Fadern - vår Skapare och Uppehållare

31 BLOTT EN DAG, ett ögonblick i sänder, / vilken tröst, vad än som kommer på! / Allt ju vilar i min Faders händer. / Skulle jag, som barn, väl ängslas då? / Han som bär för mig en faders hjärta / giver ju åt varje nyfödd dag / dess beskärda del av fröjd och smärta, / så av möda som behag.
2. Själv han är mig alla dagar nära, / för var särskild tid med särskild nåd. / Varje dags bekymmer vill han bära, / han som heter både Kraft och Råd. / Morgondagens omsorg får jag spara, / om än oviss syns min vandrings stig. / "Som din dag, så skall din kraft och vara", / detta löfte gav han mig.
3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla / blott vid dina löften, Herre kär, / ej min tro och ej den tröst förspilla / som i Ordet mig förvarad är. / Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer / taga ur din trogna fadershand / blott en dag, ett ögonblick i sänder, / tills jag nått det goda land.
Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb. Musik: Oscar Ahnfelt

32 FÖRDOLDE GUD OCH URSPRUNGSKÄLLA / till allt i himmel och på jord. / Vi ser dig styra än och ställa / med makten i ditt blotta ord. / Men outgrundlig är din sed: / än måste allt din vilja följa, / och än tycks du din allmakt dölja / - du vänder allting upp och ned.
2. Ett obegripligt kungavälde / din allmaktshand på jorden för. / Men vi blev häpnast, när det gällde / vad här med dina barn du gör, / då vi med undran skåda fått, / hur du gudomligt oss ledsagar. / Att det är bäst, vad dig behagar, / vi först i efterhand förstått.
3. När något vidrigt sig tilldrager / och hotar med förskräckligt slut, / strax det all ro ifrån oss tager, / ty vi kan ej se vägen ut. / Men händer det att allt går till / så väl och vackert som oss lyster, / då är vi nöjda och förtröstar / på dig så mycket som vi vill.
4. Ett tålamod förutan ände, / Förbarmare, med oss du har. / Vi felar utan återvändo, / men du förblir dock den du var. / Din nåd och tuktan är ju ett. / Fast de så helt olika smakar, / så har du, när vi ser tillbaka, / ment lika väl med ljuvt och lett.
5. Vår käre Far, vårt allt i alla, / du är densamme som du var. / Inför din tron ska nederfalla / allt det som liv och anda har. / Men i din hand är redan nu, / då vi ska ta dig helt på orden, / all makt i himlen och på jorden. / För evigt prisad vare du!
Text: Anders Carl Rutström 1759 (37 år), bearb. A.H. 1991, 2007 Musik: Folkmelodi ("Så hav nu, själ, ett muntert sinne"), alt. A.H. 1998

34 I EN DJUP, OÄNDLIG SKOG, / svart av moln, där åskan slog, / gick ett litet barn en gång / dagen lång.
2. Ja, den dagen var så lång, / himlen mörk och skogen trång. / Barnet i sin ensamhet / gick och grät.
3. Grät och tänkte: aldrig mer / jag min faders boning ser. / Här i mörker, köld och nöd / blir jag död.
4. Just då så förtvivlat var / molnet vek, och solen klar / glänste fram - och i dess ljus / faderns hus.
5. Allt var nu på stunden gott, / allt stod nu, som förr det stått: / samma hem och samme far, / allt var kvar.
6. Så, Guds barn, går ofta du / djupt i mörker, kanske nu, / vet ej vart du kommen är, / vart det bär.
7. Men så visst som Gud är kvar / och en evigt trofast Far / skall du än få ljus och tröst / vid hans bröst.
Text: Carl Olof Rosenius 1849 (33 år) Musik: Oscar Ahnfelt

35 JAG SLIPPER SÖRJA, FÖR GUD ÄR HÄR, / han sörjer själv för mitt vara. / Och mej och bördan han ständigt bär / i dagar mulna och klara. / Min morgondag har jag inte sett, / min gårdag redan är fjärran. / Vad jag behöver har han berett, / och se: idag hjälper Herren!
2. Är Gud min fader, vad sörja då? / Sitt barn han aldrig förglömmer. / Han visar vägen som jag ska gå / fast han i molnet sej gömmer. / Min morgondag har jag inte sett...
3. Han är en fader så underbar. / Varför av sorger gå bunden? / För minsta fågel han omsorg har, / så ock för sippan i lunden. / Min morgondag har jag inte sett...
4. Visst är jag lycklig för varje dag / och glad för den som är fjärran. / När sparven kvittrar, så sjunger jag, / ty se: i dag hjäper Herren. / Min morgondag har jag inte sett...
Text: K-G Sjölin 1920 (63 år) Musik: K-G Sjölin

36 KÄRLEK FRÅN VÅR GUD flödar till oss ut / som en källa, frisk och ren. / I dess vatten klart, / stilla, underbart / glimmar livets ädelsten.
2. Kärlek från vår Gud / som en smyckad brud / kommer ljuvlig till oss ner. / Öppna blott din famn, / kom i Jesu namn! / Himlens glädje den dig ger.
3. Kärlek från vår Gud / är det stora bud. / Intet större finns än den. / Bliv däri alltid, / och du har Guds frid, / ty Gud själv är kärleken.
Text: J N L Schjörring 1854 (29 år), övers. 1900, ngt bearb. 1986 Musik: J P E Hartmann 1876 eller H S Thompson o 1850

37 MIN SJÄL NU LOVE, PRISE HERREN / för all hans kärlek, trohet, nåd! / Fast underlig, fördold och fjärran / han mig har synts i sina råd, / jag ser dock nu ett himmelrike / av idel nåd och trofasthet, / ett fadershjärta utan like / från evighet till evighet!
2. Fördolda är väl Herrens vägar, / men nåd och trohet tecknar dem. / Bland mänskors barn han vandra plägar, / liksom en fader i sitt hem. / Fast deras fall han måste sörja, / han dock dem älskar, huld och god. / Till barn han skapat dem från början, / till barn han köpt dem med sitt blod.
3. Förlorat barn är Faderns smärta. / Han själv det söker, ropar så: / "O giv mig dock, mitt barn, ditt hjärta!" / Och lyssnar, nalkas det, o då / blir fröjd i hela fadershuset, / blir ock i barnets hjärta fröjd, / ty barnens frid och fröjd i ljuset, / Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.
4. Om också över stormig bölja / vår svaga farkost måste gå, / skall också vreda vågor skölja / in överallt, vår själ ändå / en djup, en salig frid åtnjuter / i tron, en Herrens ljuvlighet, / ty Frälsaren oss själv omsluter / med evig nåd och trofasthet.
5. Och färgar solen våra dagar, / en jordisk lyckas blida sol, / och skimrets makt vår blick försvagar / och drar den bort från resans mål, / då skall Guds Andes inre tuktan / i kärlek lägga på oss band. / O, håll oss, Herre, i din fruktan, / till dess vi nått det goda land!
Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb A.H. 2007 Musik: Negro spiritual ("I am a poor, wayfaring stranger), alt. "Ni mänskobarn som här i världen" eller också "Polare" av I. Johansson

38 O, JAG SER MIN FADERS HAND / i naturens under, / hör i vågens skvalp mot strand / och i åskans dunder / samma röst, vars allmaktsord / bragte himmel, hav och jord / fram ur tomma intet, / fram ur tomma intet.
2. Varje kryp i jordens stoft, / himlens stjärneskara, / skogens susning, blommans doft, / rymderna de klara, / alla vittnar: Gud är stor! / Ja, i skapelsen han bor / stor som ingen annan, / stor som ingen annan.
3. Skyar, stjärnor, blommors prakt / kan dock inte frälsa. / Jord och hav har inte makt / att med frid oss hälsa. / Gud tog människogestalt, / dog på korset, löste allt / som av synden bundits, / som av synden bundits.
4. Att förlåtelse vi fått / och från synden tvagits, / att från död till liv vi gått, / till Guds hjärta dragits, / det är störst av allt vi sport / en allsmäktig Gud har gjort, / och det blir det största, / och det blir det största.
Text: August Storm, d 1914, ngt bearb. Musik: H Nordin 1961

39 O, MÅ VI HERRENS GODHET HÖGT BEPRISA / för alla under som han med oss gjort, / för all den nåd han velat oss bevisa / och dagligen bevisar oss alltfort.
2. Hans kärlek är oss redan uppenbarad / i allt som omger oss på denna jord. / I ende Sonen dock än mer förklarad / den strålar mot oss i hans eget ord.
3. Hur spårar vi ej fadershjärtat redan / i Herrens skapelse, så skön och rik / med allt till barnets gagn och fröjd - och sedan, / vem är i trofast omsorg honom lik?
4. Vem är, som vakar över allt och alla? / Vem håller alla sina verk vid makt, / så minsta sparv ej kan till jorden falla / förutan honom, såsom själv han sagt?
5. Han uppehåller allt, och allt han leder, / de tusen stjärnors och planeters gång, / men ock till stoftets mask han skådar neder / och lyssnar till var liten fågels sång.
6. O, skulle han då ej långt mera sörja / för barnet, som han fostrar i sin famn? / Och skulle vi då inte alla börja / att glada sjunga om hans stora namn?
7. Ja, dig, o Herre, vare pris och ära / för all din godhet, all din ömma vård, / för att din hjälp beständigt är oss nära, / för att du vakar över hem och gård.
8. O, håll oss alla i din sanna fruktan / på lydnadens och livets smala stig, / till dess du med din nåd, din vård och tuktan / oss fostrat för ett evigt liv med dig!
Text: Lina Sandell-Berg 1889 (57 år). Musik: O Ahnfelt ("Tänk när en gång")

40 SÅ ÄLSKADE GUD världen all, / att han utgav sin ende Son, / att var och en som på honom tror / skall få ett evigt liv.
2. Ty däri består kärleken, / ej att vi hade älskat Gud, / men däri att han har älskat oss / och givit oss sin Son.
3. Ja, däri har Guds kärlek stor / blivit uppenbar för oss, / att till försoning för all vår synd / han sände oss sin Son.
4. Han sände till oss Jesus Krist / att på honom vi skulle tro, / att genom honom vi leva må / och älska för hans skull.
Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år), ngt bearb. Musik: L Bourgeois (41 år), Geneve 1551/1856

41 SÄG, VEM HAR SKAPAT BLOMMORNA, blommorna, blommorna? / Säg, vem har skapat blommorna? / Gud i himmelen!
2. Säg, vem har skapat stjärnorna, stjärnorna, stjärnorna? / Säg, vem har skapat stjärnorna? / Gud i himmelen!
3. Säg, vem har skapat fåglarna, fåglarna, fåglarna? / Säg, vem har skapat fåglarna? / Gud i himmelen!
4. Säg, vem har skapat dej och mej, dej och mej, dej och mej? / Säg, vem har skapat dej och mej? Gud i himmelen!
5. Tack, gode Gud för blommorna, stjärnorna, fåglarna! / Och tack att du har skapat mej, / Gud i himmelen!

42 UR STOFTET BLEV, I HERRENS HAND / en livets källa väckt, /vars ådra sig till alla land / har droppvis delt och sträckt / och många tusen ådror sett, / ja, strömmar än båd´ vitt och brett //: det är vår kropp och själ ://
2. Jag tänker på det ögonblick, / ett skäl till fröjd och hopp, / då jag i moderlivet fick / en mänsklig själ och kropp. / Ty då blev verkställt Guds beslut. / Det var för mig en stor minut //: då jag fick kropp och själ ://
3. Blev stoftet så i Skaparns hand / förvandlat snart och väl, / hur mycket mer än stoft och sand / är nu min kropp och själ, / sen Faderns kärleks överflöd / och ende Sonens blod och död //: satt värde på min själ ://
4. Min kropp och själ var aldrig min, / du har mig skapt och köpt. / O Herre, vare jag då din, / så visst som jag är döpt. Så visst som du var död för mig, / så överlämnar jag åt dig //: min ande, kropp och själ ://
5. O Herre, är det ditt beslut / att evangelium / till alla folk skall föras ut, / så låt mig ej bli stum, / men skänk mig glädje, kraft och mod / för dig att offra liv och blod, //: ja, offra kropp och själ ://
*6. Pris, ära, lov, halleluja / och starkhet, Gud, vår Gud! / Av mun och hjärta må du ta / ett lovets offer nu! / Jag tackar dig, min Fader god / för Andens pant och Jesu blod //: och för min kropp och själ ://
Text: Anders Carl Rutström? (Sions Nya Sånger 12), bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi

DITT FOTSPÅR, GUD, VI SER I FJÄLL OCH DALAR Text: Trygve Bjerkrheim, A.H. 1992 Musik: DU HERRE, VÅR HERRE SÅ STOR OCH MÄKTIG Text: A-S Thorssell Ahlm efter Psalt. 8 (Psalmer och Sånger 354) Musik: Folkmelodi GUD HAR SKAPAT ALLTING Text: A Frostenson 1960 (SvPs 344) Musik: E Wimfeldt 1958 1970 GUD ÄR TROFAST! SÅ LJÖD SÅNGEN Text: Allan Törnberg 1951 (SvPs 30) Musik: Allan Törnberg 1951 HIMMELSKE FAR, DU HAR FÖTT OSS Text: Patrick Appleford 1960, Olaf Hillestad 1964, övers. A.H. 1992 Musik: Egil Hovland 1965 HÖGT I STJÄRNEHIMLEN Text: Anders Frostenson 1968, 1973 (SvPs 25) Musik: H Puls 1962 JORDEN HAR DU SKAPAT, GUD Text: Margareta Melin (Kyrksång 14) Musik: K Runow KRUKMAKARSKIVAN SVÄNGER RUNT Text: Anders Frostenson 1960 (SvPs 343) Musik: L Edlund 1957 LÅT OSS GLADA OCH I TRO Text: A Frostenson 1978 efter J Milton (SvPs 31) Musik: J Antes o 1790 alt. Traditionell kinesisk O VILKET DJUP AV RIKEDOM Text: S Gabrielsson 1929 (SvPs 376:4-5, Psalmer och Sånger 365) Musik: Tysk 1753 TUSEN STJÄRNOR GLIMMAR Text: Anders Frostenson 1960 (SvPs 342) Musik: T Sörenson 1958 ÄR GUDS KÄRLEK SÅSOM HAVET Text: A Frostenson 1958 (Psalmer och Sånger 367, Kyrksång 162) Musik: G Strandsjö 1960 alt. S Nilsson alt. Kyrkovisor-mel.