Kristi förklarings dag

262 VÅR BLICK MOT HELGA BERGET GÅR, / där, Jesus, du förklarad står / i glans så ren / som solens sken / och pris av Fadern får. / Med fäderna från löftets tid / du talar om din nöd, din strid, / då du ditt kall / fullborda skall / och oss förvärva frid. / Du styrker här de dinas tro / med försmak av en salig ro, / en helgad fröjd / från himlens höjd / där dina frälsta bo.
2. Här nere är en smärtans dal, / vår hydda är ett bräckligt skal, / av stoft vår dräkt, / vårt liv en fläkt / och himlavägen smal. / Men Jesus, från din härlighet / du våra sorger ser och vet, / du lyfter mig / i tron till dig, / till frid och ljuvlighet. / Och fast jag åter måste ned / i sorgedalen, följer med / från glädjens stund / i hjärtats grund / en stilla tröst och fred.
3. En gång när slutat är allt ve / skall skyn sig öppna, jag skall se / i evigt ljus / mitt fadershus, / min Gud, min Frälsare. / Då skall min blick ej skymmas mer, / min hydda aldrig brytas ner, / och hunnen dit, / i klädnad vit, / jag allt förklarat ser; / och med Guds folk i paradis / jag tala får på himmelskt vis / om allt hans råd, / hans makt, hans nåd. / Hans namn ske lov och pris!
Text: Edvard Evers 1906 (53 år) Musik: Otto Olsson 1916 (37 år)