En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
Visar inlägg med etikett Livets gåva och gräns. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Livets gåva och gräns. Visa alla inlägg
Farväl, far i frid, farväl, far i frid, i Herrens frid! Vi ses, kära vän, vi ses, kära vän i Herrens frid! Shalom, chaverim! Shalom, chaverim! Shalom, shalom! L´hit raot, l´hit raot. Shalom shalom!
Farewell, good friends, farewell, good friends, farewell, farewell! Till we meet again, till we meet again, farewell, farewell! Text och musik från Israel (3-stämmig kanon). Övers. A.H. 2009
1. Det blir, det blir en julhelg glad, då jag får fara hem till fadershuset, till Guds stad, till vårt Jerusalem. 2. Här har jag nu i skola gått, med synd och sorg och strid. Min själ, du har en främlings lott, ha tålamod därvid! 3. Än har du ej din läxa lärt, din klass ej genomgått, och hemmet blir dess mera kärt ju mer av prov du fått! 4. Se upp mot himlavalvet, se så många julljus där, som strålar och emot mej ler: välkommen hem jag är! 5. Farväl, farväl du kära jord! Jag ger dej i förvar min klädnad som av stoft är gjord, tills den får uppstå klar! 6. Jag är så trött, jag sova vill, o Jesus, i din famn! Jag är ju din, jag hör dej till, du kallat mej vid namn! 7. Så skönt det blir att vakna sen och se din härlighet vid nya himlars morgonsken hos dej i evighet!
Text: Charlotte Cecilia af Tibell, bearb. A.H.
Musik: Dalakoral (jfr SvPs 229 "I Adam är vi alla ett")
1. Vi nu begraver denna kropp, men detta är vårt fasta hopp: att den en dag till liv uppstår och oförgänglig styrka får. 2. Den i Guds hand av jord är gjord, i jord den åter blir till jord, men ska blir rest ur bädd så brun av ängelns röst och Guds basun. 3. I Gud har själen redan ro, i Gud vars nåd vi här får tro, och som från all vår synd och brist oss återlöst i Jesus Krist. 4. Så lämnar vi i gravens bo det korn som sist till skörd ska gro och ber på väg till hem och hus att Gud ger också oss sitt ljus. 5. Ja, hjälp oss, Jesus, du vår tröst, som med ditt blod så dyrt oss löst från satans makt och evig nöd! Dej vill vi prisa till vår död.
Text: Mikael Weisse 1531 (43 år), sv. övers. A.H. 29/1 2016
1. Hör, Himlasmed: se till mej ned. Din milda nåd vet alltid råd. Jag tillber dej som format mej. Min Herre kär, ditt verk jag är. 2. Jag tillber dej som helar mej. Du som mej minns, tack att jag finns! Du solars kung, för evigt ung, bränn bort all sorg ur hjärtats borg. 3. Bevara mej; behov av dej vi har var stund på jordens rund. Så, Jungfruson, med himlens lån fyll hjärtat mitt - för allt är ditt.
Text: Kolbeinn Tumason 1208 (38 år), sv. övers. Musik: Isländsk
Lever vi, så lever vi för Herren, dör vi, så dör vi för Herren. Om vi lever eller dör, om vi lever eller dör, hör vi Herren till, hör vi Herren till. Text: Aposteln Paulus i Romarbrevet 14:6 Musik: Lars Åberg 1977 (29 år)
1. Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst! - jag lever, tills Gud vill mej kalla. Jag lyssnar så glad till hans ljuvliga röst och lämnar så bördorna alla och vilar så trygg vid hans hjärta.
2. Jag vandrar och vet vart den vandringen bär: den bär till Guds eviga rike, den bär till min Jesus, min Frälsare kär, den vännen förutan sin like, den leder till skaran vid tronen.
3. Jag dör, och jag vet vilken tidpunkt det sker: det sker den behagliga tiden, det sker då ej jordlivet gagnar mej mer, då blir det en ände på striden, när Herren till uppbrott mej kallar.
4. Vad mer vill jag veta? Är detta ej nog till tröst för de kommande dagar? Den vän som min synd och min dom på sej tog var dag mej på vägen ledsagar. Så målet jag lyckligt ska hinna. Text: Bernhard Severin Ingemann 1851 (62 år), sv. övers. Lina Sandell 1866 (34 år), bearb. A.H. 2014 Musik: Andreas Peter Berggreen 1873 (71 år)
Djupa strömmar, mitt hem är bortom floden. Djupa strömmar, Gud, jag vill nå fram till den andra stranden.
Älskade syskon, säg vill du inte komma till Guds rikes fest, i hans löftes land, det land där allt är frid? Gå rakt in i himlen och ta din plats och kasta dej i Jesu famn? Djupa strömmar... Text: Negro Spiritual, övers. A.H. 2009
1. Han har sagt oss: "Frukta inte! Jag går före att bereda rum åt dej." Och vi lyfter våra sinnen upp till honom som oss väntar hem till sej. 2. Evigheten är ej mörker för den människa som Kristi kärlek sett. Han är före oss där framme, har hos Gud för oss ett evigt hem berett. 3. Där i evighetens rike väntar han, som är vår allra bäste vän, och som gått igenom döden för att föra också oss till ljus igen. 4. Och då evighetens morgon bryter fram för oss där i Guds nya land, skall han hälsa oss välkomna, skall han fatta, starkt och kärleksfullt, vår hand. Text: Margareta Malmgren 1965 (53 år), ngt bearb. 2012 Musik: Gustav Wiklund 1968 (63 år) OBS! Denna text är ännu inte fri för publicering, men jag har inte lyckats få kännedom om vilka som är rättsinnehavare. Och en person som var engagerad i utgivningen av Sionstoner 1972 och som jag rådfrågat tror inte att någon anhörig till vare sej Margareta Malmgren eller Gustav Wiklund skulle ha något emot publicering på nätet - det är ju ett sätt att bevara och tillgängliggöra den fina men bland yngre bortglömda sången. Ni som förvaltar upphovsrätten och ev. läser detta, hör gärna av er oavsett om ni gillar publiceringen eller inte. Jag har bytt ut ett "icke" mot "inte" och ett "uti" mot "där i", men ändrar gärna tillbaka om så önskas - eller tar bort hela texten och/eller musiken från Sionstoner 2021 om publiceringen uppfattas som en kränkning av upphovsrätten och inte som ett sätt att hedra Malmgrens och Wiklunds minne.
1. Bli kvar hos mej, se, afton det nu är. Bli kvar, o Herre, snart är natten här. Då allting annat sviker och bedrar, du ende trogne tröstare, bli kvar.
2. Som drömmar flyr, så ilar våra år. All jordens glädje likt en fläkt förgår. Allt hastar hän mot sin förvandling snar. Du är densamme, bli du hos mej kvar.
3. Ej blott en blick, ett ord jag ber dej om. Nej, som till Emmaus du fordom kom och sorgsna vänners tunga börda bar, kom, ej att gästa blott, bli hos mej kvar.
4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot och ge mej styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet är det skydd jag har - i köld, i sol bli, Herre, hos mej kvar.
5. Som späd jag lades i din kärleks famn och blev välsignad i ditt starka namn. Du mej ej lämnat, fast på väg från dej jag ofta svek dej. O, bli kvar hos mej.
6. Ej fruktar jag, då du är här i nåd, då viker smärtan, aldrig fattas råd. Av gravens fasa ej ett spår är kvar, och döden mist sin udd, när dej jag har.
7. Ditt kors ska skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bli, Herre, hos mej kvar.
Denna aftonpsalm kunde lika gärna ha stått under rubriken "Livets gåva och gräns", men har antagligen blivit oftare sjungen så här. Fast kanske den skulle önskas oftare vid exempelvis begravningar, även i Sverige, om man bättre kände till psalmens vemodigt vackra bakgrund. Den skrevs nämligen samma höst som författaren fått besked om sin lungtuberkulos (TBC), inför den av läkare tillrådda avresan söderut mot varmare länder, och samma höst som han slutligen avled i denna sjukdom.
Det berättas att psalmen skrevs på kvällen den 4 september 1847, efter att Lyte hållit sin sista högmässa i sin församling. Oscar Lövgren berättar: "Vid solnedgången samma dag tog L. en promenad neråt havsstranden. Han ville än en gång njuta av den natur, med vilken han under åratal umgåtts. Det var en vacker solnedgång med purpurglans över avlägsna höjder. Och där nere låg hamnen lik en damm av smält guld. Allt hade denna dag givit honom en poetisk ingivelse, som han ville fullfölja. Under aftonen arbetade han flitigt inne på sitt rum. Senare på kvällen lämnade han sin dotter den första utskriften av nämnda psalm". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 409, Gummessons 1964). Enligt andra källor färdigställdes psalmen inte förrän några veckor senare, men den 20 november 1847 avled i varje fall dess författare nära Medelhavets stränder, i Nice.
Lyte komponerade även en melodi till sin psalm, men den slogs nästan helt ut av den 14 år senare komponerade koralen av William Henry Monk, som gjorde koralen i enkom för Hymns ancient and modern (1861), då man absolut ville få med Lytes text men inte fann melodin vara helt till belåtenhet.
En mycket speciell sak med denna psalm är att dess första och sista strof sedan 1927 har sjungits vid varje FA-cupfinal i fotboll och sedan 1929 vid varje Challenge cup-final i rugby (båda spelas på Wembley stadium).
