Årstiderna

Vår

300 DEN BLIDA VÅR ÄR INNE, och nytt blir jordens hopp. / Ny fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp. / Så livligt solen strålar, så majestätiskt mild! / För dödliga hon målar odödlighetens bild.
2. Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt. / Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt! / Vad prakt, vad rikedomar som skiftar tusenfalt! / Se, runt omkring dig blommar och lever, doftar allt.
3. I luften kan nu höras mångtusen fröjdeljud. / Skall ej vår tunga röras och lova Herren Gud? / Må kölden i vårt sinne / lik vinterkylan fly / och kärleken därinne / lik vårens morgon gry.
4. Snart våren är förliden, / men, Jesus, här förbliv! / Rättfärdigheten, friden / och Andens glädje giv, / att hjärtats storm må tystna / och själen fylld av ro / till dina bud må lyssna, / på dina löften tro.
Text: J O Wallin 1807 (28 år), bearb. A. H. 2007 Musik: Svensk folkvisa 1693

301 HÄRLIG ÄR SOLEN I SIN MAKT, / härligt är fästet i sin prakt, / men jag vet en sol som är / mer härlig än den här: / Jesus det är, Guds klarhets sken, / han är den solen, som allen´ / oss till liv och frälsning sänd / är genom ordet känd.
2. Präktig är liljan i sin skrud, / smyckad och firad som en brud, / men mer skön en skrud jag vet, / en skrud av helighet, / åt mej beredd i Jesu död, / vunnen i Jesu blod så röd, / och jag, iklädd denna skrud, / är täck och ren för Gud.
3. Ljuvlig är sången, när den går / från skogens kör i grönklädd vår, / men jag vet en kör vars sång / har ännu högre gång: / Kören av alla trognas röst, / sången i tron om frid och tröst, / här ett förspel är till den / som sjungas i himmelen.
4. Kostlig nu trädens blomning är, / doftar av vällukt ljuvligt här, / likt ett rökverk underbart / av än mer himmelsk art: / bönens och lovets offergärd, / av Herrens Ande tänd och närd, / som för Gud med lukt så söt / i Jesu namn sej göt.
5. Tryggt är ett barn i moderssköt, / vartill det tillitsfullt sej slöt, / så i Jesu famn än mer / Guds barn sej tryggat ser. / Ty om hos Herren blott jag är, / vem kan emot mej vara där? / Se, i Kristus är allt gott / de trognas del och lott.
Text: Carl Wilhelm Skarstedt Musik: Folkmelodi

302 MEDAN ALLTING LER OCH BLOMMAR under livets korta vår, / tänk på honom som så trogen än vid hjärtedörren står. / Öppna, öppna, innan hösten sopar varje blomma bort. / Öppna medan solen skiner, levnadsdagen är så kort.
2. Jesus vandrar vid din sida, kanske okänd av dig än. / Månne han alltjämt skall komma dag från dag på nytt igen? / Öppna, öppna, innan hösten...
Text: Lina Sandell-Berg 1876 (44 år) Musik: Svensk 1876

303 NATUREN ÅTER TRÄDER förnyad fram i högtidsskrud. / Allt av din nåd sig gläder, du världens Skapare och Gud. / Av solens milda strålar förlängs nu glädjens dag, / och blommans knopp du målar med färger och behag. / Du fröjdar alla väsen med känslan av din nåd. / Din dagg på låga gräsen är ymnighetens förebåd.
2. Dig, milde Fader, ärar allt vad du liv och anda gett: / dig prisar luftens härar som din försyn ett bord berett, / dig prisar regnets droppar och vindens ljuva fläkt / och fruktens späda knoppar och trädets rika dräkt / och havets vilda vågor och bäckens lena fall / och blixtens klara lågor och åskans dunder, fart och knall.
3. Till dig naturen sänder, o Skapare, sin högtidssång. / Dig prisar flodens stränder, dig prisar källans friska språng. / De stjärnbeströdda himlar och djupets mörka stig, / allt vad i böljan vimlar, allt, Fader, prisar dig, / och allt vad ljuset gläder och allt vad jorden bär / till dig med lovsång träder och vittne om din godhet är.
Text: Samuel Ödmann 1795 (45 år) Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540 ("Min själ skall lova Herran")

304 VÅRSOL BLICKAR vänligt ner, / glatt hon nickar, skönt hon ler, / giver sippan liv på nytt / när från klippan isen flytt.
2. Gräset spritter upp så grönt, / fågelns kvitter klingar skönt. / Allt sig gläder: det är vår! / Högtidskläder ängen får.
3. Bönen stige då till Gud / och invige med sitt ljud / glada vårens korta stund, / under årens snabba rund.
4. Må ock fröjden lyfta mig / upp mot höjden, Gud, till dig! / Böj mitt sinne själv därvid, / bo därinne med din frid.
5. Låt min tunga röra sig / till att sjunga glatt om dig. / Dig jag prise i mitt bo / och bevise så min tro.
Text: Lina Sandell 1850 Musik: L Almqvist (1829-1861)


Sommar

305 DEN BLOMSTERTID NU KOMMER / med lust och fägring stor. / Du nalkas, ljuva sommar, / då gräs och gröda gror. / Med blid och livlig värma / till allt som varit dött / sig solens strålar närma / och allt blir återfött.
2. De fagra blomsterängar / och åkerns ädla säd, / de rika örtesängar / och lundens gröna träd, / de skola oss påminna / Guds godhets rikedom, / att vi den nåd besinna, / som räcker året om.
3. Man hörer fåglar sjunga / med mångahanda ljud. / Skall icke då vår tunga / lovsäga Herren Gud? / Min själ, upphöj Guds ära, / stäm upp din glädjesång / till den som vill oss nära / och fröjda på en gång.
4. Du milde Jesu Kriste, / vår glädjesol och sköld, / ditt ljus och hägn ej briste, / uppvärm vårt sinnes köld. / Giv kärlekseld i hjärta, / förnya själ och and´, / vänd bort all sorg och smärta / med mild och mäktig hand.
5. Du Sarons blomster sköna, / du lilja i grön dal, / ack, må du själen kröna / med alla dygders tal. / Av Sion må hon fuktas / med nådens dagg, att hon / förskönas och befruktas / som ros på Libanon.
6. Välsigna årets gröda / och vattna du vårt land. / Giv oss var dag vår föda, / välsigna sjö och strand. / Ditt fotspår drype fetma, / bespisande vår jord, / och flöde nådens sötma / till oss av livets ord.
Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), ngt bearb. Musik: Svensk folkmelodi 1693.

306 EN VÄNLIG GRÖNSKAS RIKA DRÄKT / har smyckat dal och ängar. / Nu smeker vindens ljumma fläkt / de fagra örtesängar. / Och solens ljus / och lundens sus / och vågens sorl bland viden / förkunnar sommartiden.
2. Sin lycka och sin sommarro / de yra fåglar prisa: / ur skogens snår, ur stilla bo / framklingar deras visa. / En hymn går opp / av fröjd och hopp / från deras glada kväden, / från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord / så skön i sommarns stunder, / giv att jag aktar främst ditt ord / och dina nådesunder. / Allt kött är hö / och blomstren dö / och tiden allt fördriver. / Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö. Allt flyktar här, / och snart förvissnar gräsen. / Hos dig allena, Herre, är / ett oförgängligt väsen. / Min ande giv / det nya liv / som aldrig skall förblomma, / fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans / och vissna allt fåfängligt. / Min vän är min och jag är hans, / vårt band är oförgängligt. / I paradis / han, huld och vis, / mig sist skall omplantera, / där intet vissnar mera.
Text: C D af Wirsén 1889 (47 år) Musik: W Åhlén 1933

307 GUDS LAMM, HÖR, HELA JORDEN vill hedra din person! / Din kyrka sjunger orden i Andens kraft och ton, / med fågelskarors kvitter är hela rymden full / och tusen blomsters glitter betäcker jordens mull.
2. Du själv är hälsobrunnen, där livets källa rann. / Dess make är ej funnen, kom, drick här alle man! / Ja, här bemöts ni lika till hälsa för er själ, / kom, fattiga och rika och må här evigt väl!
Text: Anders Carl Rutström ("Vid en hälsobrunn"), bearb. A.H. Musik: G Webb

308 I DENNA LJUVA SOMMARTID, / gå ut, min själ, och gläd dig vid / den store Gudens gåvor. / Se, hur i prydning jorden står, / se, hur för dig och mig hon får / så underbara håvor.
2. Av rika löv är grenen full / och jorden täckt sin svarta mull / med sköna gröna kläder. / De fagra blommors myckenhet / med större prakt och härlighet / än Salomos dig gläder.
3. Oss åkern bådar ymnig tid / och ung och gammal gläds därvid / och bör Guds mildhet prisa / som vill i överdådigt mått / oss människor så mycket gott / var dag och stund bevisa.
4. Låt, Jesus, mig nu i ditt hägn, / alltjämt av nådens milda regn / bevattnad, stå i blomma. / Din kärleks sol upplive så / min själ, att Andens frukter må / av hennes värme komma.
5. Behåll mig till ditt paradis, / och låt mig på de trognas vis / i dina gårdar grönska. / Låt mig få tjäna dig allen / i trohet sann, i kärlek ren, / så vill jag mer ej önska.
Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), J von Duben 1725, C O Angeldorff 1855, ngt bearbMusik: Nathan Söderblom 1916

309 O VAD VÄRLDEN NU ÄR SKÖN, / klädd i sommardräkten! / Känn i skog, på äng, på sjö / ljumma, friska fläkten, / ljuva dofter, fågelsång. / Mänska, höj ock du din sång!
2. Jorden, smyckad som en brud, / högt lovsjunger Herren. / Jubla, lund i vårlig skrud, / ängder när och fjärran. / Allt hans Ande skapar nytt, / vinterns tunga välde flytt.
3. Skulle ej min själ, min mun / honom offer bringa, / helig sång av hjärtats grund / till Guds ära klinga? / Är vår jord så rik på fröjd, / o, hur blir då himlens höjd!
Text: J A Josephson 1861 (43 år) Musik: W A Mozart (1756-1791)


Höst

310 AV FÖRGÄNGELSEN ÄR FÄRGAD / all den fägring sommarn gav. / Åkerns sista skörd är bärgad, / ängens blommor fallit av. / Och när höstens vindar svala / härja lund som gulnad står, / höra vi Guds stämma tala / om hur snart vår tid förgår.
2. Liksom strån för lien falla, / skola vi ock mejas ned. / Hö och stoft vi äro alla, / lång är ej vår vandringsled. / Men om också döden skriver / lag för allt som föds på jord, / dock evinnerligen bliver / oförvissnat Herrens ord.
3. Låt, o Gud, på oss fullbordas / löftet i dess vittnesbörd / om det vetekorn som jordas, / men skall gro till evig skörd. / Värdes ock, när levnadshösten / brett sin skymning kring vår stig, / rikt hugsvala oss med trösten / om ett liv i ljus hos dig.
Text: E N Söderberg 1917 (48 år) Musik: A Holmberg 1991

311 FRUKTA EJ OM JORDENS SOMMAR hastigt blir i höst förbytt! / Allt är nåd: den dag som kommer, likasom den dag som flytt.
2. Frukta ej om mörka skyar kring ditt huvud samlar sej! / Vet, din käre, trogne Fader ock i stormen nalkas dej.
3. Vet, om glädjens solsken länge skiner på din örtagård, / vissnar snart de ädla frukter och dess mark blir torr och hård.
4. Nådens plantor, se, de fordrar regn och solsken dag från dag. / I ett ständigt solsken växer plantor av ett annat slag:
5. törnen som fördärvar jorden, tistlar som dej stinger blott, / ogräs som förkväver grödan / och till ingenting är gott.
6. O så klaga ej då himlen mulnar till ett nåderegn. / Står du inte under stormen kvar i samme Faders hägn?
7. Klaga ej om trädens rika lövverk skulle falla av, / kanske skymde det din utsikt åt det hem dej Jesus gav.
8. Herren glömmer ej de sina, räknar varje deras tår, / och på jordens höst och vinter följer evighetens vår.
Text: Lina Sandell, ngt bearb. Musik: Jakob Nyvall


Vinter

312 HUR HÄRLIGT VITTNA LAND OCH SJÖ / ännu i frost och vintersnö, / o Gud, om dina under! / Förvissnad, öde, mörk och kall / är jorden dock din fotapall / som i sin blomstrings stunder.
2. Ljus är din klädnad, Herre Gud: / i norrskensprakt och stjärneskrud / din himmel skådar neder. / Dig bliver intet mörker när, / du våra fötters lykta är / som oss i natten leder.
3. Upplys oss, Herre, med ditt ord, / att vi på denna mörka jord / ifrån din väg ej vike. / Och för oss sist i Kristi tro / från dödens skugga, där vi bo, / till ljuset i ditt rike.
Text: Zacharias Topelius 1880 Musik: Nathan Söderblom 1916

313 SÅ GLÄNSANDE VITT ETT TÄCKE AV SNÖ / nu höljer den slumrande jorden, / för blommorna små, de skall inte dö, / de bidar blott våren i norden. / Min Frälsare kär, mig två så att jag / så vit som den snön kan få vara / och bida med fröjd den saliga dag / då du dig i mig skall förklara.
2. När vinter och köld för evigt har flytt / för vår som ej här har sin like, / o väck mig till liv och glädje på nytt / däruppe i himlarnas rike! / Men medan jag än förbidande står / och vintern strör flingor i håren, / jag sjunger i tron idag som igår: / det lider, det lider mot våren!
Text: Lina Sandell Melodi: Ole Bull (Seterjentens söndag)