Passionstiden

206 ALLT VAD OSS ADAM I FALLET ÅDRAGIT, / botats av kvinnans gudomliga Säd. / Kristus har själv alla synder borttagit, / då han var fäst på förbannelsens träd. / Han som var ren / gjort det allen, / en dog för alla och alla i en.
2. "Se, min lekamen, mitt blod jag för eder / till edra synders förlåtelse ger." / Så han ju sade, och bjuder och beder: / "Tag det och låt det få gälla för er! / Allt vad jag gör, / lider och dör, / gör jag för eder, för eder, ack, hör!"
3. Om dina synder än blodröda vore, / skall de nu likväl bli snövita här. / O ja, det blodet av Herren, den store, / tusenfalt mera än synderna är. / Ack, att du fick / endast en blick / in i det helga, dit Medlaren gick!
4. Men om i lättsinne du hela dagen / tar över Golgata lättaste språng, / trampande blodet och trotsande lagen, / tänk då så svårt det ska bli att en gång / möta på nytt / den som du skytt, / den som du stungit, föraktat och flytt!
5. Må du, o Jesus, för syndare alla / visa dig så i din smärtas gestalt, / att de förkrossade strax vill nedfalla, / söka och finna vid korset sitt allt! / Uslaste träl / är ju en själ / som med ditt blod du har friköpt likväl.
6. Hjälp oss att hålla det evigt tillräckligt, / att du har dött för varendaste själ! Tveka och tvivla på det är förskräckligt, / trampa Guds Son och bli frivilligt träl. / Nej, det är nog: / Frälsaren dog, / evigt för alla tillräckligt och nog!
Text: Carl Olof Rosenius 1848 (32 år) Musik: Oskar Lindberg, alt finsk folkmelodi (holarilarila)

207 BÖJD UNDER KORSET, sargad och blodig / ledes till döden smärtornas man. / Se hur han tåligt går under bördan! / Hånad av hopen släpas han bort.
2. Se, hur han naglas fast där på korset! / Solen förmörkas vid denna syn. / Blodströmmar röda flödar ur såren. / Mänska, besinna: det är för dig!
3. Nattsvarta mörkret djupt in i själen / griper Guds rena, heliga Lamm. / Hatad av mänskor, lämnad av Fadern, / ensam i döden sjunker han ned.
4. "Det är fullbordat!"ropar han högljutt, / huvudet böjer, beder och dör. / Ära ske Herren! Kampen är slutad. / Segern är vunnen, dyrköpt den var.
5. Pris ske dig, Jesus, härlighetskonung! / Syndarn till godo segern du vann. / Dödsfångar arma, lösta med blodet, / med dig, o Jesus, leva nu får.
Text: Joel Blomqvist, ngt bearb. Musik: Joel Blomqvist

208 DE TOG GUDS SON TILL FÅNGA. / Men jag blev löst och fri / från fjättrarna, de många, / som jag var bunden i. / Min synd, min tunga börda / bands hårdhänt fast på dig. / Då blev de band förstörda / som hade plågat mig.
2. Jag ber dig nu att banden / som du blev bunden med / må binda mig i anden / vid dig som för mig led. / Ja, ta mig med på färden / från död till liv, så jag / får tjäna dig i världen / intill min sista dag.
Text: Hallgrimur Petursson Musik: H L Hassler ("O huvud, blodigt, sårat")

209 DET SKEDDE FÖR MIG / att Gud i vårt kött uppenbarade sig, / att himlarnas Herre på jorden blev träl, / helt fattig och plågad för syndares väl. / Det undret, min Jesus, det skedde för mig. / Så tackar jag dig!
2. Det skedde för mig / att du måste vandra på mödosam stig. / Du ofta av kärlek arbetat dig trött, / men blev dock föraktad och illa bemött. / Din lydnad och möda, den gäller för mig. / Så tackar jag dig!
3. Det skedde för mig / att översteprästerna fängslade dig. / Att du av Pilatus blev oskyldigt dömd / har gjort att min synd blev förlåten och glömd. / Din plågsamma smälek ger ära åt mig. / Så tackar jag dig!
4. Det skedde för mig / att syndares händer marterade dig. / Din ångest, din pina och blodiga sår, / som du så saktmodigt och tåligt utstår, / ger rening och hälsa tillfyllest åt mig. / Så tackar jag dig!
5. Det skedde för mig / att du uppå Golgata offrade dig. / Vart salighetsord av din heliga mun, / det säger: du vann i försoningens stund. / Allt har du med döden beseglat åt mig. / Så tackar jag dig!
6. Det skedde för mig, / att du efter blodigt, men segrande krig / stod upp ur din grav med all makt i din hand / och sedan for upp till vårt fädernesland. /Allt detta din Ande betygar för mig. / Så tackar jag dig!
Text: Magnus Brynolf Malmstedt 1754 (30 år), bearb. A.H. 2007 Musik: A. B-g (Ahnfelts sånger 1853)

210 DET ÄR EN SOM LED DÖDEN I STÄLLET FÖR MEJ. / Jag var skyldig men friheten fick. / Mina synder i kärlek han tagit på sej, / när till korset han blödande gick. / Mina synder han bar / och mitt skuldoffer var, / o min Frälsare dyrbar och kär! / Vilken ångest han led, / då på korset han stred! / Ty han tog all min synd på sej där.
2. O så stilla och mild han mej mötte en gång, / han som frälste från synden min själ! / Endast han är min frid och jag sjunger min sång, / som ett tack, att han allt gjorde väl. / Mina synder han bar...
3. Jag med allt som mig dömer till Jesus får gå, / han ger vila och trygghet åt mej. / Jag vill leva för honom som älskat mej så, / att han tog mina synder på sej. / Mina synder han bar...
Text: Carrie E Breck o 1900 (ca 45 år), sv. övers 1913, bearb.

211 DET ÄR FULLKOMNAT! Profeters längtan / sen tusen år / och många konungars varma trängtan / fullbordan når. / Ty kvinnans Säd, han som är Guds Lamm, / har seger vunnit på korsets stam.
2. Det är fullkomnat! Se, bergen rämnar / och solens ljus / förbyts i mörker. De döda lämnar / sitt trånga hus. / Ty i den seger som nu är skedd / har frälsning blivit åt oss beredd.
3. Det är fullkomnat, vi säger åter. / Du arma själ, / som stundom hoppas och stundom gråter, / märk: allt är väl! / Förvärvad, vunnen och köpt du är / av Herren Jesus, din broder kär.
4. Det är fullkomnat! Men ännu frågar / rätt mången så: / Vad bör man göra, förrän man vågar / till Jesus gå? / Men tänk, när allt han fullkomnat har, / så är ju inget att göra kvar.
5. Det är fullkomnat! Guds Lamm, du kära, / har ställt det så! / Låt nu din Ande vårt hjärta lära / att tro därpå / och vila tryggt på den klippas grund, / som ej skall rämna i domens stund.
Text: M B Öhrnstedt 1871 (39 år), bearb. 1987, A.H. 2008 Melodi: Ur Sionsharpan

212 DU BAR DITT KORS, o Jesu mild, / då dödens väg du trädde, / till frälsning för den värld som vild / och full av hat dig hädde. / O kärleks höjd! / Du blöder böjd / för dem som dig förfölja.
2. Du bar ditt kors. Då bar du ock / med världens skulder mina. / Och bland de otacksammas flock / som du vill nämna dina / är också jag, / fast dag från dag / din kärlek mig besöker.
3. Du bar ditt kors. Din härlighet, / som alla himlar prisa, / din makt, som icke gränser vet, / du lade av, att visa, / det intet finns, / som icke vinns / av kärleken som lider.
4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig, / o Segerhjälte, vinna / och uppå korsets helga stig / till himlamålet hinna. / Då är min själ / förvarad väl / och lever i din kärlek.
Text: Erik Gustaf Geijer 1819 (36 år) Musik: Darmstadt 1600-t.

213 FRÅN FRÄLSAREN PÅ KORSETS STAM / ljus faller på min dräkt. / Då träder syndens fläckar fram, / jag blir med rövarn släkt. / Men han som var mot rövarn god, / han gör mig snövit i sitt blod. //: Så helt förlåter Gud ://
2. Min synd låg mellan mig och Gud, / så hög som bergets kam, / och hindrade mitt böneljud / att nå till Herren fram. / Då kastar Gud bakom sin rygg / all synden min; nu är jag trygg. //: Så helt förlåter Gud ://
3. I havets djup min synd blev sänkt, / o evangelium! / Det är som hade Herren tänkt: / jag vill se ut ett rum, / där synd kan stängas in så väl, / att aldrig mer den når din själ. //: Så helt förlåter Gud ://
4. Mitt hjärtas svåra plågoris, / som tuktade så hårt: / min synd som jag på intet vis / själv kunde driva bort, / så fjärran är, så Skriften lär, / som öster ifrån väster är, //: så helt förlåter Gud ://
5. Som molnen flyr för solens sken / och ej en sky blir kvar / och himlen strålar klar och ren / där nyss blott töcken var, / så plånar Gud all synden ut / och gör på all min vånda slut. //: Så helt förlåter Gud ://
Text: Kämpe Gleerup 1913 (42 år) Musik: A Eriksson 1955 (37 år)

214 FRÅN ÖRTAGÅRDEN LEDER / till Golgata en väg / som Anden själv bereder / och tecknar steg för steg. / Till paradis den vägen bär, / men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma / vår Jesus den har gått. / Hans hjärta ömma, varma / sitt dödsstyng där har fått. / Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden, / där han i ångest ber, / i mörka midnattsstunden / sej själv till offer ger. / Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer, / han villigt tar på sej / de synder oss fördömer, / att frälsa dej och mej. / Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter / han härligt vävde då / åt alla folk och släkter / som inför Gud ska stå. / Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja / i tro vid korsets stam, / i andakt blicken höja / mot Frälsaren, Guds Lamm! / Till paradis...
7. Vi bara så kan lära / den evigt nya sång / till Guds och Lammets ära, / som sjungs hos Gud en gång. / Han allt för oss fullbordat har, / men en smärtornas väg det var.
Text: C G Liander 1887 (39 år), bearb. A.H. 2008 Musik: C G Liander 1887

215 GUD BEVISAR SIN KÄRLEK TILL OSS / genom att Kristus dog för oss / medan vi ännu var syndare.
Text: Aposteln Paulus Musik: Okänd (sången kan sjungas som trestämmig kanon)

*216 GUDS RENA LAMM, OSKYLDIG / på korset för oss slaktad, / alltid befunnen tålig / fastän du var föraktad, / vår synd på dig du tagit / och dödens makt nedslagit. / Pris vare dig, o Jesus!
Text: Nikolaus Tech före 1529 (44 år), Olaus Petri (?) 1536 (43 år), ngt bearb. Musik: Ombildad gregoriansk melodi/Erfurt 1542

217 JESUS FÖR VÄRLDEN givit sitt liv, / öppnade ögon, Herre, mig giv! / Mig att förlossa offrar han sig, / då han på korset dör ock för mig.
2. O vilken kärlek, underbar, sann! / Aldrig har någon älskat som han. / Frälst genom honom, lycklig och fri, / vill jag hans egen evigt nu bli.
3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn. / Lös mig från alla frestarens garn. / Lär mig att leva, leva för dig, / glad i din kärlek, offrande mig.
Text: Lina Sandell 1888 (56 år) Musik: F A Ekström

218 JESUS, TÄNK PÅ MEJ / när du kommer i ditt rike. / Jesus, tänk på mej / när du kommer i ditt rike.
Text: Okänd men dock känd rövare Musik: Taizé

219 MED SITT BLOD PÅ LÅNGFREDAGEN / Jesus allas lösen bragt, / gav sitt liv, uppfyllde lagen / och förgjorde mörkrets makt.
2. Allas synd han på sig hade, / upp på korsets trä dem bar, / ner i evig grav dem lade, / vann så frälsning åt envar.
3. Så vill jag ej mer arbeta / för att salig bli, ty märk, / det är gott för mig att veta: / Gud är nöjd med Jesu verk.
4. Hur min skuld jag än begråter, / lika stor den står dock kvar. / Men på korset ser jag åter: / Jesus fullt den gäldat har.
5. Han mig iklätt segerskruden, / hela sin rättfärdighet, / andedöpt den täcka bruden, / krönt mig med sin helighet.
6. Genom tron, i tåredalen, / ser jag dunkelt Jesus kär, / men en gång i bröllopssalen / ser jag honom som han är.
7. Aldrig kan hans lov jag sjunga / för den kärlek som jag fann, / ty en styv och jordisk tunga / himmelskt språk ej tolka kan.
8. Men i boningarna ljusa, / i Guds sköna paradis, / där skall sången evigt brusa / till min Jesu lov och pris.
9. Intet nya tungan binder, / inga tårar flyter där. / Tänk vad sällhet: inga hinder, / när jag skådar Jesus kär.
10. "Helig, helig, helig" redan / sjunger jag i tidens tvång, / men i härligheten sedan / klingar evigt lovets sång.
Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt förkortad Musik: Finsk folkmelodi

220 MIN BLODIGE KONUNG OCH SARGADE MAN, / föraktade Herre, oskyldiga Lamm, / din klädnad är blodig, du ängslas, du ber, / du ligger på marken med ansiktet ner. / Du gråter, du kvider, du tigger om nåd, / du händerna vrider och vet ingen råd. / I tretti års träldom du lider all nöd, / och sist du oss frälsar igenom din död.
2. För mig blev du sårad, för mig blev du träl, / du smakade döden att rädda min själ, / du hänger föraktad, men tänker på mig, / du beder för andra, men glömmer bort dig. / Din helga lekamen mitt påskalamm var, / den bittraste galla för vällust du tar. / Att göra mig salig du lider all nöd, / att skänka mig livet du aktar ej död.
3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd, / och grundvalen lades till frälsning och nåd. / Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt, / vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt, / ja, sällt såsom det uti skapelsen var / och ännu mer saligt, ty medlaren har / en evig rättfärdighet för oss tilreds: / kom, fattige syndare, var nu tillfreds!
4. Vad är då att vara försonad med Gud? / Det är att han tystat förbannelsens ljud. / Vad är då att vara upprättad igen? / Det är att ha rättighet vara Guds vän. / Förtro dig fördenskull så usel du är / med hela din börda och allt ditt besvär / i Frälsarens händer, han vill och han kan / för hela din salighet vara din man.
Text: Fredrika Eleonora Nieroth-Falck senast 1749 (30 år) Musik: Okänd

221 NU ÄR FÖRSONINGSDAGEN kommen för världen all, / fullgjord är hela lagen, satan har bragts på fall. / Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, / nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. / Dig, o Guds Lamm, ske ära, att du vårt offer blev / och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev, / och utav oss ett evigt rike av präster gjort. / Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.
2. Nu har ock nådastolen funnit sitt offerblod / och utan nedgång solen lyser för ond och god. / Bröstsköldens ädelstenar, de är Guds kärleks tolk. / Blodet till ett förenar nya förbundets folk. / Dig, o Guds Lamm, ske ära...
3. Kom, du som hjälplös driver fram på det vida hav. / Golgata kulle giver vad intet annat gav: / vila för trötta tankar, läkdom för öppna sår, / fäste för själens ankar, kärlek som allt förmår! Dig, o Guds Lamm, ske ära...
Text: Henrik Schager 1925 (55 år), ngt bearb. Musik: F Campana (1819-1882)

222 O DU GUDS LAMM, DIG VARE LOV OCH TACK, / att du för oss den bittra kalken tömde! / "Allt är fullbordat", så du själv har sagt, / och därmed världen frälst och fri du dömde.
2. Du friköpt mänskligheten till din brud, / och har oss med ett enda offer renat / och återlöst till egendom åt Gud / och i dig själv med Gudomen förenat.
3. Vår frälsningsgrund, Guds eget Lamm består, / han har all makt i himlen och på jorden. / Om ej vårt ja, vår brudetro han får, / förbundet står dock fast i löftesorden.
4. Ej i vår tro och ej i Andens verk, / o nej, i Jesus endast har vi livet, / ty Jesus är, o lyssna nu och märk, / det enda namn till salighet oss givet.
5. Han trofast älskar varje mänskosjäl, / hans hjärta glöder, nej, av kärlek brinner! / Han lika omsorg bär om allas väl / och trofast bär han hem de får han finner.
6. Hans kärlek starkare än döden är, / all världens synd ej kunde den utsläcka, / och fastare än helvetet den är, / i alla evigheter skall den räcka.
7. Om synd och värld och djävul stormar på / att rubba friden, tryggheten i Lammet, / för nådens löftesord de måste gå / och faller ned för nådens regn likt dammet.
8. Ty Hjälten Jesus makten innehar / och i hans namn skall alla knän sig böja. / Ej någon spiran ifrån honom tar / - till sist han skall sitt folk med sig upphöja.
9. Då skall hos Gud i nya stadens hov / hans folk i evighet med honom trona / och sjunga högt till Segerhjältens lov / för blod och sår, för seger, arv och krona!
Text: S. J. Wirsén 1875 (36 år), bearb. A.H.

223 O DU VÅR HERRE JESUS KRIST, / som på dig tog vår synd och brist, / som plågad var och slagen hårt, / som måste draga korset svårt, / dig beder vi att för din död / du hjälper oss i all vår nöd.
2. Ditt stora verk fullbordat är. / Guds nåd och stränghet ser vi här: / En helig Gud för mänskors brott / har offer krävt och offer fått; / en nådig Gud, en himmelsk Far / till sina barn oss återtar.
3. Men ack, hur svaga är ej vi, / om, Herre, du ej står oss bi! / O Jesus, både snart och lätt / förspiller vi vår barnarätt / om du som oss förvärvat den / ej styrker själv de svaga än.
4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när / i faror, sorger och besvär. / I frestelsen giv heligt mod, / i striden kraft utav ditt blod. / Giv tröst av din försoningsdöd / i livets och i dödens nöd!
Text: V. 1 Okänd tysk förf. 1643 efter latinsk bön. Jesper Svedberg 1694 (41 år).V. 2-4 J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

224 O HUVUD, BLODIGT, SÅRAT, / av hån och smälek höljt! / O huvud, slaget, fårat, / i kamp och ångest böjt. / O huvud som skall siras / med ärans krans en dag, / men nu med törne viras, / dig ödmjukt hälsar jag.
2. O ansikte, du höga, / som nyss betvang en värld, / din makt nu gäller föga, / din fägring är förtärd, / din glans till intet vorden. / O, vem har släckt den blick / vars ljus allt ljus på jorden / i klarhet övergick?
3. Den börda du har burit / min syndabörda är. / Den skörd som du har skurit / jag sådde, Herre kär. / När skuldens tyngd mig böjer / hos dig jag söker råd. / Till dig mitt rop jag höjer: / se ned till mig i nåd!
4. Jag vill hos dig förbliva / som återlöste mig / och dig mitt hjärta giva / och alltid älska dig. / När, Herre, du mig sluter / in i din kärleks famn, / jag lugn och trygghet njuter / i denna sälla hamn.
5. Dig tackar allt mitt hjärta, / min Herre Jesus god, / för all din djupa smärta / och allt ditt tålamod. / Du vän, för evigt trogen, / dig vill jag mig förtro. / När jag till skörd är mogen, / mig bärga till din ro.
6. När jag skall lämna världen, / o lämna du ej mig, / och låt vid hädanfärden / min blick ej släppa dig. / När vånda trycker anden / i sista kampens nöd, / kom då och lossa banden, / o Jesus, för din död.
7. Träd i min sista timma / själv för mitt öga fram. / Ack, låt mig då förnimma / din bild på korsets stam. / Dess drag jag då vill gömma / i djupet av min själ / och dödens smärta glömma. / Den så dör, han dör väl.
Text: Arnulf av Löwen 1200-talet, Paul Gerhardt 1656, Samuel Ödmann 1793 (v. 4), Emanuel Linderholm 1920 (v. 1-3, 5-7), ngt bearb. Musik: H L Hassler 1601

