Årsskifte

294 JAG VET INTE VAD SOM SKALL MÖTA / mej under det kommande år. / Gud hängt för mitt öga en slöja, / vars flik jag ej lyfta förmår.
2. Jag ser ej en handsbredd framför mej, / dock vet jag, att Herren är här, / och över de brusande vågor / det bävande barnet han bär.
3. Så vill jag ej ängsligt då fråga, / som otron så gärna det gör: / vad månne det kommande året / av nöd eller lust till mej för?
4. För mig är det nog, att min Fader / vet utväg för det och för det / och känner den ofarna stigen, / och vad jag ej vet, se, han vet!
Text: Lina Sandell 1872 (40 år), bearb.Musik: Tysk folkmelodi tr 1810

295 LÅT DITT ANSIKTE OSS LYSA, / Herre, även detta år, / du som är alltjämt densamme, / så i morgon som i går! / Du som har all makt på jorden, / led oss vid din starka hand / genom öknens alla faror / tills vi hunnit löftets land.
2. Låt ditt ansikte oss lysa / såsom det i fordom tid / lyst för flyktingen i Betel, / lett ditt Israel i frid, / visat Moses, då han ropat, / väg, där spår till väg ej fanns, / kastat över mörka vågen / morgonsolens purpurglans.
3. Hjälp oss, Herre, att besinna / vad du hitintills har gjort, / att ock vi i tron må bida / av din godhet något stort! / Hjälp oss under livets skiften, / så i klar som mulen dag, / skåda upp till dig och vila / stilla blott vid ditt behag.
4. När förhärjande som haglet / otrosstormen brusar fram, / lyft vårt öga och vårt hjärta / till det blödande Guds Lamm! / Låt din kyrka och församling, / uppå hälleberget byggd, / växa och fullkomnas, Herre, / i det helga korsets skygd.
5. Låt ditt ansikte oss lysa / på den väg oss återstår! / Ja, om detta år, o Jesus, / skulle bli vårt sista år, / säg oss då att du gått före / genom dödens mörka dal / att bereda åt oss alla / rum uti Guds fröjdesal!
Text: Lina Sandell 1886 (54 år) Musik: D Bortnianski

296 NU TACK OCH LOV, ETT NÅDENS ÅR vi fått i Jesu namn / och Jesus som en herde oss burit i sin famn. / Men han är än densamme i dag liksom i går / och själv han vill bevara i nåden sina får.
2. Nåd och pardon det förra år var all vår salighet / och nåden är densamma i tid och evighet. / För blodets skull allena, som flöt ur Jesu sår, / är året som nu ingått ett salighetens år.
3. Vi är ju ej förgångna än, tänk vilken härlig nåd! / Vi är ju barn i huset i kraft av fridens råd, / som gjordes upp med Sonen och står för evigt fast, / sen för all världens synder hans frälsarhjärta brast.
4. Ja, lova Herren, o min själ, förgät ej vad han gjort! / Han har ju gjort dej salig och öppnat himlens port. / Han lever, du får leva just för hans egen skull, / och aldrig, aldrig upphör han vara nådefull.
5. Jag har förtjänt fördömelse för alla mina brott, / men Jesus gått i döden och i mitt ställe stått / och tagit bort allt straffet och domen ifrån mej, / och därför är jag salig och fruktar inte, nej!
6. Och han står än som präst för mej inför sin Fader huld, / som nu ej mer behöver tillräkna synd och skuld, / ty Sonen gått emellan med blod och död och sår / och därför är jag salig just sådan jag här står.
7. Halleluja och pris för det, o Gud och Fader vår! / Tack käre Herre Jesus, för alla dina sår! / Vi firar jul och nyår på Guds barmhärtighet / och har i påskalammet all vår rättfärdighet.
Text: Okänd författare, ur Engelkes sånger 1871, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

297 NÄR DEN ARMA JORDENS TID FÖRGÅR / lever likväl Kristus år från år. / Och vad fruktar vi om han är vår / i de växlande tider?
2. Mänska, har du endast Kristus kvar, / har du själva Gud till vän och far, / nog och över nog, ja, allt du har, / trots de växlande tider.
3. Kommer på en gång all mörkrets här, / kommer satan och vår död begär, / se, den starke Hjälten är oss när / i de växlande tider.
4. Upp då modigt i vår Herres spår! / Segerns fröjd är genom honom vår. / Kristi stridsman icke vila får / under växlande tider.
5. Herrens domar över världen går, / mänskor ser med ångest deras spår. / I sin svaghet intet de förstår / av de växlande tider.
6. Se, sin eld vill Kristus här ha tänd, / därför blev han hit till jorden sänd, / aldrig av den blinda världen känd / under växlande tider.
7. Men sin lilla hjord han känner än / och med evig makt han skyddar den. / Må han kännas ock av den igen / i de växlande tider!
Text: Lars Stenbäck 1840 (29 år) Melodi: John Sundberg 1944el. Oscar Ahnfelt

298 O SÅ HASTIGT DE FLYR, VÅRA DAGAR OCH ÅR, / ja, det är såsom flöge vi bort! / Som den härliga sommar och blommande vår / är vår livstid förgänglig och kort! / Som en nattväkt framskrider, omärkligt förgår, / så försvinner för oss våra år.
2. O så hastigt de flyr, våra dagar och år, / lika strömmen som sjunker i hav! / För var knäpp, varje slag, som här pendlarna slår, / utav livet ett stycke klipps av. / Snart därframme vid gränsen envar av oss står, / då de flytt, våra dagar och år.
3. O så hastigt de flyr, våra dagar och år! / Djupt i stoftet vi böjer oss ned, / och vi beder: För Frälsarens pina och sår, / för den smärta på korset han led, / ack, förlåt oss, o Fader, den syndaskuld svår / som vi hopat det lyktade år!
4. Och om nådigt du skänker oss ännu ett år, / o, giv kraft med förlåtelsens frid! / Låt oss märka, att jämt vid vår sida du går, / så vi manligt kan kämpa vår strid, / så vår fiende aldrig besegra oss får / i det kommande, okända år!
5. Och när sist de har flytt, våra dagar och år, / och vårt timglas har helt runnit ut, / och den härliga evighetsdagen uppgår, / den som aldrig skall få något slut: / Herre, giv, att envar av oss fira då får / i din himmel sitt evighetsår!
Text: Johannes Neander 1888 (42 år) Musik: Amanda Sandborg-Westerberg

299 SE, KRISTUS ÄR DENSAMME, vad än förvandlas här! / Guds barn, snart är du framme, den tanken ljuvlig är. / Är dagen lång, den skrider, du närmar dig ditt hem / och flyttar glad omsider in i Jerusalem.
2. Hur ljuvt att där få vakna som barn i Faderns hus! / Där slipper du att sakna en kännbar frid och ljus. / Hur skönt att se och smaka hur ljuvlig Herren är! / Det bästa är att vara hos Gud, vår Fader kär.
3. Och Gud är angelägen att få oss hem, min vän! / Bosätt dig ej vid vägen, du har ej långt igen. / Kanske till ringa nytta du har så bråttom här, / du skall ju ändå flytta, du blott en främling är.
4. Må åren gärna flykta, om Jesus är min vän! / Hans ord det är min lykta, som lyst och lyser än. / Och han vill oss bevara, omhägna med sin nåd; / fastän vi står i fara, så vet han alltid råd.
Text: Anders Nilsson, 1892, 1895 (43, 46 år) Musik: Folkmelodi