som av och i dej själv en evig kärlek var,
när hela jordens krets från evig själavåda
du i din helga död så dyrt förlossat har,
och sen ett ämbete förordnat här på jorden,
som skall båd vitt och brett
förkunna dessa orden:
2. Att genom Adams död blev Adams släkte dödat,
gick miste om det liv som i dej, Herre, var,
att liv i Jesu liv har åter överflödat,
att han i djupet bort all världens synder bar,
att han förvärvat oss rättfärdighet, förskoning,
att han till minsta prick fullbordat vår försoning.
3. Så har du väl beställt, sej fröjde mänskor alla
och sjunge överljutt: nu ära vare Gud!
Vi, Herre Jesus, vill till dina fötter falla,
du som har örat gjort, du hör vårt böneljud:
Låt detta framgent bli vårt stora glädjeämne,
vårt fäste och vår grund som aldrig mer vi lämne!
4. Gjut ner din Ande god nu över man och kvinna,
ja, över hög och låg, samt barn och barnabarn,
och över tjänare, ja, varje tjänarinna,
dem du med bunden arm har löst ur dödens garn!
De är ju med din död till livet alla köpta,
de har ju till din död i dopet blivit döpta.
5. Låt, Jesus, dem med mej och mej med dem tillhopa
i tron få skåda din försonings hemlighet!
Låt mej på Sions mur därom frimodigt ropa,
båd dej och dem till fröjd, men satan till förtret!
Ta i din herdevård båd mej och dessa lammen,
och låt oss dej, vår Gud, lovsjunga evigt. Amen.
Text: Anders Carl Rutström 1759, vid sin installation som kyrkoherde i Hedvig Eleonora, bearb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar