jag fick till rikedom
det ord som gör den fromme vis
och gör den vise from.
2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
i detta dyra ord
till mej som går, ett barn ännu,
o Fader, på din jord!
3. Väl har naturens rika prakt
med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt
att du är stor, o Gud.
4. Din väldighet, ditt majestät,
ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät
och gräsets minsta tråd.
5. Dock låg för mej din mening skymd,
ditt hjärta jag ej fann
och i en mörk, oändlig rymd
jag som ett stoft försvann.
6. Men gryning blev kring Sinai,
på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri,
din lag, ditt välbehag.
7. Förklarat för mitt samvete
stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse
med nådens milda ljud.
8. Och tidens kval fick sammanhang
med evighetens tröst,
och himlarösters återklang
blev hörd i jordiskt bröst.
9. O människa, det är dej sagt
vad Gud av dej begär!
Vad han så på ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.
10. I enfald och i ödmjukhet
håll dej till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja här bli gjord.
11. Du genom Kristus allt förmår,
som själv dej mäktig gör,
när dej hans Ande leda får
och dej hans kärlek rör.
12. Sann tro på Gud och på hans ord
och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord
är kristnas kall och lott.
13. Till denna lott, till detta kall
mej nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall
att få ett evigt liv.
*14. I dej är Faderns välbehag,
i dej vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag
och i all evighet.
Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
Musik: Tysk 1710
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar