onsdag 26 mars 2008

Vårt eviga hem


*586 AMEN SJUNGE VARJE TUNGA, / Amen är vår himlasång / Amen får vi evigt sjunga, / Amen för Guds tron en gång. / Amen, där är livets älv. / Amen kallar han sej själv.
*2. Amen, Herrens Krist skall råda. / Amen är hans löftesord. / Amen, vi hans under skådar, / Amen, Herrens kraft är spord. / Amen, botad är all nöd, / Amen, bytt i liv vår död.
*3. Amen, lov och pris och ära, / Amen, Lammet och vår Gud! / Amen klinge fjärran, nära! / Amen är vår lovsångs ljud. / Amen, snart vi Gud får se! / Amen, ja, det skall så ske!
Text: Nils Brorson 1742 (52 år) Musik: A P Berggreen 1859
587 DEN HIMMELSKA LOVSÅNG HAR RIKARE TONER, / den klingar mer ljuvlig och klar / än all jordisk musik, fast vårt hjärta sej fröjdar / när ekot från dalar och höjder ger svar. / O härliga lovsång i Guds paradis, / när himlens härskaror uppstämmer hans pris!
2. Där uppe hörs sången likt väldiga vatten, / ja, himlen är full av dess brus, / när de saligas skaror sin Frälsare prisar / och jublar av glädje i himmelens hus. / O härliga lovsång...
3. Blott den kan rätt sjunga den himmelska lovsång, / som vandrar i Frälsarens bud, / och som klädd i hans fulla rättfärdighets klädnad / skall krönas till sist som hans älskade brud. / O härliga lovsång...
Text: J R Murray

588 DET BLIR NÅGOT I HIMLEN FÖR BARNEN ATT FÅ, / i Guds famn får vi leva och dö. / De får kronor av guld, de får harpor också, / de får kläder så vita som snö. / Det blir något att få, det blir något att få, / det blir något för barnen att få / i den himmelska stad, där var tunga är glad, / där blir något för barnen att få.
2. De får vandra omkring på dess gator av guld, / de får sjunga med änglarna där, / de får skåda Guds Lamm, som tog bort deras skuld, / de får se honom sådan han är. / Det blir något att få...
3. De får sitta till bords i Guds härlighets hus, / de får äta det levande bröd. / Herren Gud för dem lyser, han är deras ljus, / ingen natt finns det där, ingen död. / Det blir något att få...
4. De får dricka ur strömmen som går från Guds tron, / de får njuta evinnerlig tröst. / De får sjunga Guds ära med jublande ton, / de får vila vid Frälsarens bröst. / Det blir något att få...
Text: Gammal söndagsskolsång, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi
589 I DEN STILLA AFTONTIMMA, / medan löftets stjärnor glimmar, / flyr min tanke hem från gruset / till Guds barn i fadershuset.
2. De har redan övervunnit, / de har fram till målet hunnit. / Men i Bibeln står beskrivet / hur de hade det i livet.
3. Abraham som löftet trodde / medan här i tält han bodde / nu för Jesu Kristi lydnad / är en himmelrikets prydnad.
4. Där hörs Isaks glada stämma / och tänk, Jakob är där hemma, / nu för evigt sann och ärlig, / ren och helig, skön och härlig.
5. Den som sjungit herdepsalmen / ser jag svinga segerpalmen. / Fast kung David mycket syndat, / Herren till hans frälsning skyndat.
6. Frälst ur syndens sämsta brunnar / om Guds nåd med fröjd förkunnar / usle rövarn, som i nöden / hos Guds Lamm fann liv i döden.
7. Klädd i dräkten vita, rena / står Maria Magdalena, / genom blodet frälsad vorden, / fast en syndare på jorden.
8. Den som tyckt sej vara värdig, / mer än andra god, rättfärdig, / passar ej i ljusets salar, / där om Lammets blod man talar.
9. När Guds eldsblick honom hinner, / som en rök hans prakt försvinner. / Han befinns då syndbelastad / och blir ut i mörkret kastad.
10. Herre Jesus, dej förbarma! / Hjälp oss syndare så arma / att det ljusa målet hinna, / genom blodet du lät rinna.
11. Gud, när ögonen skall brista / låt den tanken bli min sista: / Jesu blod från synd mej renat / och med honom mej förenat.
Text: Gideon Våhlberg Musik: Folkmelodi ("Tryggare kan ingen vara")
590 JAG HAR I HIMLEN EN VÄN SÅ GOD, / en vän så god, en vän så god, han har mej löst med sitt eget blod / från satan, synden och världen. / Han lyssnar alltid till hjärtats bön, / han har mej lovat en krona skön, / som jag skall bära som nådelön, / sen jag en gång slutat färden.
2. Jag ser i ordet hans sköna bild, / hans sköna bild, hans sköna bild, / han är så tålig, han är så mild, / han är den bäste av alla. / Han är en hjälte som ingen ann, / för mej han stridit och seger vann, / i honom jag nu ock segra kan: / för mej skall fienden falla.
3. Mitt skuldregister han plånat ut, / han plånat ut, han plånat ut, / på mina skulder han gjorde slut, / den bördan slipper jag bära. / Jag är i honom så ren för Gud, / ty han har klätt mej i helig skrud, / och därför höjer jag lovets ljud / så gott jag kan till hans ära.
4. För Gud jag sjunger så nöjd och glad, / så nöjd och glad, så nöjd och glad, / ty han berett mej en härlig stad, / där jag för evigt skall vara. / Visst är jag utsatt och prövad här, / och köttet ofta mej gör besvär, / men ingen ovän skall nå mej där / i himlens vitklädda skara.
5. I himlen finns det en sabbatsro, / en sabbatsro, en sabbatsro, / där alla de som på Jesus tror / får vila ut efter striden. / Där finns ej sorger, där finns ej nöd / och ingen smärta och ingen död, / blott liv och hälsa i överflöd, / och ingen ände på friden.
6. Där får jag skåda min vän så god, / min vän så god, min vän så god, / som här lät offra sitt eget blod / till min och allas försoning. / Där brusar sången så hög och klar, / en glädjeström genom hjärtat far / - men nej! den far ej, den stannar kvar / i himlens härliga boning!
Text: Nils Frykman 1886 (44 år), ngt bearb. Musik: Theodor Söderberg 1872 (27 år) ("Det sjöng en fågel på lindekvist"), bearb. 1886
591 NÄR FÅR JAG SE DIG, Frälsare kär, / ren och förklarad bliva dig när? / När ser mitt öga / dig i det höga / sådan du är?
2. Stå vid min sida, se, jag är svag. / Du äger makten, hjälplös är jag. / Ser du mig digna, / stöd och välsigna, / hjälp mig var dag.
3. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn, / skänk mig din nåd och för mig i hamn. / Nåden kan rena, / nåden allena / öppnar din famn.
4. Går ibland kära vänner min stig / rolös och arm dock känner jag mig. / Friden jag vinner / först då jag finner / vägen till dig.
5. Människor sviker, du håller tro. / Salig är den som hos dig får bo. / Jesus, var med mig, / lys mig och led mig / hem till min ro.
6. Snart får jag se dig sådan du är, / får ibland vänner vara dig när. / Då skall min tunga / högt dig lovsjunga, / Frälsare kär!
Text: W Malmivaara 1903 (49 år), A Takolander 1927 (52 år), ngt bearb. Musik: M Nyberg, alt. V Söderström

592 O JESUS, ÖPPNA DU MITT ÖGA / så jag kan se hur rik jag är! / Jag har en Fader i det höga //: som fadersomsorg om mej bär ://
2. Jag har en Broder vid hans sida, / som alltid talar väl för mej, / en evig nåd, som går så vida //: som himlavalvet sträcker sej ://
3. Jag har en Tröstare i nöden, / en Hjälpare, en vän så god. / Jag har ett evigt liv i döden, //: en evig frid i Jesu blod ://
4. Jag har ett fast, orubbligt rike, / vars grundval aldrig bäva kan. / Jag har en krona utan like, //: ett arv som Jesus åt mej vann ://
5. Än mer, fast synd och brist mej plågar, / jag är en mäktig Konungs brud, / fast otron ofta ler och frågar: //: var är din höghet och din skrud? ://
6. Gud, låt ditt ord i mej få tona / så jag kan se din härlighet / och aldrig glömmer bort den krona //: du mej berett av evighet ://
Text: Lina Sandell 1861 (29 år), övers. A.H. 2007 Musik: v Pfeil, alt. folkmelodi ("O att den elden redan brunne", med borttagna repriser).

593 O TÄNK NÄR I GUDS FRÖJDESAL / en gång församlas skall / av jordens många släkters tal //: de frälstas skara all :// av jordens många släkters tal / de frälstas skara all!
2. O tänk när Herrens vittneshär, / hans tjänare på jord, / de millioner möter där //: som trodde Herrens ord :// de millioner möter där / som trodde Herrens ord.
3. O tänk, vad frid i himlens höjd, / vad kärlek, tacksamhet, / o tänk vad lov och pris och fröjd //: och ljus och härlighet :// o, tänk vad lov och pris och fröjd / och ljus och härlighet!
*4. O Herre, vad din nåd är stor! / Oss alla till dig drag, / och låt oss vara där du bor //: på denna högtidsdag :// och låt oss vara där du bor / på denna högtidsdag.
Text: W A Wexels 1846 (49 år), Lina Sandell 1859 (27 år), ngt bearb. A.H. 2008

594 PÅ BRÖLLOP JAG BJUDITS AV URTIDENS GUD / i himmelens sköna palats. / I dräkt, o så vit, / med blodtvagen svit / jag skyndar att taga min plats. / Håll gyllene porten på glänt, / att den som dej älskat och känt / må lyckligt nå fram, / o Jesus, Guds Lamm, / håll gyllene porten på glänt!
2. Min synd, den var mycken, men allt han förlät / i blodet, vars kraft jag nu känt. / Han viskade ömt: / jag aldrig dej glömt, / se gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
3. Det kommer från jorden en skara så stor, / en skara, som solen har bränt. / Snart helas vart sår, / snart torkas var tår. / Håll gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
4. O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång, / den brusar likt svallande flod. / Ty slut är all nöd, / ej mer någon död / för dem som han köpt med sitt blod. / Håll gyllene porten på glänt...
5. Ur stora bedrövelsen kommer de då, / en skara som världen ej känt. / O tanke så skön! / Till dess blir min bön: / Håll gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
Text: F A Bloom Musik: J A Hultman (Ur Solskenssånger)

595 SNART SKALL BRÖLLOP FIRAS i vår Faders hus, / bröllopsborden dukas under palmers sus. //: Tänk, vad bruden aktas: / gödda kalven slaktas, / nattvard firas under harpors brus ://
2. Se vad ståtlig anblick i de blå gemak! / Salomos tapeter ifrån golv till tak. //: Under palmer gröna / pärleportar sköna, / o vad härlighet och kunglig smak! ://
3. Se hur borden gnistrar såsom klar kristall! / Nu det nya vinet äntligt drickas skall. //: Kungar och profeter, / hjältar och poeter, / skönt de strängar sina harpor all´ ://
4. Känner du väl honom, som kring bordet går, / ögonen som lågor och som snö hans hår? //: Se på mantelbrämet / och på diademet, / är det inte själve Fader vår? ://
5. Nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud, / han som bjudit alla mänskor hem till Gud! //: Se, hur glad han tjänar / sina ögonstenar, / fast han valde sej en fattig brud ://
6. Säg mej, om du känner brudens anletsdrag? / Under över under - det är du och jag! //: Du och jag är bruden / i den vita skruden, / kan du sörja mer en enda dag? ://
7. Änglarna sej skyler för Guds milda Lamm, / bruden, endast bruden träder dristigt fram. //: Se, nu skall hon krönas, / rikligen belönas / för vad här hon led av hån och skam ://
8. Nu har Lammets hustru fått sin äkta man, / ingen, ingen mer de båda skilja kan. //: Nu ej sorgen, smärtan / skiljer dessa hjärtan, / som så länge, länge sökt varann! :/
9. Hör, vad sång och jubel där i himlens sal, / strängaspel och pipa, puka och cymbal! //: Toner underbara / ljuder silverklara, / hör, vad sång och spel förutan tal! ://
10. Men hur skall en mänsklig tunga här förmå / tolka vad som skall i himlen försiggå? //: Det kan ej förklaras, / men det kan erfaras, / och det väntar jag med glädje på ://
Text: Eric Bergquist 1890 (35 år), ngt. bearb. (v. 10)Musik: Folkmelodi i F-dur,alt. folkmelodi i Bess-dur (Solskenssånger) med repris endast av sista raden

596 STILLA, STILLA, LÅT DIN STRIDSSÅNG TYSTNA, / glöm din oro, glöm din sorg, din strid! / Vila på din åra, lyssna, lyssna, / vilka toner här i kvällens frid! / Hör, det sjunger i den stilla kvällen, / Skaparns ära sjungs av himlens här: / tusenstämmigt eko går ur fjällen, / vida havet fram sin lovsång bär!
2. Dröm dig in i arvets rymd där oppe, / rik, oändlig, ljusfull, helig, ren. / Oceanen, droppe född ur droppe, / är oändlighetens återsken. / Dröm dig dit, där tronens glashav låter / den som övervunnit skåda ned / i Guds väsens djup. O du som gråter: / torka tåren och din Gud tillbed!
3. Tänk dig dit, där du en gång skall smaka / som en drömmande de sällas ro, / där du slipper att i stridsdräkt vaka, / där du trygg uti Guds stad får bo! / Då vad här du sett i bilder bara / breder ut sin prakt för Lammets brud, / där serafer och keruber svara: / helig, helig, helig är vår Gud!
4. Har du sorg, låt sorgen dig ej trycka, / bjuds dig glädje, tag den mot av Gud! / Vad är jordens fröjd mot himlens lycka? / Vad är jordens sorg för himlens brud? / Sorgen fostrar - fostre den din ande! / Glädjen, helgad, är en skänk åt tron! / Bruden redan här sin lovsång blande / med den stora skarans för Guds tron.
5. Herre Jesus, du som dödad vorden / med ditt blod oss återlöst åt Gud, / dig lovsjunge himmelen och jorden / för rättfärdighetens skänkta skrud! / O min Gud, låt också mig få tjäna, / få tillbedja dig var dag och stund! / Hjälp mig bli i tro vid detta ena: / Jesus Kristus är all sällhets grund!
Text: Emilia Ahnfelt-Laurin 1882 (50 år) Musik: Jonas Andersson

597 SÅ HÄRLIG PÅ JORDEN EN BONING EJ VAR, / att icke förgängelsens lyte den har. / Så fast är ej stoltaste borgen jag såg, / att ej inom kort i ruiner den låg.
2. Så högt sig ej svänger den stjärnprydda päll, / att honom ej skymmer förintelsens kväll. / Bland världar som kretsar i bländande glans, / en enda med evighetsgrundval ej fanns.
3. Den boning för anden som Skaparen gav / knappt hinner att födas så reds hennes grav. / Ack säg, vad i världen du någonsin fann / som icke en svepning förgängelsen spann!
4. Dock bygges en härlighetsboning för den, / som dväljes här nere bland skuggorna än, / men ankrat med hoppet vid urklippan där, / vid Honom, som evigt har varit och är.
5. En byggnad av Gud och ett hus icke gjort / med händer, ett evighetshem, o så stort! / Ett fröjdernas hem bortom prövningens kväll, / ett hem där ej lidandet uppslår sitt tjäll.
6. Ja, där efter jordlivets tröttande lopp / en osägligt strålande härlighetskropp, / som ej någon synd och förgängelse når, / till boning åt frigjorda anden jag får.
7. Så tältar jag här på den nattliga strand, / tills morgonens purpur slår östern i brand. / Då kallas till bröllop och jublande glad / jag hämtas dit hem till den himmelska stad.
Text: Kate Lundin (ur Solskenssånger (493)), Musik: Johan Alfred Hultman

598 TACK JESUS, JA, TACK FÖR DET ORD VI HAR FÅTT / som säger att allt nu är väl, / att lösen är gillad, att allt nu är gott / och friköpt var människosjäl.
2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram / och sköt oss och bär oss också. / Sök upp och församla de många små lamm / som ännu förskingrade går.
3. En gång när du kommer att hämta din brud / från nödens och tårarnas land, / då skall hon bli klädd i din snövita skrud / med krona och palm i sin hand.
4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad / ditt lov med all himmelens här. / Vad jublet blir stort i den himmelska stad, / vad lust och vad salighet där!
5. O tänk vilket brus utav harpor och sång / därhemma i himmelen är! / Där skall ej bli tyst om vår Jesus en gång, / halleluja, vore vi där!
6. Det närmar sig målet med varje minut, / och framåt det ilar så fort. / Baneret vi segrande höjer till slut, / för då är vi hemma, så stort!
7. För blodet får syndare komma helt fritt! / Du vill väl bli med oss, ack säg? / O må du besinna att valet är ditt, / följ med på den levande väg.
8. Och vägen är Jesus, den enda som går / till nya Jerusalems stad. / Så ila framåt, och snart vila du får / och sjunga därhemma så glad!
Text: Fredrik Engelke 1873 (25 år), bearb. A.H. 2008 Musik: John Morén, alt. folkmelodi

599 TILL DET HÄRLIGA LAND OVAN SKYN / vi i tron skådar upp redan här, / ty ett hem, fast fördolt för vår syn, / har vår Jesus berett åt oss där. //: Om en kort liten tid / vi får mötas på himmelens strand ://
2. Även vi på den ljuvliga strand / skall få sjunga de saligas sång, / när förlösta från dödliga band / vi vår Frälsare skådar en gång. / Om en kort...
3. För vår älskande Fader och Gud / vi vårt offer och tack lägger ner / för den kärlek han skänker sin brud / och den nåd som han dagligen ger. / Om en kort...
Text: S F Bennett 1867 (31 år), Erik Nyström 1875 (33 år) Musik: G Webster (=Det är saligt på Jesus få tro)

600 TÄNK NÄR EN GÅNG den dimma är försvunnen, / det mörker som omhöljer livet här, / och när den dagen är för oss upprunnen, / där Gud och Lammet evigt solen är!
2. Tänk när en gång är löst var jordens gåta, / vart ängsligt varför som jag grubblat på, / när de fördolda djupen sig upplåta / och jag får Herrens vägar klart förstå!
3. Tänk när en gång jag med förklarat öga / får honom se, som här jag trodde på, / som här jag följde, tänk, när i det höga / jag evigt säll skall i hans åsyn stå!
4. Tänk när en gång jag utan synd skall vara, / helt fri mitt onda kött och satans list, / när alla tankar äro rena, klara / och alla gärningar förutan brist.
5. Tänk när en gång jag äntligen skall vara / så from jag vill, då blott det goda sker, / ja, när jag ej behöver ens befara / blott möjligheten av att falla mer!
6. Tänk, när en gång i himlens gyllne salar / Guds Lamm bland änglar rätt jag prisa kan / och om ett evigt liv med bröder talar / och om det liv, som likt en dröm försvann!
7. Guds folk en gång i sida, vita kläder / med segerpalmer inför Lammet står, / då Gud hos sig de trötta barnen gläder, / från deras ögon torkar varje tår.
8. Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta / var gång mig vägen blir för mödosam! / Den ljuvt skall dämpa varje bitter smärta / och locka leendet ur tårar fram.
Text: W A Wexels 1841 (44 år), C O Rosenius 1848 (32 år), bearb. Melodi: O Ahnfelt

