Jesus, Jesus! Ja, det ordet

1. Jesus! Jesus! Ja, det ordet
klingar ljuvt som änglasång,
//: det är hjärtats bröd på bordet,
livets friska vattensprång ://

2. Det är stjärnan på min himmel
som mej leder tryggt och glatt
//: genom tidens flärd och vimmel,
genom jordens nöd och natt ://

3. Det är trogna modersfamnen

som omsluter barnet ömt.

//: Det är lugna, säkra hamnen

där min själ för storm sej gömt ://

4. Sköna namn, o må du klinga
ljuvligt på min pilgrimsfärd
//: och mej goda budskap bringa
ifrån himlens sköna värld ://

5. Ja, må du min själ bevara
under jordens nöd och tvång
//: och mitt viloläger vara
när jag somnar in en gång ://

6. Herre, låt mej sedan väckas
vid det namnets livsmusik,
//: till den dag, som ej kan släckas,
men är evigt skön och rik! ://

Text: Carl Boberg, ngt bearb A.H.

Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg

Min vän, säg, vill du helad bli

 

1. Min vän, säg, vill du helad bli? 

Så ljuder Jesu fråga.

Vill du stå upp, vill du bli fri

det ondas makt och plåga?

2. Än finns det en betesdadamm 

med skjul och pelargångar,

där Herren Jesus vandrar fram

bland världens bundna fångar.

3. Den hjälp som Jesus med sej för

går fram som sol i natten.

Hans nådesord helbrägdagör

långt mer än några vatten.

4. Vill du bli fri, vill du stå opp,

så hör idag hans hälsning,

och ta emot för själ och kropp

hans hälsokraft och frälsning.

5. Pris vare Gud, som till oss ser

i livets alla lägen!

Pris vare Gud, att under sker

än bland hans folk på vägen!

6. Men om du själv hans hjälp har rönt,

så dela den med andra!

I Jesu fotspår är det skönt

att på hans uppdrag vandra.

7. Han som är Gud och mänska sann

oss än i nåd vill kalla.

"Stå upp och följ mej!" säger han

idag till oss och alla.

Text: Carl Boberg, bearb A.H.

Min själ berömmer Gud med fröjd

1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej,
ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har visat makt
och gjort så stora ting:
de mäktiga han ner har lagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd,
för den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid
står fast för släktens rad så lång
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.

Text: Jesu mor Maria (Luk. 2), Carl Boberg 1885 (26 år)
Musik: "Ellacombe"


Maria:


C Boberg:

Han är uppstånden, Frälsaren

Alt. koral:

1. Han är uppstånden, Frälsaren,
han lever, o så stort!
Väl stängde man hans grav igen,
han sprängde dock dess port.
Han evigt lever, Herren Krist,
så ljuder segerns bud,
och vi med honom, det är visst.
Högtlovad vare Gud!

2. Nu dödens konung slagen är
och fallit har hans tron.
Nu Kristus dödens nyckel bär,
så sjung i segerton!
Från världens sorguppfyllda land,
där synd och mörker bor,
till himlens glädjerika strand
han slog en frälsningsbro.

3. På den jag nu får vandra hem,
frimodig, varm och glad,
till fridens hem, Jerusalem,
min konungs tempelstad!
Där blir det evig påsk en gång,
ty dödens udd bröts av.
Jag ska stå upp till ljus och sång
ut ur min mörka grav. 

Text: Carl Boberg 1884 (25 år) , ngt bearb.

Musik: Ur Hymns and Psalms 1785-1788, alt. Hjalmar Braxén

Det susar genom livets strid

För Svenska psalmbokens version, se SvPs1986 nr 109 (klippet ovan)!

1. Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt;
det är advent, det är advent!

2. Han kommer, Gud och Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ner till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt;
det är advent, det är advent!

3. Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
av änglaröster klara.
Du trogna hjärta, över dej
nu vita vingar sänker sej
att skydda och bevara.
Till jorden Gud sin Son har sänt;
det är advent, det är advent!

4. Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar ömt de sina.
Så öppna nu ditt hem och hus
och låt hans rika, fulla ljus
i alla fönster skina!
Guds ansikte till oss är vänt,
det är advent, det är advent!
 
Text: Carl Boberg 1883 (24 år), bearb. A.H. 2014
Musik: David Ahlberg 1894 (25 år)

Vem är skaran som syns glimma

Alt. koral:


1. Vem är skaran, som syns glimma
skönt i livets morgontimma
där på Sions sälla höjd?
Det är Lammets förstlingsskara,
som från jordens nöd och fara
går till himmelrikets fröjd.

2. Trogen genom jordens öden
här hon följde in i döden
Lammets blodbestänkta spår.
Nu hon får i himlen stanna,
Faderns namn på varje panna
i en evig klarhet står.

3. Vilken strålglans, vilka toner
som går ner från himlens troner
över bergets ljusa kam!
Harpor klingar, orglar brusar,
sånger dånar, vingar susar
kring det heliga Guds Lamm.

4. Vad är det för sång, som brusar
likt en flod och sinnet tjusar
med de helga toners fröjd?
O det är den nya sången,
som, ur frälsta hjärtan gången,
fyller alla himlars höjd.

5. Herre, lös och stäm min tunga,
så att också jag kan sjunga
i förklaring denna sång!
Ge min själ den vita dräkten,
då den stora morgonväkten
bryter fram i glans en gång! 


Text: Carl Boberg 1884 (25 år)
Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg 1884 (42 år), alt. tysk koral

Nu klingar fåglarnas morgonvisa

1. Nu klingar fåglarnas morgonvisa
och solen lyser i sommarprakt;
jag vill få tacka, jag vill få prisa
min gode Fader för vård och vakt.

2. Hans nåd och ära jag glad vill sjunga,
han har så mycket förlåtit mej.
Han lossat skuldernas ok, det tunga,
och banat väg ända hem till sej.

3. Han har benådat min själ. Mot ljuset
med tacksam glädje den riktar sej.
Jag har fått arvslott i fadershuset,
där Jesus ordnat ett rum för mej.

4. Tack, Herre Jesus, för kors och smärta,
för dödens kalk, som för mej du tog,
för att mitt fridlösa, arma hjärta
ska äga liv och ha övernog!

5. Tack att jag slipper att längre bygga
på vad jag varit och är och gjort,
men får till dej och din nåd mej trygga,
min segerhjälte, så stort, så stort!

6. Du slagit synden, du slagit döden,
du kom försoning och frid åstad.
Du för ditt folk genom alla öden
till evig glädje i Sions stad.

Text: Carl Boberg
Musik: Joël Blomqvist

C Boberg:

Vid Jesu hjärta är min vilostad

Alt. koral:



1. Vid Jesu hjärta är min vilostad,
min trygga hamn där jag kan vara glad.
Hur häftigt livets stormar rasa må,
den hamnen är beständigt lugn ändå.

2. Han är den säkra grund som Fadern lagt,
på honom har jag byggt, som ordet sagt.
Från skulden fri, jag ej fördömas kan,
ty ende Sonen är min löftesman.

3. Väl växlar det för mej på livets stråt:
än blir det sång, än idel klagolåt.
Men under allt, i klar och mulen tid,
han är dock själv min salighet och frid.

4. Hans lov jag sjunga vill i fröjd och kval,
som led för mej i Kidrons mörka dal,
tills jag får somna ifrån sången här
och vakna säll vid harpoklangen där.


Text: Carl Boberg 1884 (25 år)
Musik: Walter Greatorex 1916 ("Woodlands"), alt. finsk folkmelodi


C Boberg:

O store Gud

1. O store Gud, när jag den värld beskådar

som du har skapat med ditt allmaktsord,

hur där din visdom väver livets trådar

och alla väsen mättas vid ditt bord

//: då brister själen ut i lovsångsljud:

o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springa fram ur skyn,

när regnets kalla, friska skurar susa

och löftets båge glänser för min syn

då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,

när blommor dofta invid källans strand,

när trastar drilla i de gröna tälten

vid furuskogens tysta, dunkla rand,

då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under

som Herren gjort sen förste Adams tid,

hur nådefull han varit alla stunder

och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,

då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder

vid Herrens fot och ber om nåd och frid,

och han min själ på rätta vägen leder

och frälsar mig från all min synd och strid,

då brister själen ut...

6. När en gång alla tidens höljen falla

och jag får skåda det jag nu får tro,

och evighetens klara klockor kalla

min frälsta ande till dess sabbatsro

//: då brister själen ut i lovsångsljud:

Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

Text: Carl Boberg 1885 (26 år), ngt bearb
Musik: Svensk folkmelodi, tryckt 1889

Denna psalm är kanske Sveriges mest kända internationellt. Men den har en brokig historia och det är först via U.S.A. och Billy Grahams kampanjer som den blivit älskad och sjungen också här hemma i Sverige. Den skrevs i Mönsterås och trycktes i Mönsterås-Tidningen den 13 mars 1886. Oscar Lövgren skriver i anslutning till Bobergs egen redogörelse om sångens tillkomst:

"Författaren jämte en del andra mönsteråsare var på hemväg från Kronobäck, där de deltagit i ett symöte. Naturen stod denna strålande afton i sin rikaste fägring. Ett åskmoln steg plötsligt upp vid horisonten. Snart skar skarpa blixtar genom luften. Svepande vindar drog fram över ängar och böljande sädesfält. Åskan slog hårda slag. Regnet föll i kalla, friska skurar. Om en stund var åskvädret över. Regnbågen glänste i skyn. När Boberg kom hem och öppnade fönstret, såg han Mönsteråsviken som en blank spegel framför sig. Han gnolade på Nicanders Välkommen, välkommen du klara, du stilla och ljuvliga kväll. Från andra sidan viken hördes trastens sång i Kråkerumsskogen. Det hade varit begravning på eftermiddagen, och inom kort hördes kyrkklockornas molltoner i den stilla kvällen. Hela denna serie av stämningar och bilder tog form i diktarens sinne under kvällens lopp.

Under Billy Grahams korståg i New York 1957 blev denna sång mycket populär. Den hade 1907 översatts till tyska av den i Estland boende Manfred von Glehn. Sången hade då anslaget Wie gross bist Du. I.S.Prochanoff publicerade 1927 i Moskva en rysk version av den tyska texten. Den engelske missionären Stuart K. Hine fann i Ukraina ett exemplar av denna ryska översättning och sjöng den vid evangelisationsmötena i duett med sin hustru. Så översatte han de tre första verserna av sången till engelska: How great Thou art, och sjöng sången vid evangeliska möten i England under första [sic! måste vara andra] världskriget. Dessa tre verser publicerades i Grace and Peace, en ryskspråkig evangelisk tidning, som Hine redigerade och som gick ut till ryska flyktingar i Nord- och Sydamerika. En fjärde vers tillfogades 1948. Under korståget i New York sjöngs den mer än hundra gånger av sångaren Beverly Shea. Därefter fick den en ny glansperiod också i Sverige. Hela tiden har den i musikupplagan till Svenska Missionsförbundets Sångbok 1894 publicerade melodin använts. I delvis annan form stod denna melodi tryckt i Sanningsvittnet 16.2.1891. Troligen är det en folklig melodi. Ursprunget till den är okänt."

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 80, Gummessons 1964).

C Boberg: