torsdag 15 februari 2018

Från en klippspets bland de helga bergen




1. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Trötta kämpar, kors och slitna biblar
trädde fram inför min häpna syn.
Skaran skred framåt i ljus som skuggor
över tundrors is och öknars sand.
Varje anlete, av allvar präglat,
såg så längtande mot löftets land.

2. Barn och åldringar med kala hjässor,
män och kvinnor ifrån sorgens land,
starka ynglingar och unga jungfrur,
alla skred de framåt hand i hand,
och de flesta bar en torftig klädnad,
blott helt få jag såg i ädel dräkt,
men jag läste dock i anletsdragen
att de hörde med till samma släkt.

3. Alla bar de kors - ej lika tunga,
litet kors den spädes skuldror bar.
Härdad kämpe bar med nöd det tyngsta,
svaga kvinnans ej det minsta var.
Nötta biblar bar de också alla,
många tårar fallit ner i dem.
Alla väntade att bortom tiden
finna vila i ett evigt hem.

4. Många fällde ännu bittra tårar,
andra log och sjöng av idel fröjd.
Mången, tröttad av den långa färden,
under korset låg mot jorden böjd.
Men jag såg en hand, jag såg den ofta,
genomborrad var den, stänkt med blod,
röra vid den trötte, lyfta korset,
skänka kraft och ge ett himmelskt mod.

5. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Hela pilgrimsskaran var i himlen,
vilken tavla för min häpna syn!
Ingen ängels tunga mäktar tolka
på ett jordiskt språk vad där jag såg:
lovsångshymnen sjöngs av millioner,
mäktigt såsom havets starka våg.

Text: Betty Jansson
Musik: Svensk folkmelodi

Inga kommentarer: