O kasta din omsorg på Herren, min broder

1. O kasta din omsorg på Herren, min broder,
ty han har ett hjärta som ömmar för dej.
Han ger ju åt sparvarnas skara dess foder
och kläder var blomma som infinner sej.
Han prövar de sina med nöd och bekymmer,
men aldrig förskjuter han någon av dem.
Den timliga nöden vår utsikt blott skymmer,
så tron växer till under vandringen hem.

2. Han Israels skaror försörjde i öknen,
Guds manna från himmelen dagligen föll.
I havet, vid klippan, i striden, i töcknen
han bar dem i famnen, och löftena höll.
Och ännu han lever, "den gamle av dagar",
är god och allsmäktig, som fordom han var.
Hur tiderna växlar, han alltid så lagar,
att nödtorftig bärgning åt barnen han har.

3. När otron dej kväljer, gå in i din kammar
och fly i Guds sköte, som fågeln i bo!
Var misströstans tanke en frestelse ammar,
men tron på Guds löften ger glädje och ro.
Och löftena ljuder så härligt ur Skriften:
Förtro dej åt Herren, han omsorgen bär!
O ljuvliga utsikt bland prövningars skiften:
vårt hopp står till Herren, vår Frälsare kär!