Du som spränger rummets gränser

Text: Bertil Murray

Musik: Per Harling

O Betlehem, du lilla stad

Alt. engelsk melodi:





1. O Betlehem, du lilla stad, 
hur tyst du slumrar där!
Högt över dej 
nu välver sej
all nattens stjärnehär.
Dock lyser dina gränder
av ljus, en evig skatt,
och hopp och strid
från varje tid
har mötts i dej i natt.

2. Maria, jungfrun, födde här
vår Konung, Herren Krist.
Kring helgad trakt
står änglavakt
i undran djup till sist.
Upp, vakna, morgonrodnad:
Guds Son är född i dag!
Besjung, du jord,
med änglars ord
Guds frid och Guds behag!

3. Så tyst, så tyst har undret skett,
se himlens största gärd!
Gud i sin nåd
för allt vet råd,
ger ljus åt mörknad värld.
Här är vad inget öra
förnummit någonsin! 
Må bön och tro
i hjärtat bo
då Herren träder in!

4. Du barn från Betlehem, vi ber:
kom in till oss idag!
På hat gör slut,
all synd vräk ut,
din boning i oss tag!
Låt julens bud få ljuda
från morgon och till kväll;
kom, var hos oss,
bli kvar hos oss,
vår Gud, Immanuel!  

Text: Phillips Brooks 1868, sv övers A H.

Musik: Lewis Redner 1868

Vi prisar Kristus, Konungen

1. Vi prisar Kristus Konungen,
från soluppgång till aftonen.
Han som all världens Herre är,
han föddes av en jungfru här.

2. O under! Världens skapare
är här som en av oss att se!
I mänsklig kropp nu kommer han
att lösa oss ur syndens bann.

3. Guds egen Son i salig tid
kom hit till oss med fröjd och frid.
Så späd han låg i jungfruns famn,
född i Guds Andes kraft och namn.

4. Gud själv ett underverk bedrev,
när utan man hon moder blev.
Då Gabriel till henne gick
av Herrens ord sitt barn hon fick.

5. Elisabet kan det förstå
och till Maria säger så:
"Min Herres mor!" Så är han röjd!
Johannes spritter till av fröjd.

6. Ett ljus är här i natten tänt,
nytt liv blev oss från himlen sänt
och vi har fått en broder kär
som själv den sanne Guden är.

7. I krubbans halmbädd lades han,
som jungfrun undfick utan man.
Med lite mjölk han närdes då,
som låter oss vår föda få.

8. Då hördes också änglafröjd:
"Ära ske Gud i himlens höjd!"
Ja, vi får höra än idag:
"Åt mänskor frid och Guds behag!"

*9. Gud, ge oss julens goda frid
i Herren Krist till evig tid.
Dig, Fader, Son och Ande, må
från alla länder lovsång nå!

Text: Caelius Sedulius (400-talet), Martin Luther, sv. övers. Olaus Petri 1536, bearb. 

Musik: 400-talet/Erfurt 1524

Nu hörs en fröjd av änglakor

1. Nu hörs en fröjd av änglakor

för herdar uppenbaras!

De säger att en glädje stor

allt folk skall vederfaras,

ty mänskosläktets Frälsare

är född; kom, världen all, och se

Guds nåd hos oss förklaras!

2. Varenda mänskosjäl, kom hit,

ja, följ nu änglaskallet!

Kom, gör hos Frälsaren visit

i mörka åsnestallet!

Kom hit för att med lovets ljud

få hedra mänskosläktets Gud,

som botat syndafallet!

3. Kom hit och kyss den hand och fot,

man skall på korset spika,

det offer som skall göra bot

och oss med Gud förlika!

Själv både Gud och mänska sann,

i fattigt linne ligger han,

att alla göra rika.

4. Se här vår Gud, var inte rädd!

Gör lammet fåren skygga?

I vår natur han ligger klädd,

för att oss göra trygga.

Kom, låt oss nyttja var sin lott!

