MESSIAS
1. Vänligt över jorden glänser
strålen av ett himmelskt hopp.
Stilla inom tidens gränser
evighetens sol går opp.
Ack, så stilla att mitt öga
hennes sken fördraga må
och Guds dolda råd förstå.
2. Ej av världens vise kändes
den oändligt Vises råd.
Kristus kom, och dagen tändes,
full av sanning och av nåd.
Sanning för den blick som spanat,
nåd för ångerfulla bröst.
Så fick jorden ljus och tröst.
3. När begären sej fick sprida,
föddes brott och spriddes ve.
Kristus kom, och vid hans sida
kärlek gick och helgelse.
Helgelse blev hjärtats yrke,
kärlek slöt begärens strid.
Så fick jorden dygd och frid.
4. De är sälla som vill höra
vad den evigt Gode lärt,
de som älskar och vill göra
vad den Helige begärt,
de som, ledda av hans Ande,
lysta av hans milda ljus,
närmar sej sin Faders hus.
5. Deras tro ska övervinna
tidens otro, jordens flärd.
Deras kärlek skön ska brinna
i den kärlekslösa värld.
Deras hopp i tidens skiften
och i livets aftonstund
vilar på sin klippas grund.
6. Milda sken av Faderns ära,
dina rena strålar sprid
kring vår jord, så den kan bära
ljus och tröst och dygd och frid.
Låt vår jord få bli en förgård
till den himmel, dit du vill
samla dem som hör dej till.
Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H.
Musik: Svensk 1694
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar