1. Snart skall bröllop firas i vår Faders hus,
bröllopsborden dukas under palmers sus.
//: Tänk, vad bruden aktas:
gödda kalven slaktas,
nattvard firas under harpors brus ://
2. Se vad ståtlig anblick i de blå gemak!
Salomos tapeter ifrån golv till tak.
//: Under palmer gröna
pärleportar sköna,
o vad härlighet och kunglig smak! ://
3. Se hur borden gnistrar såsom klar kristall!
Nu det nya vinet äntligt drickas skall.
//: Kungar och profeter,
hjältar och poeter,
skönt de strängar sina harpor all´ ://
4. Känner du väl honom, som kring bordet går,
ögonen som lågor och som snö hans hår?
//: Se på mantelbrämet
och på diademet,
är det inte själve Fader vår? ://
5. Nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud,
han som bjudit alla mänskor hem till Gud!
//: Se, hur glad han tjänar
sina ögonstenar,
fast han valde sej en fattig brud ://
6. Säg mej, om du känner brudens anletsdrag?
Under över under - det är du och jag!
//: Du och jag är bruden
i den vita skruden,
kan du sörja mer en enda dag? ://
7. Änglarna sej skyler för Guds milda Lamm,
bruden, endast bruden träder dristigt fram.
//: Se, nu skall hon krönas,
rikligen belönas
för vad här hon led av hån och skam ://
8. Nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
ingen, ingen mer de båda skilja kan.
//: Nu ej sorgen, smärtan
skiljer dessa hjärtan,
som så länge, länge sökt varann! :/
9. Hör, vad sång och jubel där i himlens sal,
strängaspel och pipa, puka och cymbal!
//: Toner underbara
ljuder silverklara,
hör, vad sång och spel förutan tal! ://
10. Men hur skall en mänsklig tunga här förmå
tolka vad som skall i himlen försiggå?
//: Det kan ej förklaras,
men det kan erfaras,
och det väntar jag med glädje på ://
Text: Eric Bergquist 1890 (35 år), ngt. bearb. (v. 10)
nattvard firas under harpors brus ://
2. Se vad ståtlig anblick i de blå gemak!
Salomos tapeter ifrån golv till tak.
//: Under palmer gröna
pärleportar sköna,
o vad härlighet och kunglig smak! ://
3. Se hur borden gnistrar såsom klar kristall!
Nu det nya vinet äntligt drickas skall.
//: Kungar och profeter,
hjältar och poeter,
skönt de strängar sina harpor all´ ://
4. Känner du väl honom, som kring bordet går,
ögonen som lågor och som snö hans hår?
//: Se på mantelbrämet
och på diademet,
är det inte själve Fader vår? ://
5. Nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud,
han som bjudit alla mänskor hem till Gud!
//: Se, hur glad han tjänar
sina ögonstenar,
fast han valde sej en fattig brud ://
6. Säg mej, om du känner brudens anletsdrag?
Under över under - det är du och jag!
//: Du och jag är bruden
i den vita skruden,
kan du sörja mer en enda dag? ://
7. Änglarna sej skyler för Guds milda Lamm,
bruden, endast bruden träder dristigt fram.
//: Se, nu skall hon krönas,
rikligen belönas
för vad här hon led av hån och skam ://
8. Nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
ingen, ingen mer de båda skilja kan.
//: Nu ej sorgen, smärtan
skiljer dessa hjärtan,
som så länge, länge sökt varann! :/
9. Hör, vad sång och jubel där i himlens sal,
strängaspel och pipa, puka och cymbal!
//: Toner underbara
ljuder silverklara,
hör, vad sång och spel förutan tal! ://
10. Men hur skall en mänsklig tunga här förmå
tolka vad som skall i himlen försiggå?
//: Det kan ej förklaras,
men det kan erfaras,
och det väntar jag med glädje på ://
Text: Eric Bergquist 1890 (35 år), ngt. bearb. (v. 10)
Musik: Folkmelodi i F-dur,alt. folkmelodi i Bess-dur (Solskenssånger) med repris endast av sista raden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar