Kom, helige Ande, från höjden, kom ned

Preludium:

Koral:

Alt. koral:

1. Kom, helige Ande, från höjden, kom ned,
bryt fram genom södern och norden.
Dej sänk som i skapelsens morgon och bred
ånyo ditt välde kring jorden.
Kom, helige Ande, från höjden.

2. Kom, helige Ande, från himlen med ljus
till nattens förlorade trälar.
Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus
och elden i vaknande själar.
Kom, helige Ande, från höjden.

3. Kom till oss på jorden, kom till oss med frid
där hämnande vredesmod glöder.
Vi bidar med längtan den saliga tid,
då kämpande folken blir bröder.
Kom, helige Ande, från höjden.

4. Kom, Ande, från Kristus, från honom som gav
sitt liv till en evig försoning.
Ja, kom från hans kors och hans öppnade grav
och dana vår värld till din boning.
Kom, helige Ande, från höjden.

Text: Johan Alfred Eklund, bearb. A.H.

Musik: Nordisk folkmelodi 1697 ("Himmelriket liknas vid tio jungfrur"), alt. Jonas Andersson

Det betyder föga här i världen

1. Det betyder föga här i världen
om man mycket eller lite har,
bara man har Jesus med på färden
och har Gud i himlen till sin far.

2. Det betyder föga vad oss möter
på vår korta väg mot hemmets land,
för vår gode herde oss ju sköter,
leder oss med stark och trofast hand.

3. Det betyder föga vad vi känner,
om av kölden man blir matt och svag
eller heta solen kinden bränner,
ty den nalkas, vår förlossningsdag.

4. Det betyder föga om i livet
man föraktad eller ärad är,
när oss allt med Frälsaren är givet
och vi Herrens namn i skölden bär.

5. Det betyder föga om vi vandrar
på en väg som tycks oss brant och lång.
Blott ej barnen kivas med varandra
kan de också glädjas mången gång.

6. Det betyder föga att få märka
att ej främst i ledet vi här står.
Må vi Herrens verk i trohet verka,
snart vi in i Herrens glädje går!

7. Det betyder föga om vi gungar
fram på vred och stormig sjö ibland.
Det betyder föga, får vi sjunga,
ty vår styrman för oss nog i land.

Text: Gerda Fernholm, ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt, alt. Jonas Andersson

O må Jesussången klinga

JAG VILL SJUNGA

1. O, må Jesussången klinga 
ljuvligt över berg och dal 
som ett återljud av sången 
ifrån Lammets bröllopssal! 
Givs det intet annat ämne 
för de frälstas sång en gång, 
o, då vill jag ej på jorden 
sjunga någon annan sång! 

2. Fri som blomman på sin tuva, 
glad som fågeln på sin kvist 
vill jag leva för att sjunga 
blott om dig, o Jesus Krist, 
vill jag leva för att fröjdas 
av din godhet mer och mer 
och få prisa högt den kärlek, 
som du än så rikt mej ger. 

3. Alla synder du förlåter, 
helar brister dag för dag, 
alla synder, alla brister - 
vilken tröst för mej så svag! 
Vem är den, som vill fördöma, 
när du säger: gå i frid; 
och med nåd och kraft mej kröner 
särskilt för var särskild strid? 

4. Hur det mörknar, hur det stormar, 
du är ljus och tillflykt nog, 
du som helvetet och döden 
i din död för evigt slog. 
Under dina vingars skugga
är så lugnt, så tryggt, så gott, 
och jag är så väl beskärmad 
inom detta fasta slott. 

5. O, så bort med alla tvivel: 
så som Fadern älskat dej, 
så ska du, o Jesus, även 
intill änden älska mej! 
Och du kan ej dö, ej svika 
så som andra vänner, nej, 
vad du lovat mej, det gör du, 
vad du sagt, du sviker ej. 

6. O, så vill jag inte sörja, 
själv du sörja vill för allt, 
du som ger vad jag behöver 
och däröver tusenfalt! 
Mej ska intet, intet fattas, 
nöd och nåd ju åtföljs så, 
att jag dej för trofast delning 
av dem båda tacka må.

Text: Lina Sandell 1864 (32 år)
Musik: Jonas Andersson

Klaga ej om jordens sommar

1. Klaga ej om jordens sommar
hastigt blir i höst förbytt!
Allt är nåd: den dag som kommer,
likasom den dag som flytt.

2. Frukta ej om mörka skyar
kring ditt huvud samlar sej!
Vet, din käre, trogne Fader
ock i stormen nalkas dej.

3. Vet, om glädjens solsken länge
skiner på din örtagård,
vissnar snart de ädla frukter
och dess mark blir torr och hård.

4. Nådens plantor, se, de fordrar
regn och solsken dag från dag.
I ett ständigt solsken växer
plantor av ett annat slag:

5. törnen som fördärvar jorden,
tistlar som dej stinger blott,
ogräs som förkväver grödan
och till ingenting är gott.

