Du, Herre, har kallat mej

1. Du, Herre, har kallat mej, glad vill jag gå. 
Jag tackar för tjänsten du låtit mej få. 
Du förde mej hit från min självvalda färd. 
Jag prisar dej, Jesus, för det är du värd!

2. Din nåd är så stor, du var god mot mej, Gud.
Den synd jag bekände du plånade ut. 
Så låt mej få vittna om allt du mej gav, 

din nåd och din kärlek från vagga till grav.

3. Ja, låt mej få följa dej vart du än går, 
och lär mej att se vad du ser och förstår, 
att tala ditt ord på ditt värmande sätt, 
att verka och be för de fattigas rätt.

4. Från lättja och högfärd gör, Herre, mej fri, 
från osaltat tal och från tomt hyckleri, 
från vanor som gör mej förkrympt eller skygg. 
O Herre, gå med mej, så vandrar jag trygg! 

5. Så vill jag dej tjäna så långt jag förmår, 
till skälvande händer, till grånande hår. 
Om felsteg försvagar och vägen blir tung, 
låt själen på nytt få bli örnstark och ung!

6. Ja, mej med din nåd och förlåtelse stärk 
att leva och brinna för kärlekens verk! 
Min krans är i himlen, mitt kors har jag här. 
Barmhärtige Gud, jag din tjänare är.

Text: Sigvald Skavlan 1893 (54 år), övers. A.H. 2010