Stillhet och bön

314 ACK, KÄNDE DU, HERRE, DEN DARRANDE HAND / som rörde din mantelfåll, / då folket en gång vid Tiberias strand / dig trängde från alla håll, / då känner du också den hand, som ännu / sig sträcker i nöden till dig!
2. Och hörde du bönen som saknade ord, / men dock som ett nödrop ljöd, / och skådar du ännu kring hela vår jord / med hjärta för all dess nöd, / du hör ock den bön som ur djupaste nöd / än stiger till dig utan ord.
3. Och sade du fordom: "Min dotter, hav tröst, / din tro, se den hjälpte dig!" / så viskar du än med din ljuvliga röst / de orden jämväl till mig, / och bördan som nyss ner till jorden mig tryckt / du lyfter ifrån mig med ens.
4. Tack, käraste Herre och Frälsare god / för så outsäglig nåd! / Ja, tack för ditt renande, helande blod / och tack för ditt frälsningsråd! / Allt, allt är av dig och allt gör du själv / - pris, ära och tack vare dig!
Text: Lina Sandell 1874 (42 år) Musik: G Lundström, alt. L Höijer

315 BE SÅ SKA NI FÅ. / Sök, så ska ni finna. / Be, så ska ni få. / Sök, så ska ni finna. / Bulta, bulta, bulta, / så ska dörren öppnas.
Text: Jesus (Matteus 7:7) Musik: Lars Åberg

316 DÅ JAG MED BÖNEN "FADER VÅR" / till Gud, min Fader kom, / är det då säkert att jag får / det jag bad honom om? / Ja, han har gett mej Andens pant / och Jesus lärt mej be. / Vad Herren sagt är visst och sant, / ja, amen, det ska ske!
2. Och detta är det högsta av / Guds trofasthets bevis, / att han sin käre Son oss gav, / sin nåd till evigt pris. / Se, han det rätta Amen är! / Kring honom står i glans / likt en otalig stjärnehär / Guds alla löftens krans!
3. Så är den grund som bönen fått / ej oviss eller svag. / Till denna enda grunden blott / har Gud ett gott behag. / Han lovat att i Sonen kär / ta mot vårt hjärtas bön. / Ja, Jesus bönens Amen är / och själv den trognes lön.
4. Ja, om du Herren Jesus Krist / av hjärtat håller kär, / du trons förvissning ges till sist / att få vad du begär. / Ty han dej då till ljus och tröst / sin gode Ande ger, / som säger amen i ditt bröst / till vad du honom ber.
Text: Betty Ehrenborg, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi ("Vad än dig möter, käre vän")

317 EN LITEN STUND MED JESUS, o vad den jämnar allt / och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt! / När jag är trött av vägen och allt som möter mig, / en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig.
2. En liten stund med Jesus, när synden gör mig ve / och otron vill mig hindra att blott på ordet se. / En liten stund med Jesus, och bördan lyftes av / och faller från min skuldra i Kristi öppna grav.
3. En liten stund med Jesus, och hjärtats oro flyr, / och blicken vändes åter från jordens små bestyr / till livets verkligheter, de ting som ej förgås / när himlarna och jorden av sin förvandling nås.
4. En liten stund med Jesus, vad frid den har med sig, / när kärlekslösa domar av mänskor sårar mig. / Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går, / en liten stund med Jesus dock helar alla sår.
5. En liten stund med Jesus, vad kraft den har med sig, / vad lust den ger att vandra på Herrens viljas stig, / vad mod den ger att leva och lida för hans namn, / en ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn.
6. Så giv mig, käre Herre, ja, giv mig ofta då / en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå. / Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott: / en evighet med Jesus - och allt, ja, allt är gott.
Text: A L Ashley-Greenstreet 1871, Lina Sandell 1879 (47 år) Musik: Ur Ahnfelts sånger 1872

318 GÅ OCH TALA OM FÖR JESUS / allting som dig trycker här. / Tala om din nöd, din smärta, / säg hur ond och död du är! / Allt som du för ingen annan / uppenbara vill och kan, / trygg till honom kan du säga / - ingen dig förstår som han.
2. Gå och tala om för Jesus / striderna i hjärtats hus, / hur det skiftar om därinne, / än är mörker, än är ljus, / hur den onde vill fördärva / Guds plantering i din själ, / hur han åter vill dig fånga / till att bli en syndens träl.
3. Gå och tala om för Jesus / vilken liten tro du har, / då det mörknar, då det stormar / och du korsets tyngd erfar, / då den egna viljan talar, / så att du ej hör hans röst, / som i själva stormen ropar: / "Det är jag, hav tröst, hav tröst!"
4. Gå och tala om för Jesus / varje fröjd och varje sorg. / Vila ut invid hans hjärta, / ty där är en säker borg! / Säg, hur trött du är av vägen, / att du längtar hem till Gud, / ty i mörka främlingslandet / inte stanna skall hans brud.
Text: Augusta von Zweigbergk 1871 (33 år), ngt bearb. Musik: C Converse

319 HERRE, HÖR MIN BÖN, / Herre, hör min bön, / svara mej när jag ropar. / Herre, hör min bön, / Herre, hör min bön, / svara mej när jag ropar.
Musik: Taizé

320 //: HERRE, LÄR MIG DINA VÄGAR, visa mig dina stigar ://: Led mig i din sanning :// Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare. //: Du som är min Gud ://
Text: Psaltaren 25:4-5 Musik: M Thyresson Hedin

321 JAG KASTAR DET ALLT PÅ JESUS, /vad ängslar och trycker mig, / ty synden, den tyngsta bördan, / en gång han ju lagt på sig. / Nu skall den mig ej fördöma, / ej över mig råda mer, / ty rättfärdig, ren och helig / mig Fadern i Sonen ser.
2. Jag kastar det allt på Jesus, / min svaghet och myckna brist, / mitt mörker, min köld, min tröghet, / min hjälplöshet först och sist. / Han ensam är mäktig giva / den frukt han hos mig vill se. / O må han min vilja böja / och låta sin vilja ske!
3. Jag kastar det allt på Jesus, / min möda för varje dag, / de stora och små bekymmer / av tusende skilda slag. / Han dagligen kläder öknen / för mig uti rosor än, / om lidandeskalken räcks mig, / med sötma han blandar den.
4. Jag kastar det allt på Jesus, / min kallelses värv jämväl, / min omsorg för dem jag älskar, / min oro för kropp och själ, / de bävande framtidsfrågor / som griper i hjärtat tag, / de tysta, de mörka tvivel, / som höljer i moln Guds dag.
5. Jag kastar det allt på Jesus, / ty så har han mig befallt, / i det han på allvar lovat / själv sörja för allt, ja, allt. / Så börjar jag obekymrad / var dag, som jag möta får, / och beder: var med mig, Herre, / i dag som du var i går!
Text: Lina Sandell Musik: S Salonen

322 JAG LYFTER ÖGAT MOT HIMMELEN / och knäpper hop mina händer. / Du käre Gud, som är barnens vän, / till dej min tanke jag vänder.
2. Jag är så glad att få tacka dej, / och gärna vill jag det göra. / Jag vet det visst att du ser på mej, / och vad jag ber vill du höra.
3. Tack för allt gott du mej ständigt ger / att känna, älska och äga./ Tack, gode Fader, för mycket mer / än jag kan tänka och säga.
4. Så skydda mej med din starka hand, / du Fader god utan like, / och låt mej växa för livets land, / som är ditt himmelska rike.
Text: J L Runeberg 1855 (51 år), bearb. Musik: Oskar Lindberg 1917, alt. R Lagi

323 JAG VET, O GUD, ATT DU ditt löfte aldrig ryggar. / Det är min fasta borg, varvid min själ sej tryggar. / Fast himmel liksom jord skall störtas ner i grund, / förgås dock intet ord som utgått av din mun.
2. Och du har lovat mig att mina böner höra, / och inget är för dig för stort och svårt att göra. / Du råder över allt, om allt du vårdnad bär. / Vem är en sådan Gud som du, o Fader, är?
3. Och alltså flyr jag nu till dig i mitt elände. / Jag faller i din famn, gör på min nöd en ände. / Hos dig är hjälp och tröst, hos dig är makt och råd. / Var morgon är den ny, din godhet och din nåd.
4. Giv mig vad nyttigt är och vad dig helst behagar, / ja, så att ingenting mig från din fruktan drager. / I motgång styrk min tro, i medgång led du mig, / att jag av övermod ej må förlora dig.
Text: Birger Carlberg (tr. 1694)

324 JESUS KÄR, GÅ EJ FÖRBI MIG, / låt mig bönhörd bli. / Då åt andra nåd du skänker, / gå ej mig förbi. / Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli, / och då andra du välsignar, / gå ej mig förbi.
2. Låt ock mig vid nådatronen / finna himmelsk ro. / Då jag sjunker ned förkrossad, / Herre, lär mig tro. / Jesus, Jesus...
3. Blott på din förtjänst jag kommer / och din nåd begär. / Intet i mig själv jag äger, / fräls mig som jag är. / Jesus, Jesus...
4. Du är all min glädjekälla, / mer än liv för mig. / Vad i himlen, vad på jorden / har jag utom dig! / Jesus, Jesus...
Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1868 (48 år), E Nyström 1875 (33 år), Okänd 1962Musik: W H Doane 1868

325 LÅNGT BORTOM RYMDER VIDA, / längre än solar går, / högre än stjärnor tindrar, / den bedjandes suckar når. / Anden från stoftets världar / lyfter sitt vingepar, / klappar på himlaporten / och söker sitt hem, sin Far.
2. Trång är all världen vida, / hjälplös var jordisk vän. / Själen får ro och fäste / allena i himmelen. / Mörkaste natt skall ljusna, / bittraste kval få ro, / lär du dig blott att vandra / på bönernas himlabro.
3. Ringaste barn som beder / lever oändligt tryggt, / mäktar långt mer än hjälten / som starkaste fästen byggt. / Måtte vi aldrig glömma, / var vi i världen går, / att till Guds eget hjärta / den bedjandes suckar når.
Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år) Musik: Julius Dahllöf 1906

326 LÅT, SION, EJ HÄNDERNA SÄNKAS / i otro, när nöden är stor, / ty segern förvisso skall skänkas / åt dem som på Frälsaren tror.
2. Må vi ej i bönen förtröttas / och fångas i missmodets bur. / Må bröder av förböner stöttas, / som Mose av Aron och Hur.
3. Ni kristtrogna, fäll inte modet, / om än ni blott fiender ser. / Ert tecken är Korset och Blodet. / Fördenskull skall segern bli er.
Text: Gunnar Holmberg 1993 (48 år) Musik: Einar Isacson 1993

327 O GUD, ALL SANNINGS KÄLLA, / jag tror ditt löftes ord. / Vad du har sagt skall gälla / i himmel och på jord: / "Åkalla mig i nöden / så får du hjälp av mig." / Ja, Herre, intill döden / vill jag åkalla dig.
2. Vad lindring i min smärta / att lita på din nåd / och anförtro mitt hjärta / åt dina visa råd. / När du mig bedja lärde / i Jesu Kristi namn, / jag fick vad jag begärde: / en fristad i din famn.
3. Och vad mitt hjärta beder, /det vet jag att du hör; / och vad mitt väl bereder, / det vet jag att du gör. / I nödens högsta smärta / din hjälp mig närmast är. / Jag vet att på ditt hjärta / du mina sorger bär.
4. Jag skall ej övergiva / det enda hopp jag har. / Min tröst skall det förbliva / att ropa till min Far. / Förtvivlan, håll dig fjärran! / Till avgrund bär din stig. / Jag släpper icke Herran / förrn han välsignar mig.
Text: P O Nyström 1814 (50 år), J O Wallin 1816 (37 år), bearb. Musik: Tysk folkvisa 1546, alt. dalakoral

328 SÅ MÅNGA HINDER KOMMER PÅ / när vi till nådens tron vill gå! / Men den som vet vad bön förmår, / dock ständigt till den tronen går.
2. I prövningen blir striden svår, / men den som beder vingar får. / Det svagaste Guds barn i bön / mot satan vinner seger skön.
3. När Moses arm i bön var höjd, / stred Israel med segerfröjd. / Men när den sjönk och släppte tag, / strax Israel led nederlag.
4. Be nu till Gud - för tänk ändå / så många ord du kostar på / när du till mänskor bär din nöd, / då har du ord i överflöd.
5. Så många ord, så ringa lön! / Ta hälften med till Gud i bön, / och du ska oftare få skäl / att sjunga: "Gud gör allting väl."
Text: Nils Frykman (?) Musik: Nils Frykman ("Min framtidsdag är ljus och lång")

