Pilgrimsvandringen

543 DU ARME PILGRIM, fördömd av lagen, / betryckt och trängd av din synd och nöd, //: din synd är verkligen från dej tagen, / och detta skedde i Jesu död :/
2. Du har ju aldrig ifrån din Fader / och ej från Jesus fått skiljebrev. //: Är det ej orsak att vara glader / att han dej på sina händer skrev? ://
3. Du är väl syndig och kall och dålig, / men Jesus redan allt detta vet. //: Att han är helig och varm och tålig, / du räkna får som din salighet ://
4. Din Jesus säger att dina murar / står för beständigt runt omkring dej //: och kommer satan med heta skurar, / din Jesus håller dej fast vid sej ://
5. Fritt satan rase, han är dock krossad, / och blodets murar omsluter mej, //: och han är bunden, men jag förlossad / och frälst, o Jesus, igenom dej! ://
6. Bort allting annat, blott blodet gäller, / det är tillräckligt för salighet, //: det inför Gud mej helt ren framställer / och gör mej salig i evighet ://
7. Tänk, snart är synden och sorgen, nöden / för evigt borta, halleluja! //: Ja, segern har då uppslukat döden / och sorg och suckan till flykten tar ://
Text: Fredrik Engelke 1871 (23 år) Musik: Folkmelodi

544 FARVÄL KÄRA VÄNNER! Det måste dock ske, / att vi nu ej längre varandra får se. / Det kostar väl på, men vår Faders behag, / o må det oss även behaga i dag! / Han känner vårt bästa, och lyda vi må / och resdräkten taga, då han säger: gå!
2. Vi skiljs ej för evigt, ty vi är ju ett / i honom som rike och barnaskap gett. / Och snart får vi samlas i glädje och frid, / då slutad är vandringens oro och strid. / Fast vägarna skiljs, vi mot hemmet får gå; / Gud låte oss alla det livsmålet nå!
3. Ja, hjälpe oss Herren, att vad oss än sker / vår tro och vår kärlek må växa alltmer, / att hoppet blir stadigt och vandringen god, / att aldrig vi umbär vår Frälsares blod, / att över förmågan ej frestelsen går / när satan får sålla och striden blir svår.
4. O Herre vår Gud, du vår Fader så kär, / vi alla tillsammans nu beder dej här, / att ingen ibland oss förlorad ska gå, / att en gång tillsammans vi hos dej ska stå / i Jesu rättfärdighets skinande skrud / som Lammets fullkomliga, saliga brud!
5. Om mer vi här träffas, det står i Guds hand, / men må vi blott mötas i himmelens land / och aldrig mer skiljas, då skaran så stor / för evigt får se var vår Frälsare bor! / Åt honom vi lämnar vår kropp och vår själ / och säger varandra i hans namn: Farväl!
Text: Clara Ahnfelt, bearb. 2008 Musik: Folkmelodi

545 FÖR SISTA GÅNGEN VI KANSKE NU / tillsammans varit, det skiftar ju beständigt om här på jordens rund. / Vårt liv det varar en liten stund.
2. Farväl ni kära och älskade, / igenom blodet förlossade. / Vi möts ju åter, men när och var, / ja, det vet bara vår Gud och Far.
3. I himmelen är den sälla ort / där vi får mötas, o tänk, så stort, / att inför allmaktens store Gud / få bära namnet: en Kristi brud!
4. Ja, kära vänner, ej må vi då / så fasta pålar här nere slå! / Snart randas dagen då brudgummen / skall hämta oss från förgängelsen.
5. Guds ord och löften är medlen att / oss hålla uppe i tvivlets natt. / När känslan växlar i ebb och flod, / en blick på löftena ger oss mod.
6. Den gode herden själv före går, / och vi får följa i herdens spår. / För fienden han oss skydda vet, / tills han har fört oss i säkerhet.
7. Men under det att vi tågar dit, / vi må med allvar och heligt nit / till våra medmänskor ropa: "Kom! / Till Jesus, Frälsaren, nu vänd om!"
8. Snart stundar frihetens ljuva tid, / då vi får mötas i evig frid. / Så framåt! Snart är ju striden slut, / för evigt får vi då vila ut.
Text: August Östlund (1846-1945), ngt bearb. A.H. 2008Musik: Folkmelodi

546 HEMMA, HEMMA FÅR VI VILA / efter slutad kamp och strid. /Hemma, hemma hos vår Fader / väntar oss en evig frid. / Därför framåt, systrar, bröder, / löftesordet sviker ej / och vi kämpar inte heller / för ett ovisst mål, o nej!
2. Målet ligger ju framför oss, / vägen, den är inte lång, / fastän den går ner i djupet / och i mörker mången gång. / Jesus slagit sej igenom, / vilken tröst för oss däri! / Genom honom, genom honom / övervinner också vi.
3. Därför upp, ni trötta händer, / upp, ja upp, ni matta knän, / och ni mörka otrostankar / och ni tvivel, vik nu hän! / Ordet säger ju att tiden, / väntanstiden är så kort, / fastän våra arma hjärtan / detta ständigt glömmer bort.
4. Litet mera eller mindre / utav jordens nöd och lust, / det betyder ju så föga / när vi hunnit hemmets kust. / När vi frälsta ser tillbaka / på vårt korta vandringståg, / vad, om litet mera solsken / eller moln däröver låg?
5. Hemma får vi ändå vila, / vila ut i Jesu famn, / efter alla vedermödor / både med och utan namn. / Där skall ingen fruktan vara, / ingen oro, ingen nöd, / ingen frestelse och plåga, / inga tårar, ingen död.
6. Därför låt oss ej förtröttas, / låt oss medan än är tid / verka Herrens verk på jorden, / om än under mycken strid, / ty på mödan följer vilan / som en ljuvlig nådelön, / och vårt verk är ej förgäves, / då ju Herren hör vår bön.
7. Hemma, hemma får vi vila, / vare det vårt fältrop här, / medan striden ännu varar, / ja, när den som hetast är! / Låt oss ropa till varandra, / var vi möts, vad än som sker: / hemma, hemma får vi vila! / O, vad önskar vi då mer?
Text: Lina Sandell 1863 (31 år) Musik: G F Root

547 HIMLEN ÄR MITT HEM, vilken salig tröst! / Ifrån syndens garn har mej Jesus löst. / Mej fördömelsen inte längre når, / frid med Gud jag fått genom Lammets sår. / Kom, gå med, se vägen bär / till vårt hem hos Jesus kär! / Kom, gå med, räck mej din hand / och vi går till himlens land.
2. Fordom Israel ur Egyptens land / hastade iväg, fört av Herrens hand. / Så har även jag tagit pilgrimsstav, / skyndar från det land där jag var en slav. / Kom, gå med...
3. I det Röda hav sjönk Egyptens hopp, / räddat Israel gör sitt pilgrimslopp. / Även jag har gått ur det Röda hav, / där min myckna synd fann sin säkra grav. / Kom, gå med...
4. Träder fienden vredgad mej emot, / träng dej fram, min själ, frukta ej hans hot! / Strid i Herrens kraft, strid din strid i tro, / snart i Sions stad får du evig ro. / Kom, gå med...
5. Jag för dödens dal ingen fruktan bär, / det går väg till paradis också där. / Och jag skall till sist efter slutad strid / finna vila ljuv och en ostörd frid. / Kom, gå med...
6. O vad sång, vad jubel, vad lust och fröjd, / o vad sol och ljus där i himlens höjd! / Vad ej öra hört, vad ej öga sett, / det har Herren där åt sin brud berett. / Kom, gå med...
7. Kom, o kom, min vän, du som tveksam står, / räck mej här din hand, vi till himlen går. / Se, där finns det rum även för din själ, / tag då ditt beslut, Herren vill dej väl. / Kom, gå med...
Text: H F Lundberg

548 HÄRLIG ÄR JORDEN, härlig är Guds himmel, / skön är själarnas pilgrimsgång. / Genom de fagra riken på jorden / går vi till paradis med sång.
2. Tidevarv kommer, tidevarv försvinner, / släkten följer släktens gång. / Aldrig förstummas tonen från himlen / i själens glada pilgrimssång.
3. Änglar den sjöngo / först för markens herdar. / Skönt från själ till själ det ljöd: / Människa, gläd dig, / Frälsarn är kommen, / frid över jorden Herren bjöd.
Text: B S Ingemann 1850 (61 år), övers. Cecilia Bååt-Holmberg 1884 (27 år) Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

549 HÄRLIGA LOTT ATT I UNGDOMENS DAGAR / vandra med Herren mot himmelens ro, / ledd av den hand, som så trofast ledsagar / dem som i längtan på Jesus vill tro.
2. Tryggt kan jag lämna mitt liv i hans händer, / aldrig, nej aldrig han vilse mej för! / Allt till mitt eviga bästa han vänder, / fiendens planer om intet han gör.
3. Han som mitt hjärta så kärleksfullt dragit / undan fördärvet i tidiga dar, / och till sitt älskade barn mej upptagit, / ömmaste vård om sin egendom har.
4. Inget i världen den lyckan uppväger, / som jag har funnit i Frälsaren kär. / Arvslott i himmelska staden jag äger, / strålande boningar väntar mej där.
5. Vägen dit upp till det himmelska Kanaan / går genom öknar och fiendeland. / Men om jag följer den korsmärkta banan, / skall jag nå fram till den gyllene strand.
6. Med den Osynlige själv för mitt öga / vill jag likt Moses i tron härda ut. / Tidens bedrövelser väger så föga / jämfört med glädjen som aldrig tar slut!
Text: Conrad Björkman, ngt bearb. A.H. 2008

550 MIN BÅT ÄR SÅ LITEN och havet så stort, / men Jesus har gripit min hand. //: När Jesus styr båten, då går det så bra / på vägen till himmelens land ://
2. Nog möter mig motvind och dimma och storm, / men Jesus har gripit min hand. / När Jesus styr båten...
3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort, / men Jesus har gripit min hand. //: När Jesus styr båten...

551 MIN FRAMTIDSDAG ÄR LJUS OCH LÅNG, / den räcker bortom tidens tvång, / där Gud och Lammet säll jag ser / och ingen nöd skall vara mer.
2. Ett oförgängligt arv jag har, / i himlen är det i förvar. / Och under prövotiden här / min Fader ger vad nyttigt är.
3. Pris vare Gud, som ställt det så! / Nu slipper jag att ängslig gå. / För mej han alltid sörja vill, / vad än som här må stöta till.
4. Så har jag frid uti min själ / och sjunger lycklig: allt är väl. / Jag vandrar trygg vid Faderns hand, / han leder mej till livets land.
5. Men, Herre Jesus, lär du mej / att leva mera helt för dej / den lilla tid jag har igen / på vägen hem till himmelen.
Text: Nils Frykman 1883 (41 år), ngt bearb. Musik: Nils Frykman 1883

552 MÅ INGET I VÄRLDEN OSS SKILJA / från Jesus, vår broder och vän! / O må vi blott lyda hans vilja, / så möts vi därhemma igen.
2. Må vi under jordlivets strider / frimodigt på Frälsaren se! / Då bleknar de minnen som svider / och detta som nu gör oss ve.
3. Snart Jesus skall komma och hämta / till himmelens glädje sin brud. / Som brud har hon mycket att vänta: / all glädje och sällhet hos Gud.
4. Så gläd dej, du himlaarvinge, / och lev blott för Jesus din tid! / Din ande till hemmet sej svinge, / snart är du därhemma i frid.
5. Men se något mera på Jesus / och glöm vad du varit och är! / Din Frälsare heter ju Jesus, / de svaga i famnen han bär.
6. Kom Jesus, kom snart hit tillbaka, / vi längtar tills allting blir klart! / Vi längtar till dej och vi vakar: / Kom Jesus, vår Herre, kom snart!
Text: Per August Olsson 1861 (v. 1-4, 6) Anders Nilsson 1891 (42 år), bearb. A.H. 2008

553 O HOPPETS DAG SOM KLARNAR OPP / ur dödlighetens dimma! / Du skänker till mitt vandringslopp / av himlens ljus en strimma, / och brist och nöd / och sorg och död / flyr bort som nattens skuggor.
2. Förgås må världen med sin prakt, / sin ära, lust och lycka, / dock skall från vansklighetens makt / de sina Herren rycka, / ty döden har / sin udd ej kvar / för dem som Herren känner.
3. Jag livets dag ej slöse bort / på tidens små bekymmer! / Allt skall dock lämnas inom kort / när livets afton skymmer. / Mig följer blott / vad rätt och gott / i Kristi tro jag övat.
4. Så vill jag innan det blir natt / och vilans bädd tillagas / blott samla här åt mig den skatt / som ej från mig kan tagas, / blott söka här / det namn som är / i livets bok inskrivet.
5. Men Jesus, under dagens lopp / låt mig din nåd förnimma / och kom till mig med saligt hopp / i livets aftontimma. / Hos mig förbliv. / Är du mitt liv, / blir döden ock min vinning.
Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2008 Musik: Darmstadt ("Du bar ditt kors")

554 O HUR SALIGT ATT FÅ VANDRA hemåt vid vår Faders hand! / Snart vi slutat ökenfärden och går in i Kanaans land. / Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: / Äran tillhör Gud och Lammet som oss vunnit med sitt blod.
2. Här vid älvarna i Babel tystnar ofta nog vår sång, / men vi väntar bättre dagar i Jerusalem en gång. / Härligt sången där skall brusa...
3. Intet mörker där skall vara, / inga tårar, ingen nöd, / ingen synd och ingen plåga, ingen djävul, ingen död. / Härligt sången där skall brusa...
4. Här vi skiljs ifrån varandra, / här är möda, sorg och strid, / men uti den gyllne staden / snart vi mötas får i frid. / Härligt sången där skall brusa...
5. O, må ingen bli tillbaka / här i denna mörka värld! / Må vi alla där få mötas / efter slutad pilgrimsfärd! / Härligt sången där skall brusa...
Text: J Blomqvist (36 år), L P Ollén 1876 (22 år) Melodi: R Lowry 1864

555 VAD HETER SKEPPET som er för till evighetens hamn? / Vårt skepp, det är förbundets ark och Kristus är dess namn. / Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går. / Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.
2. Hur många är ni där ombord som far till evig vår? / Vi tusen sinom tusen är, av nåd vi leva får. / Vårt segel fylls...
3. Vem är då lotsen som er för på livets vida hav? / Vår lots är Herrens Ande god, som aldrig styr i kvav. / Vårt segel fylls...
4. Vår fyrbåk, det är Herrens ord, Guds nåd vårt resepass. / Se, Lammets verk på Golgata, dit pekar vår kompass. / Vårt segel fylls...
5. Finns det då plats för fler ombord som fara får med er? / Ja, här är rum för vem som helst, fri resa Gud oss ger. / Vårt segel fylls...
6. Och när vi en gång lyckligt fått till hamnen komma fram, / vår sång skall bli om dina sår och om ditt blod, Guds Lamm! / Vårt segel fylls...
Text: Fredrik Engelke Musik: Okänd