Den enda glädje som jag vet

1. Den enda glädje som jag vet,
den enda frid och salighet,
den enda lycka som är till
är den oss Jesus skänka vill.

2. Den enda tröst i all min nöd,
den enda hjälp mot evig död,
den enda fröjd i allt besvär,
det är att äga Jesus kär.

3. Den enda väg att frälsning få,
det enda sätt att friden nå,
den enda rening som är god
är Jesu Kristi kors och blod.

4. Den enda visdom som jag vet,
den enda Guds rättfärdighet,
den enda sanna helgelse,
den får vi med vår Frälsare.

5. Det enda sätt att dö i frid,
den enda tröst i domens tid,
den enda trygghet inför Gud,
det är att vara Kristi brud.

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1745 (25 år), bearb.

Musik: 1697 års koralbok

Brist ut i tåreflod, du hårda hjärta

1. Brist ut i tåreflod, du hårda hjärta!
Se hur vår Frälsare är tyngd av smärta!
Han är ju redan dödsdömd i palatsen
och bär nu korset till avrättningsplatsen.

2. Frivilligt går han där och hörs ej klaga,
sin tunga börda bär han för oss svaga.
Vem finns som ej till sorg och tårar röres,
då Gud bland rövare till döden föres?

3. Han har nu hunnit fram med vedermöda
till platsen där de nu skall honom döda.
Där kastas han omkull och omilt ryckes,
med obarmhärtighet mot korset tryckes.

4. Se hur hans öppna sår av plågor svider,
hur ömkligt han sej snart på korset vrider!
Men lyssna även när för oss han beder
och rövaren till paradiset leder!

5. För målet med vad Jesus gör och trälar
är att ge friheten åt bundna själar
som syndinsnärjda sina händer vrider
och under lagens dom med ängslan kvider.

6. Så låt din bättring inte bli förhalad,
din skuld med Jesu blod är rikt betalad!
Kan du med allvar på hans godhet tänka
och ej ditt hjärta helt åt honom skänka?

7. Nå, vill då ingen mer i världen vida,
vill jag dock träda fram på Jesu sida!
Vad kan det skada mej att världen smädar,
när Jesu sår och blod mitt hjärta gläder!

Text: Lars Thorstensson Nyberg, bearb. A.H. 

Musik: Erkki Melartin

Nåden, nåden den är fri

1. Nåden, nåden den är fri,
alla vill den bjuda, kalla.
Vem som helst kan salig bli,
nåden räcker till för alla.
Märk blott, att vid nådatronen
är ej fråga om personen.

2. Den som många böcker läst,
mycket gott har gjort och skrivit,
och den som vid bojan fäst
fälld och dömd till livstid blivit,
måste båda göras rena,
frälsas av Guds nåd allena.

3. Den som mer än tjugo år
under Moses aga sutit
och mång´ bitter bättringstår
uppå magra kinder gjutit,
måste i sin otro lida.
Rövarn frälsas vid hans sida.

4. Egen änglaärbarhet,
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet,
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.

5. Den som här med verk och ord
sej på Herrens barn försyndat,
liksom den som Kristi hjord
jämt till hjälp och bistånd skyndat,
måste inför Herren ligga
och om samma nåd få tigga.

6. Den som Gud och salighet
efter mänskotankar mäter
och i sin förmätenhet
Ordets ledstång helt förgäter,
måste låta Skriften råda,
måste låta Gud benåda.

7. Den som sett Guds härlighet
och som värmts av nådesolen,
men numer av hövlighet
ej går fram till nådastolen
utan kvar på förgårn sitter,
gör sin tid i otid bitter.

8. Den som ser sin fattigdom
och är över synden vaken,
men vill se sej mera tom,
mera fattig, arm och naken,
förrän nåden tro han vågar
- o hur fåfängt han sej plågar!

9. Ingen självförsakelse,
ingen smälek, ingen ära,
inget eget arbete,
vad slags namn det månde bära,
kan förvärva själen prydnad.
Det kan endast Sonens lydnad.

10. Salig den som då går fram
och på nåden dristigt vågar
och som endast med Guds Lamm
sej i denna sak befrågar.
Ty det är för alla skrivet
att den Sonen har, har livet.  

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1748 (28 år), bearb. 1860, 1985, 2010
Musik: Johann Rudolph Ahle