Det är en ros utsprungen

1. Det är en ros utsprungen

av Davids rot och stam,

av fäderna besjungen,

en ros i Juda land,

en blomma skär och blid,

mitt i den kalla vinter,

i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena

ljöd förr Jesajas ord,

att född av jungfrun rena

han frälsa skall vår jord.

Av Herrens nåd och makt

oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,

som doftar salighet,

i mörker skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sann Gud och mänska sann,

oss arma mänskor frälsa

från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar

i denna jämmerns dal

nu med din hjälp ledsaga

till himlens högtidssal.

Ja, i din Faders hus

låt oss dig evigt lova

i salighet och ljus.

Text:(=SvPs1986 nr 113) v. 1,2,4 efter tysk katolsk julsång 1588, v. 3 okänd tysk förf. 1831, Tekla Knös 1867, ngt bearb. Musik: 1400-talet/Köln 1599