Vid kyrkoårets slut

270 EN DAG SKALL RANDAS FÖR VÅR SYN, / det får vi inte glömma, / då Herren stiger fram i skyn / för att all världen döma. / Hur går det då för syndens träl? / Var skall en arm, förfärad själ / för Herrens blick sig gömma?
2. Då ekar domsbasunens ljud, / runt världen skall det höras, / ty då skall jordens barn till Gud / från hav och länder föras. / Ja, levande och döda då / för Herrens åsyn måste stå / och räkenskap skall göras.
3. Då slås den stora boken opp, / där allting står beskrivet / som under tidevarvens lopp / i världen är bedrivet, / och sedan döms vi, en och var, / allt efter som vi handlat har / i det förflutna livet.
4. O Jesus, Frälsare, jag ber / för din förtjänst och pina, / att du i nådens ljus mig ser / och räknar bland de dina. / Jag tror att du som gjorde slut / på ondskans makt har plånat ut / de synder som är mina.
5. Var själv min medlare i nåd / när Gud till doms mig ställer, / så mina tankar, ord och dåd / mig ej för evigt fäller. / Ack, säg ett ord, ett ord med makt / om offret som du en gång bragt: / att också mig det gäller!
6. O Jesus Kristus, kom dock snart, / kom när det dig behagar! / Jag gläder mig åt tidens fart / och mödans flydda dagar. / Med varje stund som går, jag vet / att närmare din härlighet / du mig i nåd ledsagar.
Text: Bartholomäus Ringwald 1584 efter latinsk 1200-talstext, Lorentz Springer 1676, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 136).Musik: Heinrich Scheidemann 1651

271 FÖR GUDS DOMSTOL EN OCH VAR / måste bliva uppenbar. / Ingen sig fördölja kan. / Alla ser och känner han.
2. Sök nu ej från honom fly! / När han ses på himlens sky, / vart har du väl tänkt att då / från hans ansikte bortgå?
3. Allt då skall i ljuset fram. / De som här har följt Guds Lamm / och i Herren haft sin ro / evigt får hos honom bo.
4. Vad en människa här sår, / hon den dagen skörda får. / Den i Anden sått får sist / evigt liv av Jesus Krist.
5. Den i köttet sått - o ve! - / skörda får förgängelse / i den eld som ej upphör / och där masken aldrig dör.
6. De som sig från Herren vänt / och sin sökningstid ej känt / han då måste kasta ut. / Aldrig deras kval tar slut.
7. Med Guds ord är intet skämt, / alla Gud åt sig bestämt. / Han med smärta ser därpå / att så många bort vill gå.
8. Må vi giva honom rätt / i hans ord och på så sätt / få ha domedagar här! / Då vår räkning uppgjord är.
9. Ja, i Kristi lydnads skrud / kan vi då bestå för Gud / och får glädjas med vår vän / när han kommer hit igen.
Text: Emil Kruse (?), bearb. A.H. 2007 Musik: F Pira

272 JAG SÅG EN STJÄRNA FALLA / ifrån Guds himmel blå. / Då tänkte jag på alla / som bort från Herren går.
2. De har då mist sitt fäste, / sin frid, sitt hopp, sin tro. / Som fågeln utan näste / de färdas utan ro.
3. O fallna stjärnor arma, / o lampor utan glans! / Må Herren sig förbarma / och föra er till sans!
4. Man skämtar ej bort döden / och ej bort Herrens dom. / Man tvivlar ej bort glöden / som brinner där bortom.
5. Stå redo, bröllopstärnor! / Se, Jesus kommer snart! / O vakna, fallna stjärnor! / Stå upp och stråla klart.
Text: Carl Boberg Musik: A.H

273 MEDAN MAN LEVER I VÄRLDEN HÄR / skall man besinna och minnas det väl / att döden snart skall oss gästa: / "O människa, du skall nu följa med mig, / jag vill inte längre fördröja med dig", / så kallar han oss och vår nästa. / O Jesus, o Jesus! / Hjälp oss betänka vårt bästa.
2. Den stund vi lever och mår helt väl, / då aktar vi litet vår fattiga själ, / som synden skall dyrt få betala. / Vi river och slår efter världens ting, / vår håg den löper all världen omkring / och önskar så tiden förhala. / O människa, o människa! / Ja, det skall din själ få betala.
3. Lekamen lägges i jorden igen, / den rörs inte mer än en nergrävd sten, / när livstiden väl går tillända! / Nu vänner och fränder tar pengar och gull, / din kropp de begraver i svarta mull, / men godset vill de använda. / O människa, o människa! / Vart tror du att själen skall lända?
4. När själen kommer för domen att stå, / hon darrar och fruktar för hur det skall gå / och minnena känns då så svåra. / Hon ser sina gärningar framför sig stå / och ville då gärna vara långt därifrån, / hon fäller otaliga tårar. / O människa, o människa! / Vad vill du din Herre då svara?
5. Så kläd den nakna och låna hus därtill, / och visa dem väg, som du ser fara vill, / och hjälp att de döda begrava. / Hugsvala den som bedrövad är / och vårda den sjuke, hans börda bär, / de gärningar vill Gud av dig hava. / O människa, o människa! / Gör det i alla dina dagar.
6. Men tro dig inte förtjäna därmed / Gud Faders vänskap och andliga fred, / den skall du av Sonen åtnjuta: / han har ju så dyrt återlöst din själ / med pina och död, han vill lösa dig väl / från evig ångest och kvidan. / O Jesus, o Jesus! / I tron vi din ankomst må bida.
Text: Laurentius Petri Gothus 1572, bearb. A.H. 2008Musik: Ur 1697 års koralbok

274 O MÄNSKA, HAR DU VÄL RÄTT BETÄNKT / den nådetid som dig Herren skänkt? / Med varje slag som ditt hjärta slår / mot evigheten ett steg du går.
2. Tid fås ej åter när den förgått. / Ej finns mer värdefullt jordiskt gott. / Hur kan du tanklöst förslösa då / vad du ej mera kan återfå?
3. Vad har du verkat till Herrens pris? / Säg, har hans ord gjort din ande vis? / Har du sökt livet i Kristi död / och har din nästa du gett ditt stöd?
4. O mänska, mänska, så mycket än / är oplanterat för himmelen! / Din såningstid snart till ända går / och skördedagen dig förestår.
5. Din Gud och Skapare säger blid: / jag skänkte här dig en gynnsam tid. / Nu är din salighets tid, i dag, / så bruka den till din Guds behag!
6. Ja, verka nu medan dagen är, / när natten kommer vet ingen här. / Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut / till dess din utmätta tid är slut.
7. Den stora dagen är här till sist, / då världen döms av vår Herre Krist. / Då är till ända allt tidens lopp / och livets eviga sol går opp.
8. Så hjälp, o Herre, vår arma själ / och lär oss bruka vår tid så väl, / att när en gång vi för domen står / ett evigt liv vi med Kristus får.
Text: Zacharias Topelius 1868. 1879, bearb.Musik: Tysk 1741(?)/Erik August Hagfors 1887, alt. A.H. 1989