På detta ställe är oss gott

vår hydda evigt bygga!

5. Kom, hylla honom, världen all,

långt mer än andra kungar!

Kom, knäböj vid hans fotapall,

låt oss tillsammans sjunga,

så skallet utav lov och fröjd

må stiga upp till himlens höjd

från varje mänskotunga!

6. Lov ske dej, Gud och Mänskoson,

vår Gud av judastammen!

Dej kommer himlens nåd ifrån,

vi ber nu allesamman

en enda bön så innerlig:

låt helgen bli evinnerlig!
Bönhör oss, Jesus! Amen.

Text: Anders Carl Rutström, bearb A.H.

Musik: Wittenberg 1524

A C Rutström: 

200 år efter Hans Nielsen Hauges död: Gud själv har mej benådat

1. Gud själv har mej benådat!
Vad skadar världen mej
om den en stund får råda
och illsint visa sej?
Vill den min kropp få binda
i häktets mörka skjul,
ska anden seger vinna
och hålla glad sin jul.

2. De utan tro ej fattar
Guds Andes verkan här,
men mest åt alla skrattar
som håller Jesus kär.
O, visste bara alla
vad oss ger frid och fred!
Gud, fräls oss från att falla
i mörkrets avgrund ned!

3. Vår Gud oss trofast lovar
att göra den helt fri,
som här i livet vågar
att gå hans sannings stig,
ej låter sej förföra
av världens falska sken,
men djupa spår vill göra
rakt in i himmelen.

4. Guds nåd må oss förena
och kraftigt stå oss bi,
så vi kan honom tjäna
och gå hans sannings stig,
så vi med tända vekar,

sen tron blev din och min,
all självisk ära nekar,
i himlen tränger in.

Text: Hans Nielsen Hauge, rådhusarresten i Trondheim julafton 1799 (28 är), bearb Gustav Jensen 1909, sv övers A.H. 2018, 2024

Musik: Jon Kleveland 1996 (32 år)

Hans Nielsen Hauge:

Lovsång i natten klingar

Text och musik: Allan Törnberg 1934 (27 år)

Julen med sin glada sång

 

Text och musik: Lewi Pethrus 1916 (32 år)

Det är något i luften

1. Det är något i luften, jag vet inte vad,
som våren, fast träden har mist sina blad,
det är något i luften 
som försommardoften, 
som lärkornas sång,
fast häggen blev kal och fast lärkan försvann denna gång.

2. Det är något i luften som gör mej så glad,
som uppfriskar hjärtat i ungdomens bad,
det är något härinne, 
ett strålande minne 
med ljus och med sång,
om julen därhemma, därhemma hos mamma en gång.

3. Det är något i luften, ett barndomens bud,
som lyser emot mej som stjärnan från Gud,
som gjort att jag ville 
till Frälsaren lille 
med barndomens fröjd,
fast barndomen for liksom fågeln i himmelens höjd.

4. O kom till oss alla, du högtidens kung,
dej vill vi få se, både gammal och ung.
Bred ut dina händer 
när året sej vänder
och skänk oss din fred,
ty evig, ja, evig är glädjen när du följer med!

Text och musik: Vilhelm Gregersen 1900 (52 år), sv övers. A.H 4/3 2014

V Gregersen:

Den signade dag

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Koral från Boda:
 

Alt. dalakoral:  
 

DEN KRISTLIGA DAGVISAN 

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ner till oss komma,
må sprida sitt ljus ibland oss alltmer,
oss alla till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare!

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då frälsningens sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöng om att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
jag sätter mot satan till värn och försvar,
förtröstar på Frälsarens pina.
Det blod, som på korset till bot för oss rann,
har utplånat skulderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sej lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sej svingar,
så lyfter sej själen i innerlig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud,
när stunderna växlar och skrider,
så ska vi få styrka att hålla hans bud
och tålamod om vi än lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att inte dess afton ska stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
det må vi med allvar begrunda.
Då blir vi utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt
med allt vad han låtit oss äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till oss alla kan säga:
Gå in i din Herres glädje, gå in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi så ska hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.