6. O så klaga ej då himlen
mulnar till ett nåderegn.
Står du inte under stormen
kvar i samme Faders hägn?

7. Klaga ej om trädens rika
lövverk skulle falla av,
kanske skymde det din utsikt
åt det hem dej Jesus gav.

8. Herren glömmer ej de sina,
räknar varje deras tår,
och på jordens höst och vinter
följer evighetens vår.

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Tysk

Ge din ungdomsdag åt Jesus

1. Ge din ungdomsdag åt Jesus,
som så älskar dej
att för dej han gick till korset
och tog allt på sej.

2. Ge din ungdomsdag åt Jesus,
då blir glädjen sann,
ingen annan här på jorden
så oss glädja kan.

3. Ge din ungdomsdag åt Jesus,
ge dej fritt och glatt
åt hans tjänst, varhelst på jorden
han dej än har satt.

Text: Lina Sandell 1897 (65 år), bearb. A.H. 2016
Musik. Jonas Andersson tr. 1907 (56 år)

Blygs du för din Herre Jesus

1. Blygs du för din Herre Jesus,
han som tog din synd på sej?
Se, han blygdes likväl inte
att av kärlek dö för dej!
Vågar du ej låta märka
att du håller kärt hans namn?
Han på korset vågat mera
när han öppnat dej sin famn.

2. Räds du för en liten smälek,
fast den inte blir din död?
Se, han räddes ej för hånet,
när han tog på sej din nöd!
Vill din själ sej dra tillbaka
för att ha en ostörd frid?
Se, han drog sej inte undan
när det gällde kamp och strid.

3. Skäms du för hans arma vänner,
kan blott fel hos dem du se?
O, då skäms du ju för honom,
som är vän till syndare!
Men besinna nu på allvar:
vem är han och vem är du?
Han är Herren Gud allsmäktig,
du ett ringa stoftkorn ju.

4. Hör, ja, hör vad själv han säger:
"Den som blyges vid mitt ord,
se, för honom skall jag blygas
inför himmel och för jord.
Men den som mitt namn bekänner
inför mänskor, lyssna till:
för min Fader och hans änglar
jag hans namn bekänna vill."

5. Den ej vågar kan ej vinna.
Den är mot som ej är med.
Är du rädd att offra något,
träd då strax ur stridens led!
Har du hittills kunnat blygas
för din Frälsare så god,
blygs då ej att återvända
och bli salig i hans blod!

Text: Lina Sandell 1860 (28 år)
Musik: Jonas Andersson 1889 (38 år)

Över Galileiska sjön

1. Över Galileiska sjön
nattsvart mörker låg.
Lärjungarnas lilla båt
mötts av mäktig våg.
Motvind vållat svårt besvär,
Jesus var ej där.

2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
så hans hälsning ljöd.
när han gick på upprörd våg,
som snart lugnad låg.

3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
Jesus, säg: "Var inte rädd!
Säg mej: "Det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.

4. När jag ser mej helt fördömd
av din helga lag,
visa mej din korsgestalt,
säg mej: "Det är jag!
Jag som dina synder bar
allt fullbordat har."

5. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mej med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mej: "Det är jag!"

Text: Lilly Lundequist (1847-1925), ngt bearb.

Musik: Jonas Andersson (1851-1913), alt. W A Mozart

Du bjuder mej, o Jesus, till ditt bord

1. Du bjuder mej, o Jesus, till ditt bord,
och se, jag kommer på ditt eget ord!
Men när inför ditt ansikte jag träder,
o, kläd mej själv i dina högtidskläder!

2. Gör din rättfärdighet så helt till min,
som du en gång min synd gjort helt till din.
Ja, må din laguppfyllelse och lydnad
för evigt bli min salighet och prydnad.

3. Och i det bröd och vin du räcker mej,
låt mej i tron på nytt få motta dej
till evigt liv, till verklig trosförening
med dej i fullaste och högsta mening.

4. För mej, för mej du gav ditt eget liv,
för mina synders skull - o Herre, giv
att jag må fatta något av de orden
som öppnar himlen redan här på jorden!

5. För mej du offrad blev på korsets stam,
ett heligt, felfritt och gudomligt Lamm.
För mej har du fullbordat hela lagen
och fört rättfärdighet och frid i dagen.

6. Så låt ej otron nu få hindra mej
att fira glädjefest i tron med dej!
Förlåt och hjälp - välsigna och bevara
och mer och mer dej själv för mej förklara!

Text: Lina Sandell 1885 (53 år)
Musik: Jonas Andersson 1886 (35 år)

L Sandell:


J Andersson:

Se fågeln som sitter på gungande gren

1. Se fågeln som sitter på gungande gren!
Den sjunger så vackert en visa
om honom som danat den skuldfri och ren.
Sin Skapare vill den få prisa
med gåvan som blivit den given.

2. Ej sår den, ej skördar, ej samlar den in
i ladan för sej och de sina,
men aldrig den nedslås av sorg någonsin,
den har ej för framtiden pina
och saknar ej något för dagen.

3. O må jag som fågeln var gryende dag
med lovsång och tacksamhet börja.
Om än jag är liten och ringa och svag
behöver jag ändå ej sörja,
för jag är ju barn här i huset.

4. Jag mer är än fågeln och liljan i skrud,
som vissnat då afton det blivit.
I Kristus jag är ju en utkorad brud,
med löfte om eviga livet.
Nog får jag min lott här på jorden.

5. O skulle jag ängsligt på denna Guds jord
för föda och klädedräkt sörja?
Nej, också för mej dukar Herren sitt bord,
blott hedningen därom må spörja;
jag har ju en Fader i himlen.

6. Han klädde mej i sin rättfärdighets skrud
och mej aldrig nånsin förgäter.
Jag gläds att jag fått om hans trofasthet bud:
var dag han mej troget tillmäter
allt vad jag för dagen behöver.

7. För morgondan slipper jag oroa mej,
var dag har ju nog av sin plåga.
Min Fader den omsorgen tagit på sej,
och annat kom aldrig på fråga.
Jag mer är än fåglarna alla.

Text: Sigismund Christian Dick, bearb. A.H. 2008
Musik: Jonas Andersson 1889



 

Kan du giva ditt hjärta för tidigt åt Gud

1. Kan du giva ditt hjärta för tidigt åt Gud,
som så tidigt dej slöt i sin famn?
Kan du börja för tidigt att älska hans bud
och bekänna för världen hans namn?

2. Tror du ungdom och vår inte passar för Gud,
inte lovsångens jublande röst?
Månne hellre de tunga, de klagande ljud
i den kalla och vissnande höst?

3. Tror du glädjen i livet blir mindre med Gud?
Skall var ros sina blad börja strö
för den levande fläkt? Tror du sångernas ljud
då ska tystna på vägen och dö?

4. Nej, du vet ej vad lycka, vad salighet är,
förrän Jesus har blivit din vän
och fått släcka den evighetstörst som dej tär,
om än ofta fördold för dej än!

5. O hur fattig din sång och hur kylig din vår,
om ej Jesus har skänkt dej sin frid!
Men med honom du trygg mitt i stormarna står
och är viss i den växlande tid.

Text: Lina Sandell 1875 (43 år)
Musik: Folkmelodi från Hälsingland, upptagen av Jonas Andersson (1851-1913)

Så älskar Gud (till 100-årsminnet av Jonas Anderssons död)

1. Så älskar Gud,
att han sin Son oss givit,
som på hans bud
en Frälsare oss blivit.
Så älskar Gud,
så älskar Gud!

2. Så älskar Gud,
att Kristus dött för alla
och till sin brud
en fallen värld vill kalla.
Så älskar Gud,
så älskar Gud!

3. Så älskar Gud,
o må vi det besinna,
att lovets ljud
må fram till honom hinna.
Så älskar Gud,
så älskar Gud.

Text: Lina Sandell (1832-1903)
Musik: Jonas Andersson (1851-1913)

Så älskade Gud världen all

Alt. bearbetning:

1. Så älskade Gud världen all

att han utgav sin ende Son,

så var och en som på honom tror

ska få ett evigt liv.

2. För inte består kärleken

i att vi först har älskat Gud,

men däri att han har älskat oss

och givit oss sin Son.

3. Ja, däri har Guds kärlek stor

blivit uppenbar för oss,

att till försoning för all vår synd

han sände oss sin Son.

4. Han sände till oss Jesus Krist,

för att vi ska på honom tro.

Må vi förbli i hans kärleks kraft

och han förbli hos oss.

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år), ngt bearb.

Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551/1856

Denna psalm bygger på och följer troget både Johannesevangeliet 3:16 ("Lilla Bibeln") och 1 Johannesbrevet 4:9-11. Därmed blev den en god sammanfattning av Nya Testamentets budskap.

Psalmen trycktes första gången, med melodi, 1856 i Andeliga Sånger för Barn, häfte nr 3. Precis som 1900-talets store svenske psalmförfattare, Anders Frostenson, förnyade "söndagsskolans moder" Betty Ehrenborg-Posse vår sång- och psalmskatt genom sånger som från början var tänkta för barn (man kan just i det avseendet även jämföra med H C Andersens Eventyr).

Psalmen var väckelseledaren Carl Olof Rosenius´ älsklingssång och är fortfarande Betty Ehrenborg-Posses mest sjungna och spridda psalm. Den fanns i 13 av 14 svenska samfundssångböcker innan den 1986 togs med i den för nästan alla samfund gemensamma psalmboken.

Melodin är en ombildning av hugenottmelodin Or sus, serviteurs, som i mer ursprunglig form finns i psalmboken till texten Vår Gud, till dig du skapat oss. 


B Ehrenborg-Posse: