Efterföljd - helgelse

506 BLIV I JESUS, VILL DU BÄRA FRUKT! / Grenen kan ej leva skild från stammen. //: Och blott under herdens vård och tukt / fostras och bevaras späda lammen ://
2. Bliv i Jesus, där är tryggt, blott där, / varje annan plats har sina faror, //: och när världen ler som fagrast här, frukta allra mest för hennes snaror! ://
3. Bliv i Jesus, vill du växa till / i de stycken som din Gud behagar, //: bliv i Jesus, om i tron du vill / ta ditt kors att bära alla dagar ://
4. Bliv i Jesus, vill du hålla ut / modigt, troget, segerrikt i striden! //: Han med frid skall kröna di till slut / och din mödas dag är snart förliden ://
5. Bliv i Jesus, lita på hans makt / och hans trofasthet i alla skiften. //: Att han skall fullborda vad han sagt, / därom vittnar tydligt hela Skriften.
6. Bliv i Jesus, genom stormens brus / skall han leda dig den rätta stigen, //: bliv i Jesus, och i Herrens hus / sist du bliva skall evinnerligen ://
Text: Lina Sandell 1877 (45 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

507 DE FLYR SÅ SNART, DE LJUSA MORGONSTUNDER, / då livets vårdag ännu mot oss ler. / De flyr så snart, men lär oss Gud, därunder / att väl ta vara på den nåd du ger!
2. Vi hört din röst, den goda herderösten, / som kallat oss vid namn så mången gång. / O hjälp oss följa den och smaka trösten / av dina löften under tidens tvång!
3. Vår gode Herde, ta oss, lyft oss alla / små vilsna lamm på dina axlar opp! / När falska röster runt omkring hörs kalla, / var du vår fasta tillflykt och vårt hopp!
4. Låt, Herre, över oss beständigt vila / din gode Ande och ditt välbehag! / Och medan livets solskensdagar ilar, / o låt oss mogna för din skördedag!
Text: Lina Sandell 1878 (46 år), ngt bearb.

508 DEN SOM TROR PÅ HERREN blir i honom stark / och får kraft att strida på Guds löftens mark. / Jesus har oss lovat i sitt eget ord: / underbara tecken följer dem som tror. / Seger, seger, härlig blodköpt seger, / seger, seger, seger alla dar. / Visst som Herren lever / gudakraft han giver / och åt den som beder seger alla dar.
2. Under stridens hetta vid vår sida går / han som över vind och vreda vågor rår. / Jesus är vår styrka. Lita på hans ord: / underbara tecken följer dem som tror.Seger, seger...
3. Segervisst vi kämpar himmelrikets strid / för att rädda människor från död till liv. / Jesus har oss givit löftet i sitt ord: / underbara tecken följer dem som tror. / Seger, seger...
Text: Leila Morris (1862-1929), övers. 1913, bearb.Musik: Leila Morris

509 DU SOM ÅT MÄNNISKAN den ädla förmån skänker, / att tungan yttra kan vad själen vill och tänker, / med ansvar, fullt av vikt, du lämnar i mitt val / att tillse, när min plikt är tystnad eller tal.
2. Må aldrig denna röst sig blanda med de fräckas, / av vilka jordens tröst och himlens budord gäckas. / En oblyg ordalek mitt skämt besmitte ej, / ej svordom eller svek mitt öppna ja och nej.
3. Jag väja må det ord som villar eller sticker, / och fly som själamord allt baktal och allt smicker. / Jag sanning tala vill och anse för ett rån / såväl att lägga till som taga därifrån.
4. Jag söke ingen del uti den usla ära / att träffa nästans fel och dem i dagen bära. / Den illsint gripes an jag kristligt hägna vill, / och där jag det ej kan, jag tige hellre still.
5. Min tunga aldrig skall en hemlighet förråda, / hon hellre stum och kall må fast vid gommen låda. / Vad vännen trygg förtror åt ömhetens förvar, / må han som trätobror där ännu finna kvar.
6. Men lossne tungans band att tolka vad jag känner / för hem och fosterland, välgörare och vänner. / Jag spare ej mitt tal där jag med Jesu nåd / kan lindra armas kval och hindra ondas råd.
7. Vad rätt, vad ärligt är, vad kyskt, vad ljuvligt lyder, / vad glädje med sig bär, vad ung och gammal pryder, / må spridas med min röst liksom en morgondagg, / till styrka och till tröst, till bot mot sorg och agg.
8. Men först och sist, min Gud, jag vill med tacksam tunga / förkunna dina bud, din nåd och sanning sjunga / och gå i fröjd och kval till dig med bönens ljud. / Låt mina läppars tal behaga dig, min Gud!
Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H. 2008

510 ETT STILLA BARNAHJÄRTA man får ej hur som helst. / Det går ej utan smärta från syndens makt bli frälst. / Det kostar tåreströmmar förrän jag helgas så / att alla mina drömmar i Jesu anda gå.
2. Den Herren vill förära att bli en Abraham / sin Isak måste bära som lydnadsoffer fram. / Ej utan sorg fullbordas en sådan offerdöd. / En skön förhoppning jordas ej utan hjärtenöd.
3. Men ville hjärtat brista vid blotta tanken på / att offra allt, ja, mista sitt eget liv också, / dess djupare är fröjden att lyda Herrens bud, / sen vi på offerhöjden fått vittnesbörd av Gud.
4. Som Aron stilla tiger vid Herrens hårda slag / och sig på nytt inviger att vörda Herrens lag, / så skall du, o mitt hjärta, i lydnad för hans bud / också uti din smärta tillbedja Herren Gud.
5. Se, över sorgevågen jag ser en härlig syn: / Guds löfte, segerbågen som glänser där i skyn. / Så vill jag Herren bida, han inga misstag gör / och sorgefloden vida till Jesu hjärta för.
Text: Emil Gustafson 1892 (30 år), ngt bearb. Musik: Folkmelodi, alt. "Befall i Herrens händer"

511 FRÄLSARE, TAG MIN HAND, fostra mej så / att jag i dina spår alltid må gå. / Herre, för varje dag / mej till ditt hjärta drag, / att i din sanning jag / fast måtte stå.
2. Klippan som brast för mej vatten mej ger, / manna för varje dag än faller ner. / Jesus mej håller kär, / omsorg om mej han bär. / Ja, genom allting här / kärlek jag ser.
3. Jesus, i dina spår följa jag vill. / Låt mej i lust och nöd höra dej till. / Vad kan jag önska mer? / Du som behovet ser, / allt vad mig fattas ger / - mera därtill!
Text: C S Robinson 1862, Fredrik Engelke 1883 (35 år), bearb. Musik: L Mason 1856

512 GENOM KORSET VI FÖRLORAR / det som hindra vill vår färd, / fiender, båd´ små och stora, / synd och satan, kött och värld.
2. Männen tre i heta lågan / - se, en fjärde bland dem gick! - / miste inte mer än tågen, / det var allt vad satan fick.
3. Israel i havet miste / Farao med all hans här. / Tänk, om nådebarnen visste / vilken gåva korset är!
Text: Nils Frykman, Musik: Johannes Alfred Hultman

513 GIV MIG DEN TRO SOM SKÅDAR DAG / där världens ögon blott ser natt, / den tro som söker Guds behag / och på hans vägar vandrar glatt, / den tro som offrar världens glans / för äran av att vara hans.
Text: W Pearson 1884, E Booth-Hellberg 1897 Mel. "Min enda fromhet inför Gud"

514 HERRE, MED KRAFT IFRÅN HÖJDEN BEKLÄD MEJ. / Jag är så kraftlös och svag i mej själv. / Låt mej ej gå dit ej du kan gå med mej, / led mej till nådens och sanningens älv.
2. Stilla min törst med det levande vatten, / varav ej världen det ringaste vet. / Var mej en skinande eldstod om natten, / var mej en molnstod när dagen är het.
3. Var mej ett värn emot synden och flärden, / var mej ett fäste där trygg jag kan bo. / Låt mej ej söka min lycka i världen, / låt mej ej söka i världen min ro.
4. Du är den flödande salighetsbrunnen, / du är den levande källan för mej. / Du är min glädje - av dej blev jag funnen, / allt jag behöver, det har jag i dej.
Text: Lina Sandell-Berg 1859 (27 år), bearb. Musik: Ur Ungdomsstjärnan 1901

515 HOS GUD, MIN GUD, I NÅD OCH KÄRLEK STOR / det skiftar ej, han evigt trofast bliver. //: Ju mera helt av honom jag beror, / dess mera frihet, helgelse och iver ://
2. Jag märker nu, att alltid bäst jag mår / när jag till slut blir inför honom stilla. //: Han allt förstår, förmår, i allt förslår, / är han min hjälp, då går det mig ej illa ://
Text: Joel Blomqvist, ngt bearb. Musik: J A Hultman

516 HUR SKALL JAG TILL MÅLET HINNA, / jag som ofta tvivel bär, / hur skall jag väl övervinna / fiendernas starka här? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / I hans namn jag kraft skall finna, / mod hur svag jag själv än är.
2. Hur bestå i varje fara, / som i livet möter mej? / Hur skall jag min fot bevara / från de hot som döljer sej? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / "Han", så hör jag ordet svara, / "kan fullkomligt frälsa dej."
3. Hur skall jag väl kunna häva / allt det onda i mitt bröst, / själviskhetens stämma kväva, / tvivlens och bekymrens röst? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / O min själ, ej må du bäva: / Jesus kan, vad salig tröst!
4. Vem besegrar syndens lågor, / där så mången själ förbrann? / Vem förjagar dödens vågor, / där så månget hopp försvann? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / Svar jag hör på livets frågor / i det mäktiga: "Han kan!"
Text: E G Bohman Musik: J Sonesson

517 JAG VET EN VÄG SOM LEDER till himlens sköna land. / Väl går den genom mörker och prövningar ibland, / men till den ljusa staden den ändå säkert bär. //: Den vägen Jesus är ://
2. Jag vet en frid som varar när annat allt förgås. / För guld den kan ej vinnas, för pengar inte fås. / Den är en dyrbar gåva från Gud, vår Fader kär. //: Den friden Jesus är ://
3. Jag vet en kraft som helar min ande, själ och kropp, /som skänker ro och vila, ger läkedom och hopp. / Den ger mig mod att leva i denna mörka värld. //: Den kraften Jesus är ://
4. Jag vet ett mål så härligt, som väntar ovan skyn, / och snart den slöjan brister, som dolt det för min syn. / Med blicken fäst vid Jesus jag löper framåt här. //: Det målet himlen är ://
Text: H Elmers 1894 (26 år), ngt bearb. Musik: A G Sjöblom

518 JAG ÄR EJ MER MIN EGEN, / jag hör min Jesus till. / Han har mej köpt med blodet / och hans jag vara vill. / Han gått för mej i döden / och lagt min synd på sej. / O skulle jag ej älska / den så har älskat mej?
2. Han har åt mej förvärvat / en högtidsklädnad god / med mycket rop och tårar / och med sitt eget blod. / Han har mej också vunnit / en ärekrona skön, / som han en gång ska ge mej / som friskänkt nådelön.
3. Men lär mej själv, o Jesus, / att detta barnsligt tro, / och ge mitt arma hjärta / därav en salig ro, / att jag ej endast skådar / med sorgsen blick på mej, / men frälst och glad och tröstad / får se mej täck i dej!
4. O, låt mej inte leva / mej själv till välbehag, / nej, leva till din ära / och tjäna dej var dag. / Och fast du ej behöver / en ringa tjänst av mej, / ge mej den nåden, Herre, / att dock få tjäna dej!
Text: Lina Sandell 1863 Musik: J A Hultman, alt. L Mason

519 JESUS, MIN HERRE, dig vill jag älska, / du som i döden älskade mig. //: Dig vill jag lyda, dig vill jag tjäna,giva mig villigt, Herre åt dig. ://
2. Giv mig, o Jesus, mer av ditt sinne, / gör mig barmhärtig, ödmjuk och mild. //: Giv mig mer kärlek, mod att försaka, / djupt i mitt hjärta prägla din bild. ://
3. Tag mina händer, tag mina fötter, / öga och öra tag, Herre kär. //: Hela mitt hjärta vill jag dig giva, / Jesus, min Herre, din blott jag är ://
Text: Joel Blomqvist 1879 Musik: Joel Blomqvist 1879

520 LED, MILDA LJUS, ibland de mörka snår, / led du mig fram! / Långt från mitt hem i dunkel natt jag går, / led du mig fram! / Styr varje steg, jag vill ej se min stig / så långt förut; ett steg är nog för mig.
2. Jag vill ej längre egna vägar gå, / led du mig fram! / O ljus av Gud, låt mig din klarhet få, / led du mig fram! / Mörk är den tid jag varit världens vän, / men nu bakom för alltid ligger den.
3. O herde kär, mig skydda med din stav, / led du mig fram, / fram genom öknar, över berg och hav / - led du mig fram! / Släpp mig ej mer att gå på egen hand, / då når jag aldrig löftets sköna land.
4. Se, snart skall nattens dunkla skuggor fly / från öknens stig / och änglar le ur rosig morgonsky / med fröjd mot mig. / Då skall min frälsta själ i evighet, / o Gud, lovsjunga din barmhärtighet!
Text: J H Newman, Erik Nyström, Carl Boberg, A.H. Musik: Charles Purday

521 LEV FÖR JESUS, inget annat / är dock värt att kallas liv. / Åt den vännen framför andra / hjärtats första kärlek giv.
2. Lev för Jesus, världens tävlan, / rykte, rikedom och glans / skänker aldrig åt din ande / ens en timmes frid som hans.
3. Lev för Jesus - giv åt honom / livets sköna vårdag, men / giv ock sommarns kraft och styrka / och den sena hösten än!
4. Giv dig helt, ty det begär han, / själv han gav sig helt åt dig, / när han fattig och föraktad / gick här nere korsets stig.
5. Giv dig helt, och vet att ingen / än förlorat däruppå! / Lev för Jesus, tills du salig / in i himlens ro får gå.
Text: Lina Sandell-Berg 1873 (41 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: T Söderberg 1877

522 MER HELIGHET GIV MEJ, mer mildhet, o Gud, / mer sorg över synden, mer lust för ditt bud, / mer tjänande kärlek, som ej söker lön, / mer tro på min Jesus, mer kraft i min bön.
2. Mer tacksamhet giv mej, mer saktmodigt sinn´, / mer iver att söka din ära, ej min, / mer smärta med Jesus, mer fröjd av hans tröst, / mer styrka att lida, mer frid vid hans bröst.
3. Mer tålamod giv mej, mer salighetshopp / att frigjord från världen mot målet se opp. / Mer uthållig gör mej, på frukter mer rik, / mer redo för himlen, mer, Jesus, dej lik.
Text: P P Bliss 1873 (35 år) ca, L Lundequist 1889 (42 år), ngt bearb.Musik: Norsk-svensk folkmelodi

523 MERA OM JESUS, GUD, MEJ LÄR, / mer av hans nåd min längtan är, / mer av hans kärlek hjärtat giv, / mer av hans kraft i vardagsliv. / Mer, mera av Jesus, / mer, mera av Jesus, / mer av hans kärlek hjärtat giv, / mer av hans kraft i vardagsliv.
2. Mera om Jesus! O min Gud, / lär mig förstå hans helga bud. / Helige Ande, lär mig se / mer av vad Jesus har att ge. / Mer, mera av Jesus...
3. Mera om Jesus, ständigt mer, / tills jag för evigt honom ser / och med de heliga en gång / evigt får sjunga Lammets sång. / Mer, mera av Jesus...
Text: E E Hewitt 1887 (36 år), V Witting 1895, bearb. Musik: J R Sweney 1887

524 MÉJ UTRANNSAKA, GUD, MIN GUD, / bepröva mej alltmer / och låt mej se mitt hela liv / som du, o Gud, det ser.
2. Rannsaka, Herre, hjärtat mitt, / du ensam det förmår, / och blotta alla dolda djup / och alla syndasår.
3. Ditt ljus tänd i min mörka själ, / du all dess ondska vet, / och låt mej känna syndens ve, / dess vederstygglighet.
4. Uppdaga för min inre syn / de hemliga begär, / som sprider syndens bittra gift / i vad jag gör och är.
5. Rannsaka, tills din eldsblick, Gud, / har genomskådat mej, / och jag av nåden har böjts ner / i ödmjuk bön till dej.
6. Och böjd vid korsets fot jag ser / vad förr jag ej förstått, / att först i Kristus du dej ter / som kärlek utan mått.
Text: Francis Bottome, Anna Ölander, ngt bearb.Musik: Asa Hull

525 MIN JESUS, DU VILL SKÄNKA RO, / så giv den då åt mig! / Ack, giv mig ro ifrån mig själv / och giv mig allt i dig!
2. Mitt gamla jag - hur strävar det / i oavlåtlig strid / att komma mellan mig och dig / och röva bort min frid.
3. Jag längtar efter helig ro / och segerkraft jämväl. / O Herre, härska du i mig / till ande, kropp och själ!
4. Nu i din hand jag lämnar mig, / och verket framgång får, / ty vem kan verka så som du, / Allsmäktig Gud, förmår?
5. Så sköt mig du, tills evigt ljus / för själen bryter fram, / och jag skall mättas - lik till sist / din egen bild, Guds Lamm!
Text: E H Hopkins, Anna Ölander

526 HERRE, HERRE, LED DU VARJE STEG / och låt ditt ljus in i mitt mörker skina! //: Låt mig få vattna någon åkerteg / av solen bränd och färdig att förtvina ://
2. Låt mig få säga vad du vill ha sagt, / och välj du själv åt mig den rätta stunden. //: Giv du på hand och fot och läppar akt, / men framför allt giv akt på hjärtegrunden! ://
3. Låt mig få gå med något bud från dig, / vart än du i din vishet själv mig sänder. //: Jag intet är och intet har i mig,allt får jag taga blott av dina händer ://
4. Du är så rik, och härligt är ditt råd, / och jord och hav och himlar dig tillhöra. //: Men Herre, Herre, låt mig dock av nåd / få tjäna dig och glad din vilja göra! ://
Text: Lina Sandell 1867 (35 år) Musik: Leonard Höjer

527 OM BLOTT I FÖRSONINGENS UNDER MIN TRO / blir övad och salig och mogen, / då blir det min enda förplägnad och ro / att vara min Frälsare trogen. / Ja, visshet i tron om att vara Guds barn / är starkaste värnet mot alla de garn / som satan och världen utlägger.
2. Mer öm och mer grannlaga kärleken är / än någonting annat som gives. / Om Jesus med tron i sitt inre man bär / ej mera med synden man trives. / Man har inte hjärta, man har inte mod / att honom, som köpt oss så dyrt med sitt blod, / med synder bedröva och såra.
3. Så blir vi då underbart invigda i / det härliga kristendomsstycket: / att mycken förlåtelse verkar att vi, / o Jesus, nu älskar dej mycket! / Och hjärtat sej vidgar av längtan och lust, / ju mera det klarnar mot hemlandets kust, / den säkra och fridfulla hamnen.
Text: C G Cassel 1849 (66 år) Musik: C A Nystad

528 PÅ HERRENS ORD VAR TRYGG mot allt ditt tycke / och alla skiften som i känslan bor. / Hör Jesu ord, hör livets huvudstycke: / den salig är, som inte ser men tror.
2. Så sant som Gud är trofast och sannfärdig / och sagt: kom hit till mej, kom vem som helst, / skall också du, så syndig och ovärdig, / blott genom tron på nåden bliva frälst.
3. Ty allt beror av Herrens nåd allena, / vår bättring, tro och kärlek, frid och hopp / och vårt förblivande vid detta ena: / allt måste blott ur nåden spira opp.
4. Ju mer du lär dej hur han sej förbarmar, / dess mer han blir dej dyrbar, stor och kär. / På nåden trygg du vilar i hans armar, / så djupt eländig i dej själv du är.
5. Den myckna synden, skröpligheten, bristen, / visst har den i sej själv en sorglig vikt, / men faran är, att då med ormalisten / den onde kväva vill vår tillförsikt.
6. Vårt största fel är dock bland alla felen / att ej i tron vi tar Guds nåd emot. / Maria har valt ut den bästa delen: / att sitta stilla invid Jesu fot.
7. Bekymrade Guds barn, o om du visste, / att huru stor än uselheten är, / är rätta kännetecknet på den kristne / att han sitt allt i Kristus äger här.
8. Förtro dej därför barnsligt, helt och gärna / åt honom som dej har oändligt kär, / och håll dig tryggt och fast vid Ordets kärna, / att endast Kristus allt i alla är,
9. att han är vägen, sanningen och livet, / att ej i himlen, ej på jorden fanns / ett annat namn, vårt fallna släkte givet / till liv och salighet än endast hans.
10. Så skall oss Herren mer och mer framföra / till hemlighetens uppenbarelse: / blott Kristus för oss - att rättfärdiggöra, / blott Kristus i oss - all vår helgelse.
11. Med detta kristendomens slutord skrivet / av Andens vittnesbörd uti din själ, / då har du Sonen och i honom livet / och Andens underpant på evigt väl.
12. Se här en kristens liv: en växlingskedja / av syndens ve och nådens härlighet, / en aldrig utlärd konst - att tro och bedja / och vila blott på Guds barmhärtighet.
Text: C G Cassel 1863 (80 år), ngt bearb.

528 SÄLL ÄR DEN SOM HOPPAS ÄN PÅ HERREN / med en barnslig tro som Abraham. / Ty han trodde där allt hopp var fjärran, / och han aldrig, aldrig kom på skam. / Säll är den som med ett trofast hjärta / vandrar stadigt i sin Herres bud / och i prövningarnas bittra smärta / tyst och stilla bidar inför Gud.
2. Bibeln hjältar fick sej inte sola / mitt i lycka, rikedom och prakt. / Nej, de fostrades i korsets skola / till att känna himmelrikets makt. / Sedan kunde de beträda färden / som sin Herres trogna sändebud, / med en tro som skakade på världen, / i en ödmjuk ande inför Gud.
3. Den som han till ära vill upphöja / måste grundligt förödmjukas först. / Den sej måste allra djupast böja / som i Kristi rike ska bli störst. / Herren sina mest förtrogna vänner / härliggjorde genom bitter nöd. / Den som ljuvast Jesu kärlek känner / mest har smakat egna jagets död.
4. O, så hoppas, hoppas då på Herren! / Frukta ej du lilla klena hjord! / Att förtvivla, vare det dej fjärran, / lev i Gud och lita på hans ord! / Halleluja, varje prövning fortar, / skyndar på en segerhjältes färd, / tills han föres genom äreportar / in i evighetens ljusa värld.
Text: Emil Gustafson 1889 (27 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Okänd (="Från en klippspets")

529 TALA VÄNLIGT MED DIN NÄSTA! / Herren Gud hör på. / Se ej blott på eget bästa, //: se på hans också ://
2. Tala vänligt med din nästa! / Så gör Gud med dej, / när han vill ditt hjärta fästa //: närmare vid sig ://
3. Tala vänligt med din nästa! / Inte vet du väl / vilka sorger som kan gästa //: hemligt i hans själ? ://
4. Han har också Adams sinne, / frestas liksom du. / Men med Jesu bud i minne, //: tala vänligt du ://
5. Se på Jesus, hur han gjorde / så i smått som stort! / Tjänaren ju göra borde //: som hans Herre gjort ://
6. Är du själv ett barn av ljuset, / tänk på dem som går / långt, långt bort från fadershuset, //: älska dem också ://
7. Och om även Herrens vänner / missförstår varann, / ha fördrag därmed - han känner //: och förstår oss, han ://
8. Tala vänligt med din nästa! / Så är Jesu bud. / Kanske, kanske blir ert nästa //: möte inför Gud ://
Text: Lina Sandell Musik: Alfred Steinmetz

530 UNDER TIDERNAS TVÅNG / VILL JAG SJUNGA EN SÅNG, / fastän synden mej jämt gör besvär. / Men när Gud är min far / ingen bättre det har, / och min Frälsare håller mej kär.
2. Jag är köpt till hans barn / och ur djävulens garn / har han frigjort och frälsat min själ. / Prisad vare hans nåd, / hans gudomliga råd, / som har gjort att nu allting är väl.
3. Jag är fattig och rik, / alla dem är jag lik / som i Kristus har funnit sitt liv. / Genom honom allen´ / är jag skuldfri och ren, / trots allt jordlivets buller och kiv.
4. Att ej se och dock tro / ger en underbar ro, / men den konsten är inte så lätt. / Ingen tror på Guds nåd / som har egna förråd / av förtjänster och inbillad rätt.
5. Den som här endast lärt / eget namn hålla kärt, / har ej mycket förstått av Guds råd. / Teori ej förslår, / om praktik jag ej får / av att leva i Frälsarens nåd.
6. Den som känner sej själv / flyr till frälsningens älv, / i Guds Lamm får han hela sin tröst. / Vilken ro givs ej där, / vilken sällhet det är / att få vila vid Frälsarens bröst.
7. Jag är bunden och fri, / kan här bättre ej bli, / men snart flyttar jag hem till den borg, / där ej synder och nöd / eller djävul och död / mer ska finnas och tillfoga sorg.
Text: Adolf Andersson 1907, bearb. 1985, 2008 Musik: Oscar Ahnfelt ("Vilken sällhet det är")

531 UTRANNSAKA MEJ, MIN GUD, / känn mitt hjärtas tankar, / pröva mej, o Gud, i nåd, / kom och känn min oro. / Se om vägen som jag går / bort från dej mej leder. / Led mej då, o Herre, du / på den goda vägen.
Text: Psalt. 139:23-24 Musik: G Wennerberg 1869 (52 år)

532 ÅT GUD I HIMMELEN JAG VILL / min ovän överlämna. / Förlåta hör oss mänskor till / och Gud att ondskan hämna. / Hur skulle jag väl själv bestå, / om han med mig till doms vill gå?
2. Med kristligt saktmod, o min själ, / ditt barnaskap besanna. / Mot dem som hata dig gör väl, / välsigna dem dig banna. / Försonlig var och kärleksrik, / o var den högste Fadern lik.
3. Ännu han till sin nådastol / ej någon vägrar kalla, / ty nådens liksom dagens sol / går upp ännu för alla. / Än flödar kraft av Jesu blod / likt Herrens regn till ond och god.
4. Men synda vi på Herrens nåd, / vår dom vi själva vålla. / Så låt oss dämpa hämndens råd / och vreden återhålla, / att över den ej solen må / kanske för alltid nedergå.
5. Kom, broder, räck mig här din hand / till vänskap och försoning. / När mänskor knyta fridens band, / blir fröjd i änglars boning. / Men om vi ej förlåter här / så blir oss ej förlåtet där.
6. O Herre, du vår Fader är, / och dina barn vi blivit. / Så lär oss hålla friden kär, / o du som den oss givit. / Välsigna oss i all vår tid / och låt oss mötas i din frid.
Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb. Musik: J Schop ("Till härlighetens land igen")

533 ÄLSKA STORLIGEN VARANDRA, / syskon, det är Herrens bud! / Ej med ord blott, men av hjärtat, / ty så älskar Herren Gud! / Den som ej sin broder älskar / vandrar kvar i mörkret än / och går främmande för honom / som är själva kärleken.
2. Älska storligen varandra, / ty vår Gud med välbehag / ser på barnen, när att älska / är dem alla lagars lag. / Änglarna ock lyster skåda / när Guds barn, i kärlek ett, / nu i Herrens fruktan delar / med varandra ljuvt och lett.
3. Älska storligen varandra, / kära syskon, utan list! / Älska rent och varmt och trofast! / Kärlek både först och sist! / Kärlek, denna gudalåga, / brinna skall i evighet. / Den skall ock därhemma vara / summan av vår salighet.
Text: Joel Blomqvist