill dej ge! / Vilken fröjd, om en dag han ock säger till dej: / "Vad du gjorde, det gjorde du mej!"
Text: Lina Sandell 1885 (53 år)

151 JAG VILL UT, JAG VILL UT / innan dagen är slut / vill jag vara på fiske igen. / Ska jag jämt sitta här, / då så många begär / att få höra om syndares vän? / Nej, o nej, jag vill då / ut med syskonen gå, / mänskofiskarna är ju så få. / Jag vill ut, jag vill ut, / innan dagen är slut / vill jag vara på fiske igen.
2. Och om dagen blir lång / sjung din fiskaresång / och drag noten med kraft än en gång. / O så ljuvligt att se / att ett notdrag kan gefiskar etthundrafemtiotre! / Såväl gammal som ung / bed, arbeta och sjung / och förhärliga Jesus, vår kung! / Och om dagen blir lång, / sjung din fiskaresång / och drag noten med kraft än en gång.
Text: E A Skogsbergh Musik: E A Skogsbergh

152 JAG ÄR EN KRISTEN, DET VILL JAG VARA / tills sol och måne ej skiftar mer. / Jag är en kristen, så vill jag svara / om hela världen än åt mej ler. / Jag är en kristen å hjärtats vägnar, / jag älskar Kristus, se där mitt skäl. / Min första kärlek jag honom ägnar, / det är han värd, ty han frälst min själ.
2. Jag är en kristen, o kärleksunder / att syndaslaven blev frälst av nåd! / Jag är en kristen trots mänskofunder, / trots lärostrider och kyrkoråd. / Jag är en kristen som går att strida / i Herrens namn emot synd och värld, / en ringa stridsman vid Jesu sida / som vinner seger med Andens svärd.
3. Jag är en kristen, det ordet gäller / som lösen här på min pilgrimsfärd. / Jag är en kristen, som färden ställer / till hemmet där i en bättre värld. / Jag är en kristen, mitt hemland ligger / långt ovan jorden, dess sorg och nöd, / där ingen längre om smulor tigger, / ty alla äter av samma bröd.
4. Jag är en kristen, det ordet klingar / i sorgens timmar som skön musik. / Det lyfter anden på örnavingar / till evig vila i himmelrik. / Jag är en kristen, och klappar döden / på hjärtedörren med tunga slag, / jag skyndar genast från sorgen, nöden / till fadershemmet - o sälla dag!
Text: Josef Grytzell 1892 Musik: Okänd

152 KONUNG OCH PRÄST, träd in i denna skara. / Oss med din Ande hägna och bevara. / Låt våra hjärtan dina tempel vara, / Jesus, vår Herre.
2. Du som för oss har burit syndanöden, / värm våra själar med den starka glöden, / att vi dig älskar, trofast intill döden, / Jesus, vår Herre.
3. Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne. / Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner, / att till din likhet närmare vi hinner, / Jesus, vår Herre.
4. För oss den väg som fram i stillhet drager, / giv oss den kärlek som alltmer tilltager, / allt tror och hoppas, lider och fördrager, / Jesus, vår Herre.
5. Var oss i döden med din Ande nära. / Låt oss en gång med jubel säden skära / och för ditt anlet våra kärvar bära. / Jesus, vår Herre.
Text: J A G Disselhoff 1860?, R T Kihlberg 1890?, bearb.

153 LÖST FRÅN GAMLA TRÄLDOMSBAND, / löst till frihet av Guds hand, / kristen, lägg ej på dej sen / något träldomsok igen! / Göm i hjärtat korsets ord, / följ din store vän och bror / och var fri var än du bor.
2. Löst och fri från mänskobud / fråga dej: vad önskar Gud? / Vörda inte form och skick / som Guds vigning aldrig fick. / Ingen människa tillbed, / gör ej heller själv dej bred, / trampa blott den onde ned.
3. Allt är ert! Ja ditt, märk väl: / var då inte mänskors träl! / Jesus gottgjort Adams fall, / hans och din är världen all. / Barn i huset redan här, / barn till Gud som har dej kär, / köpt med Kristi blod du är,
4. fri, men i all evighet / fäst vid Guds barmhärtighet / - fri och fäst blir samma sak / under hemmets höga tak / - kallad att till Guds behag / tjäna andra varje dag, / fylld av Kristi sinnelag.
5. Du vår Frälsare, hos dej / får en kristen lära sej / att stå fri från bud och lag / men med svaga vara svag. / Din är äran, Herre, som / tjänande till världen kom / och till tjänst oss vände om.
Text: Gustav Jensen , övers. A.H. 1998 Melodi: A.H. 1998

154 NU FÅR DIN TJÄNARE I FRID / från världen fara, / för att hos dig till evig tid / lycklig vara, / som ditt ord har lovat mig / - min död en sömn har blivit.
2. Guds ende Son, min Frälsare / jag nu har skådat. / Att jag min Herre skulle se / Gud mig bådat. / Han det rätta livet är / och nåden mitt i nöden.
3. Se, alla människor kan få / hos honom frälsning. / Och ut i världen skall nu gå / fridens hälsning / genom Herrens eget ord / som kallar till Guds rike.
4. Sitt ljus bland folken han allt mer / nu låter skina. / Sin frid och härlighet han ger / åt de sina. / Han är alltid hos sitt folk, / han är dess fröjd och glädje.
Text: Simeon i templet, Martin Luther 1524 (41 år), Lars Stenbäck 1865, bearb. Musik: Martin Luther 1524