225 PÅ GOLGATA MIN JESUS TOG / min syndaskuld och för mig dog. / För mig hans blod på korset rann / och full försoning åt mig vann. / O Golgata, o Golgata, / där Jesus göt sitt blod för mig! / O Golgata, o Golgata, / där han av kärlek dog för mig!
2. Och bergen brast och sol gick ned / när han mitt straff för synden led. / En väg till himlen öppnats nu, / sen templets förlåt brast itu. / O Golgata...
3. O Jesus, vad förmådde dig / att offra dig så helt för mig, / att du bar korset, nöden, ja, / att så du dog på Golgata? O Golgata...
Text: W M Dorwood, T Truvé

226 PÅ GOLGATA KORS MIN FRÄLSARE LED / förbannelsens död för mig. / Sitt hjärtblod han gav att vinna min själ / till krona och brud åt sig. / Vid Golgata kors förlossning jag fann, / ur uppstunget bröst livskällan upprann. / Och domaren själv mitt skuldoffer var / och synden på korset upp han bar.
2. Mitt skuldbrev blev fäst på korsträdets stam / och öppen till himlen jag ser / en levande väg, pris vare Guds Lamm, / ty förlåten är ej mer. / På Golgata kors med Kristus jag dog, / mitt straff och min dom på korset han tog. / Med Kristus jag korsfästs. Vad jag än gör, / med Frälsaren lever jag och dör.
3. Vid Golgata kors från världen jag dog / och vandrar som främling här. / Jag lever ej mer, men Kristus mitt liv / och döden min vinning är. / Mitt liv är fördolt med Kristus i Gud / och själv han mig klätt i blodtvagen skrud. / Den huldaste omsorg har han om mig, / och ansvaret tog han helt på sig.
4. Jag tryggar mig vid min Frälsares död / och sluter mig intill hans sår. / Där är mig den bästa delen beskärd, / hans härlighet ej förgår. / Med påskalammsblod min själ är bestänkt, / i blodskällans våg det gamla är dränkt. / Fördärvaren går mig arme förbi, / och då är jag salig, frälst och fri!
5. Som överstepräst vid himmelens tron / min Jesus sig framställt har. / Han längtar, han vill att hela hans liv / skall bliva hans bönesvar. / Som överstepräst han framställer sig / vid allmaktens tron att bedja för mig. / Som svar på hans bön jag vandra nu får / mot himmelens fröjd varhelst jag går.
Text: Henric Schager 1905 (35 år), bearb.Musik: A L Skoog 1890

227 PÅ SINAI STOD HERREN GUD, / bland eld och rök och tordönsljud / han stod, fördold i töcken. / Basunen ljöd, och Herrens röst / med häpnad slog allt folkets bröst, / och berget skalv och öknen. / Och Herren talade och bjödoch sade: / Den är evigt död / som av min budords rätter / blott en åsidosätter.
2. O samvete, o röst av Gud! / Som himlens stjärnor lagens bud / oss lyser evigt klara. / Men vem på hela jordens rund, / vem finns, som kan i domens stund / den starke Hämnarn svara? / En enda finns, som svara kan: / "Allt är fullbordat!" säger han, / sin blick till himlen höjer / och ner sitt huvud böjer.
3. Från Sinai till Golgata / ditt öga vänd, o människa, / och se vad du har brutit. / För dig han lagens vrede bär, / o syndare, för din skull är / hans helga blod utgjutet. / O kom, försmält av ånger, kom / och låt ditt hjärta skapas om. / Låt tron din ande liva / och frukt i kärlek giva.
Text: Frans Michael Franzén

228 SILVER HJÄLPTE EJ OCH GULD / att från dödens snara / och från syndens dom och skuld / frälsa och bevara. / Men Guds egen käre Son / sig till offer gjorde, //: led oskyldigt, frälste från / vad vi lida borde ://
2. Evig död oss förestod, / skulden var otalig, / offerdjurens myckna blod / gjorde ingen salig, / men när Sonen steg hit ned / att sig själv utgiva //: då slöt Gud med mänskan fred /- hjälp mig därvid bliva ://
3. Om jag det i tron tar an, / räknad då jag bliver / lika ren och god som han, / som sin nåd mig giver. / Ja, den synd och skuld jag har / minns ej längre Herren, //: Jesu offer och försvar / driver vreden fjärran ://
4. I hans röda purpurskrud / står jag för Gud Fader. / Jag är nu hans rika brud, / därför är jag glader. / I mitt hjärta vill han bo, / bort, all världslig lusta! //: Jesu nåd, min fröjd och ro, / skall mig väl utrusta ://
Text: v. 1, 3 Johann Arndt 1612, bearb Magdeburg 1727, C O Angeldorff 1839, bearb. A.H.v. 2 Anders Nilsson 1880 Musik: Per Ulrik Stenhammar

229 SITTA UNDER KORSETS STAM, / blicka upp och se Guds Lamm, / "Herren, vår rättfärdighet" / - det är liv och salighet.'
2. Blodet där är Sonens blod, / som han göt så huld och god / även för min synd, mitt brott, / för att göra allting gott.
3. Rövarns bön min bön ock är: / "Tänk på mig, o Herre kär, / i ditt rike" - och han har / ock för mig ett nådigt svar.
4. Jesus, klädd i blodig skrud, / övergiven utav Gud, / är en borgen, att ej jag / övergivs på Herrens dag.
5. Nu hans verk fullbordat är, / därför kan jag nu och här / genom tron till Fadern gå / och hans varma kärlek få.
Text: Pauline Westdahl 1861, bearb.

230 TÅLIG, TÅLIG, / du Guds Lamm, som våra synder bar. / Helig, helig, / allt för oss blott du fullkomnat har.
2. Mäktig, mäktig, / synd och död du övervann till sist. / Härlig, härlig, / himlens frid oss vann du, Jesus Krist.
3. Nådig, nådig, / öknen bytte du i rosenstig. / Salig, salig, / allt du är och intet utom dig.
Text: L Almqvist ("Långfredagshymn") Musik: L Almqvist

231 VAD ÄR DET FÖR SÅR DU I HÄNDERNA HAR, / o Herre, barmhärtig och huld? //: Jo, där skall de bli i all evighet kvar / och vittna: betald är din skuld ://
2. Din sida har ju blivit uppstungen så / att vatten och blod runnit ut. //: Ja, där skall eländiga syndare få / sin fristad, så är mitt beslut ://
3. Ditt blodiga huvud med törnen är krönt, / ack säg, varför blöder det så? //: Jo, se, varje blodsdroppe smyckar dig skönt / och aldrig kan mindre förslå ://
4. Och på dina fötter, se där är ock sår, / du milda och tåliga Lamm! //: Ja, där är försoning för dig som nu går / i synd och förvillelse fram ://
5. Min Jesus, för det skall du evigt ha pris! / Med blodet min ande nu stärk! //: Du världen har frälst på ett fullkomligt vis / med detta ditt dråpliga verk ://
Text: Okänd författare, ur Engelkes sånger 1872, ngt bearb. A.H.

232 VARFÖR HAR PILATUS SKRIVIT / "Jesus, judakonungen" / på det kors, där denne blivit / räknad bland ogärningsmän? / "Vad jag skrivit skall stå kvar", / det är allt vi får till svar. / Utan jordisk makt och ära / Jesus konungs namn får bära.
2. Skriv dig, Jesus, på mitt hjärta, / du min Konung och min Gud, / så att ingen lust och smärta / dig förmår att plåna ut. / Denna inskrift på mig sätt: / "Jesus ifrån Nasaret." / Mera vill jag ej begära, / du min salighet och ära.
Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), övers. A.H. 1989

233 VID GOLGATA KORS, KRING VÅR MEDLARE HULD / vi samlas här ännu en gång, / att lovsjunga Lammet som borttog vår skuld. / Nu ljude om honom vår sång!
2. Av evighet utsågs han vara det Lamm / som tog världens synder på sej. / Han därför led döden på korsträdets stam / istället för släktet, för mej.
3. Ack, käraste Jesus, min Herre och Gud, / hur kunde du älska oss så, / sen vi hade brutit emot dina bud? / Det kan jag nog aldrig förstå.
4. Vår Gud steg hit ner och blev mänska som vi, / o, tänk vilken kärlek ändå! / Han själv gick i borgen och bruden blev fri. / Därovan beslutades så.
5. Mitt skuldbrev tog Jesus till korset med sej, / begrov den, jag vet inte var. / Nu säger jag den som vill anklaga mej: / Låt se var du skuldbrevet har!
6. Nu Gud är försonad och nådig och nöjd / med det som vår Borgesman gjort. / Här har vi nu ämne till glädje och fröjd, / Gud göre det själv för oss stort!
7. Kom, tag nu av hans överflödande nåd, / som för oss har uppfyllt Guds lag! / Med bättring, med allt skall nog sedan bli råd, / vadhelst du behöver, först tag!
8. Till liv och till salighet gäller ej mer / än Kristus, hans död och hans sår. / Hans vänskap och nåd lust till helgelse ger / och kraft till att gå i hans spår.
9. Men följ oss, o Jesus, med trofasthet här / och sköt oss, att alltid vi står / i tro och i gudsfruktan just där du är, / tills frälsta ur striden vi går!
Text: Anders Nilsson 1880 (31 år), bearb. 1988, A.H. 2008 Musik: Folkmelodi (variant av "Till Österland vill jag fara"), alt. A.H. 1989

234 VID JESU KORS, DET KÄRA, / jag vill mej lägga ner, / ty skugga här i törstigt land / den höga klippan ger, / ett ljuvligt hem i ödemark, / en fridfull vilopunkt, / där dagens hetta, dagens tyngd / ej känns, där allt är lugnt.
2. O ljuva, trygga näste / där fågeln vila fått, / där kärlek och rättfärdighet / varann till mötes gått! / Som himlen fordom öppnad vart / för patriarkens syn, / i Jesu Kristi kors jag ser / en stege upp till skyn.
3. Se, gömd utav dess skugga, / på andra sidan där, / den hemska dödens mörka gap, / det skadar mej ej mer! / Ty korset står där mellan oss / och håller trogen vakt / med armen sträckt att skydda mej / mot gravens mörka makt.
4. Ty på det korset ser jag en döende gestalt, / av den som pinad blev för mej, / för mej betalat allt! / Och hjärtat smälter i mitt bröst, / två under ser jag här: / hans kärlek är så rik och stor, / jag själv så usel är!
5. Så vill jag glad och ödmjuk / vid korsets fot bli kvar. / Den sol som ger mej liv och ljus / jag nu i Jesus har. / All världen med dess sorg och lust / gör aldrig själen nöjd. / Fördömd i mej, i Jesus har / jag ära, liv och fröjd.
Text: Elisabeth C Clephane 1867 (37 år), Erik Nyström 1876, bearb. A.H. 2008

235 ÄLSKANDE JESUS, LÄR MIG ATT VÖRDA / kärleken varmed du älskat din brud! / Allt vill jag glömma, / blott jag får gömma / mig i din kärlek, förbarmande Gud.
2. Bedjande Jesus, lär mig att vörda / bönen som en gång du bad för din brud, / då på den dagen / du enligt lagen / hängde på korset, förbannad av Gud.
3. Sårade Jesus, lär mig att vörda / såren du burit i kamp för din brud. / Nu är det helat, / allt som vi felat, / så i sitt ord han ju vittnar, vår Gud.
4. Blödande Jesus, lär mig att vörda / blodet som renar din syndiga brud. / Nu såsom rena / kan vi dig tjäna, / Jesus, vår korsfäste, blödande Gud.
5. Plågade Jesus, lär mig att vörda / smärtan du led för din utvalda brud. / Så ifrån pina / har du de dina / räddat för evigt, min Herre och Gud.
6. Jesus, min Herre, lär mig att vörda / priset med vilket du friköpt din brud! / Mig du ock köpte, / frälste och döpte. / Nu är jag din, o min Konung och Gud!
Text: Anders Carl Rutström, bearb.