All tro och lit till Herren sätt (ABC-visa)

DET GYLLENE ABC

1. All tro och lit till Herren sätt,
för mänskors hjälp förgår så lätt.
Av otrohet är världen full,
Gud hjälper för förbundets skull.

2. Bed och arbeta, först som sist,
ett gott namn är en ädel kvist.
Du mister det för ting så små,
det är ej lätt att finna då.

3. Citronen sur oss detta lär:
baktaleri gör munnen tvär.
Håll tand för tunga när du kan,
och när du talar ut, var sann!

4. Döm inte den du gjort förnär,
för satan ler åt allt sånt där.
Den ringe skall du ej försmå,
allt högmod skall sin ände få.

5. En skatt dej kanske snart tillhör,
bli då ej stolt, men tänk dej för!
Ja, se ditt gods som lån från Gud,
och följ hans dubbla kärleksbud.

6. Fromhet och dygd och tukt också
du mer än guldet skatta må.
När guld försvann, man vet ej var,
så blir dock dygd och fromhet kvar.

6. Guds arma hjälp till Guds behag,
du själv behöver hjälp en dag.
Hur här än lyckan vänder sej,
stå fast, vad än som händer dej.

8. Har någon hjälpsam gjort dej gott,
så minns då både stort och smått!
En tacklös gärning blir så tung,
det känner både gammal, ung.

9. I unga år förkovra dej, 
arbete, studier undvik ej.
De ger en skön och ljuvlig lukt,
ty ungdoms sådd är ålderns frukt.

10. Johannes var så ung en man,
men bland apostlar äldst blev han.
Förakta ingen som är ung,
gör ingens höga ålder tung.

11. Känn noga efter när du tror
att du har fått en vän och bror.
I tal så många söta är,
men ändå svek i hjärtat bär.

12. Ler lyckan mot dej eller går,
ditt sinne du regera får,
så du ej viker hit och dit,
ty änden är ej början lik.

13. Med vrede ej din sak för an,
hon framgång då ej finna kan.
I vrede mången far med hast
och sen i ånger sitter fast.

14. När du blir lärd vad du ej kan,
var inte blyg, ty ära vann
blott den som lyssnat och följt med,
den intet lärt är allom led.

15. Om du skall döma, döm ej snart,
men vänta tills du ser allt klart.
Förhör först parterna för sej,
fäll rättvis dom, jag råder dej.

16. Prål, ståt nu bortlägg om du kan,
det skämmer kvinna liksom man,
ödmjukhet, godhet ha för sed,
den högt vill kliva faller ned.

17. Qvida och sorg så mången fann,
ej öka den, hjälp om du kan,
bele ej den som smärta får,
ty sten på börda är så svår.

18. Ros och beröm förblir ej där
man rosas vill och ros har kär.
Det skall man för det mesta se,
att självberöm ger spott och spe.

19. Se dej väl för, ont sällskap sky,
om du vill synd och laster fly.
I fromma, glada kretsar bliv,
så har du heder och gott liv.

20. Tvi dej som gläds åt andras fall, 
din lycka lika snart är all,
ty mången varit högt uppsatt,
som fallit ned och givit tappt.

21. Under stor träta, våld och kiv
för rikdom våga ej ditt liv.
Kom den med synd, med sorg den går,
rättfånget gods med frid består.

22. Vem är en sådan Gud som vår? 
I honom du en Fader får.
För Jesu skull du tas emot
när du dej vänder om i bot.

23. Xerxes förtröstade på makt,
men drabbades av stort förakt.
Om du vill vinna verklig fred,
se till att du har Herren med!

24. Ytterst dej lär det första bud:
att frukta och att älska Gud.
Och mot din nästa dej bete
som du vill att dej själv skall ske.

25. Zakarias lovsång med stor fröjd
sjung Herren Gud i himlens höjd,
för all hans nåd och trofasthet,
honom ske pris i evighet.

26. År efter år han väl dej gjort,
med hjälp i både smått och stort.
Gud är din frälsnings mål och grund,
så lova honom varje stund.

27. Är bönen stum, så lyssna då!
Med Ordet ska du Anden få.
Ja, håll dej till vad Herren sagt,
så står hans goda änglar vakt. 

28. Ömt vårdar han sej om din själ,
om kropp och ande lika väl.
Är han ditt liv, ditt A och Ö,
du tryggt kan leva eller dö!

Text: Troligen tysk, ur 1695 års psalmbok (nr 260), bearb. A.H. 3/8 2018