På törnekronans dag: Från Frälsaren på korsets stam

SÅ HELT FÖRLÅTER GUD
Fem trösterika bilder ur Skriften

1. Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt,
då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mej snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

2. Min synd låg mellan mej och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

3. Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

4. I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

5. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar,
som himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.

Text: Kämpe Gleerup 1913 (42 år) 

Musik: Artur Eriksson 1955 (37 år)  

Frälsare på korsets stam

Text: Artur Erikson
Musik: R Stewart

Jesus, din ljuva förening att smaka

1. Jesus, din ljuva förening att smaka
längtar och trängtar mitt hjärta och sinn´.
Dra mej från allt som mej håller tillbaka,
för mej i dej, o min Frälsare, in!
Visa mej tydligt min fåfänga möda,
visa var bottenlös avgrund i mej,
så jag av lagen blir lagd bland de döda,
men efter anden får leva för dej.

2. Styrk du mej kraftigt i själen här inne,
så jag kan märka vad Anden förmår!
Styr du min tunga och styr du mitt sinne,
led mej och stöd mej så svag som jag går!
Det jag har samlat jag gärna må mista,
om du allena i själen vill bo,
då må du ta, du mitt första och sista,
allt som fördärvar min innersta ro.

3. Å, den som verkligen kunde sej lära
dö från sitt eget och offra sej hel,
så att jag kunde dej helhjärtat ära
och inte halvhjärtat ge dej en del!
Jesus, som gav mej ett hörande öra,
räck mej nu också din kraftiga hand,
så jag alltmera min vandring kan göra
just som en kristen, med Anden som pant!

4. Käraste Jesus, du må dej förbarma,
dölj ej ditt ansikte längre för mej!
Ädlaste skatt för de andligen arma,
fyll du mitt uttömda hjärta med dej!
Låt så därinne din kärlek få verka,
ge mej din skrud, men kom själv ända in!
Ge mej en tro som i livet kan märkas,
så jag för evigt kan kalla mej din!

5. Nådige Jesus, så vill jag mej binda
vid dina löften, ditt fasta förbund.
"Kom, den som ber och som söker ska finna!"
Så ljöd ju orden från sanningens mun.
Jag vill med kvinnan från Kanaans länder
ropa i längtan och ej tiga still
förrän på bönen det svaret du sänder:
"Amen, ja, amen, dej ske som du vill!"

Text: Johann Ludvig Konrad Allendorf 1712 (19 år)
Musik: Norsk folkmelodi från Gudbrandsdalen

Jag arma mänska, vem ska skilja

1. Jag arma mänska, vem ska skilja
mej ifrån denna dödens kropp?
Jag löfte gav, jag hade vilja
att bryta av mitt syndalopp.
Men ack, min trohet var ej lång.
Jag föll ju också denna gång.

2. Jag vet, o Herre, vad mej felar.
Jag tvenne herrar tjäna vill.
Åt världen jag det hjärta delar,
som bara dej bör höra till.
Ack, jag är lika varm och kall
för Kristus och för Belial!

3. O Jesus, kunde jag allenast
dej över allting hålla kär,
med himmelsk håg jag skulle genast
bemannas mot allt ont begär.
Ja, kunde jag dej älska rätt,
då bleve segern viss och lätt!

4. Med misstro till min egen styrka,
med vaksamhet och bön till dej,
jag dej, min Frälsare, vill dyrka,
du som av kärlek dött för mej.
Och när jag möts av frestelsen,
jag trotsar ej, men undflyr den.

5. O Jesus, må du mej ledsaga
på sanningens och livets led!

Du som är mäktig i de svaga,
din Andes kraft nu fyll mej med!
Då kan jag trygg mot målet gå
och en gång livets krona få.

Text: v. 1-4 Balthasar Munther 1774 (39 år), v. 1-5 Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Svensk 1694

Det goda som jag vill, det gör jag ej

1. Det goda som jag vill det gör jag ej,
det onda som jag inte vill det gör jag!
Är detta Kristi sinne? Nej, o nej,
helt annat om hans liv på jorden hör jag!

2. Jag ville gärna ångra synden rätt,
och se, hur ytlig är dock all min ånger!
Jag ville leva på ett annat sätt,
men viker av och faller många gånger.

3. Jag ville tro på Herren Jesus Krist,
jag ville gärna tro av allt mitt hjärta,
men märker i min tro så mycken brist,
det gör mej oro, och det gör mej smärta.

4. Jag ville älska Gud av all min själ,
av alla krafter och av all förmåga,
men går så kall och stum och död likväl
och undrar vart den for, min kärlekslåga!

5. Jag ville söka Herrens ära blott
och verka troget, även i det lilla -
men ändå söker jag i stort och smått
min egen ära, ja, det är för illa!

6. Jag ville vila tyst vid Herrens nåd
och inte låta ängslig klagan tära,
men kommer jämt med mina egna råd
och låter inte honom bördan bära.