155 O VAR ÄR DET FOLK SOM PÅ ANDENS BUD / bland människor samlar en skörd åt Gud? / Han själv har oss bjudit till verket gå, / och ingen får tveka och stilla stå. / Vem går i dag? Vem vill gå med? / Vem tar nu sin plats i skördemännens led? / Vem samlar in för Faderns hus? / Vem skall få lönen i fröjd och ljus?
2. Guds folk, ut på gator och gränder gå, / så alla kan bjudning till bröllop få. / Gå ingen förbi medan än är tid, / att bjuda dem hem till en evig frid. / Vem går i dag...
3. Nu fälten har vitnat kring jorden vid / och världen den väntar på skördens tid, / men ännu är de som går ut för få, / fast människors räddning beror därpå. / Vem går i dag...
4. Ni villiga tjänare, kom nu hit / och samla den mognande skörd med flit. / Han kommer, vår Konung - i tro håll ut, / oss väntar en skördemans fröjd till slut. / Vem går i dag...
Text: E E Rexford 1877 (29 år), Anna Ölander 1900 (39 år), bearb. 1986 (v. 1-3 enligt Psalmer och Sånger 475, v. 4 enligt 1986 års EFS-tillägg till den svenska psalmboken 721). Musik: G F Root 1877

156 RÄDS EJ BEKÄNNA KRISTI NAMN, / om världen än det skyr. / Det är ett fäste och en hamn, / när allting annat flyr.
2. Blygs ej för Kristi ord, ty vet / att i det ordet bor / Guds kraft till frid och salighet / för var och en som tror.
3. Vik ej från Kristi kors. Det är / för världen dårskap blott, / men Herrens trogna finner där / en oförgänglig lott.
4. Bevara som din högsta skatt / vad Kristi kärlek gav. / I livets dag, i dödens natt / han är ditt ljus, din stav.
Text: E N Söderberg 1911 (42 år) Musik: W Croft 1708

157 TILLKOMME DITT RIKE, o Herre, vår Gud, / tillkomme ditt rike på jorden. / Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud, / sänd ut dem till södern och norden, //: att kalla och bjuda all världen. ://
2. Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd / och lär dem att uthålligt strida, / att utså i hoppet den himmelska säd / och växten i tålamod bida //: av dig som allena den giver ://
3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår, / då öknen skall stå som en lilja. / Vi väntar därefter vart gryende år, / och är det din nådiga vilja, //: låt, Jesus, den tiden snart komma ://
4. Så kastar vi alla bekymmer på dig, / du lovat för allting att sörja. / Gå med oss på livets och sanningens stig, / att mitt under striden vi börjar //: dig tacka och lova för segern ://
Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år) Musik: G Wennerberg 1870

158 TÄNK VILKEN UNDERBAR NÅD AV GUD, / att du får vara hans sändebud / och till den döende världen gå / för att hans kärleks säde så. / Gå, gå, såningsman, gå. / Gå, gå, såningsman, gå / ut att den ädla säden så. / Gå, gå, såningsman, gå!
2. Får du ej främst uti ledet stå, / verka Guds verk i det tysta då. / Herren som i det fördolda ser / blott efter trohet lön dig ger. / Gå, gå, såningsman, gå...
3. Tröttna då ej att Guds ord så ut. / Kärlekens möda får lön till slut. / Om än med tårar du nu får så, / skall du med jubel skörda få. / Gå, gå, såningsman, gå...
Text: Eric Bergquist (Onkel Eric) 1898 (43 år) Musik: Eric Bergquist 1898

159 VI MÅSTE FÅ ALLT FLERA MED till sabbatsron därhemma, / till andra strandens härlighet, till Herrens gyllne stad, / vars murar heter salighet, vars portar heter lovsång, / och evig glädje pelarna som skymtar rad vid rad.
2. Vi måste få allt flera med, för svag blir eljest sången, / för fattigt jublet, som en gång till sist skall stiga där / kring honom som har övervunnit lidandet och döden, / som lov och ära, pris och tack allena värdig är.
3. Det är ej nog, o nej, o nej, att ensam finna vägen. / Vi måste räcka ut vår hand till dem som vilse går, / så att vår skaras glesa led alltmera börjar tätna / och tusen sinom tusen vittnen härligt med oss står.
Text: Ida Granqvist 1905 (33 år) Musik: Thure Melander omkring 1920

160 ÖVER FJÄRDEN VID OCH DJUP / ror jag i min lilla slup, /om det stormar eller om det stilla är. / Jag vill inte ligga still, / ut med garnet mitt jag vill, / ut att fånga fiskar åt min Herre kär.
2. Båten saknar allt behag, / fiskarn dålig är och svag, / många menar han bör hellre gå på land. / Mästaren dock bjöd mej gå, / därför vill jag hålla på / tills han själv mej vinkar till den andra strand.
3. Många har det ej så lätt / att förstå hans handlingssätt. / Se, han brukar det som smått och ringa är. / Världen medlidsamt nog ler / och medalj den ej mej ger, / men det är ej heller det jag söker här.
4. Om rätt många ting är små, / så är nätet gott ändå, / bättre fiskredskap har aldrig någon sett. / Evangelium det är / om min Herre Jesus kär / och den salighet han världen all berett.
5. Om jag hem från strida djup / hundra gånger ror min slup / tom på fisk, så vill jag ut på nytt ändå. / Nästa gång jag hemåt far, / kanske båten full jag har, / mina glädjesånger går mot höjden då.
6. När jag sist skall lägga opp, / vila ut min trötta kropp, / o så skönt om tiden då var nyttjad väl! / Därför ut på nytt jag vill, / inte bara ligga still / - dyrbar i Guds ögon är varenda själ.
Text: Sigvard Engeset, övers., ngt bearb. A.H. 2008