onsdag 28 mars 2018

Från örtagården leder



















1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var. 


Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), ("Bollnäspsalmen"), bearb. A.H. 2008 (i en annan, friare bearbetning ingår psalmen "Från örtagården leder"som nummer 77 i 1986 års finlandssvenska psalmbok som nr 77 . Samma nummer har den i finska psalmboken i Martti Ruuths övers. från 1903, "Käy yrttitarhasta polku". I Norsk Salmebok från 2013 har den nummer 175 "Det går frå urtehagen").

Musik: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år)

Enligt Oscar Lövgren (i Psalm- och sånglexikon sp. 368, Gummessons 1964) avlade Liander folkskollärarexamen i Uppsala 1874 och blev lärare vid seminariet i Bollnäs 1875 samt rektor 1880, en befattning han behöll i nästan 30 år, till 1908 års slut. Under denna tid skrevs alltså denna pedagogiska psalm, där vi följer Frälsaren på hans "Via dolorosa", smärtornas väg.

Oscar Lövgren karaktäriserar rektor Liander på följande sätt: "L. var en framstående skolman, anspråkslös till sin läggning och på skilda sätt kristet verksam, bl.a. som EFS:s provinsombud. Han var också en poetisk natur med god musikalisk begåvning."

Knappast kunde Carl Gotthard Liander (farfar till biskopinnan Ingeborg Furberg) ana att hans psalm skulle bli en av Nordens mest älskade, införd i både finska, finlandssvenska och norska psalmboken men aldrig i någon svensk psalmbok och knappast längre sjungen eller ihågkommen i hemstaden Bollnäs. Ingen är profet i sin fädernestad...

Inga kommentarer: