Vaksamhet - kamp - prövning

464 ALDRIG ÄR JAG UTAN FARA, / kan dock alltid säker vara; / alltid någon nöd, men se: / alltid ock en Frälsare!
2. Aldrig fri från syndens smärta, / men dock tröstad vid Guds hjärta; / aldrig utan kamp och strid, / alltid dock på djupet frid.
3. Ofta jagad, ofta fången, / men dock aldrig helt förgången; / ofta utan kraft och råd, / aldrig utan hjälp och nåd.
4. Alltid täck för Faderns öga, / Jesus, fast jag tror det föga; / aldrig rätt tillfreds med mig, / alltid salig blott i dig.
5. Så du sorg och glädje delar, / att mig intetdera felar: / sött och surt i livets skål, / just så mycket som jag tål.
6. Men, o Jesus, när jag gråter, / giv, att hoppets glädje åter / trots all synd och nöd ändå / måtte övervikten få!
Text: Thomas Kingo 1681, Lina Sandell 1861 (med tillägg av v. 4)Musik: Folkmelodi (jfr "Blott en dag" med Carola)

465 ALLA LÖPER DE, MEN EN FÅR LÖNEN. / Löp då framåt så att du den får! / De som står där framme invid målet / ser nu efter, hur för dig det går.
2. Se ej kring dig! Det förlamar foten / och gör blicken irrande och matt. / Nej, se oavlåtligt, fast och troget / på det mål som är dej föresatt!
3. Se ej kring dig, hur de andra löper, / ej tillbaka på vad här är kvar. / Allt är ju fåfängligt under solen, / se blott framåt mot vad där du har!
4. Den som söker blott en jordisk seger / avstår ju från många ting - och du / skulle ej ha mod att glad försaka / någon jordisk lust som bjuds ännu?
5. O vad är väl en förgänglig lager? / kvällen vissnar ju dess blad. / Och ett ovisst mål kan inte göra / kämpen i sin ande viss och glad.
6. Men det mål som föresatt oss blivit / är en verklighet så skön och stor: / är ett evigt liv med Herren Jesus / - salig, salig den på honom tror!
7. Segerlönen, kronan, se den väntar! / Jesus själv har vunnit den åt dig, / då han tryckt av dina synders börda / gick för dig den tunga korsets stig.
8. Må han då en gång dig inte sakna / bland de frälsta i sin bröllopssal! / Vik ej av, var trofast intill döden, / om du i hans namn har gjort ditt val!
Text: Lina Sandell 1873 (41 år) Musik: O Ahnfelt, alt. Andrew Lloyd Webber

466 ALLT SKA TJÄNA TILL DET BÄSTA, / vad mej möter på din jord! / Herre, må du själv nu fästa / djupt i hjärtat detta ord! / Vad vi kallar nöd och lycka / samma nåd nu innebär, / ingetdera skall mej rycka / ur din hand, o Herre kär!
2. Allt, ja allting till det bästa, / regn och solsken, lugn och storm, / samma nåd, om än de flesta / önskar den en annan form. / Men hur än din nåd du kläder / är det samma nåd likväl. / Och om än du fjärran träder / sköter du dock om min själ.
3. Allt, ja allting till det bästa, / säg det, Herre, om igen! / Hur än otron mej må fresta, / låt mej inte se på den! / Vad du sagt för evigt gäller, / otron kan ej ändra det, / och min klentro kan ej heller / hindra din barmhärtighet.
4. Allt, ja allting till det bästa, / allt jag tage av din hand, / medan jag ännu skall gästa / i ett torrt och törstigt land. / Hjälp mig se i allt jag möter / blott ett sändebud från dej; / hjälp mej tro, att du mej sköter / såsom det är bäst för mej!
5. Och när jag kan överskåda / djupet av ditt kärleksråd, / liksom vidden av den våda / där jag frälstes av din nåd, / skall jag av de goda orden / fulla sanningen förstå, / som jag svagt en gång på jorden / började att stava på.
Text: Christian Bau, Anders Nilsson 1880

467 BE FÖR OSS, HERRE, I VÅR NÖD, / så att vår tro står fast, / i kors och prövning, liv och död, / i lidande och plåga, / ja, om än världen brast!
2. All världens form och färg förgår / och skiftas om i hast. / Vad vet vi om vår framtids år? / Men ingenting skall skada / den tro, vars grund står fast.
3. Du, Herre, du är själv dess grund, / dess upphovsman och mål! / Du härdar den i farans stund, / ja, just när vi är svaga / gör du den stark som stål.
4. O Gud, ett under är vår tro! / När andra stöd försvann / dess vittnesbörd, dess kraft bestod. / Den är din egen seger / som över världen vann.
5. Gå, du Guds Ande, med ditt bud / till denna jämmerns jord! / Ja, skapa tro hos oss, o Gud, / och säg till den som tvivlar / att frälst blir den som tror!
Text: Ronald Fangen 1941 (36 år) i fängelse

468 BEVARA MITT HJÄRTA, O HERRE, / ty livet ju därav går, / och synden är ännu så mäktig / att över den du blott rår! / Så giv mig din helige Ande, / med kraft från höjden, att jag / må strida och vinna och bida / i tron din ankomst en dag!
2. Bevara mitt hjärta, o Herre, / jag beder det om igen, / ty blott med din makt jag bevaras; / så lär mej se upp till den! / Var med mej i frestelsestunden, / då världen lockar och ler. / Var med mej, då ingen i världen / men du allena mej ser!
3. Så vill i din nåd jag befalla / min ande, min kropp, min själ: / tag mig och vadhelst du mig givit / och göm för din räkning väl! / Och är du min bergfasta boning, / mitt skyddande nästes frid, / då är jag, trots farorna alla, / i trygghet för evig tid.
Text: Lina Sandell Musik: Fr Silcher

469 DET BETYDER FÖGA HÄR I VÄRLDEN / om man mycket eller litet har, / blott man har sin Jesus med på färden / och har Gud i himlen till sin far.
2. Det betyder föga vad oss möter / på vår korta väg mot hemmets land, / ty vår gode herde oss ju sköter, / leder oss med stark och trofast hand.
3. Det betyder föga hur det kännes, / om av kölden man blir matt och svag / eller om av solen kinden brännes, / ty den nalkas, vår förlossningsdag.
4. Det betyder föga om på jorden / man ej ärad eller aktad är, / om man världens avskrap här är vorden, / blott man Herrens namn i skölden bär.
5. Det betyder föga om vi vandra / på en väg som tycks oss brant och lång, / blott ej barnen kiva med varandra / kunna de ock glädjas mången gång.
6. Det betyder föga om vi märka / att ej främst i ledet vi här stå. / Blott vår Herres verk vi troget verka, / i hans härlighet vi få ingå.
7. Det betyder föga om vi gunga / uppå vred och stormig sjö ibland. / Det betyder föga, så vi sjunga, / ty vår styrman för oss nog i land.
Text: Gerda Fernholm (30 år) Musik: Jonas Andersson

470 DET FÖLJER EN MORGON PÅ SVARTASTE NATT, / har du det väl glömt, o min själ? / När tryckande nöd vill taga dig fatt, / bliv stilla, Gud allt gör väl. / När morgonen kommer, när morgonen kommer / och solen framstrålar i höjd, / när morgonen kommer, när morgonen kommer, / ja, då blir det jubel och fröjd!
2. Om Gud än på mörkaste vägar dig för / och djupt ner i dalen det bär, / där vilddjurens ryt omkring dig du hör, / o räds ej, din hjälp är när´. / När morgonen kommer...
3. Hur gott att Gud hjälper när morgonen gryr! / Han känner så väl vad du tål. / I prövningen svår är han den som styr, / din frälsning är ju hans mål. / När morgonen kommer...
4. Lyft ögonen upp emot himmelens rand, / en rodnad ju redan den bär. / Snart får du gå hem från tårarnas land / till eviga glädjen där. / När morgonen kommer...
Text: A L Skoog Musik: A L Skoog

471 DU HERRENS VÄN, SOM MÅNGEN GÅNG FÅR GRÅTA / och lider av det onda uti dig / och för dig själv och andra är en gåta, / minns: Herrens helgon har gått samma stig. / I sig förtappade, i Kristus blott / rättfärdiga och heliga de gått.
2. Så låt behaga dig Guds Andes tuktan! / Säg ja till domarna i Herrens ord, / att du behållas må i Herrens fruktan / och stilla bli vid nådens rika bord, / där ljuvligt han hugsvala vill din själ / med ordet om att Kristus allt gjort väl.
3. I dig fördömd, ja, men i Kristus salig! / Han din rättfärdighet för Fadern är. /I honom ren, fast du har synd otalig / och smärtsamt känner att du har den kär. / Allt ont som än sig i ditt hjärta rör / är sonat i hans dyra blod, ja, hör!
4. Du Herrens vän som mången gång får gråta / och lider av det ondas makt i dig / och för dig själv och andra är en gåta / - var glad, den sälla dagen närmar sig, / då allt som hör det första till är slut / och fri och glad du går ur trängseln ut!
Text: Karl Karlsson 1928 (46 år) Musik: G Petersén

472 EN KORSFÄST KONUNG anstår ett korsfäst folk, men vi / skall ock en gång med konungen förklaras! / När Kristus uppenbaras, så uppenbaras vi, / som med hans makt till salighet bevaras. / En liten tid av möda och nöd och kamp och strid / och sen en evig vila, en evig sabbatsfrid. / O vad det hoppet redan vinkar ljuvligt!
2. Han hade ej på jorden en dag av ostörd ro, / hur skulle vi då ostörd ro begära? / Då räven har sin lya och fågeln har sitt bo, / han hemlös var, han skulle lydnad lära. / Han såg på målet endast, o må vi alla då / blott stadigt se på målet och utan klagan gå / den vägen, som vår konung själv har vandrat!
3. Skall guldet smältas, renas, att smältaren däri / sin egen bild må tydligt kunna skåda, / det fordras ju att degeln är het, dock vet ju vi / att guldet därvid löper ingen våda, / ty smältarns ögon vilar beständigt däruppå / och passar rätta stunden att taga ut det så / att ej ett ögonblick får gå däröver.
4. Vad är ock jordens smärta och nöd att likna vid / den härlighet som snart på den skall följa? / Vad är den korta striden emot en evig frid, / då intet moln vår framtid mer skall hölja? / O Herre, håll oss vakna för salighetens hopp, / och börjar foten slinta, lyft blicken åter opp, / att fasta steg vi glada vågar taga.
5. Du bjuder mörkret vika och stormen lägga sig / och fröjdar åter de försagda hjärtan. / Du leder i all sanning och för oss så till dig / och är vår tröst jämväl i syndasmärtan. / Du ser till varje nödställd, som hoppas på ditt ord, / och vårdar ömt och troget din lilla, klena hjord / som lever av din trofasthet allena.
6. Och se, det går så hastigt, som om vi flöge bort, / ett litet steg, ett ögonblick i sänder! / Det längsta liv på jorden är som en handsbredd kort, / lär oss besinna det, vad än som händer! / Snart faller sista tåren, och solen bryter fram, / och segersången höjes med fröjd inför Guds Lamm / från evighet till evighet där uppe!
Text: Lina Sandell 1866 (34 år), bearb.Musik: A Lindström

473 FATTIG MEN DOCK RIK, / det är Kristi brud, / fattig i sej själv, / rik uti sin Gud //: fattig på allt gott, / rik i honom blott ://
2. Sorgsen men dock glad / ilar hon framåt, / sorgsen när hon ser / på sej själv med gråt, //: glad när hon får se / på sin Frälsare ://
3. Okänd men dock känd, / det är Kristi brud, / okänd av en värld / som ej känner Gud, //: känd av den som ser / vad i lönndom sker ://
4. Utan något sitt / äger Herrens vän / hela jorden, ja, / hela himmelen, //: och hon får till slut / fulla arvet ut ://
5. Död men levande / - trosblick här mig giv - / gamla mänskans död / blev den nyas liv. //: Död med Kristus, men / levande igen ://
Text: Lina Sandell 1857 (25 år), ngt. bearb. Musik: Folkmelodi

474 FRAMÅT, DET GÅR IGENOM båd ljus och mörker än. / Jag lever ej för jorden, mitt mål är himmelen. / Den väg jag här skall vandra har Jesus stakat ut, / och han är med på färden från början och till slut.
2. Vad kan mig nu fördärva? Guds ögonsten jag är. / Han mig berett ett rike och dit han själv mig bär. / Hur Satan sig nu vänder, vad världen tar sig till, / till godo allt mig tjänar, ty så min Fader vill.
3. Vad är all jordens möda emot den sabbatsro / som väntar Jesu vänner vid målet för vår tro. / Blott några dagar bära sitt kors i Jesu spår / - och sen en evig ära, ett evigt jubelår.
4. Så sjunger jag om seger i hoppet redan här, / fast striden ännu rasar och hård och farlig är. / Var tagg som här mig sårar jag skall bli kvitt en gång. / Då skall min Gud jag prisa med bättre segersång.
Text: N Frykman 1882 (40 år), bearb.Musik: Ur Sanningsvittnet 1882

475 FÅR SATAN MEJ SÅLLA - och synd kräver död - / jag likväl vill hålla i yttersta nöd / den stora, den eviga sanningen ren, //: att en dött för alla :// att en dött för alla och alla i en,
2. att mitt i min smärta för synder och brott / är dock i Guds hjärta allt fredligt och gott, / och jag är för Gud helt rättfärdig och ren, //: ty en är för alla :// ja, en är för alla / rättfärdig, ja, en.
3. Just när jag mig tycker odräglig för Gud, / i famn han mig trycker som täckaste brud. / Beprydd och beklädd med hans härlighets sken //: jag är nu i Jesus :// rättfärdig och ren.
4. Se, här är nu grunden för lycka och frid / i hårdaste stunden av kval och av strid. / Om än jag försmäktar till kropp och till själ, //: så har jag ju Herren :// och har jag dig, Herre, / ja, då är allt väl!
Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: O Ahnfelt

476 GLAD OCH OFÖRFÄRAD GÅ / som din Gud styr färden, / om du också skulle få / kämpa mot all världen.
2. Var ej rädd för mörkrets hot, / Gud ditt ljus skall vara. / I hans kraft du står emot / frestelse och fara.
3. För allt gott du kämpa må, / dö om så det gäller. / Tungt blir livet inte då, / inte döden heller.
Text: Christian Richardt 1867 (36 år)

477 GÅ VARSAMT, MIN KRISTEN, giv akt på din gång: / den vägen är smal och den porten är trång / som leder till livet, och de är så få / som finner den vägen och vill på den gå.
2. Man bygger sej själv en bedrägelig bro / av otrogen kärlek och kärlekslös tro, / på den vill man komma till himmelens port, / men faller, och fallet blir evigt och stort.
3. Man tror ej den vägen skall vara så smal / som leder till ära i himmelens sal, / man vill den i ostörd bekvämlighet gå, / ej världen försaka, ej synden försmå.
4. Nej, nej, man bedrar sej, man löper ej rätt. / Till hemmet hos Herren det går ej så lätt. / Den vägen är smal som till salighet bär / och uppfylld med törne, med kors och besvär.
5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, / i bön och i vaksamhet vandra därpå. / Blott ett steg på sidan dej bringar i nöd, / din köttsliga frihet är andelig död.
6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, / att inte bedåras av högmod och flärd, / allt själviskt och syndigt försaka i grund / och hålla sej redo att lida var stund.
7. Bekymra dej mer om din dyrbara själ / och skaffa med fruktan ditt eviga väl. / Hur vill du försvara för Herren, din Gud, om du genom synder befläckar din skrud?
8. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod, / sök där till den dagliga bättringen mod. / Och fly för ditt liv undan synder och last, / bed Gud att han gör din utkorelse fast.
9. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår, / och kraft till din vandring av honom du får. / Hans börda är ljuvlig - åt honom dig giv, / han ger dej sin nåd till evinnerligt liv.
Text: Olof Kolmodin, bearb. A.H.. Musik: Folkmelodi

478 HERRE, OM STUNDOM MED HJÄLPEN DU DRÖJER, / må jag i otro ej tvivla på den! / Giv, att jag djupt för din vilja mig böjer / men ock i djupet förbidar dig än! / Lär mig att vila vid löftena dyra, / varav ju Skriften är full ock för mig! / Må mina irrande tankar du styra / fram på den vägen som leder till dig!
2. Hjälp mig, o Herre, men må jag ej giva / namn åt den hjälpen, nej hjälp som du vill! / Må du till nåden blott ständigt mig driva, / tusentals medel du har ju därtill! / Hellre, o Herre, den bittraste tuktan / än någon starkhet och tröst utom dig. / O, må den barnsliga kärlekens fruktan / aldrig, nej, aldrig dock vika från mig!
3. Lär mig att skåda må målet och bida, / bida den fulla förlossningens dag, / vila i tro vid din öppnade sida, / viss att för mig du har uppfyllt Guds lag! / Och när mig fienden söker förvilla, / viskande hemligt: "Din synd är ju kvar", / må du det bävande samvetet stilla / därmed, att allting du fullbordat har.
4. Låt ej förnuftet och otron få råda, / lär mig att tro där jag inte kan se! / Och när jag råkar i ångest och våda, / åter en blick in i Ordet mig ge! / Medan de växlande stunderna ilar, / håll mig vid makt med ett levande hopp, / och låt min ande vid korset få vila / medan det dagas och solen går opp!
Text: Lina Sandell 1867Musik: Svensk folkmelodi ("Sorgen och glädjen" i lite längre version)

479 HUR UNDERLIG ÄR DU I ALLT VAD DU GÖR, / vem kan dina vägar förstå? / Men ett är dock säkert: den väg du mej för / för mej är den bästa ändå.
2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör, / men du skall få se det en gång. / Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för? / Ej prövningens dag är så lång."
3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har, / och vilken du väljer för mej / kan göra detsamma, blott lycklig jag far / till himlen i sällskap med dej.
4. Och när som Elia i ilande fart / jag lämnar den ödsliga strand, / all smärta försvinner och allting blir klart / hos Jesus i fröjdernas land.
5. I tillbedjan skall vi då böja oss där / och ropa mångtusen i kör: / Rättfärdig och nådig, o Herre, du är / för evigt i allt vad du gör!
6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del / till dess alla varför fått svar. / Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel: / ett arv utan like jag har.
Text: E Gustafson 1886 (24 år), ngt bearb. Musik: Ur Hjärtesånger 1895

480 HUR UNDERLIGT, HERRE, DU LEDER DIN BRUD! / Du klär henne ofta i lidandets skrud. / Men aldrig min smärta dock varit som din, / då du blödde uppå korset för alla. / Nej, aldrig min smärta...
2. O Jesus, ditt kors är min ära, min frid, / ditt blod som där rann är min starkhet i strid, / men aldrig jag blir dock så trogen som du, / då du blödde uppå korset för alla. / Nej, aldrig jag blir dock...
3. Din brud må väl glädjas, ty hemma blir fröjd. / Hos dig, du min brudgum, jag evigt blir nöjd, / ty aldrig har någon så älskat som du, / då du blödde uppå korset för alla. / Nej, aldrig har någon...
4. Vad än du nu tar och vad än du mig ger, / allt blir till mitt bästa, blott din vilja sker, / ty aldrig fanns ömmare hjärta än ditt, / då du blödde uppå korset för alla. / Nej, aldrig fanns...
5. Du övervann synden och döden för mig! / Ja, Herre, uppståndelsen har jag med dig, / och aldrig vi åtskils i liv eller död,ty du blödde uppå korset för alla. Nej, aldrig vi åtskils...
Text: Eugénie Bernadotte 1883 (53 år)

481 HÄLSANS GÅVA, DYRA GÅVA / från den Gud som ger allt gott. / Må vi glada honom lova / för så ovärderlig lott, / som av oss dock sällan skattas, / kanske först när den oss fattas.
2. När i nätter som i dagar / på en bädd där kvalen bor / hjärtat utan lindring klagar, / ögat vakar utan ro, / då av värk och vånda tärda / lär vi känna hälsans värde.
3. Jesus, dig i nåd förbarma / över alla plågans rov. / Herre Gud, låt ej de arma / ställas på för hårda prov. / Hjälp dem, giv dem tröst i nöden, / mod i striden, frid i döden.
4. Vill du än dem hälsan skänka, / lär dem rätt förstå dess vikt. / Lär oss alla rätt betänka / så vår lycka som vår plikt, / att vi dig av hjärtat prisar / och varandra kärlek visar.
5. Hjälp oss alla så använda / varje given hälsostund, / att när den har gått tillända, / du vår själ må finna sund / och sist från allt ont oss frälsa, / Jesus, du vårt liv och hälsa.
Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. A.H. 2008

482 INGEN HINNER FRAM TILL DEN EVIGA RON, / som sig ej eldigt framtränger. / Själen måste utstå en kamp för den tron / varpå vår salighet hänger. / Porten kallas trång och vägen heter smal, / hela Herrens nåd är ställd uti ditt val, / men här gäller tränga, ja, tränga sig fram, / annars är himlen förlorad.
2. Hindren är så många. Gör motstånd, min själ! / Satan dig nåden ej unnar. / Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl, / övergiv världenes brunnar. / Lyd ej deras röst som ropar: följ med oss! / Ty, min dyra själ, du måste då förgås. / Nej, för Jesu kärlek jag råder och ber: / Strid i Guds kraft för din krona.
3. Härlighetens himmel är värd all din flit, / värd all din bön och din längtan. / Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, / kronan förtjänar din trängtan. / Därför vakna upp och se dig flitigt om, / gör dig väl beredd till Herrens stora dom. / Bröllopskläder fordras av var och en själ / som in i staden skall komma.
4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land, / tro mig, o själ, vad jag säger, / aldrig kastas ankar på himmelens strand, / om du sann tro inte äger. / Tron skall rädda dig, såframt du räddas skall; / därför, käre, hör och res dig från ditt fall, / ja, vänd om och tro Jesu ljuvliga ord / - detta, ja, detta är vägen.
5. Hela vida världen Gud bjuder och ber: / kämpa för sällhetens krona. / Herren dig av nåd denna skatten då ger, / sträva därefter i trona. / Himlafaderns hand är utsträckt till din själ, / Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl, / nådens helge Ande vill störa din sömn. / Salig är du, om du vaknar.
Text: Lars Linderot 1798 (37 år), bearb. Musik: Svensk folkmelodi

483 JAG ARMA MÄNSKA, VEM SKALL SKILJA / mig ifrån denna dödens kropp? / Jag löfte gav, jag hade vilja / att bryta av mitt syndalopp. / Men ack, min trohet var ej lång. / Jag föll, jag föll ock denna gång.
2. Jag vet, o Herre, vad mig felar. / Jag tvenne herrar tjäna vill. / Åt världen jag det hjärta delar, / som dig bör odelt höra till. / Ack, jag är lika varm och kall / för Kristus och för Belial.
3. O Jesus, kunde jag allenast / dig över allting hålla kär, / med himmelsk håg jag skulle genast / bemannas mot allt ont begär. / O kunde jag dig älska rätt, / då bleve segern viss och lätt!
4. Med misstro till min egen styrka, / med vaksamhet och bön till dig, / jag dig, min Frälsare, vill dyrka, / du som av kärlek dött för mig. / Och när jag möts av frestelsen, / jag trotsar ej, men undflyr den.
5. O Jesus, mig i nåd ledsaga / på sanningens och fridens stig. / Du som är mäktig i de svaga, / din Andes kraft förläna mig. / Då kan jag trofast målet nå / och en gång livets krona få.
Text: v. 1-4 Balthasar Muenther 1774 (39 år), v. 1-5 Johan Olof Wallin 1816 (37 år) Musik: "Jag nu den säkra grunden vunnit"

484 JAG VET DET, GUD, JAG MÅSTE HÅLLAS KORT, / när du från syndens makter mej ska skilja. / Mitt hjärta vill så snart från dej fly bort / och leva efter egen självisk vilja.
2. Jag vet att god och helig är din harm, / du älskar mej trots syndens onda lustar. / Din kärlek är oändligt rik och varm, / ja, liksom varmast när du hårt mej ruskar.
3. Men när din eldsblick genom själen går / och för din tuktans skull jag ger mej över, / det tycks mej att din hand är alltför hård, / att du tar i långt mer än du behöver.
4. Visst är min bön: Gud, låt din vilja ske! / I frejdig tro jag går med spänst i stegen. / Men när jag så din viljas väg får se, / jag märker att jag menade min egen.
5. Då vacklar jag. Jag vet att du har rätt / och att din hand till himlens fröjd mej leder. / Jag vet att du berör mej milt och lätt, / fastän jag knotar snarare än beder.
6. O lär mej, Gud, att vilja vad du vill! / Håll hoppets vinge uppe när den dalar! / Och när du fostrar, ge mej styrka till / att lugnt och villigt lyssna när du talar!
Text: Zakarias Nielsen 1894 (50 år), A.H. 1992, 2008

485 JAG VISST INTE BORDE GÅ OCH SÖRJA, / fastän världen tycks mej mörk och trång, / nej, långt heller borde glad jag börja / till Guds ära stämma upp en sång! / Ty vad är väl livets kval och smärta / mot det myckna Herren gjort och gör / för att fröjda varje fattigt hjärta / på den väg som upp till himlen för!
2. Om den nåd jag kunde rätt uppskatta / att Guds Ord för mej har blivit kött, / om mitt hjärta riktigt kunde fatta / att av kärlek han för mej har dött, / ja, då skulle sorgen som en dimma / skingras helt av nådesolens ljus, / kärlekseld på hjärtats altar glimma, / lovet stiga upp till Faderns hus.
3. Men jag vet väl hur det hänt och händer / mej som andra nu i nödens dar: / fastän Jesus tröst till hjärtat sänder / sitter kvalens tagg dock envist kvar. / Tungan vill så lätt på målet sväva / när den sjunger Sions nya sång. / Hjärtat ofta vill av fruktan bäva, / när ska det bli fyllt av tro en gång?
4. Du som kom hit ned att oss uppsöka / och att frälsa det förlorat var, / hjälp min otro och min tro föröka, / lär mej att i dej en vän jag har, / som förstår var suck som hjärtat gjuter, / sätter gräns för tvivlets hemska makt / och sitt öra för min bön ej sluter, / skickar änglar som om mej har vakt.
5. När en tår sej banar väg på kinden, / samla den då i din lägel opp. / När, ett rö, jag böjer mig för vinden, / Jesus, styrk mej, ge mej mod och hopp. / Och när frestaren lagt ut sin snara, / öppna ögat så att jag den ser. / Låt min ande sist i frid få fara / hem till dej, där ingen gråter mer. Text: P U Stenhammar(!) Musik: Folkmelodi

486 JESU KÄRA BRUD, / vill du målet hinna, / vill du skåda Gud / och din krona vinna, / red dig då till strid //: här en liten tid ://
2. Vet, du skall ej bo / här i Tåredalen, / vänta ingen ro / förrn i fröjdesalen. / Kamp och möda här, //: frid och vila där ://
3. Vandra raskt framåt, / se dig ej tillbaka, / världens fröjd och ståt / må du glatt försaka. / Jordisk lycka, hör, //: lätt dig hinder gör ://
4. Världen skall nog än / lägga ut sin snara, / akta dig för den, / må du vaken vara! / Bliv i Jesu nåd, //: följ hans hulda råd ://
5. Därför, kämpatrupp, / tröttna ej i loppet, / se mot himlen upp, / fröjda dig i hoppet. / Du får härlig lön, //: segerkronan skön ://
6. O min Jesus god,hjälp du mig och alla, / giv oss kraft och mod, / låt oss inte falla! / Du vår starkhet är, //: du ditt rike bär ://
Text: Nils Frykman Melodi: P Holmberg

487 KOM TILL MITT KALLA, DOMNADE SINNE, / avgudar alla för dig försvinne, / kom att befalla ensam därinne! / Kom, o min Jesus!
2. Kom, du min kära, mig att besöka, / tron må du nära, kraften föröka. / Må du mig lära allt hos dig söka. / Kom, o min Jesus.
3. Kom när jag glädes, kom ock i nöden. / Kom när jag rädes eviga glöden. / Kom, var tillstädes nu och i döden. / Fräls mig, o Jesus!
Text: Betty Ehrenborg-Posse 1855 (37 år) Musik: F Fleming

488 KORSET FÖRST OCH KRONAN SEDAN, / vare det vår lösen här! / Han som burit korset, svedan, / vet vad oss av nöden är. / Och nu vill han själv oss bära, / styrka, stödja, stå oss bi. / Genom honom, till hans ära, / övervinner också vi.
2. Allt är gott som Gud oss sänder, / ja, i vilken dräkt som helst! / Allt vi lämnar i hans händer, / blott vår själ till slut blir frälst. / Korset först och kronan sedan / - ja, den vägen skall det gå. / O så låt oss börja redan / prisa Gud för båda två!
Text: Lina Sandell Musik: C Converse ("Vilken vän vi har i Jesus")

489 KRISTUS, HJÄLTEN, HAN ALLENA / har mig löst ur träldomsbandet. / Skulle jag ej honom tjäna / all min tid i främlingslandet? / Han som verkar min förvandling, / Herre över herrar alla, / varje tanke, ord och handling / vill han styra och befalla.
2. Ensam skall jag ej förbida / Herrens dag som ingen känner. / När och fjärran kämpa, lida / rikets barn, min Konungs vänner. / Får hans saktmods milda ande / oss i endräkt sammansluta, / skall vår väg i mörko lande / himmelsk klarhet övergjuta.
3. Då vi livets goda dela, / dela sorgerna som bränna, / bedja varmt för dem som fela, / villigt våra fel bekänna, / då av Andens röst vi ledas / under bön i stilla stunder, / genom lydnad vi beredas / till att se Guds dolda under.
4. Du som var till döden trofast, / fostra oss att bliva trogna. / Ingen är på jorden bofast, / vi för himlen måste mogna. / Lär oss här i timligheten / kämpa utan all förfäran, / tills vi se i härligheten / dig som makten har och äran.
Text: J Thorsell 1919, 1920 (32, 33 år) Musik: J Cruger

490 MINNS DIN TROFASTE VÄN, / hur på Golgata än, / då för synderna döden han led, / fast han grymhet blott ser, / han för syndare ber: / även du i den bönen var med.
2. Än han ber varje dag / ock för dig, som så svag / och för frestelsen bävande är. / Varför gör han det väl, / tror du, ängsliga själ, / om ej därför att han har dig kär?
Text: L Almqvist 1861 (32 år)

491 NU GLÄD DIG, MIN ANDE, I HERRAN, / upp, jubla, min själ, i din Gud. / Låt ängslan och sorg vika fjärran / på Guds, den allsvåldiges, bud. / Väl andra må sucka och kvida, / men dig som har Gud vid din sida, / dig höves blott lovsångens ljud.
2. Som allting för intet han gav dig, / så allting han ännu dig ger. / Den börda du bar tog han av dig, / nu intet kan skada dig mer. / Så får du ej tveka och dröja. / Ditt huvud du dristigt må höja, / och himmelen öppen du ser.
3. Ser ögat Guds himmel den klara, / och bär du i hjärtat hans frid, / då trygghet du har i all fara / och mod för var stundande strid. / Ja, villigt ditt liv kan du mista / och glad kan du ge till det sista / din kraft i din kallelses id.
4. När friden ett hjärta bevarar, / stor rikedom får det och makt. / Det räknar ej längre och sparar, / står ej om sitt eget på vakt. / Det frestaren bjuder att vika / och källor att flöda så rika / i lidandets brännheta trakt.
5. Men såsom den jagade hinden, / som ej änger rast eller ro, men räds för vart prassel av vinden / och själv ej sin räddning kan tro, / så värnlöst är människans sinne, / när icke på djupet därinne / Guds frid och hans salighet bo.
6. Vet, hela Guds frid du behöver, / om hjärtat skall provet bestå, / och hela Guds himmel däröver / sitt skyddande valv måste slå. / Här duger ej dela och tveka. / Hur vågar ditt hjärta du neka / att hela sin rikedom få?
7. Vi ängsliga gå, och betryckta, / på vakt kring vårt nedgrävda pund. / Vi sitta med dörrarna lyckta, / en räddhågad lärjungarund, / då Herren oss väntat att finna / därute, där striderna brinna, / i manligt och troget förbund.
8. Som örnar med vingfjädrar unga / att stiga mot himmelens höjd, / som hjältar att mäktiga ljunga / och sjunga om seger med fröjd: / till sådana ting har oss alla / vår väldige Gud velat kalla. / Med mindre han icke är nöjd.
9. Kom, himmelske Fader, var när mig: / all kraft utav dig är ett lån. / Om du icke lyfter och bär mig, / var tager jag vingar ifrån? / Jag vet ju du aldrig kan svika, / men att jag från dig ej må vika, / o Fader, sänd till mig din Son.
10. O Jesus, den frid som vi alla / begära, blott finnes hos dig. / I mörker vi famla och falla, / så snart du ej lyser vår stig. / Min tro är en flämtande gnista, / din segrade än i det sista. / O Herre, så tro du för mig.
11. Din Helige Ande du sände, / som allt vad oss felar beskär, / han styrke mig i mitt elände, / han vise mig dig som du är. / I ångest, i vanmakt och smärta / han säge mitt klentrogna hjärta / att, Herre, du än är mig när.
Text: E Billing 1922 (51 år) Musik: Tysk(?) 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

492 NÄR DU BEDER: HERRE, HERRE, o föröka du min tro, / döda allt det egna livet och bliv själv min enda ro /- snart så tar han dej på orden, kommer med sin tuktans kniv / för att skära bort de kvistar som förhindrar Andens liv.
2. Säg då ej i klemig otro, såsom det ju händer lätt: / o det var ej så jag mente, Herre, välj ett annat sätt! / Böj dej hellre djupt i stoftet och var stilla för din Gud, / tills han ger dej nåd att åter höja lovets glada ljud.
3. Ja, den underlige Herren väljer underliga sätt / att fullborda sina anslag, men var viss, han väljer rätt! / Och han ser på målet endast, utan att förvillas av / dessa nödrop, vilka stiger från en upprörd känslas hav.
4. Ber du rätt den tredje bönen, kan du vara säker på / att han hör den, om än svaret ter sej sällsamt nog ändå. / Skall Guds vilja ske på jorden såsom den i himlen sker, / o då måste mänskans vilja böjas djupt i stoftet ner.
5. Men ju mer den böjs och helgas, desto mera glad och fri, / desto mera lös från jorden ska du i din ande bli. / Ja du ska få tacka Herren för det nådefulla sätt, / varpå han din suckan hörde, även då du ej bad rätt.
6. Vad du lämnar i hans händer, det är inte längre ditt, / och långt mer än någon annan är den Herren rädd om sitt. / Har du kastat dej på honom, vet du inget annat råd, / o då ska han dej bevara just igenom korsets nåd!
Text: Lina Sandell Melodi: Oscar Ahnfelt

493 NÄRMARE, GUD, TILL DIG, närmare dig! / Om det än blir ett kors som lyfter mig, / sjunger jag innerlig: närmare, Gud, till dig, / närmare, Gud, till dig,närmare dig!
2. Döljer för pilgrim trött solen sitt sken, / blir än min huvudgärd hårdaste sten, / skall jag dock drömma mig / närmare, Gud till dig...
3. Där skall all nåd du gav stå för min syn / såsom en stege, rest upp emot skyn. / Änglar där vinkar mig / närmare, Gud, till dig...
4. Vaknad jag reser glad stenen så hård / såsom mitt Betel upp, minnet till vård. / Natten ju förde mig / närmare, Gud, till dig...
5. Sist, när jag ställa får uppåt min färd / och jag har bakom mig jordlivets värld, / viskar det än i mig: / närmare, Gud, till dig...
Text: Sarah Flower Adams 1841 (36 år), E Linderholm 1912, bearb.Musik: L Mason 1856

494 O JESUS, DU SOM TRO I HJÄRTAT VÄCKER, / du kan ock trons fullbordan åt oss ge. / Giv, att mot dig vår längtans blick sig sträcker, / hjälp oss att tro, fastän vi ej kan se.
2. Giv oss den tro som livets pärla finner, / den tro som verkar salighet och frid. / Giv oss den tro som världen övervinner / och gör oss mäktiga till helig strid.
3. Vadhelst du här av sorg och fröjd oss giver, / på dig, o Jesus, lär oss stadigt tro. / Och om vår stig av törnen tecknad bliver, / giv oss i dig dock stilla, ljuvlig ro.
4. Låt ej vår tro i stormen skeppsbrott lida, / var med ditt ljus, din Ande själv oss när. / Lär oss i tron en liten tid att bida, / tills vi med fröjd får se dig som du är!
Text: Lilly Lundequist 1878 (31 år) Musik: O Ahnfelt

495 //: SE, HERRENS ÖGA ÄR VÄNT TILL DEM SOM FRUKTAR HONOM, / till dem som hoppas på hans nåd ://: Han vill rädda deras själ från döden / och behålla dem vid liv i hungerns tid ://: Se, Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom, / till dem som hoppas på hans nåd ://
Text: Psalt. 33:18-19 Musik: Anita Jernestrand

496 STÅ UPP OCH BE / så du kan se / och möta syndens faror. / Plötsligt kan du falla ner / i den ondes snaror!
2. Med Ordets makt / ge noga akt / på var ditt hjärta vankar. / Lär dej hålla helig vakt / över dina tankar.
3. Ett litet grand / av surdeg kan / all degen genomsyra. / Kommer gnistan väl i brand / är den svår att styra.
4. En tanke som / i hjärtat kom / och inte genast kvävdes / gjorde ofta själen tom, / friden undergrävdes.
5. Ett lögnens ord / i Adam for, / det vände världens öde. / Synden tycktes inte stor / men drog med sej döden.
6. När Satan slår / han ofta går / igenom gömda gångar. / Dem som inte vakna står / gör han fort till fångar.
7. Erfarenhet / bekräftar det / hos alla Herrens vänner. / Bort med sömn och säkerhet, / du som Jesus känner!
8. Ta dej i akt! / Håll ständigt vakt! / Så Jesus hälsa låter. / Be och vaka, som han sagt, / tills han kommer åter.
Text: Hans Adolf Brorson 1735 (41 år) A.H. 1993

497 SÅ MÖRK ÄR EJ NATT, SÅ HÅRD ÄR EJ NÖD / att Jesus ej hjälpa förmår, / mitt ljus och mitt liv i mörker och död, / densamme i dag som igår. / Se, Jesus är när, fast stundom han synes mig fjärran.
2. Han lyser mig genom dödsskuggans dal / och själv har han blivit för mig / en levande väg till himmelens sal, / en källa av liv uti sig. / Se, Jesus är när...
3. Visst bär det emot att tro och ej se, / visst kostar det möda och strid; / men Jesus, som en gång burit mitt ve, / är även i stormen min frid. / Se, Jesus är när...
4. I honom jag skön och rentvagen är, / fast synderna trycker mig än. / Jag är ju hans brud - han håller mig kär, / och aldrig han glömmer sin vän. / Se, Jesus är när...
5. Och snart får jag se min vän som han är / och sjunga en gladare sång, / när frigjord från allt som ängslar mig här / jag står för hans anlet´ en gång. / Och då är han när och synes mig längre ej fjärran.
Text: Lina Sandell 1861 (29 år) Musik: A F Lindblad

498 TILL BORGEN JAG ÄNTLIGEN HUNNIT, / mitt salighetsberg och mitt slott! / I tusende kval har jag gått / och aldrig förstått / den frälsningens grund jag nu funnit. / Hur stormar och böljor än slår, / mitt berg och min borg står ändå - ändå!
2. Vi gärna blott tror vad vi känner, / men inte är detta att tro! / Och ingen kan så få den ro, / hos kristna bör bo. / Hur skiftar ej känslan! I henne / för vindarna vågorna gå. / Guds nådeförbund står ändå - ändå!
3. Än saligt av kärlek du brinner, / du ligger vid Frälsarens bröst / och njuter hans kärlek och tröst, / snart allt är upplöst / - kall, ensam och död du dig finner. / Förändras då Kristus också? / Nej, han är densamme ändå - ändå!
4. Så märk då, mitt hjärta som klagar / att Herren har glömt dig till sist, / ja, märk i din jämmer och brist: / Ej Gud och hans Krist / förändras av växlande dagar! / Fastän du ej kan det förstå, / hans nåd är densamma ändå - ändå!
5. Ej heller på gärningar vilar / Guds nåd, men på Kristus den står. / Än vandrar du glad i hans spår / och än dig förgår / och känner då tusende pilar. / Men fast du nu tycker ej så / hans nåd är densamma ändå - ändå!
6. Jag var stund i mig är ovärdig / - om Gud skulle skåda på mig, / min fromhet, min vandel och stig / fördömde han mig / - men var stund i Kristus rättfärdig, / ty om jag har felat också, / har Kristus ej felat ändå - ändå!
7. Jag var stund i mig är ovärdig / - jag säger det åter, hör på: / den stund jag är frommast också / jag kan ej bestå / - men var stund i Kristus rättfärdig, / den stund jag är sämst likaså, / rättfärdig i honom ändå - ändå!
8. Dock, gott att de stunderna ilar, / min bättre och sämre minut, / jag vill dock i tron hålla ut / tills striden blir slut. / Då får jag min ostörda vila / i åsyn och känsla också. / Jag bidar, jag får den ju då - ändå!
Text: C O Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb. A.H. 2008

499 TRO DEJ IGENOM, HOPPAS PÅ GUD! / Hör ifrån Herren tröstefullt bud! / Lita på Jesus, han har dej kär, / tro dej igenom nöd och besvär. / Bed dej igenom! Gud hör din bön. / Älska dej genom! Snart får du lön. / Lid dej igenom, möt vad som helst! / Lita på blodet, och du blir frälst.
2. Tro dej igenom suckarnas dal! / Vägen går hemåt fast den är smal. / Guldet skall sovras, renas så väl. / Tro dej igenom, frälsa din själ! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
3. Tro dej igenom dimman! Vad mer? / Där bakom molnet solen ju ler. / Natten den mörka stjärnor ock har. / Tro dej igenom osedda dar! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
4. Tro dej igenom sorger och nöd! / Golgatanåden frälsar från död. / Allt är fullbordat, Anden din pant. / Tro dej blott fram om vägen är brant! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
5. Tro dej igenom, tro på Guds Lamm! / Löftenas vagnar går ända fram. / Brännheta tårar torkas då bort. / Tro dej igenom, resan är kort! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
Text: K G Sjölin, ngt bearb. A.H. 2008 Musik: K G Sjölin

500 VI ÄR INTE HEMMA ÄNNU / i Guds eviga boningar där. / O min broder, min syster, skall du / nå det rum som där tillrett dej är? //: Skall väl jag, skall väl jag / stå därhemma med glädje en dag? ://
2. Oss alla dock budskapet nått / från vår Fader som kallat oss hem. / Ja, men har vi det budet förstått / och på allvar oss sällat till dem //: som gått ut, som gått ut / från en värld som oss sviker till slut? ://
3. Och har vi nu börjat vår färd / till det saliga hemmet hos Gud, / må vi ej för allt guld i vår värld / kasta åter bakom oss hans bud! //: O hur stort, o hur stort / att gå in genom himmelens port! ://
4. Men Herre, vår trofaste Gud, / slut oss alla då hårt i din famn! / Se i nåd till din kämpande brud / och giv seger och frid i ditt namn! //: Var oss när, var oss när i striden, där hetast den är ://

501 VI ÄR REDAN SALIGA GENOM GUDS NÅD, / rättfärdiga helt genom tron. / Gud frälsat oss efter sitt allvisa råd / och bjuder åt syndarn pardon. / Därtill har han lovat en underbar lön / när tidsåldern tagit sitt slut: / ett rike så härligt, en krona så skön, / för den som i tron håller ut. / Håll ut, håll ut, håll ut, / se kronan oss väntar till slut.
2. Väl tynger ett kors som vill trycka oss ner / och farorna omger vår stig, / och världen bedårar och hånfull sig ter / och satan förklarar oss krig. / Men Jesus blev smädad och fick lida hån, / fick lida båd´ spikar och spjut, / och har han det uthärdat till vår förmån, / må vi då i tron hålla ut. / Håll ut...
3. Håll ut då, o broder, o syster, håll ut / att vandra i Frälsarens spår. / Ej tröttna i loppet en enda minut, / tills hemma hos Jesus du står. / Där nås ej vårt öga av världshavets svall, / ej örat av stormarnas tjut. / Snart står vi på glashavets klara kristall, / om vi blott i tron håller ut. / Håll ut...
4. Ja, snart kommer Jesus i himmelens sky / omgiven av änglarnas här. / Då blir både jorden och himmelen ny, / vi samlas kring Frälsaren kär. / Som Frälsarens brud, som ett hjärta, en själ / vi möter vår brudgum till slut! / O broder, o syster, det lönar sej väl / att ännu i tron hålla ut. / Håll ut...
Text: A L Skoog, bearb.Musik: A L Skoog

