Text: Johann Heermann 1630 (45 år), sv. övers. Lorentz Springer 1676 (41 år) "Varthän skall jag dock fly", Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år), alt. svensk 1697
Det här är en av Frostensons bästa bearbetningar. Den äldre svenska versionen var nästan obrukbar, och både förkortningen och språkomgörningen har givit psalmen goda överlevnadsmöjligheter. Hoppas jag, för jag har bara varit med om att sjunga den en (!) gång på de över 30 år som gått sedan 1986 års psalmbok kom. Botpsalmer är väl inte längre så populära (om de någonsin varit det), och få tycks ha upptäckt någon större ondska i sitt hjärta, men åtminstone vid nattvardsgångar tycker man att den så väl bearbetade psalmen alltfort kunde få sin användning.
Melodin är ju välkänd och populär, samma som till adventspsalmen "Gläd dig, du Kristi brud". Så det kan inte vara den som ligger psalmen i fatet. Särskilt den sista strofen har hursomhelst tidigare sjungits mycket i vårt land, ofta till avslutning av gudstjänsten eller sammankomsten eller kanske aftonbönen. Den löd dåförtiden så här (och Frostenson har behållit det mesta av just den här strofen):
Skriv i mitt hjärta in
att jag är evigt din.
Hjälp, att jag gör din vilja,
flyr vad oss kan åtskilja
och sist det liv får njuta
som ingen död skall sluta.
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år), alt. svensk 1697
Det här är en av Frostensons bästa bearbetningar. Den äldre svenska versionen var nästan obrukbar, och både förkortningen och språkomgörningen har givit psalmen goda överlevnadsmöjligheter. Hoppas jag, för jag har bara varit med om att sjunga den en (!) gång på de över 30 år som gått sedan 1986 års psalmbok kom. Botpsalmer är väl inte längre så populära (om de någonsin varit det), och få tycks ha upptäckt någon större ondska i sitt hjärta, men åtminstone vid nattvardsgångar tycker man att den så väl bearbetade psalmen alltfort kunde få sin användning.
Melodin är ju välkänd och populär, samma som till adventspsalmen "Gläd dig, du Kristi brud". Så det kan inte vara den som ligger psalmen i fatet. Särskilt den sista strofen har hursomhelst tidigare sjungits mycket i vårt land, ofta till avslutning av gudstjänsten eller sammankomsten eller kanske aftonbönen. Den löd dåförtiden så här (och Frostenson har behållit det mesta av just den här strofen):
Skriv i mitt hjärta in
att jag är evigt din.
Hjälp, att jag gör din vilja,
flyr vad oss kan åtskilja
och sist det liv får njuta
som ingen död skall sluta.
J Heermann:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar