Den enda glädje som jag vet

1. Den enda glädje som jag vet,
den enda frid och salighet,
den enda lycka som är till
är den oss Jesus skänka vill.

2. Den enda tröst i all min nöd,
den enda hjälp mot evig död,
den enda fröjd i allt besvär,
det är att äga Jesus kär.

3. Den enda väg att frälsning få,
det enda sätt att friden nå,
den enda rening som är god
är Jesu Kristi kors och blod.

4. Den enda visdom som jag vet,
den enda Guds rättfärdighet,
den enda sanna helgelse,
den får vi med vår Frälsare.

5. Det enda sätt att dö i frid,
den enda tröst i domens tid,
den enda trygghet inför Gud,
det är att vara Kristi brud.

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1745 (25 år), bearb.

Musik: 1697 års koralbok

I Jesus får vi del utav Guds gåvor (Hela hemligheten)

Text och musik: Carl-Olov Hultby

Dej o Jesus vill vi prisa

 

1. Dej, o Jesus, vill vi prisa,
du och bara du är god.
För att nåd oss alla visa
offrar du din kropp, ditt blod.

2. Dej, o Jesus, vill vi lova,
ty vår frälsnings hopp du är.
Du oss ger din största gåva,
ger dej själv, o Herre kär.

3. Herre Jesus, du som vunnit
frid åt alla med din död,
tack att vi i dej har funnit
nådens källa, livets bröd.

Text: Från den romersk-katolska psalmboken Cecilia 1902, bearb.
Musik: Finsk

Vänligt över jorden glänser

MESSIAS 

1. Vänligt över jorden glänser 
strålen av ett himmelskt hopp. 
Stilla inom tidens gränser 
evighetens sol går opp. 
Ack, så stilla att mitt öga 
hennes sken fördraga må 
och Guds dolda råd förstå. 

2. Ej av världens vise kändes 
den oändligt Vises råd. 
Kristus kom, och dagen tändes, 
full av sanning och av nåd. 
Sanning för den blick som spanat, 
nåd för ångerfulla bröst. 
Så fick jorden ljus och tröst. 

3. Där begären sej fått sprida 
föddes brott och skam och ve. 
Kristus kom, och vid hans sida 
kärlek gick och helgelse. 
Helgelse blev hjärtats yrke, 
kärlek slöt begärens strid. 
Så fick jorden dygd och frid. 

4. De är sälla som vill höra 
vad den evigt Gode lärt, 
de som älskar och vill göra 
vad den Helige begärt, 
de som, ledda av hans Ande, 
lysta av hans milda ljus, 
närmar sej sin Faders hus. 

5. Deras tro ska övervinna 
tidens otro, jordens flärd. 
Deras kärlek skön ska brinna 
i den kärlekslösa värld. 
Deras hopp i tidens skiften 
och i livets aftonstund 
vilar på sin klippas grund. 

6. Milda sken av Faderns ära, 
dina rena strålar sprid 
kring vår jord, så den kan bära 
ljus och tröst och dygd och frid. 
Låt vår jord få bli en förgård
till den himmel, dit du vill 
samla dem som hör dej till.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.

Musik: 1694

Med Jesus vill jag fara

1. Med Jesus vill jag fara
på livets färd i lag.
Gud, låt vårt sällskap vara
allt intill dödens dag!
Det är min högsta ära,
det bästa jag kan få,
med honom korset bära
och i hans ljus få gå.

2. Min Jesus, sanningsstjärna,
lys upp min väg för mej!
Mitt hjärta vill så gärna
få följa efter dej!
Du lyser än i världen
som förr från Betlehem.
Var du mitt ljus på färden,
tills jag har nått mitt hem!

3. Min Jesus, Sarons lilja,
väx blomstrande i mej!
Låt ingenting mej skilja
och riva bort från dej!
Du vinträd i Guds gårdar,
min käre Herre Krist,
låt mej där du mej vårdar
få växa som din kvist!

4. Du mej i stammen satte
min allra första vår,
med livets dagg mej vätte,
gav sol och rika år.
Må du mej skydda, freda
intill min levnads slut.
Låt mej i dej få leva,
i dej få andas ut!

Text: Elias Blix 1875, sv. övers. A.H.

Musik: Antwerpen 1540 / folklig variant från Sunnmøra, Nirge

Av hjärtat håller jag dej kär

Variant av samma koral: 

EN BÖN TILL KRISTUS,

HJÄRTATS TRÖST I LIV OCH DÖD

1. Av hjärtat håller jag dej kär,

kom, Jesus Kristus, var mej när,

hos dej vill jag få stanna.

I hela denna vida värld

är kamp och oro, sorg och flärd,

men du ger friden sanna.

Och lider jag till själ och kropp

är du min tröst, mitt enda hopp,

min hjälpare, min herde god,

som återlöst mej med ditt blod.

O Jesus Krist,

min Frälserman, 

min Frälserman,

allena du mej hjälpa kan.

2. För vad jag är och har och får

jag tackar dej, som allt förmår,

för varje nådegåva.

Gud, lär mej också bruka rätt

till andras hjälp vad du mej gett,

så kan jag bäst dej lova.

Allt gott, o Gud, du själv mej lär.

Mot ondskan mitt beskydd du är.

Låt ingen motgång hindra mej

att hålla fast vid tron på dej.

O Jesus Krist,

ack, för din död, 

ack, för din död,

var du min tröst i all min nöd.

3. Sänd, Herre, dina änglar ut,

och låt min själ vid livets slut

av dem till dej bli tagen.

Min kropp som läggs i jorden ned,

låt den få vila i din fred

intill den sista dagen.

Väck upp mej då, benåda mej,

låt mina ögon skåda dej

i glädje stor, o du Guds Son,

försonare på nådens tron.

O Jesus Krist,

ack, bönhör mej, 

ack, bönhör mej,

i liv och död jag tillhör dej.

Text: Martin Schalling i Waldsassen 2 juli 1569 (37 år) "Herzlich lieb hab ich dich, o Herr", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. 1983, 2024
Eng. övers. "Lord, Thee I love with all my heart"
Musik: Strassburg 1577, jfr 1697 års koralbok nr 290

Denna psalm publicerades i Kurtze und sonderliche Newe Symbola etlicher Fürsten (Nürnberg 1571), men skrevs några år tidigare som avslutningsbön till en predikan. Författaren rubricerade själv sin psalm som "En bön till Kristus, hjärtats tröst i liv och död". Den översattes till svenska av Håkan Magnusson Ausius och publicerades här år 1641 i boken En Andeligh Watukälla.

Själva anslaget till psalmen är hämtat ur Psaltaren 18: "Hjärtligen kär har jag dig, Herre". Men den publicerades som avslutande bön i en påskaftonspredikan över 2 Moseboken 12:1-14, om påskalammet och blodet på dörrposterna, som i nytestamentlig/kristen tolkningstradition syftar på Jesus ("Guds Lamm") och hjärtats förening med honom.

Melodin trycktes 1577 i Strassburg i Bernhard Schmids Zwey Bücher et c. tillsammans med just denna psalmtext. Bl.a. genom att varje strof är så lång och radlängderna varierande är detta en sällsynt färgrik koral, som jag redan under barndomens kyrkobesök på 1970-talet upplevde som hisnande vacker. Psalmen har också, åtminstone tidigare, varit mycket omtyckt och sjungen i svenskkyrkliga sammanhang, men har troligen inte börjat sjungas i landets frikyrkor bara för att den alltsedan 1986 ingår i såväl Segertoner som Frälsningsarméns sångbok (motbevisa mej gärna!).

Inför publiceringen i 1986 års psalmbok bearbetades texten något av flera olika författare, varför ingen alls anges i psalmboken (och ingen heller gör anspråk på upphovsrätt). Ingen nämnd och ingen glömd! Jag har tagit mej friheten att bearbeta inledningen något ytterligare.

Psalmens sista strof ("Sänd, Herre, dina änglar ut") bildar slutet på Johannespassionen av Johann Sebastian Bach:

Jesus är min vän den bäste

Utjämnad koral:


1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de flesta
överge den vännen här?
Ingen ska mej kunna skilja
ifrån den mej har så kär.
Vad han vill, det ska jag vilja
alltid här och evigt där.

2. Domen, döden för mej led han,
ingen ska fördöma mej.
Hos sin Fader för mej ber han,
aldrig ska han glömma mej.
Vem är då som vill anklaga
den som Jesus utvalt har?
Vem kan ifrån honom draga
den han tagit i försvar?

3. Jag är viss och därpå litar:
varken fara eller nöd
ska mej från min Jesus slita,
inte liv och inte död.
Inga andemakters vilja,
fjärran eller nu och här,
ska mej från Guds kärlek skilja
som i Jesus Kristus är.

Text: Jakob Arrhenius 1694, bearb.

Musik: Gustaf Düben

O Jesus, vad du lönas illa

1. O Jesus, vad du lönas illa

av dina återlösta här!
Din nåd förskjuts med vett och vilja,
fast den oss liv och hälsa bär.
Så tar din kristenhet dej mot,
när du för synden skaffat bot.

2. Nu, mänskor, vill jag undervisa
- i Herrens namn hör noga på! - 
om varför vi bör honom prisa
och alltid på hans vägar gå.
Vad har ni Frälsaren emot,
som för er synd har skaffat bot?

3. Vi går nu först till juledagen.
Som litet barn han kommer ner
från himlens tron och fyller lagen
och framför sej all smärta ser.
Kan du med fog förgäta den,
som för din skull blev Frälsaren?

4. Han går i saktmod fram på jorden,
än här, än där man honom fann.
Så stor i gärningen som orden
han visar sig som Gud och man.
Vad har du Frälsaren emot,
som för all nöd beredde bot?

5. Hans hela liv för oss må nämnas.
Men vi till korset skyndar fram.
Här dör den Älskade, här lämnas
full lösen av Guds rena Lamm.
Vad har du Frälsaren emot,
som för din synd har skaffat bot?

6. Hur ska man få er till att höra,
ni som står kvar vid mörkrets port,
när Jesu nåd er ej kan röra
och inte alls vad han har gjort?
Förskräckligt är att rata så
den vän som korsets väg fick gå.

7. Men fast ni än mot honom strävar,
förblir dock Jesus lika god.
Hans ord och Ande kring er svävar,
han trofast är i tålamod.
Han väntar er, stå ej emot
men kom i redlig syndabot!

8. Han sträcker ut sin kärleks armar
och gläds när någon kommer dit.
För helst av allt han sej förbarmar.
Han ropar: Kom ni alla hit!
Vad den är hård som kan stå mot,
när Jesus bjuder nåd till bot!

9. Jag ber er nu att överväga,
ja, tänka genom saken väl,
vem som förtjänt vårt hjärta äga,
Gud eller satan, säg, o själ!
Välj en av två! Välj honom då
som korsets tunga väg fick gå.

Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.

Musik: Georg Neumark 1642 (21 år)

Se på himlens många fåglar

Text: Göran Bexell 1971 (28 år)

Musik: Lars-Erik Ängeborn 1973 (24 år)

Jesus, du som själen mättar

Text: Johann Flittner 1661 (43 år), sv övers Jakob Arrhenius 1691, bearb J A Hellström

Musik: Svensk 1691

Kärlek så varm

Text: Gottfrid Ahlbäck 1913 (19 år)

Musik: F Hall före 1879

Jesus, Jesus! Ja, det ordet

1. Jesus! Jesus! Ja, det ordet
klingar ljuvt som änglasång,
//: det är hjärtats bröd på bordet,
livets friska vattensprång ://

2. Det är stjärnan på min himmel
som mej leder tryggt och glatt
//: genom tidens flärd och vimmel,
genom jordens nöd och natt ://

3. Det är trogna modersfamnen

som omsluter barnet ömt.

//: Det är lugna, säkra hamnen

där min själ för storm sej gömt ://

4. Sköna namn, o må du klinga
ljuvligt på min pilgrimsfärd
//: och mej goda budskap bringa
ifrån himlens sköna värld ://

5. Ja, må du min själ bevara
under jordens nöd och tvång
//: och mitt viloläger vara
när jag somnar in en gång ://

6. Herre, låt mej sedan väckas
vid det namnets livsmusik,
//: till den dag, som ej kan släckas,
men är evigt skön och rik! ://

Text: Carl Boberg, ngt bearb A.H.

Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg

Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen

1. Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen,

Guds vishet, godhet, härlighet beter.

Men honom själv den ur hans eget väsen

ursprungne synligt för oss återger.

2. Och hur i gudomsdjupet än må spana

en prisad vishet: ack! vad vet hon mer,

än vad det budskapet oss låter ana,

att Gud, som mänska, till oss stigit ner;

3. att vi må nära se och känna Herran;

liksom av oss med glädje igenkänns

i älsklig yngling, sänd till oss ur fjärran,

hans faders bild, en länge saknad väns!

4. Han kom från himlen, för att dit oss föra,

förnedrad, för att vi upphöjas må,

och detta skulle ej oss fallna röra,

ej mer än lagens blixt vårt hjärta slå?

5. Se Fadern, som sin ende Son ej skonar,

se Sonen, som sig själv till offer ger!

Vad vet du väl som världens synd försonar,

om det ej så, av sådan kärlek sker?

6. I varje tid, vart vi vill ögat välva,

omväxlar fint fördärv med vild natur.

Ack, vad eländighet inom oss själva!

Ve oss om ej förlossning sker därur!

7. Behövs då ej en lösen för den fångne?

Och vem betalar den, om icke han,

den med sitt blod för oss i borgen gångne,

som syndens makt och döden övervann.

8. Med synden döden kom. Men du det glömmer,

du som bestrider syndens straff av Gud.

Vad sker då på den dag, då Herren dömer,

och visar bort dem, som ej lytt hans bud?

9. Vi saknar hopp, det må var dag betonas,

om vi ej får vid korset falla ner,

där han, som lider för att vi ska skonas,

i hånat kval för sina bödlar ber.

10. Har Kristus endast med sin sedelära

förmått att lösa syndavanans band? -

Se där den lame, som sig låter bära

till Frälsarns fot, att helas av hans hand.

11. "Din synd förlåtes dej, min son", så ljuder

till syndarns tröst det första nådens ord.

"Stå upp och gå", det andra sedan bjuder.

Och han står upp och går, helbrägdagjord.

12. Men märk hans tro; från dörren undanskjuten

han kom från taket in, och nu han bär

vad honom bar liksom en fånge sluten.

Fri, som hans kropp, nu ock hans ande är.

13. Så Frälsarn själv oss nådens ordning visar,

vem är det som med tröst från honom går?

Månn farisén, som sej rättfärdig prisar?

Nej, synderskan, vars gråt hans fötter tvår.

14. Men som försoning är tillika rening,

i kraft utav det blod, som offrat är,

så måste grenen röja sin förening

med ädla stammen i den frukt den bär.

15. Den gode Herden gav sitt liv för fåren

och som uppstånden vårdar sina får.

Hans röst dem samlar ifrån villospåren,

och ulven flyr, då de med honom går.

Text: Frans Michael Franzén 1842 (70 år), ngt bearb. 2022

Musik: Erkki Melartin 1923

F M  Franzén:

Högt i stjärnehimlen

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år), 1973 '

Musik: Hans Puls 1962 (48 år) "Hilf, Herr meines Lebens"

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en av Frostensons originellaste psalmer, som delvis bygger på orden i Romarbrevet 10:6-8: Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?' ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?'» Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).» Eller med Frostensons ord: "Inte bortom havet, / där är inte svaret, / men i ordet, talat / här till oss i dag."

I övrigt betonar psalmen inte bara det talade Ordet, utan också den i vår nästa närvarande Kristus, Guds inkarnerade Ord, som ser på oss "ur nöd och plågor" och frågar om vi vill vara med honom också där.

Den likaledes originella men lättlärda melodin är hämtad från en tysk psalm, "Hilf, Herr meines Lebens", som med sin sociala medvetenhet inte saknar anknytningspunkter till Frostensons text. Huruvida han inspirerats av den tyska psalmen må dock vara osagt.

Psalmen sjöngs som inledningspsalm vid Engla Höglunds begravning i Stjärnsunds kyrka den 10 maj 2008 (se Youtube-klippet ovan).

När jag i tron min Jesus ser

Alt koral:


1. När jag i tron min Jesus ser,
då blir jag hjärtligt kär.
Jag önskar mej då inget mer
än vara honom när´.
Hans hand, hans fot, hans sidosår,
hans hjärta för mej öppet står,
där gömmer jag båd´ kropp och själ
och mår så hjärtligt väl.

2. Min Frälsare, Immanuel,
behåll för evigt mej,
tills både ande, kropp och själ
får flytta hem till dej,
där aldrig synd och uselhet
berövar mej min salighet
att prisa dej för blod och nöd,
för plågor, sår och död.

Text: Brita Hedvig Knös, f Wijnblad, 1767 (32 år), bearb.

Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt. sv folkmelodi

I dej är allt förenat och försonat

Text och copyright: Margareta Melin, publ m tillstånd 

Vandrar du ensam (Han är vägen, sanningen och livet)

Det liv du lever (Jag är vägen, sanningen och livet)

u

I Kristus själv jag funnit liv

Text: Keith Getty/Stuart Townend, Svensk översättning: Sara & Åsa Burge
Musik: Keith Getty/Stuart Townend, arr. Thomas Hellsten

Om dagen vid mitt arbete

1. Om dagen vid mitt arbete jag tänka vill på dej,
som burit dagens hetta och dagens tyngd för mej, som lydig intill döden, ja, intill korsets död 
har löst mitt arma hjärta ifrån en evig nöd. 

2. Och vad som eljest vore tungt och svårt på många sätt, 
det gör din nåd, o Jesus, för mej så ljuvt och lätt.
För kan jag bara tänka vad än jag tar mej för: 
Det gör jag för min Jesus, så lätt jag då det gör! 

3. Och blir det tomt och ödsligt här på denna jordens ring, 
med Jesus i mitt hjärta jag saknar ingenting. 
Han vet vad jag behöver av glädje och av nöd, 
och är i alla skiften ett värn, ett klippfast stöd. 

4. Han är det livets vatten, han, som stillar all min törst, 
och trots all jordisk kärlek, hans kärlek dock är störst, 
hans kärlek kan ej svika, som annan kärlek kan.
Var finner man hans like, vem är en Gud som han? 

5. Hans godhet och barmhärtighet omhuldar mej alltjämt, 
om än han låtsar annat, är löftet dock bestämt.
Hans trohet är det enda, som uppehåller mej, 
när kött och värld och djävul vill börja resa sej. 

6. Hans nåd och allmakt är min borg, hans blod och djupa sår,
där har jag jul i fastan och mitt i vintern vår. 
När världen kring mej larmar, jag skyndar till mitt slott
och sjunger om min Jesus och har det där så gott.

Text: Lina Sandell, bearb A.H.

Musik: Folkmelodi