502 VIK EJ UR MITT HJÄRTA, / hälsosamma smärta: / andens fattigdom. / Säg mig mina brister, / att jag aldrig mister / nådens rikedom.
2. Vandringsman på jorden, / fatta djupt de orden: / blott som arma, små / nåden vi erfare. / Gud, den underbare / har beslutat så.
3. Blir du självbelåten / har du lämnat stråten / som till livet bär. / Endast de elända / söka och använda / vad oss givet är.
4. Hellre må du ligga / djupt i stoft och tigga / nåd för Jesu blod / än att självrättfärdig, / helig, stark och värdig, / äga tröst och mod.
5. Hellre syndbelastad, / under domen kastad, / fallen och oren. / Publikan och sköka / kunna Jesus söka / förr än farisén.
6. Milde Gud, bevara / mig från denna fara: / självrättfärdighet! / Men i Kristus giv mig / tröst och kraft och bliv mig / du all salighet!
7. Tron, det helga, höga, / underbara öga, / stärk uti min själ. / Äkta pärlan klara / väl åt mig bevara / till mitt högsta väl.
8. Nådens verk du live, / regn och sol du give, / följ vad sätt du vill, / om blott så du för mig, / att för evigt hör mig / himmelriket till!
Text: C G Cassel (?) 1843 (60 år), C O Rosenius 1850 (34 år)

503 ÄNGSLIGA HJÄRTA, upp ur din dvala! / Glöm icke alldeles bort vad du har! / Frälsarens vänskap, / nåd och gemenskap, / ännu han lever, densamme han var.
2. Stanna och vakna, tänk vad du äger / icke i dig, men i Frälsaren kär! / Ren och rättfärdig, / himmelen värdig, / icke i dig, men i honom du är.
3. Fastän du ej kan känna och se det, / fast du är syndig och skröplig, likväl / Kristus har köpt dig, / tvagit och döpt dig, / bär och bevarar ock ännu din själ.
4. Mitt under syndens dagliga plåga / du dock en evig rättfärdighet har. / Jesus allena / tvagit oss rena. / Pris vare Lammet, som synderna bar!
5. Gud är i Kristus ännu din Fader, / Sonen är ännu din Broder, som dog. / Trofaste Anden / ännu vid handen / ständigt dig leder - är detta ej nog?
6. O vilka under helgonen äro: / äro så saliga, sucka så tungt, / äro så höga, / se det så föga, / bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt.
7. Vandra i tro, men se honom icke, / detta är regeln, det bliver därvid. / Korta minuter / känslan åtnjuter / vad vi i sanning dock äga alltid.
8. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta, / glöm icke alldeles bort vad du har! / Även den timma / tjockaste dimma / solen fördöljer, är solen dock kvar.
Text: C O Rosenius 1847 (31 år) Musik: Oscar Ahnfelt

504 ÄR FÄRDEN NÅGOT STORMIG / - det går ju hem ändå! / Och når jag bara hemmet skall jag min vila få. / Ty hur det är och kännes med överträdelsen, / den väger ej upp gåvan: den käre Frälsaren!
2. Att synden överflödar och ofta stör min ro, / det får jag nogsamt känna, det slipper jag att tro. / Men märk, att nådegåvan dock gäller mycket mer, / ty synden är borttagen, som jag i Ordet ser.
3. Vi har ju alla syndat och dött när Adam dog, / men genom denne Ene har vi fått övernog, / ty det som genom Adam har kommit över oss / har Kristus själv borttagit - nu slipper vi förgås.
4. Och jag får lov att fröjdas i Gud, min Frälsare, / som så har älskat världen och dött för syndare. / Han lever, jag får leva i tid och evighet. / Det är vad jag behöver, det bästa som jag vet.
5. Upprättelsen är större än fallet, Gud ske pris! / Och fastän jag vet intet är Gud allena vis / och skall nu inte döma och kräva mej igen / för skulden som betalats av Sonen, Frälsaren.
6. Visst har vi skäl att fröjdas och fira jul i tron, / ty Gud har inte skonat sin egen käre Son. / Han är vår rätte Fader - och trots vår uselhet / hans hjärta är detsamma, förändras ej för det.
7. Han vet vad du behöver och tänker jämt därpå. / Han ömt och strängt dej fostrar, din arvsrätt visas så. / Om än han sej fördöljer har han dej lika kär, / du barn och medarvinge som nu i Kristus är.
8. Guds underliga ledning går ändå därpå ut / att du skall frälsas, leva och få ett saligt slut. / Var honom underdåning i trons enfaldighet, / och allt blir väl, blott Kristus är din rättfärdighet.
Text: Anders Nilsson 1895 (46 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

505 ÖVER GALILEISKA SJÖN / nattsvart mörker låg, / vilt en farkost drevs omkring / på dess vreda våg. / Skräck och fasa rådde där, / Jesus var ej där.
2. Men från berget Jesus såg / dock de sinas nöd. / "Var ej rädda, det är jag!" / milt hans hälsning ljöd. / För hans fot den vreda våg / nu helt lydig låg.
3. När min tro i stormens brus / flämtar matt och svag, / viska till mej, Jesus kär: / "Räds ej, det är jag!" / Då skall nattens mörker fly, / dagen åter gry.
4. När jag mej förtappad ser / inför Herrens lag, / visa mej din korsgestalt, / säg mej: "Det är jag, / jag, som dina synder bar, / allt fullbordat har."
5. När mitt hjärta blöder här / under sorgens slag, / säg mej med din kända röst / åter: "Det är jag, / jag dej sorg och glädje ger, / som jag nyttigt ser."
6. Och när genom dödens flod / sist jag vandra skall, / bär mej med din starka arm / genom vågens svall. / All min fruktan då förtag, / säg mej: "Det är jag!"
Text: Lilly Lundequist Musik: Jonas Andersson