Påsk

236 DU SEGERN OSS FÖRKUNNAR, / du oss förlossat har. / Dig prise våra munnar, / o Jesus, vårt försvar. / Du dödens udd har krossat / och gravens bommar lossat / och livet fört därut.
2. Du träder fram i ära / och världen fylls av ljus. / Dess strålar hugnad bära / i själva dödens hus. / Fröjd är i änglars boning, / på jorden fröjd, försoning / och ett odödligt hopp.
3. Ej graven oss förskräcker, / den var din bädd också. / Din milda hand oss räcker, / hur djupt vi vila må. / Den dig i livets skiften / har följt, skall ock ur griften / upptagas i din famn.
4. Så lär oss leva, lida / som du och dö din död; / låt oss din hjälp få bida, / i kampen var vårt stöd. / Blott den som delar striden / skall dela segern, friden / och himlens ro med dig.
5. När, Herre, du oss väcker / den sista morgonväkt / och du din hand utsträcker / att döma jordens släkt, / ljuvt skall din stämma klinga / och oss det budskap bringa / att ingen död mer är.
Text: Erik Gustaf Geijer 1812 (=SvPs 150) Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524

237 FRÖJD I HÖJDEN, / så att fröjden / genljud ger i världen all! / Fröjd på jorden, / jubelorden / ger i himlen återskall! / Fröjdes djuren, / all naturen: / botat är nu Adams fall.
2. Hela skulden / fullt är gulden, / ty uppstånden Jesus är, / vreden stillad, / lösen gillad / av vår Gud och Fader kär, / döden dräpen, / Satan häpen / att hans välde stäcktes här.
3. Evig seger / jag nu äger / o min Frälsare, i dig! / Du har vunnit, / du har funnit / full rättfärdighet åt mig. / I den skruden / vågar bruden / nu för Fadern visa sig.
4. Må vi alla / då nedfalla / inför dig, vår Borgesman, / dig hembära / lov och ära / för den seger du oss vann! / Lös var tunga / att lovsjunga / dig, som ensam frälsa kan!
Text: v. 1-2 Johan Kahl 1745 (24 år), v. 3-4 okänd 1864, bearb. 1868 Musik: J Neander 1680 (30 år)

238 FRÖJDA DEJ, KÖPTA SJÄL! / Jesus gjort allting väl! / Han med sitt dyra blod / gjort saken god.
2. O vilka hjärtekval, / plågor förutan tal, / då han för dej och mej / offrade sej!
3. Kristus nedtrampade / ormen, vår fiende, / vars huvud krossat blev. / Tro det och lev!
4. Kristus uppstod igen, / men vedersakaren / blev helt tillintetgjord, / säger Guds ord.
5. Nu har vi påskafröjd! / Jag, liksom Gud, är nöjd. / Världen med Kristus dog, / led och uppstod.
6. Tack, du min vän så huld / att du tog bort min skuld! / Tack för din själanöd! / Tack för din död!
7. Hör, du som borta går / och denna nåd försmår: / du var ju ändå med, / när Kristus led.
8. Men lev i frid och ro, / du som fått nåd att tro / att både smått och stort / har Jesus gjort.
Text: U F V Mogren, Anders Nilsson 1891, bearb. A.H. 2007

239 GRAVENS MÖRKER ÖVERTÄCKTE / Himlens Konung, Herren Gud. / Tvenne dagar sorgen räckte, / tredje dagen glädjens bud / kom till sorgsna vänner fram: / Jesus, som på korsets stam / måst för världens synder blöda, / är uppstånden från de döda.
2. Se, i morgonstunden klara / han vid tomma graven står! / Magdalena först skall vara / den som Mästarn höra får: / "Bär till bröderna mitt bud, / till min Gud och eder Gud, / till min Fader skall jag fara, / han skall eder Fader vara."
3. Vid Tiberias´ gröna stränder / står han sen i gryningen, / efter nattens mörker vänder / brödraskaran dit igen. / Milt till deras nöd han ser, / fisk och bröd de trötta ger, / ömt till deras hjärtan talar / och i kärlek dem hugsvalar.
4. Och på Oljeberget höres / sist hans röst välsignande. / Fjärran bort av skyn han föres, / honom kan de mer ej se. / Men osynlig dock han är / hos dem som har honom kär. / Och en gång han kommer åter / och sin himmel dem upplåter.
Text: N F S Grundtvig 1832 (49 år), Lina Sandell 1859 (27 år)

240 HALLELUJA! HALLELUJA! Jubla nu på alla vis: / sjung för Gud en glad ny visa, sjung en hymn till Herrens pris! / Han som på ett kors som offer för all världens frälsning dog, / Jesus Kristus, Ärans Konung, upp från dödens mörker stod!
2. Kristus uppstått, förstlingsfrukten från Guds helga skördefält, / som vid Herrens andra ankomst till sin fulla vidd har svällt. / Ja, de stora, gyllne axen bugar sig för honom då, / mogna i hans äras solsken, stigna upp ur jorden grå.
3. Jesus lever! Vi får leva! Aldrig uttöms Guds förråd, / regn och dagg och solsken flödar från hans ansikte av nåd, / så vi med vårt hem i himlen här på jorden frukter bär / och en dag av änglar samlas, ja, för evigt frälsta är!
*4. Halleluja! Halleluja! Äran tillhör dig, vår Far! / Äran tillhör dig, Guds Lamm, som hela världens synder bar! / Äran tillhör dig, Guds Ande, full av nåd och helighet! / Halleluja, halleluja, heliga Treenighet!
Text: Christian Wordsworth, övers. A.H. 2008, Musik: A. Sullivan

240 HAN LEVER! O MIN ANDE, KÄNN / din Herre och din Gud igen. / Han lämnat har sitt vilorum / och rösten höres, som var stum, / och handen räckes, som var kall. / Han lever, och du leva skall!
2. Han framstår i sin härlighet, / och över tid och evighet / går upp rättfärdighetens sol. / Han lever! Himlen är hans stol / och jorden är hans fotapall. / Han lever, och du leva skall!
3. Så hör hans röst och tag hans hand, / du främling från ett bättre land, / som prövas här en liten tid, / lyft upp ditt huvud, känn med frid / att prövotiden snart är all. / Han lever och du leva skall!
4. Hans ledning följ, och jämn och ljus / blir vägen till din Faders hus. / Med kärlek, tro och saligt hopp / fullborda här ditt vandringslopp / och sedan i hans armar fall. / Han lever, och du leva skall!
5. Och du som är i synden död: / vak upp, stå upp, som Herren bjöd. / Botfärdig kom och trogen bliv, / så äger du i honom liv / förutan död och syndafall. / Han lever, och du leva skall!
6. Och världar skall förgås till slut / och stjärnor måste slockna ut / och himlar störta med vår jord, / men dig som litat på hans ord / ej når förgänglighetens svall. / Han lever, och du leva skall!
Text: J O Wallin 1819 (40 år), bearb. Melodi: Svensk 1697

241 HAN ÄR UPPSTÅNDEN, FRÄLSAREN, / han lever, o hur stort! / Väl stängde man hans grav igen, / han sprängde dock dess port. / Han evigt lever, Herren Krist, / så ljuder segerns bud, / och vi med honom, det är visst. / Högtlovad vare Gud!
2. Nu dödens konung slagen är / och fallit har hans tron. / Nu Kristus dödens nyckel bär, / så sjung i segerton! / Från världens sorguppfyllda land, / där synd och mörker bo, / till himlens glädjerika strand / han slog en frälsningsbro.
3. På den jag nu får vandra hem, / frimodig, säll och glad, / till fridens hem, Jerusalem, / min konungs tempelstad! / Det blir ock påsk för mig en gång, / ty dödens udd bröts av. / Jag skall stå upp till ljus och sång / ut ur min mörka grav.
Text: Carl Boberg 1884 (25 år) , ngt bearb. (= Psalmer och Sånger 516)Musik: Ur Hymns and Psalms 1785-1788

242 I DÖDENS BAND LÅG HERREN KRIST, / sitt liv för oss han givit. / Uppstånden är han nu förvisst, / han vår förlossning blivit. / Därför får vi nu med fröjd / lovprisa Gud i himlens höjd / och sjunga: halleluja,halleluja!
2. Ej fanns på jorden någon man / som kunde döden tvinga, / ty över oss låg syndens bann / och rena fanns här inga. / Därav döden fått sin makt, / ja, den sig alla underlagt, / men nu dess välde krossats. / Halleluja!
3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist, / för oss sitt blod har gjutit / och sonat all vår synd och brist / och dödens välde brutit. / Fastän döden synes svår, / nu blott dess skugga återstår, / sin udd har den förlorat. / Halleluja!
4. Förunderligt att skåda var / hur döden stred mot livet. / Men livet seger vunnit har, / uppslukad döden blivit. / Såsom Skriften oss har sagt: / Guds död har krossat dödens makt, / den skall oss inte skrämma. / Halleluja!
5. Här är det rätta påskalamm / som skall oss skänka livet, / för vår skull det på korsets stam / av kärlek är utgivet. / Tryggt dess blod vårt hjärta gör, / det håller döden utanför, / fördärvarn oss ej skadar. / Halleluja!
6. Så firar vi vår höga fest / med hjärtans fröjd och gamman, / där Herren Kristus är vår gäst / och gläder allesamman. / Han är själv den solen klar / som blivit för oss uppenbar / och skingrat syndens mörker. / Halleluja!
Text: Martin Luther 1524 (41 år), svensk övers. 1562, bearb. Musik: Johann Walter 1524

243 JESUS KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! / Sjung det ut kring världen all. / Jord och himmel nu må fröjdas. / Själva döden bragts på fall. //: Se, han lever, se han lever / och han evigt leva skall ://
2. Jesus Kristus är uppstånden! / Nu han kungaspiran bär. / Han vid Faderns högra sida / alla världars Herre är. //: Se, han lever, se han lever, / han är alltid med oss här ://
3. Jesus Kristus är uppstånden! / Döden nu sin udd har mist. / Han som gravens bommar sprängde / skall ock väcka oss till sist. //: Se han lever, se han lever, / prisad vare Herren Krist ://
Text: P P Bliss 1876 (38 år), E Nyström 1893, bearb. (=SvPs 148) Musik: P P Bliss 1876

244 JESUS LEVER - GRAVEN BRAST! / Allt är underlagt hans välde. / Nu det står för evigt fast / att hans död som lösen gällde. / Så blev döden vänd i seger, / graven brast och Jesus lever!
2. Jag har vunnit - Jesus vann! / Han gjort allt vad lagen kräver. / I sin död han satan band, / jag en dyrköpt frihet äger. / Öppen har jag himlen funnit, / Jesus vann - och jag har vunnit!
Text: Johan Nordahl Brun, övers. A.H. 1994 Musik: "Liebster Jesu, wir sind hier", alt. Andrew L Skoog (Solskenssånger)

245 KRISTUS LEVER - UNDERBARA ORD, som förvandlar tungt och sorgset mod. / Väl är mörkret stort här på vår jord, / men se, Kristus lever!
2. Kristus lever, trogne Frälsaren, / som på jorden var de svagas vän. / Samma milda hjärta har han än. / Herren Kristus lever!
3. Han har kämpat, segern vunnen är / över satan och all mörkrets här. / Dödens välde övervunnet är. / Herren Kristus lever!
4. Han är livet, vi ock leva får. / Om än genom dödens flod vi går, / skall det bli vår segersång ändå: / Herren Kristus lever!
5. Kristus lever, vilsekomna själ, / var ej längre nu en världens träl. / Allt ännu för dig kan bliva väl: / Herren Kristus lever!
Text: Selma Sundelius-Lagerström 1884 (25 år), ngt bearb. (v. 1-4 = SvPs 152) Musik: Lowell Mason 1839

246 KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN, fröjda dej, min själ! / Kristus är uppstånden, nu är allting väl! / Dödad är nu döden, den har ingen makt, / ormens huvud krossat, såsom Herren sagt. / Sjung nu, medarvinge: Kristus lever än! / Ja, han är vår broder, Gud vår Far och vän. / "Kristus är uppstånden!", så är hälsningen, / dödad blev vår Jesus men stod upp igen.
2. Gå till mina bröder, säg dem en och var: / jag går till min Fader och till eder Far, / jag far upp till honom, min och eder Gud. / Tänk en sådan hälsning! Tänk, ett sådant bud! / Sjung nu, medarvinge...
3. Hälsa särskilt Petrus, som förnekat mej, / där han går bedrövad: Jesus älskar dej! / Jag är nu uppstånden, vad du gjort är glömt, / glömt och gömt för evigt. Så i nåd jag dömt. / Sjung nu, medarvinge...
4. Skynda dej, Maria, gå med hast åstad! / Säg att jag har segrat, så blir Petrus glad. / Tala om för honom att jag lever än, / säg jag är densamme trogne Frälsaren. / Sjung nu, medarvinge...
5. Sedan kommer Jesus, hälsar dem så huld: / Frid jag giver eder, borta är er skuld. / Se på dessa såren, som jag bär för er, / och ni skall få leva, ty jag dör ej mer. / Sjung nu, medarvinge...
6. Nu må vi väl jubla, hålla påskafröjd! / Stiga skall vår lovsång upp i himlens höjd. / Vi har ock ett påskalamm, som är Jesus Krist, / ära vare honom, både först och sist! / Sjung nu, medarvinge...
Text: Okänd förf. 1879 Musik: Tullar

247 NU LÅT OSS FRÖJDAS MED VARANN / att Jesus Kristus seger vann! / Hans gudom är nu uppenbar / liksom en morgonstjärna klar.
2. Så var det skrivet i Guds lag: / Han skall uppstå på tredje dag, / sen han med sin försoningsdöd / har frälsat oss från dödens nöd.
3. Fast graven blev bevakad så / att han ur den ej skulle gå, / så hjälpte inte vakt och vård: / han gick igenom stenen hård.
4. Nu helvetet är nederlagt / och nu har döden ingen makt. / Halleluja! Uppstånden visst / är efter löftet Jesus Krist.
5. Vi tackar dig, o Jesus kär, / som ur din grav uppstånden är. / Låt oss på domens dag också / i dig rättfärdiga uppstå!
Text: Fornkyrklig latinsk hymn, svensk övers 1594, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 94)

248 NÄR PÅ TOMAS SEGERFURSTEN TÄNKER, / ser att tyngd och tvivlande han går, / skyndar han och honom nåden skänker / att få se och röra vid hans sår. / Tomas, rörd av Jesu varma hjärta, / övervunnen av hans marterskrud, //: ropar, full av fröjd och kärlekssmärta: / "O, min Herre och min Gud!" ://
2. Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka, / som fördriver otrons mörka kval! / Sårens bild i hjärtat värdes trycka / till besegling av mitt nådaval. / Hulde herde, tänk därpå att fåren, / samlade vid evangelii ljud, //: känner blott av rösten och av såren / dig, sin Herre och sin Gud ://
3. Följ mig, huldaste, uppstungna hjärta / på den väg jag genom öknen går! / Låt min tro i glädje och i smärta / finna vila vid ditt sidosår! / Låt mig somna i ditt hulda sköte, / låt mig uppstå, klädd uti din skrud, //: frälst och salig ropa vid ditt möte: / "O min Herre och min Gud!" ://
Text: Anders Dahlström (?) 1806, ngt bearb.

249 SOLEN PÅ HIMMELEN SLÖT SINA ÖGON / dagen då Jesus, vår Frälsare led. / Dubbel förmörkelse skedde den fredag / då även solen på korset gick ned. / Men så, på påskdagen, var återfunna / bägge de solar, som syntes försvunna! / Halleluja, halleluja!
2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen, / ja, efter regn strålar solskenet klart. / Din är all makt och all ära, o Jesus, / för i uppståndelsen blev uppenbart / att du den Eviges Son måste vara, / som rivit dödens och djävulens snara. / Halleluja! Halleluja!
3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning / om det ej kastas i jorden att dö. / Blommor om våren ju spirar ur marken / där de låg gömda i vinter och snö. / Så ska de blomstra, de vissnade lemmar, / de som i graven med tårar vi lämnar. / Halleluja! Halleluja!
4. Som fisken kastat upp Jona på stranden / graven till slut ska gå miste om dem. / Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden, / ska vi stå upp och få följa dej hem. / Där trädet är, där är också dess grenar. / Frukten, den kommer från dej som oss enar! / Halleluja, halleluja!
Text: Petter Dass, övers. A.H. 1997 Melodi: "Faraos härar hann upp oss vid stranden"

250 UPP, MIN TUNGA, / att lovsjunga / hjälten som på korsets stam / för oss blödde, / led och dödde / som ett felfritt offerlamm. / Han ur griften / efter Skriften / nu i ära träder fram.
*2. Han fullgjorde / vad vi borde / och blev vår rättfärdighet. / Han avvände / vårt elände / för båd tid och evighet. / Han förvärvde / att vi ärvde / ljus och frid och salighet.
*3. Vi förlossas; / ormen krossas, / avgrundens och dödens makt / nu är bunden. / Från den stunden / allt är Sonen underlagt. / Nu är helat / vad vi felat / och Guds nåd i ljuset bragt.
*4. Gamla, unga / må lovsjunga / Faderns makt och härlighet / och hembära / Sonen ära / för så stor barmhärtighet, / prisa Anden, / som vid handen / leder oss till salighet.
Text: Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år), S A Forsius 1614, J O Wallin 1816, ngt bearb. Musik: Svensk 1693

251 UPPSTÅNDEN ÄR KRISTUS! HAN KÄMPAT OCH VUNNIT! / Vår fiendes glädje den blev inte lång. / En evig förlossning vår konung har funnit / och dödsfångar friat från bojornas tvång. / Uppstånden är Kristus! Se, natten försvunnit / och dagen vi hälsar med jublande sång.
2. Uppstånden är Kristus! Vem kan oss fördärva / då Frälsaren själv är vår broder och vän? / Att liv och försoning åt världen förvärva / han dog på ett kors, men han uppstod igen! / Uppstånden är Kristus, och nu får vi ärva / med honom all himmelens glädje. Amen!
Text: Joel Blomqvist, bearb. Musik: J A Hultman

*252 VAD LJUS ÖVER GRIFTEN! Han lever, o fröjd! / Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd! / Från himmelen hälsad han framgår i glans / och världen är frälsad och segern är hans. / Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt, / och vakten har flytt för hans andes fläkt, / och avgrunden bävar. Halleluja!
*2. Här var mellan ljuset och mörkret en strid, / dock segrade ljuset för evig tid. / Nedstörtad är döden och tron står opp / bland jordiska öden med himmelskt hopp. / Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här? / Den levande ej bland de döda är. / Uppstånden är Jesus. Halleluja!
*3. Så himlen med jorden försonade sig, / så graven är vorden till glädjen en stig. / Ni huvun som böjdes vid korsets fot, / lyft upp er och fröjdas trots världens hot! / Kom, skingrade hjord, till din herde igen. / Han lever, han lever och följer dig än / osynlig från himlen. Halleluja!
*4. Nu storma, o tider! Hans kyrka står fast, / som ljuset sig sprider hans lära med hast. / Ut går i all världen hans utsända bud / och vittnar bland svärden och bålen om Gud, / och vittnar om honom, o tröst i all nöd, / som, död för vår synd, blev genom sin död / en förstling till livet. Halleluja!
*5. Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni? / Snart är både dagar och nätter förbi. / Snart jorden upplåter sin famn till er ro, / snart uppstår ni åter likt kornen som gror. / Han själv som dem sådde skall komma till slut / och samla in skörden, men först skilja ut / ogräset från vetet. Halleluja!
Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 98) Musik: Dansk ca 1528

253 VAR GLAD OCH SJUNG! Din Frälsare har vunnit, / han vann i striden, i vårt ställe gick! / Benådning för en dödsdömd värld han funnit, / den fann han i sitt sista ögonblick. / "Det är fullbordat!", hör, han vill oss kalla, / och detta gäller dej och mej och alla.
2. Stäm upp en sång, ja sjung till Jesu ära! / I evighet den sången sjungas skall. / Låt bli att mer på Jesu bördor bära / och grubbla inte längre på ditt fall, / ty det är botat. Allt är väl därovan. / Halleluja! Pris vare Gud för gåvan!
3. Och om så alla känslor skulle vika / som molnen för orkanens hastighet, / så kan Gud Fader inte Sonen svika, / ej glömma köpet i all evighet. / Det stora köpet, det som gällde alla, / skall aldrig nånsin ändras eller falla.
4. Så bort med allt som vill mig ängslig göra, / med Kristus är det inte något fel! / Visst har jag skulder, men de skall tillhöra / min Borgesman, som fick dem på sin del. / Som Kristi brud är jag bestämt fritagen / från skuldkapitlet i den kära lagen.
Text: Anders Nilsson 1884 (35 år) Musik: Folkmelodi

254 VID GRYENDE DAG / Maria begav / sej bort till sin Mästares grav. / Men häpen hon hör / av änglarna där: / "Din Herre, / din Herre / han är inte här!"
2. Av talet förskräckt, / bedrövad och stum / hon vet varken tid eller rum. / Och utan all tröst / på jorden hon är, / ty Jesus, / ty Jesus / hon finner ej där.
3. Med suckar och gråt / i tankar hon står, / från hjärtat de tårarna går. / Ty stenen togs bort, / men den hon höll kär, / försvunnen, / försvunnen / ur graven han är.
4. Maria, skall du / väl kunna få tröst / av örtagårdsmästarens röst? / Du hörde ditt namn, / du vände dig om. / "Maria, / Maria!" / Vem var det som kom?
*5. Sjung halleluja, du himmel, du jord, / och jubla med Psalmernas ord: / "Förgängelsen ej Guds helige tär!"/ Uppstånden, / uppstånden / ur graven han är!
Text: John Newton 1779 (54 år), Betty Ehrenborg-Posse 1852 (34 år), bearb. A.H. 2000

255 VÄLSIGNAD ÄR DU, JESUS KRIST! / Din död har räddat mången! / Som Simson välte du till sist / den makt som höll dej fången. / Och mörkrets stora, stängda port, / den bar du bort, / fastän din dag var gången.
2. Från korsets träd du lyftes av / och bars till örtagården. / Där lades du i Josefs grav, / Pilatus skötte vården. / Du blev Guds sköna, gröna kvist, / o Jesus Krist! / En evig sommar spår den!
3. Tack Jesus, att min vilas tid / i stillhet ska förflyta! / För din skull får jag ro och frid, / hur satan än kan ryta. / Du håller vakt om mina ben / bland mull och sten / - vem törs då friden bryta?
4. För gott ska alla kroppens men / i graven stängas inne. / Jag ska stå upp helt frisk och ren, / all synd och brist försvinner. / Det gamla ska som rök förgå, / jag ska uppstå, / nytt liv med dej jag finner!
Text: Petter Dass, övers. A.H. 1993

256 Å SALIGA STUND UTAN LIKE! / Han lever, han är inte död! / Nu sprider i skuggornas rike / uppståndelsens morgon sin glöd. / Han är inte längre i graven / där sargad och bleknad han låg. //: Jag såg honom lysa som dagen /och skönare syn jag ej såg! ://
2. Han lever, och jag skall få bringa / hans vänner den Levandes ord! / Tänk, jag som är ringast bland ringa, / den minsta han har på vår jord, / tänk, jag får hans hälsning frambära, / jag sjunger min lovsång till Gud! //: Mer kunde ej änglar begära / än gå med så underbart bud! ://
3. Å saliga stund utan like! / Han lever, han lever igen! / Han vandrar i segrarens rike, / min själ, inte sörjer du än? / Ditt hopp att den döde få sköta / höll kvar dig i klippgravens lund, //: så fick du den Levande möta, / å saliga, saliga stund! ://
Text: J Halmrast 1890 (24 år), A.H. 2008