601 UPP, UPP MIN SJÄL OCH SJUNG! / Stig dristigt upp ur gruset, / inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron. / Fast blicken svag och tung / måst blunda vid det ljuset, / så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton. / Ty du till fröjden / som är i höjden, /till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod. / All himlens helga prakt / av Herrens stora makt / har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott, / så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!
2. Du ej vid Sinai / i mörker, blixt och dunder / behöver bäva mer, du bjuden är till fest, / att Sion få bese / och Salems glädjeunder / hos Nya Testamentets Medlare och Präst. / Låt lystna världen / ha frid i flärden, / men sjung du helig, lov, pris, tack, halleluja! / Ty fast du än är här / och svaga hyddan bär / så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt. / Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.
3. O vilken härlig lott / att Herren lik få vakna / och där förklarad skåda honom som han är! / Då är allt glädje blott, / jag ingenting skall sakna, / nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär. / Mig kronan räckes, / jag övertäckes / med Jesu Kristi härliga rättfärdighet. / Min gamle Adam svår / och varje bitter tår, / allt blir förbytt i helighet och härlighet / och Gud får pris och lov och tack i evighet.
4. Då redan här jag får / så ofta lycklig vara, / fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se, / då himmelsk sång mig når / re´n här med toner klara, / hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te! / I lyckans stunder / Guds kärleks under / så ljuvligt strålar mig till mötes redan här. / Men när jag tänker på / att en gång jag skall få / med alla frälsta sjunga Lammets nya sång, / då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.
5. Den nya visan där, / den sjungs till Lammets ära, / och gammal och utsjungen kan den aldrig bli. / Den vill jag redan här / så gott jag kan mig lära / och stämma in i himlens glada melodi: / Guds Lamm ske ära, / som kom oss nära / och som på korset återlöst oss med sitt blod! / Det värdigt är all makt, / kraft, rikedom och prakt, / lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist! / Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!
Text: Johan Kahl 1745 (24 år), bearb. Musik: Finsk folkmelodi, alt. Joel Blomqvist (i så fall med repris på sista raden i varje strof).

602 VILKEN SÄLLHET OCH FRÖJD, / som i himmelens höjd / Herren Jesus de sina berett! / Genom tron vi nu ser / vad i himmelen sker, / enligt ordet som Herren oss gett!
2. Man ser stora och små / i Guds åsyn där stå / i den himmelska staden så skön, / där är alltid nytt år / och en blomstrande vår, / allt förenas i kärlek och bön.
3. Denna härliga stad / gör mej jublande glad, / då jag hoppas få bo där en gång. / Den har rymliga hus, / den är strålande ljus / och är tolvtusen stadier lång.
4. Lika stor är dess bredd, / majestätiskt beredd, / lika svindlande hög är dess höjd. / Ej är någonsin spord / sådan stad på vår jord / med en evig och fullkomlig fröjd.
5. Alla helgon går fram, / faller ned för Guds Lamm, / och han säger: Min älskade brud, / du är ljuvlig och täck, / utan skrynkla och fläck, / i din snövita, fotsida skrud.
6. Där hörs harpor och sång, / där blir tiden ej lång, / Herren Jesus är mitt ibland dem. / Ingen klagan och nöd, / ingen suckan och död / finns där mer i de saligas hem.
7. Vilken salighet där, / vilken sabbatsro kär / som står redo i himmelens höjd, / där Guds barn finner ro. / De behöver ej tro, / verklig åskådan är deras fröjd.
8. Pris ske Lammet, som dog / på ett kors och så drog / upp mot himlen min fattiga själ! / Nu med omsorg och flit, / för att hjälpa mej dit, / han mej tuktar och fostrar så väl.
9. O min Frälsare blid, / i mitt främlingskaps tid / var mej nära, förklara ditt namn! / Snart jag hoppas att få / till Jerusalem gå. / Jag vill dö i din trofasta famn.

Text: N.M.W. Separattryck 1870, bearb. 1985, 2008 
Musik: Juhani Martikainen

2 kommentarer:

Benaía sa...

Very good!

Congratulations!
I am really happy to find this Blog!
Perhaps you could expand this project to other hymn books,
such as Lovsångstoner, Segertoner 1930 and so on.
Thank you very much for your work.
If you know any other web page like yours, please let me know too.
My email is: benaia@gmail.com

Benaía

Anders Branderud sa...

Hej!
Ni skriver: "4. Ty så älskade Gud världen, / han om mänskan var så mån / att han oss till liv och frälsning / gav i döden ut sin Son. / Därför sjunger vi med fröjd: / Ära vare Gud i höjd!"

Jag vill kommentera ang. nåd.

Hur man ska leva för att möjliggöra för Skaparen I Hans nåd ska förse med kipur – försoning – finns skrivet i Tanakh (den judiska Bibeln); och undervisades av Ribi Yehoshua (Messias) från Nasaret. Läs mer här: www.netzarim.co.il

Mvh, Anders Branderud