Jag tänkte jag visste vad kärleken var

 

1. Jag tänkte jag visste vad kärleken var,
jag trodde jag själv var god.
Så stod jag då framför den korsfäste man,
vars kropp blivit strimmig av blod.

2. Jag hörde han bad för den bödelsflock
som vid korset slog honom fast,
då var det som djupt i mitt hjärtas grund
en stenhård fördämning brast.

3. Jag knäböjde stilla vid korsets fot
- så bittra då tårarna flöt -
jag såg mej själv som en syndare stor,
som ofta mot kärleken bröt.

4. Jag såg att han tog det straff jag förtjänt,
fast han aldrig försyndade sej.
Då viskade jag: förbarma dej nu
och be, Herre, också för mej! 

5. Han böjde huvudet mot mej tyst,
denne bleke och korsfäste man,
och sa: Ja, i dag ska du vara helt visst
med mej i de levandes land.

6. De föll med sin frid över hjärtat ner,
hans muns välsignade ord.
Min synd jag såg och min Frälsare fann,
i de levandes land jag bor.

Text: Christian Ludwigs (1877-1930), sv övers A.H.

Chr Ludwigs: