Vårt eviga hem

*586 AMEN SJUNGE VARJE TUNGA, / Amen är vår himlasång / Amen får vi evigt sjunga, / Amen för Guds tron en gång. / Amen, där är livets älv. / Amen kallar han sej själv.
*2. Amen, Herrens Krist skall råda. / Amen är hans löftesord. / Amen, vi hans under skådar, / Amen, Herrens kraft är spord. / Amen, botad är all nöd, / Amen, bytt i liv vår död.
*3. Amen, lov och pris och ära, / Amen, Lammet och vår Gud! / Amen klinge fjärran, nära! / Amen är vår lovsångs ljud. / Amen, snart vi Gud får se! / Amen, ja, det skall så ske!
Text: Nils Brorson 1742 (52 år) Musik: A P Berggreen 1859
587 DEN HIMMELSKA LOVSÅNG HAR RIKARE TONER, / den klingar mer ljuvlig och klar / än all jordisk musik, fast vårt hjärta sej fröjdar / när ekot från dalar och höjder ger svar. / O härliga lovsång i Guds paradis, / när himlens härskaror uppstämmer hans pris!
2. Där uppe hörs sången likt väldiga vatten, / ja, himlen är full av dess brus, / när de saligas skaror sin Frälsare prisar / och jublar av glädje i himmelens hus. / O härliga lovsång...
3. Blott den kan rätt sjunga den himmelska lovsång, / som vandrar i Frälsarens bud, / och som klädd i hans fulla rättfärdighets klädnad / skall krönas till sist som hans älskade brud. / O härliga lovsång...
Text: J R Murray