7. Jag ville lova Gud med muntert mod,
men ack, istället knotar jag så ofta!
Och ändå är han alltid lika god,
hans fotspår alltid av hans nåd ska dofta.

8. Jag ville ha min skatt i himmelen,
men samlar ofta skatter här på jorden.
Så käre Jesus, kom till mej igen
och lär mej riktigt att ta dej på orden!

9. Se, hos mej kämpar ständigt tvenne "jag",
men de kan likväl inte härska båda.
Ack, anden lider ofta nederlag
och köttet får blott alltför ofta råda.

10. Jag arma mänska, vem ska lösa mej
från denna dödens kropp som så mej trycker?
Min gamle Adam gärna hävdar sej
just när jag honom övervunnen tycker.

11. Men Gud ske tack, som segern åt mej ger!
I den som älskar oss jag kraft ska finna.
Så tjänar jag nu inte synden mer,
men ska i Kristus härlig seger vinna!

Text: Lina Sandell, bearb. A.H. 2016

Endast kärleken segrar

Text och musik: Arne Höglund

Guds Ande talar om en stad

1. Guds Ande talar om en stad
vid himlens gräns belägen,
som livets Gud i högsta grad
av hjärtat är benägen.
Han har ju själv dess grundval lagt,
samt genom alla tider sagt
oss dit den rätta vägen.

2. Det är en evig själafröjd,
det riket se beskrivet,
än mera är den själ förnöjd
som lever i det livet.
Låt oss till Skriftens tavla gå,
att där det mönster titta på, 
som är av Anden givet.

3. Se, Sion är ett lustfyllt land,
ja, Guds utvalda boning,
är byggt av Herrens högra hand
och köpt med hans försoning.
Dess grund är Jesu död och blod,
dess murar Schilos hjältemod,
regeringsform: förskoning.

4. Guds offerlamm monarken är,
med liv i varje åder,
med samma hjärtelag, som när
han dog för oss i nåder.
Han är den Högstes ende Son,
mer härlig, vis än Salomon,
och över Sion råder.

5. Och denna stadens borgerskap,
de yngsta med de äldsta,
de blivit ut ur dödens gap
förlossade och frälsta
och heter därför syndare
samt blir som helt ovärdiga
med rätta därför hälsta.

6. Här är ett allmänt syskonband
av Herrens Ande knutet;
mot varje bud från Herrens hand,
av världens synder brutet,
står ett banér på Sions berg,
som är med livets purpurfärg
i Jesu blod begjutet.

7. Man brukar Lammets vita dräkt
och tvår sej i den brunnen
som genom alla tider räckt,
med dryck för torra munnen.
I detta Guds Jerusalem
är burskap för varenda en
av Adams rot upprunnen.

8. Här firar man i ständig fest
hur Gud har mänska blivit,
och sedan vördar man därnäst
hans död, som liv oss givit,
uppståndelse och himmelsfärd,
hans Andes verk i denna värld
och målet han beskrivit.

9. En hårsmån våge ingen präst
sej här från instruktionen!
De säge: världens syndaräfst
klarerad är av Sonen.
De både när och fjärran frid,
de säge: Gud är mot oss blid,
ja, själva nådetronen.

10. Och därav brinner dag och natt
en eld som aldrig släckes,
ty den av solens ljusa skatt
vart ögonblick uppväckes,
den helga lågan heter tron,
som ock är landets religion
och Gud allena täckes.

11. Av denna eld en värme går,
som över allt sej breder,
den heter kärlek och består
i Jesu egna seder,
den åstadkommer frid och fröjd,
den gör varenda själ förnöjd,
en himmel dem bereder.

12. Det är ett saligt tidsfördriv
för kroppen och för själen.
I barnafrihets äkta liv
sej gläder frälsta trälen,
som har var dag en bröllopsdag
och inte fruktar för Guds lag
men undflyr otrosgrälen.

13. Till denna stad, till detta folk
sej världens ändar vänder.
Den helge Ande, nådens tolk,
dem budskap därom sänder.
Då kommer hedningarnas makt
och kungar byter bort sin prakt
i himlens arveländer.

14. Men detta folk av världens hot
kan stundom svårt förtryckas,
står vakande på rörlig fot
och väntar hädanryckas
från sommarskön men stormig strand
hem till sitt rätta fosterland,
där skall det bättre lyckas.

15. Fast under tiden är man nöjd
och sjunger mer än klagar;
med himmelsk glädje, evig fröjd,
de möter sina dagar,
de andar, som har kommit så
att i förbund med Herren stå
inunder nådens lagar!

16. O Jesus Krist, vår högsta tröst,
all nåds och godhets källa:
du har ju hela världen löst,
låt Anden din beställa,
att ditt utgjutna helga blod
hos många som emot dej stod
som lösen helt får gälla.

Text: Anders Carl Rutström

Musik: Wittenberg 1524

A C Rutström: