Skönt det är i kvällens timma

1. Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör.
Skönt det är att sej få gömma
undan världens larm och strid
och som barnet ljuvligt drömma,
hägnad utav Herrens frid.

2. Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och över nog det är!
O, det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön.
Dock, det är en försmak bara
av de trognas nådelön.

Text (=PoS 1987 nr 552): Eric Bergquist 1890 (35 år)
Musik: Gunnar Wennerberg 1850 (33 år)