Pingst

252 DU VID DIN BORTGÅNG, HERRE VÅR, / oss lovat Anden sända, / den helge Ande som utgår / att Herrens eld upptända / i alla hjärtan som i tro, / trots synd och brist, som i dem bor, / på ordets kraft förtröstar.
2. Ty ej åt lärjungarna blott / är detta löfte givet. / Nej, samma löfte vi har fått, / det står så tydligt skrivet. / Vi därför ber av hjärtats grund: / O Jesus Krist, du livets brunn, / uppfyll oss med din Ande.
3. O Jesus, gjut i våra bröst / din glädjeolja rena. / Uppfyll oss med din Andes tröst / och innerligt förena. / Ja, till ett hjärta och en själ / i kärlek slut oss samman väl, / med fridens band omhägna.
4. Din Andes eldsdop du oss giv, / samt nya tungors gåva. / Din lag i våra hjärtan skriv / och lär oss rätt dig lova. / Ja, öppna för oss ordets dörr, / så med helt annan kraft än förr / ditt ord av oss förkunnas.
5. Du minns ditt löfte, Jesus kär, / du kan ditt ord ej glömma: / från den som tron inom sig bär / skall livets vatten strömma. / Så ber vi dig av hjärtats grund: / O Jesus Krist, i denna stund / gjut över oss din Ande!
Text: F G Hedberg

253 FRÅN HIMLEN KOM EN VÄLDIG VIND, / en väldig vind, / med eld till lärjungskaran in. / Halleluja, halleluja!
2. Guds Ande var å färde då, / å färde då, / och folket kom och hörde på. / Halleluja, halleluja!
3. Och Sankte Per i Anden stark, / i Anden stark, / bar vittnesbörd om allt Guds verk, / halleluja, halleluja,
4. och först och främst om Jesus Krist, / om Jesus Krist. / Allt folket kände då sin brist. / Halleluja, halleluja!
5. Man sökte då Guds fred och nåd, / Guds fred och nåd: / "Ni män och bröder, ge oss råd." / Halleluja, halleluja!
6. "I Jesu namn låt döpa er, / låt döpa er / till syndernas förlåtelse." / Halleluja, halleluja!
7. Som gåva ska ni alla då, / ni alla då / den heliga Guds Ande få." / Halleluja, halleluja!
8. Det skedde så till Guds behag, / till Guds behag. / Guds kyrka föddes denna dag. / Halleluja, halleluja!
9. Det såddes ut ett litet frö, / ett litet frö, / till synes dömt att fruktlöst dö. / Halleluja, halleluja!
10. Det växte till ett väldigt träd, / ett väldigt träd, / och himlens fåglar bygger där. / Halleluja, halleluja!
11. Av Anden och hans allmaktsord / hans allmaktsord, / Guds kyrka växer på vår jord. Halleluja, halleluja!
*12. Vi tackar Gud, som hör oss bäst, / som hör oss bäst, / för pingstens underbara fest. / Halleluja, halleluja!
Text: M. B. Landstad, övers. A.H.

254 FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN VI NU HÖR / om nya segrar för Guds rike. / Gå inte då förbi vår dörr, / du Gud, i kärlek utan like! / Fullborda ock på oss ditt råd, / besegra ock vårt överdåd / med din nåd!
2. Giv åt din torra vingård här / ett nådens regn, som förr du givit! / Du vet hur stor vår vanmakt är, / du ser hur mäktig världen blivit. / Så kom då, käre Herre, snart / och låt oss se vår fara klart, / uppenbart.
3. Du som förmår att göra mer / än vi kan bedja eller tänka, / bryt alla otrons fästen ner / och må du nya hjärtan skänka! / Ja, kom med stark och väldig hand / och lossa alla syndens band / i vårt land!
4. Och ger du oss en pingstvind än / och är en sökningstid oss nära, / så låt oss ej förspilla den, / men vad vår frid tillhör få lära. / Ja, öppna våra ögon då, / att vi din Andes verk också / må förstå.
5. Låt oss ej fåfängt bedja om / din helge Andes stora gåva! / Till allas våra hjärtan kom, / att vi dig snart må glada lova! / Ja, amen, se, vi tror därpå / att vad du lovat skall bestå! / Ske alltså!
Text: Lina Sandell

255 HELIGE ANDE, KOM TILL OSS FRÅN OVAN, / du som med Fadern och Sonen är Gud. / Kom att oss skänka den himmelska gåvan, / möt din församling, din längtande brud. / Du är det ljus som kan Jesus förklara, / bygga Guds kyrka och leda hans folk, / hela Guds sanning för oss uppenbara, / vara den himmelska kärlekens tolk.
2. Jesus, du sänder från himmelens boning / Anden som nådens och frälsningens pant. / Härligt förklarad blir så din försoning, / världen får veta att ordet är sant. / Eldstungor flammar, hör, gamla och unga / vittnar i jubel om undret som hänt. / Lösta från fruktan igen kan vi sjunga / lovsång till Gud som sin Ande har sänt.
3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta / läkande olja i svidande sår, / styrk oss och led oss så att vi får njuta / frukt av din frälsning som allting förmår. / Skapa du i oss förnyade hjärtan, / led oss i sanning och hjälp oss ur nöd. / Tålamod skänk oss i striden och smärtan, / var du vår levande kraft i vår död.
Text: Johan Nordahl Brun 1786 (41 år), Alfons Takolander 1927, bearb. Musik: O Ahnfelt

256 KOM, UTGJUT DIN ANDE, O JESUS KRIST! / Låt ordet oss väcka och kalla. / I världen så mången sin tro har mist, / du ensam kan rädda oss alla.
2. Vi ber dig om bättringens sinnelag, / blott du kan oss rena och tukta. / Kom, hjälp oss av nåd, att vi varje dag / må högmod och säkerhet frukta.
3. Du ser hur den onde med andlig död / vill bygden och landet föröda. / Kom, Herre, och giv oss din nåd, ditt stöd / och liv åt de andligen döda.
4. Du väckelsens eldar har tänt en gång, / vårt folk såg välsignelsens tider. / Ur samvetets nöd föddes bot med sång, / man prisade Frälsarens strider.
5. Den elden nu tänd i vårt eget bröst. / Sänd Anden till gamla och unga, / så synden vi lämnar och världens tröst, /men Frälsarens verk vill besjunga.
6. O Jesus, så bed du för oss till Gud. / Din Fader, han lyssnar till orden. / Han sänder sin väckelses förebud / och vinden från himlen når jorden.
Text: Wilhelmi Malmivaara, Mikael Nyberg, ngt bearb. A.H. 2001

257 LÅT ANDEN FALLA ÖVER OSS SOM FORDOM, / när lärjungskaran väntade i bön. / Låt samma eld från himlen komma åter / och oss med tro och heligt mod bekrön.
2. Låt Anden falla över oss som fordom, / då Petrus talte i Kornelii hus. / Ge kraften med ditt ord och skingra mörkret, / i sorgsna hjärtan tänd ditt milda ljus.
3. Låt Anden falla över oss som fordom, / då skaror frälsta blev på heligt rum. / Låt Andens kraft ibland oss mäktigt verka / och ge oss liv med evangelium.
Text: K G Sjölin 1906 (49 år)

258 NU STUNDEN ÄR KOMMEN, o saliga fröjd, / den stund som bebådad är vorden, / då Anden sig sänker från himmelens höjd / att bygga Guds kyrka på jorden. / Vad tröst och vad trygghet det budet beskär, / att Hjälparen, sanningens Ande, är här, / som lovats i mästareorden!
2. De fromma som bidat i längtan och hopp / får skåda Guds väldiga under. / Ej löftena glömts under tidernas lopp, / de vilar på klippfasta grunder. / Men tungor av eld giver himmelen svar / på brinnande böner och suckar, som var / så tunga i tvivlande stunder.
3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst / som bot i Jerusalem bjuder. / Det går likt ett styng genom tusende bröst, / när Petrus´ förkunnelse ljuder. / Guds kyrka nu föds i den heliga stund, / och än står hon fast på sin eviga grund, / hur tiden än stormar och sjuder.
4. O människa, gläd dig och prisa din Gud, / som dig med sin Ande hugsvalar, / och var ej en träl under bokstav och bud, / när nåden från himmelen talar. / I ordet och bönen din hugnad du får / och mod i ditt hjärta, om vägen än går / igenom de mörkaste dalar.
5. Ack, mildaste Jesus, din Ande oss sänd / att väcka vårt domnade sinne! / Och giv att din sanning må bliva bekänd / och gömd i vårt hjärta och minne. / Försmäktar vår själ under ångest och strid, / låt komma din Ande med strömmar av frid, / där vi vår hugsvalelse finne.
Text: O Bergqvist 1934 (70 år), ngt bearb.Melodi: Svensk folkmelodi

259 NU ÄR DET PINGST. I vårdräkt skön / står lunden doftande och grön, / och tusen fåglar sjunger glatt / i trädens kronor dag och natt.
2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp / naturens liv har vaknat opp. / I solsken jorden badar sällt / och blommor smyckar skog och fält.
3. Men säg, min själ, har du väl fått / i pingstens glädje del och lott? / Kan du med glada lovsångsljud / för Andens gåva tacka Gud?
4. Har du med Jesus blivit nöjd / och så fått smaka Andens fröjd? / Ja, är du löst ur syndens garn, / ett fritt, ett levande Guds barn?
5. Nu är det pingst, nu är det tid / att få Guds Ande, ljus och frid. / Guds Ande, lär oss, du som kan, / att älska Jesus och varann.
Text: Lina Sandell-Berg 1877 (45 år), Carl Boberg 1893 (34 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Sophie Dedekam före 1845

260 O ATT DEN ELDEN REDAN BRUNNE, / som du, o Jesus, tända vill! / O att all världen redan funne / den frid som hör Guds rike till!
2. Visst glimmar det i mörka natten / en liten gnista här och där, / visst är den stora frälsningsskatten / för månget hjärta dyr och kär.
3. Men låt den elden spridas vida / och gör den skatten vida känd! / I tron ditt löfte vi förbidar, / att Anden rikligt blir oss sänd.
4. Kom snart, o Jesus, till oss alla / och värm oss med din kärleks glöd! / Låt oss ej längre gå så kalla / för egen och för andras nöd.
5. Låt nådens bud till alla föras, / giv åt ditt rikes framgång fart, / så att ditt lov dock måtte höras / från alla världens ändar snart!
6. Och stärk din eld i våra hjärtan, / bränn bort, bränn bort allt eget slagg, / men lindra även luttringssmärtan / med din hugsvalans ljuva dagg.
7. Låt alla egna nästen brinna, / de usla brunnar torka ut / och alla egna stöd försvinna, / då blir du ensam Gud till slut!
8. Du, du är värdig, du allena / att få all ära, lov och pris. / Ack, håll oss alltid vid det ena, / att du är ensam god och vis.
9. Men dina svaga lemmar, Herre, / ack, låt dem inte söndra sig! / De är ju få - så mycket värre / om inte de är ett i dig.
10. De är så få, de är så svaga, / men håll dem med din starka hand. / Lär dem att älska och fördraga, / knyt till, knyt till ditt kärleksband.
11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman, / gör varmt vad nu är ljumt och kallt! / Blås liv i svaga kärleksflamman / och bliv du själv vårt allt i allt!
Text: G F Fickert 1812, Lina Sandell 1861 (29 år) Musik: Folkmelodi

261 SJUNG HÖGT, GUDS FOLK, HAN HÅLLER ORD: / nu är det åter pingst på jord. / Guds Ande med Guds välbehag, / han kommer till oss än i dag.
2. Han kommer till sin kyrkas hem / som förut i Jerusalem. / Han är med evangelium / hos dem som nu ger ordet rum.
3. Än kommer han i eld och storm / och river sönder stelnad form. / Än kommer han med sakta sus / och fyller oss med liv och ljus.
4. Välkommen, pingstens kära dag! / Nu känner vi Guds andetag. / Nu vaknar livet av hans ord, / det grönskar ur den mörka jord.
5. Guds Ande, döden från oss driv / och tänd i oss ditt eget liv. / Ta bort var ond och bitter tagg / och läk oss med din kärleks dagg.
6. Vårt hjärta utan dig är dött, / av synden härjat och förött, / som eldstad utan eld och glöd, / som brusten sträng som aldrig ljöd.
7. Kom ned som liv till öde fält! / Kom ned som eld till kalla tält! / Kom ned som sol till frusen äng! / Kom ned som ljud till brusten sträng!
8. Kom ned till oss med tunga ny, / så lovsång går från stad och by, / tills med din änglakör en gång / vi sjunger himlens nya sång!
Text: Elias Blix, övers. A.H