Musik: Medeltida nordisk

Det folk som vandrar i mörker

Text: Arne Widegård 1965 (49 år)

Musik: Fransk folkmelodi

Du ser kanske Jesus som barnet i krubban

1. Du ser kanske Jesus som barnet i krubban,

med herdar på marken och tre vise män,

med stjärnor som strålar och änglar som sjunger,

ett omistligt bidrag till julstämningen.

Men har du sett Jesus som lider på korset,

som sonar all din synd, tar på sej din nöd?

Och har du sett Jesus som står upp ur graven,

ger hopp om ett nytt liv och seger över död?

2. Du ser kanske Jesus som Mästerprofeten,

en ledargestalt och ett stort ideal,

som ger oss ett nytt bud, ett bud om att älska,

att leva för andra och göra sitt val.

Men har du sett Jesus som lider på korset...

3. Du ser kanske Jesus som den Gud har sänt oss

till hjälp mot var sjukdom och plåga vi ser,

och det är vår visshet, att Jesus vill höra

och svara i rätt tid på böner vi ber.

Men har du sett Jesus som lider på korset...

Se, natten flyr för dagens fröjd

Alt melodiform:

1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
till markens herdar budet bär
att född den gode herden är.

2. I stilla glans han träder fram.
Av spridda får och späda lamm
han sig en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

3. Saktmodig, mild och utan skuld
han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
ska lösa oss från evig nöd.

4. Hans kyrka, i sitt frö så späd,
ska växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

5. Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och skaffa frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

6. Och himmel ska förgås och jord,
men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn av alla tungors ljud
skall vara Frälsare och Gud.

7. Stå upp, var ljus, du mänsklighet!
Ditt namn skall vara kristenhet,
din ära och din själaro
att på din Herre Jesus tro.

*8. Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underfulla råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb

Musik: Martin Luther

Ett skepp nu kommer lastat

  

Alt. koralversion (utjämnad rytm):


1. Ett skepp nu kommer lastat,
med nåd och frid ombord.
Det bär Guds Son inom sej,
Guds Son som är Guds Ord.

2. Se skeppet glider framåt,
det bär en dyrbar last,
dess segel är Guds kärlek,
Guds Ande är dess mast.

3. Dess ankare når jorden
när Ordet här blir kött.
Ja, Herren själv blir mänska,
ett barn åt oss är fött.

4. I Betlehem det föddes,
i krubbans halm och strå.
Nu det som var förlorat
kan frälsas, Gud ske lov!

5. Men den som nu med glädje
det barnet kyssa vill,
den måste också lida,
med honom dö därtill,

6. dö bort från synd och högmod
och så till liv uppstå,
med korset på sin skuldra
till paradiset gå.

7. Maria, Herrens moder,
vi prisar salig nu.
O Jesus, du vår broder,
högtlovad vare du!

Text och melodi: Medeltida julvisa från Tyskland

sv övers A.H. 8/11 2018 (efter den sommarens tysklandsresa)

Anders Carl Rutström 300 år: Nu borde hela jorden

1. Nu borde hela jorden
sej fröjda åt de orden
att Gud är människa
och oss till himlen leder.
Kom, visa honom heder:
lov, pris och tack, halleluja!

2. Kom, låt oss fira helgen!
Låt se ni hellre väljer
er själs än kroppens kost!
Med himlen får vi jubla,
men de i mörkrets kula
har ingen jul och ingen påsk.

3. Se nu den stora dagen
som folket under lagen
så länge väntat på!
Se Herren Gud och Lammet
i krubban och i dammet,
ja, kära du, se solen då!

4. Se solen från det höga!
Det blir som världen föga
tillförne sett en sol,
när härlighetens strålar
båd´ berg och dalar målar
med ljus och glans från nådens pol.

5. Nu templet kom till korta:
förbundets ark är borta
och flyttat till ett stall,
som nu är vigt till kyrka,
där vi får Herren dyrka
och böja knä med världen all. 

6. Blott det att Jesus gråter
och liksom barnen låter,
är nådens ord och skri!
Här får vi höra annat
än lagen som förbannat
och ljuder än från Sinai.

7. En röst som alla gläder,
ett sakta ljuvligt väder
för allas öron är.
Den munnen som med orden
har skapat hela jorden, 
nu diar hos Maria här.

8. Kom vänner allihopa!
Hör änglaskaran ropa
och båda evig fröjd!
Min Jesus, när jag tänker
på friden du oss skänker,
så blir jag både glad och nöjd.

9. Tänk, Skaparen är bliven
med kropp och själ omgiven,
liksom ett annat barn.
Den ingen kan omringa
nu låter sej betvinga
och lägges ner bland stoft och skarn.

10. Den änglarna tillbeder
och visar evig heder
för var sin höga lott,
den ingen makt kan rubba
är flyttad till en krubba -
så präktigt är hans dyra slott.

11. Av Isais rot är stammen,
där vi nu allesamman
får bli en fruktbar gren.
Han där vill införliva
den honom sej vill giva,
ja, pånyttföda var och en.

12. Så låt oss aldrig mera
blott gods och guld värdera,
men ständigt fira jul
och sjunga om monarken
som föddes där på marken
för oss bland åsnor i ett skjul.

13. Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.

14. Den ene sjunge psalmer, 
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med Hosianna, Amen,
tills jord och himmel sammanbinds!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.

Musik: H Isaac

A C Rutström: 

In dulci jubilo

1. In dulci jubilo
vi sjunger nu i tro.
All vår hjärtans glädje
är in praecepio
och lyser såsom solen
matris in gremio.
Alpha es et O,
Alpha es et O.

2. O Jesu parvule,
låt mej din nåd få se.
Trösta du mitt sinne,
o puer optime.
Låt mej din godhet finna,
o princeps gloriae.
Trahe me post te,
trahe me post te.

3. O Patris caritas,
o nati lenitas!
Om vi än fördärvats
per nostra crimina
har han åt oss förvärvat
coelorum gaudia.
Eja vore vi där!
eja vore vi där!

4. Ubi sunt gaudia
uti den helga stad
himlens änglar sjunger
nova cantica
och alla klockor ringer
in regis curia.
Eja, vore vi där,
eja, vore vi där!

Text: Latinsk-tysk blandsång 1300-talet, övers. 1582, ngt bearb.
Musik: 1300-talet / Wittenberg 1533

Hör Johann Sebastian Bachs version.

Det astronomiska 1400-talsuret i Lunds domkyrka, som spelar In dulci jubilo kl. 12 och 15 varje dag (söndagar kl. 13 och 15):

Ej upplysta gårdar

Text: Eva Norberg 1974 (59 år)

Musik: William James Kirkpatrick 1895 (57 år)

 

W J Kirkpatrick:

Charlotte Cecilia af Tibell 200 år: Det blir, det blir en julhelg glad

1. Det blir, det blir en julhelg glad,
då jag får fara hem
till fadershuset, till Guds stad,
till vårt Jerusalem.

2. Här har jag nu i skola gått,
med synd och sorg och strid.
Min själ, du har en främlings lott,
ha tålamod därvid!

3. Än har du ej din läxa lärt,
din klass ej genomgått,
och hemmet blir dess mera kärt
ju mer av prov du fått!

4. Se upp mot himlavalvet, se
så många julljus där,
som strålar och emot mej ler:
välkommen hem jag är!

5. Farväl, farväl du kära jord!
Jag ger dej i förvar
min klädnad som av stoft är gjord,
tills den får uppstå klar!

6. Jag är så trött, jag sova vill,
o Jesus, i din famn!
Jag är ju din, jag hör dej till,
du kallat mej vid namn!

7. Så skönt det blir att vakna sen
och se din härlighet
vid nya himlars morgonsken
hos dej i evighet!

Text: Charlotte Cecilia af Tibell, bearb. A.H.

Musik: Dalakoral (jfr SvPs 229 "I Adam är vi alla ett")

C C af Tibell:

C C af Tibell 200 år: Välkommen, julafton

1. Välkommen julafton, härliga, klara!
Du tänder ljuset i hjärta och tjäll.
Lovsången ljuder från änglarnas skara,
genom århundraden hörd i kväll:
"Ära vare Gud i höjden, och på jorden frid,
människorna en god vilja, ära vare Gud!"
Välkommen julafton, härliga, klara,
du tänder ljuset i hjärta och tjäll.

2. Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger,
likasom midsommarsolen i norden
djupaste midnatt med ljusglans förser.
"Och det folket som i mörkret vandrar

ser ett ljus,
över dem som bor i mörka landen skiner det."
Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger.

3. Jesus är gåvan: salighet, ära,
frälsning och liv nu i honom vi fått.
Jesus, vårt julträd, frukter vill bära,
Jesus, vårt julbröd, ger oss allt gott.
"Ty ett barn är fött i dag,
en son oss given är,
vilkens herradöme varar och han heter Gud."
Jesus är gåvan: salighet, ära,
frälsning och liv nu i honom vi fått.

Text: Charlotte Cecilia av Tibell 1852 (32 år), Fredrik Engelke, ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Okänd

C C af Tibell:

Alla tycker om att ta det lugnt ibland

Text: ("Come on ring those bells"): Andrew Culverwell 1977 (33 år), sv övers ("Julens klockor, ring") Eva Cronsioe 1978

Musik: Andrew Culverwell

Blev Ordet inte verkligt kött

 

1. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem växte i Maria då? 
Och var han inte verklig Gud,
vems välde framhöll Gabriel?

2. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem blev då lagd på halm och strå?
Och var han inte verklig Gud,
till vem sjöng änglar lov och pris?

3. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det Josef omskar då?
Och var han inte verklig Gud,
för vems skull steg en stjärna fram?

4. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem ammades av jungfrun här?
Och var han inte verklig Gud,
vem dyrkades av visa män?

5. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem lades då i Symeons famn?
Och var han inte verklig Gud,
vad såg den gamle saliggjord?

6. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem flydde till Egypten snart?
Och var han inte verklig Gud,
vem uppfyllde profetens ord?

7. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem döptes sedan i Jordan?
Och var han inte verklig Gud,
om vem sa Fadern "käre Son"?

8. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem fastade och frestades?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det änglar tjänade?

9. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem bjöds till Kanas bröllopsfest?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde vatten där till vin?

10. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems händer bröt då fem små bröd?
Och var han inte verklig Gud,
vem mättade då tusentals?

11. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem sov på sjön Gennesaret?
Och var han inte verklig Gud,
vem kunde stilla vind och våg?


12. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem satt så trött vid Sykars brunn?
Och var han inte verklig Gud,
vem gav åt kvinnan livets dryck?

13. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gick då här som en av oss?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde alla underverk?

14. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem grät då Lasarus var död?
Och var han inte verklig Gud,
vem sa då: Lasarus, kom ut!  

15. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem hängde pinad på ett kors?
Och var han inte verklig Gud,
vem skakade då jordens grund?

16. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem led och dog bland rövare?
Och var han inte verklig Gud,
vem löfte gav om paradis?

17. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems sår fick Tomas känna på?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det Tomas nämnde så?

18. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gjorde eld vid stranden sen?
Och var han inte verklig Gud,
vem fyllde näten helt med fisk?

19. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det då apostlarna
fick se bli tagen härifrån
till härlighet i himmelen?

20. Och var han inte verklig Gud,
vem tillbads då av änglarna,
till vem sa Fadern: "sätt dej här
på högra sidan av min tron"?  

Text: Efraem Syrern, bearb. A.H.

Musik: Medeltida