329 SÄG HONOM ALLT! Kom till din Fader åter, / som gärna hjälper dej i stort och smått. / Han som för Jesu skull din synd förlåter / vil ingen hjälplös från sej visa bort.
2. Säg honom allt! Han mycket bättre hör dej / än du kan känna i din fattigdom. / Var bönesuck som i ditt hjärta rör sej / hörs som ett rop i himlens helgedom.
3. Säg honom allt! De skyndar sej i himlen / med hjälp till dem som litar på hans ord. / De ser så väl din plats i mänskovimlet, / och känner noga stället där du bor.
4. Säg honom allt! Ja nämn din svaga sida, / låt synden ha det fula namn den bär! / De onda andar ska i ljuset lida, / de trivs ju bara där det mörker är.
5. Säg honom allt! Den oro som vill tära, / den dunkla framtidsbild som tecknar sej. / Den tyngsta börda du försöker bära / är den du själv på förhand lagar dej.
6. Säg honom allt, intill det sista stycket! / Då är det inte ditt, då är det hans! / För honom kan ej något bli för mycket / som älskat dej långt innan världen fanns.
Text: Mauritz Andreas Brekke, övers. A.H. 1992, 2008

330 TAG INGENTING UNDAN, när du till din Fader / med synden och sorgen och glädjen får gå. / Tag ingenting undan! De doldaste gömslen, / dem skådar hans ögon igenom ändå.
2. Tag ingenting undan, hur illa du handlat, / förtig det blott ej, när du talar med Gud. / Sök ingenting dölja, ej heller förringa, / då samvetet dömer din synd mot hans bud.
3. Tag ingenting undan, när ofta du beder: / "O Gud, låt din vilja i allt med mig ske!" / Låt inte din egen, din själviska vilja / förrädiskt då efter ett undantag se.
4. Tag ingenting undan, när Herren dig bjuder: / "Bär villigt det kors jag bestämt åt dig här!" / O, må det ej hemligt inom dig då heta: / "Ja, Herre - men inte, nej inte det här!"
5. Tag ingenting undan. Säg inte: "Jag kan ej". / Säg hellre i ödmjukhet: "Herre, jag vill, / jag vill, men giv kraft åt den villiga anden / och säg ditt allsmäktiga Amen därtill!"
6. Tag ingenting undan! Din himmelske Fader / tar ingenting undan av glädjen hos sig, / den dag då de eviga portarna vida / på Herrens befallning skall öppnas för dig!
Text: Lina Sandell 1892 (60 år), ngt bearb.

331 VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR, / du vet vad vi behöver här. / Men milt du bjuder oss att be / dig om allt det som du vill ge. / Så må vår bön av hjärtat gå / och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar / med kraft må läras hos envar, /så att vi falska läror skyr / och bort från syndens snaror flyr. / Ditt namn blir helgat bland oss här / var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu / men också när vårt liv är slut. / Kom, led oss med din Ande god, / i oss förnya håg och mod, / så att vi helt må frälsta bli / från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den / på jorden som i himmelen, / så vi i lydnad tåligt står / hur än det oss i livet går. / Avvärj och hindra kött och blod / som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd / och hjälp oss i all brist och nöd. / Bevara oss för kiv och strid, / för sjukdom och för olyckstid. / Till arbete och bön oss stärk, / välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld, / vår stora synd och svåra skuld, / som också vi vill utan knot/ förlåta dem oss ont har gjort, / så vi din frid i hjärtat får / och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled / men hjälp oss mot vår ovän vred, / så vi mot honom fasta står /och ej från dina budord går. / Beväpna oss med stadig tro /och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet / fräls oss av din barmhärtighet. / Bistå oss i vår sista nöd / och rädda oss från evig död. / Vår arma själ tag hem och giv / av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske! / Stärk du vår tro att den som ber / i Jesu namn och på ditt ord / får höra: Ske dig som du tror! / Ja, allt varom vi nu dig bett /är lika visst, som om det skett.
Text: Martin Luther 1534, övers., bearb. A.H. 2008 Musik: Tysk ("Att be till Gud han själv oss lär"), alt. ("Min enda fromhet inför Gud")

332 VÄNTA EFTER HERREN, stilla, o min själ! / Han så gärna hjälper, han gör allting väl. / Bida oförskräckt / efter morgonväkt, / snart på vinterstormen följer vårens fläkt. / Under all oro, under all nöd / Herren dej skall vara ett trofast stöd.
2. Vänta efter Herren, stilla, o min själ! / Han så gärna hjälper, han gör allting väl. / Hur allt skiftar här, / Herren är dej när, / och är nöden mycken, Gud dock större är. / Eviga trohet, tröst i all nöd, / må du mej bevara i liv och död.
Text: J F Räder 1848, Anna Ölander 1900 (39 år) Musik: O Olsson 1921