588 DET BLIR NÅGOT I HIMLEN FÖR BARNEN ATT FÅ, / i Guds famn får vi leva och dö. / De får kronor av guld, de får harpor också, / de får kläder så vita som snö. / Det blir något att få, det blir något att få, / det blir något för barnen att få / i den himmelska stad, där var tunga är glad, / där blir något för barnen att få.
2. De får vandra omkring på dess gator av guld, / de får sjunga med änglarna där, / de får skåda Guds Lamm, som tog bort deras skuld, / de får se honom sådan han är. / Det blir något att få...
3. De får sitta till bords i Guds härlighets hus, / de får äta det levande bröd. / Herren Gud för dem lyser, han är deras ljus, / ingen natt finns det där, ingen död. / Det blir något att få...
4. De får dricka ur strömmen som går från Guds tron, / de får njuta evinnerlig tröst. / De får sjunga Guds ära med jublande ton, / de får vila vid Frälsarens bröst. / Det blir något att få...
Text: Gammal söndagsskolsång, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi
589 I DEN STILLA AFTONTIMMA, / medan löftets stjärnor glimmar, / flyr min tanke hem från gruset / till Guds barn i fadershuset.
2. De har redan övervunnit, / de har fram till målet hunnit. / Men i Bibeln står beskrivet / hur de hade det i livet.
3. Abraham som löftet trodde / medan här i tält han bodde / nu för Jesu Kristi lydnad / är en himmelrikets prydnad.
4. Där hörs Isaks glada stämma / och tänk, Jakob är där hemma, / nu för evigt sann och ärlig, / ren och helig, skön och härlig.
5. Den som sjungit herdepsalmen / ser jag svinga segerpalmen. / Fast kung David mycket syndat, / Herren till hans frälsning skyndat.
6. Frälst ur syndens sämsta brunnar / om Guds nåd med fröjd förkunnar / usle rövarn, som i nöden / hos Guds Lamm fann liv i döden.
7. Klädd i dräkten vita, rena / står Maria Magdalena, / genom blodet frälsad vorden, / fast en syndare på jorden.
8. Den som tyckt sej vara värdig, / mer än andra god, rättfärdig, / passar ej i ljusets salar, / där om Lammets blod man talar.
9. När Guds eldsblick honom hinner, / som en rök hans prakt försvinner. / Han befinns då syndbelastad / och blir ut i mörkret kastad.
10. Herre Jesus, dej förbarma! / Hjälp oss syndare så arma / att det ljusa målet hinna, / genom blodet du lät rinna.
11. Gud, när ögonen skall brista / låt den tanken bli min sista: / Jesu blod från synd mej renat / och med honom mej förenat.
Text: Gideon Våhlberg Musik: Folkmelodi ("Tryggare kan ingen vara")
590 JAG HAR I HIMLEN EN VÄN SÅ GOD, / en vän så god, en vän så god, han har mej löst med sitt eget blod / från satan, synden och världen. / Han lyssnar alltid till hjärtats bön, / han har mej lovat en krona skön, / som jag skall bära som nådelön, / sen jag en gång slutat färden.
2. Jag ser i ordet hans sköna bild, / hans sköna bild, hans sköna bild, / han är så tålig, han är så mild, / han är den bäste av alla. / Han är en hjälte som ingen ann, / för mej han stridit och seger vann, / i honom jag nu ock segra kan: / för mej skall fienden falla.
3. Mitt skuldregister han plånat ut, / han plånat ut, han plånat ut, / på mina skulder han gjorde slut, / den bördan slipper jag bära. / Jag är i honom så ren för Gud, / ty han har klätt mej i helig skrud, / och därför höjer jag lovets ljud / så gott jag kan till hans ära.
4. För Gud jag sjunger så nöjd och glad, / så nöjd och glad, så nöjd och glad, / ty han berett mej en härlig stad, / där jag för evigt skall vara. / Visst är jag utsatt och prövad här, / och köttet ofta mej gör besvär, / men ingen ovän skall nå mej där / i himlens vitklädda skara.
5. I himlen finns det en sabbatsro, / en sabbatsro, en sabbatsro, / där alla de som på Jesus tror / får vila ut efter striden. / Där finns ej sorger, där finns ej nöd / och ingen smärta och ingen död, / blott liv och hälsa i överflöd, / och ingen ände på friden.
6. Där får jag skåda min vän så god, / min vän så god, min vän så god, / som här lät offra sitt eget blod / till min och allas försoning. / Där brusar sången så hög och klar, / en glädjeström genom hjärtat far / - men nej! den far ej, den stannar kvar / i himlens härliga boning!
Text: Nils Frykman 1886 (44 år), ngt bearb. Musik: Theodor Söderberg 1872 (27 år) ("Det sjöng en fågel på lindekvist"), bearb. 1886
591 NÄR FÅR JAG SE DIG, Frälsare kär, / ren och förklarad bliva dig när? / När ser mitt öga / dig i det höga / sådan du är?
2. Stå vid min sida, se, jag är svag. / Du äger makten, hjälplös är jag. / Ser du mig digna, / stöd och välsigna, / hjälp mig var dag.
3. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn, / skänk mig din nåd och för mig i hamn. / Nåden kan rena, / nåden allena / öppnar din famn.
4. Går ibland kära vänner min stig / rolös och arm dock känner jag mig. / Friden jag vinner / först då jag finner / vägen till dig.
5. Människor sviker, du håller tro. / Salig är den som hos dig får bo. / Jesus, var med mig, / lys mig och led mig / hem till min ro.
6. Snart får jag se dig sådan du är, / får ibland vänner vara dig när. / Då skall min tunga / högt dig lovsjunga, / Frälsare kär!
Text: W Malmivaara 1903 (49 år), A Takolander 1927 (52 år), ngt bearb. Musik: M Nyberg, alt. V Söderström

592 O JESUS, ÖPPNA DU MITT ÖGA / så jag kan se hur rik jag är! / Jag har en Fader i det höga //: som fadersomsorg om mej bär ://
2. Jag har en Broder vid hans sida, / som alltid talar väl för mej, / en evig nåd, som går så vida //: som himlavalvet sträcker sej ://
3. Jag har en Tröstare i nöden, / en Hjälpare, en vän så god. / Jag har ett evigt liv i döden, //: en evig frid i Jesu blod ://
4. Jag har ett fast, orubbligt rike, / vars grundval aldrig bäva kan. / Jag har en krona utan like, //: ett arv som Jesus åt mej vann ://
5. Än mer, fast synd och brist mej plågar, / jag är en mäktig Konungs brud, / fast otron ofta ler och frågar: //: var är din höghet och din skrud? ://
6. Gud, låt ditt ord i mej få tona / så jag kan se din härlighet / och aldrig glömmer bort den krona //: du mej berett av evighet ://
Text: Lina Sandell 1861 (29 år), övers. A.H. 2007 Musik: v Pfeil, alt. folkmelodi ("O att den elden redan brunne", med borttagna repriser).

593 O TÄNK NÄR I GUDS FRÖJDESAL / en gång församlas skall / av jordens många släkters tal //: de frälstas skara all :// av jordens många släkters tal / de frälstas skara all!
2. O tänk när Herrens vittneshär, / hans tjänare på jord, / de millioner möter där //: som trodde Herrens ord :// de millioner möter där / som trodde Herrens ord.
3. O tänk, vad frid i himlens höjd, / vad kärlek, tacksamhet, / o tänk vad lov och pris och fröjd //: och ljus och härlighet :// o, tänk vad lov och pris och fröjd / och ljus och härlighet!
*4. O Herre, vad din nåd är stor! / Oss alla till dig drag, / och låt oss vara där du bor //: på denna högtidsdag :// och låt oss vara där du bor / på denna högtidsdag.
Text: W A Wexels 1846 (49 år), Lina Sandell 1859 (27 år), ngt bearb. A.H. 2008

594 PÅ BRÖLLOP JAG BJUDITS AV URTIDENS GUD / i himmelens sköna palats. / I dräkt, o så vit, / med blodtvagen svit / jag skyndar att taga min plats. / Håll gyllene porten på glänt, / att den som dej älskat och känt / må lyckligt nå fram, / o Jesus, Guds Lamm, / håll gyllene porten på glänt!
2. Min synd, den var mycken, men allt han förlät / i blodet, vars kraft jag nu känt. / Han viskade ömt: / jag aldrig dej glömt, / se gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
3. Det kommer från jorden en skara så stor, / en skara, som solen har bränt. / Snart helas vart sår, / snart torkas var tår. / Håll gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
4. O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång, / den brusar likt svallande flod. / Ty slut är all nöd, / ej mer någon död / för dem som han köpt med sitt blod. / Håll gyllene porten på glänt...
5. Ur stora bedrövelsen kommer de då, / en skara som världen ej känt. / O tanke så skön! / Till dess blir min bön: / Håll gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
Text: F A Bloom Musik: J A Hultman (Ur Solskenssånger)

595 SNART SKALL BRÖLLOP FIRAS i vår Faders hus, / bröllopsborden dukas under palmers sus. //: Tänk, vad bruden aktas: / gödda kalven slaktas, / nattvard firas under harpors brus ://
2. Se vad ståtlig anblick i de blå gemak! / Salomos tapeter ifrån golv till tak. //: Under palmer gröna / pärleportar sköna, / o vad härlighet och kunglig smak! ://
3. Se hur borden gnistrar såsom klar kristall! / Nu det nya vinet äntligt drickas skall. //: Kungar och profeter, / hjältar och poeter, / skönt de strängar sina harpor all´ ://
4. Känner du väl honom, som kring bordet går, / ögonen som lågor och som snö hans hår? //: Se på mantelbrämet / och på diademet, / är det inte själve Fader vår? ://
5. Nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud, / han som bjudit alla mänskor hem till Gud! //: Se, hur glad han tjänar / sina ögonstenar, / fast han valde sej en fattig brud ://
6. Säg mej, om du känner brudens anletsdrag? / Under över under - det är du och jag! //: Du och jag är bruden / i den vita skruden, / kan du sörja mer en enda dag? ://
7. Änglarna sej skyler för Guds milda Lamm, / bruden, endast bruden träder dristigt fram. //: Se, nu skall hon krönas, / rikligen belönas / för vad här hon led av hån och skam ://
8. Nu har Lammets hustru fått sin äkta man, / ingen, ingen mer de båda skilja kan. //: Nu ej sorgen, smärtan / skiljer dessa hjärtan, / som så länge, länge sökt varann! :/
9. Hör, vad sång och jubel där i himlens sal, / strängaspel och pipa, puka och cymbal! //: Toner underbara / ljuder silverklara, / hör, vad sång och spel förutan tal! ://
10. Men hur skall en mänsklig tunga här förmå / tolka vad som skall i himlen försiggå? //: Det kan ej förklaras, / men det kan erfaras, / och det väntar jag med glädje på ://
Text: Eric Bergquist 1890 (35 år), ngt. bearb. (v. 10)Musik: Folkmelodi i F-dur,alt. folkmelodi i Bess-dur (Solskenssånger) med repris endast av sista raden

596 STILLA, STILLA, LÅT DIN STRIDSSÅNG TYSTNA, / glöm din oro, glöm din sorg, din strid! / Vila på din åra, lyssna, lyssna, / vilka toner här i kvällens frid! / Hör, det sjunger i den stilla kvällen, / Skaparns ära sjungs av himlens här: / tusenstämmigt eko går ur fjällen, / vida havet fram sin lovsång bär!
2. Dröm dig in i arvets rymd där oppe, / rik, oändlig, ljusfull, helig, ren. / Oceanen, droppe född ur droppe, / är oändlighetens återsken. / Dröm dig dit, där tronens glashav låter / den som övervunnit skåda ned / i Guds väsens djup. O du som gråter: / torka tåren och din Gud tillbed!
3. Tänk dig dit, där du en gång skall smaka / som en drömmande de sällas ro, / där du slipper att i stridsdräkt vaka, / där du trygg uti Guds stad får bo! / Då vad här du sett i bilder bara / breder ut sin prakt för Lammets brud, / där serafer och keruber svara: / helig, helig, helig är vår Gud!
4. Har du sorg, låt sorgen dig ej trycka, / bjuds dig glädje, tag den mot av Gud! / Vad är jordens fröjd mot himlens lycka? / Vad är jordens sorg för himlens brud? / Sorgen fostrar - fostre den din ande! / Glädjen, helgad, är en skänk åt tron! / Bruden redan här sin lovsång blande / med den stora skarans för Guds tron.
5. Herre Jesus, du som dödad vorden / med ditt blod oss återlöst åt Gud, / dig lovsjunge himmelen och jorden / för rättfärdighetens skänkta skrud! / O min Gud, låt också mig få tjäna, / få tillbedja dig var dag och stund! / Hjälp mig bli i tro vid detta ena: / Jesus Kristus är all sällhets grund!
Text: Emilia Ahnfelt-Laurin 1882 (50 år) Musik: Jonas Andersson

597 SÅ HÄRLIG PÅ JORDEN EN BONING EJ VAR, / att icke förgängelsens lyte den har. / Så fast är ej stoltaste borgen jag såg, / att ej inom kort i ruiner den låg.
2. Så högt sig ej svänger den stjärnprydda päll, / att honom ej skymmer förintelsens kväll. / Bland världar som kretsar i bländande glans, / en enda med evighetsgrundval ej fanns.
3. Den boning för anden som Skaparen gav / knappt hinner att födas så reds hennes grav. / Ack säg, vad i världen du någonsin fann / som icke en svepning förgängelsen spann!
4. Dock bygges en härlighetsboning för den, / som dväljes här nere bland skuggorna än, / men ankrat med hoppet vid urklippan där, / vid Honom, som evigt har varit och är.
5. En byggnad av Gud och ett hus icke gjort / med händer, ett evighetshem, o så stort! / Ett fröjdernas hem bortom prövningens kväll, / ett hem där ej lidandet uppslår sitt tjäll.
6. Ja, där efter jordlivets tröttande lopp / en osägligt strålande härlighetskropp, / som ej någon synd och förgängelse når, / till boning åt frigjorda anden jag får.
7. Så tältar jag här på den nattliga strand, / tills morgonens purpur slår östern i brand. / Då kallas till bröllop och jublande glad / jag hämtas dit hem till den himmelska stad.
Text: Kate Lundin (ur Solskenssånger (493)), Musik: Johan Alfred Hultman

598 TACK JESUS, JA, TACK FÖR DET ORD VI HAR FÅTT / som säger att allt nu är väl, / att lösen är gillad, att allt nu är gott / och friköpt var människosjäl.
2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram / och sköt oss och bär oss också. / Sök upp och församla de många små lamm / som ännu förskingrade går.
3. En gång när du kommer att hämta din brud / från nödens och tårarnas land, / då skall hon bli klädd i din snövita skrud / med krona och palm i sin hand.
4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad / ditt lov med all himmelens här. / Vad jublet blir stort i den himmelska stad, / vad lust och vad salighet där!
5. O tänk vilket brus utav harpor och sång / därhemma i himmelen är! / Där skall ej bli tyst om vår Jesus en gång, / halleluja, vore vi där!
6. Det närmar sig målet med varje minut, / och framåt det ilar så fort. / Baneret vi segrande höjer till slut, / för då är vi hemma, så stort!
7. För blodet får syndare komma helt fritt! / Du vill väl bli med oss, ack säg? / O må du besinna att valet är ditt, / följ med på den levande väg.
8. Och vägen är Jesus, den enda som går / till nya Jerusalems stad. / Så ila framåt, och snart vila du får / och sjunga därhemma så glad!
Text: Fredrik Engelke 1873 (25 år), bearb. A.H. 2008 Musik: John Morén, alt. folkmelodi

599 TILL DET HÄRLIGA LAND OVAN SKYN / vi i tron skådar upp redan här, / ty ett hem, fast fördolt för vår syn, / har vår Jesus berett åt oss där. //: Om en kort liten tid / vi får mötas på himmelens strand ://
2. Även vi på den ljuvliga strand / skall få sjunga de saligas sång, / när förlösta från dödliga band / vi vår Frälsare skådar en gång. / Om en kort...
3. För vår älskande Fader och Gud / vi vårt offer och tack lägger ner / för den kärlek han skänker sin brud / och den nåd som han dagligen ger. / Om en kort...
Text: S F Bennett 1867 (31 år), Erik Nyström 1875 (33 år) Musik: G Webster (=Det är saligt på Jesus få tro)

600 TÄNK NÄR EN GÅNG den dimma är försvunnen, / det mörker som omhöljer livet här, / och när den dagen är för oss upprunnen, / där Gud och Lammet evigt solen är!
2. Tänk när en gång är löst var jordens gåta, / vart ängsligt varför som jag grubblat på, / när de fördolda djupen sig upplåta / och jag får Herrens vägar klart förstå!
3. Tänk när en gång jag med förklarat öga / får honom se, som här jag trodde på, / som här jag följde, tänk, när i det höga / jag evigt säll skall i hans åsyn stå!
4. Tänk när en gång jag utan synd skall vara, / helt fri mitt onda kött och satans list, / när alla tankar äro rena, klara / och alla gärningar förutan brist.
5. Tänk när en gång jag äntligen skall vara / så from jag vill, då blott det goda sker, / ja, när jag ej behöver ens befara / blott möjligheten av att falla mer!
6. Tänk, när en gång i himlens gyllne salar / Guds Lamm bland änglar rätt jag prisa kan / och om ett evigt liv med bröder talar / och om det liv, som likt en dröm försvann!
7. Guds folk en gång i sida, vita kläder / med segerpalmer inför Lammet står, / då Gud hos sig de trötta barnen gläder, / från deras ögon torkar varje tår.
8. Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta / var gång mig vägen blir för mödosam! / Den ljuvt skall dämpa varje bitter smärta / och locka leendet ur tårar fram.
Text: W A Wexels 1841 (44 år), C O Rosenius 1848 (32 år), bearb. Melodi: O Ahnfelt

601 UPP, UPP MIN SJÄL OCH SJUNG! / Stig dristigt upp ur gruset, / inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron. / Fast blicken svag och tung / måst blunda vid det ljuset, / så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton. / Ty du till fröjden / som är i höjden, /till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod. / All himlens helga prakt / av Herrens stora makt / har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott, / så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!
2. Du ej vid Sinai / i mörker, blixt och dunder / behöver bäva mer, du bjuden är till fest, / att Sion få bese / och Salems glädjeunder / hos Nya Testamentets Medlare och Präst. / Låt lystna världen / ha frid i flärden, / men sjung du helig, lov, pris, tack, halleluja! / Ty fast du än är här / och svaga hyddan bär / så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt. / Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.
3. O vilken härlig lott / att Herren lik få vakna / och där förklarad skåda honom som han är! / Då är allt glädje blott, / jag ingenting skall sakna, / nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär. / Mig kronan räckes, / jag övertäckes / med Jesu Kristi härliga rättfärdighet. / Min gamle Adam svår / och varje bitter tår, / allt blir förbytt i helighet och härlighet / och Gud får pris och lov och tack i evighet.
4. Då redan här jag får / så ofta lycklig vara, / fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se, / då himmelsk sång mig når / re´n här med toner klara, / hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te! / I lyckans stunder / Guds kärleks under / så ljuvligt strålar mig till mötes redan här. / Men när jag tänker på / att en gång jag skall få / med alla frälsta sjunga Lammets nya sång, / då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.
5. Den nya visan där, / den sjungs till Lammets ära, / och gammal och utsjungen kan den aldrig bli. / Den vill jag redan här / så gott jag kan mig lära / och stämma in i himlens glada melodi: / Guds Lamm ske ära, / som kom oss nära / och som på korset återlöst oss med sitt blod! / Det värdigt är all makt, / kraft, rikedom och prakt, / lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist! / Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!
Text: Johan Kahl 1745 (24 år), bearb. Musik: Finsk folkmelodi, alt. Joel Blomqvist (i så fall med repris på sista raden i varje strof).

602 VILKEN SÄLLHET OCH FRÖJD, / som i himmelens höjd / Herren Jesus de sina berett! / Genom tron vi nu ser / vad i himmelen sker, / enligt ordet som Herren oss gett!
2. Man ser stora och små / i Guds åsyn där stå / i den himmelska staden så skön, / där är alltid nytt år / och en blomstrande vår, / allt förenas i kärlek och bön.
3. Denna härliga stad / gör mej jublande glad, / då jag hoppas få bo där en gång. / Den har rymliga hus, / den är strålande ljus / och är tolvtusen stadier lång.
4. Lika stor är dess bredd, / majestätiskt beredd, / lika svindlande hög är dess höjd. / Ej är någonsin spord / sådan stad på vår jord / med en evig och fullkomlig fröjd.
5. Alla helgon går fram, / faller ned för Guds Lamm, / och han säger: Min älskade brud, / du är ljuvlig och täck, / utan skrynkla och fläck, / i din snövita, fotsida skrud.
6. Där hörs harpor och sång, / där blir tiden ej lång, / Herren Jesus är mitt ibland dem. / Ingen klagan och nöd, / ingen suckan och död / finns där mer i de saligas hem.
7. Vilken salighet där, / vilken sabbatsro kär / som står redo i himmelens höjd, / där Guds barn finner ro. / De behöver ej tro, / verklig åskådan är deras fröjd.
8. Pris ske Lammet, som dog / på ett kors och så drog / upp mot himlen min fattiga själ! / Nu med omsorg och flit, / för att hjälpa mej dit, / han mej tuktar och fostrar så väl.
9. O min Frälsare blid, / i mitt främlingskaps tid / var mej nära, förklara ditt namn! / Snart jag hoppas att få / till Jerusalem gå. / Jag vill dö i din trofasta famn.

Text: N.M.W. Separattryck 1870, bearb. 1985, 2008 
Musik: Juhani Martikainen