Jag tänkte när jag levde i världen utan Gud

1. Jag tänkte när jag levde 
i världen utan Gud, 
att skulle jag bli kristen, 
då tog min glädje slut. 
Men mera fel, det hade 
jag aldrig någonsin:
//: nu är jag glad som aldrig förr, 
för nu är Jesus min! ://

2. Jag hörde röster säga: 
du är ju än för ung, 
och skulle du bli kristen, 
blir dagen grå och tung. 
Men sedan Jesus gjorde 
mej helt och fullt till sin, 
//: är livet rikt som aldrig förr, 
för nu är Jesus min! ://

3. Jag tänkte att jag aldrig 
mer vänner kunde få, 
när jag med bönefolket 
på möten skulle gå. 
Men var jag nu än reser 
i världen ut och in 
//: jag finner vänner fler än förr, 
för nu är Jesus min. ://

4. Nog får jag ofta märka 
att Satans hat är stort, 
men aldrig gör han ogjort 
vad Herren Jesus gjort. 
Och stör han mej, jag säger: 
"I Jesu namn, försvinn!" 
//: Som aldrig förr han måste fly, 
för nu är Jesus min! ://

5. Ja, det är stort att leva 
med denna hjärtesång, 
och livets väg, den smala, 
ska aldrig bli för trång. 
En dag så är jag framme 
och går i himlen in, 
//: då sjunger jag som aldrig förr:  
Tack Jesus, du är min! ://

Text och musik: Matias Orheim 1905 (21 år), sv övers. A.H. 1991

Jag sjunger min morgonsång

1. Jag sjunger min morgonsång
till Jesu ära,
det gläder mej dagen lång
att han är nära.
Hur skulle jag kunna här
gå runt och sucka,
när Jesus och himlen är
mitt liv, min lycka?

2.  Å härliga morgonstund
med guld i munnen!
Se, redan på fästets rund
är solen hunnen.
Och allting så härligt spår
att får jag leva
ska Gud under många år
ge ännu mera.

3. Så går jag till verket då
med mod i barmen,
av Gud ska jag visdom få
och kraft i armen.
Och kan jag det lilla så
med trohet bära,
så ska jag det stora få,
till Herrens ära!

Text: Matias Orheim 1909 (25 år), sv övers A.H.

Musik: Jonas Pettersen

Du klagar så ofta: jag kan inte tro

 

1. Du klagar så ofta: Jag kan inte tro
och ordet jag läser, det ger ingen ro!
Hur hårt jag än kämpar och strider och ber,
min frälsning i Jesus jag dock inte ser.

2. Men nu ska du höra hur det blivit så,
att visshet om frälsning du inte kan få:
det är för att du har vänt allt upp och ned,
och söker i hjärtat din frid och din fred.

3. Din tro vill du känna och tro att du tror
och törs inte vila på löftenas ord.
Du ser på dej själv och på allt som är fel
och glömmer Guds löfte om frälsning så hel.

4. Att tro det är inte att tro att du tror,
men att som ett barn hålla fast vid Guds ord.
Det är att i vanmakten se på Guds Lamm,
på ordet om Frälsaren våga gå fram.

5. Han dog ju för dej, ja, just dej har han valt,
och ordet förkunnar: din skuld han betalt!
Så får du gå skuldfri, just sådan du är,
och Gud har i Kristus dej innerligt kär.

Text: Adolf Bjerkreim
Musik: Matias Orheim

O om jag vore mera lik

 

Alt. koral:



1. O om jag vore mera lik
dej Jesus, stark och god,
så hjärtevarm och kärleksrik
som du i striden stod!
Ja, vore jag i detta nu
i tro och liv som du, som du,
så säll jag vore då!

2. Vem kan få sagt hur stort det var
att du till oss kom ned
och himlen hit till jorden bar
vid sång om frid och fred?
Å, vore jag din avbild nu,
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

3. Så se då i mitt hjärta in,
min Frälsare, och säg
vad du kan se i själen min
som inte är av dej.
Och vänd mitt inre mot dej nu,
så jag blir mer som du, som du!
Så säll jag då ska bli!

4. Ja, böj mej, böj mej inför dej
och sätt mej vid din fot!
Allt stort och stolt du ser hos mej
riv upp med stam och rot!
Hos dej vill jag få stanna nu,
så jag blir mer som du, som du.
Min Gud, så säll jag blir!

5. Din strid, o Jesus, var så stor
att svetten blev som blod.
Å, sänd mej kraften av ditt ord
och ge mej samma mod!
Din Faders glädjefyllda blick,
den får jag för att du den fick.
Min Gud, så säll jag är!

Text och musik: Matias Orheim

Kom, Frälsare, in

1. Kom, Frälsare, in

och blås på oss Andens välsignande vind.

Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,

så blir denna plats till en himmel på jord,

där vardagens liv står i helgvacker skrud

i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand

och låt oss få känna din trofasta hand.

Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm

och fyll våra själar trots oro och larm.

Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,

hos dej är det lugnt.

3. O härliga stund

när allt som vill hindra blir nergjort i grund,

när du går igenom vår reglade dörr

och gör oss så glada som någonsin förr!

Nu vid dina fötter vi sätter oss ner

och upp till dej ser.

4. Predika ditt ord,

som ger oss det bästa av allt på vår jord.

Bli kvar så att tvivlaren erfara får

att du mitt ibland oss livs levande står.

Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,

din frälsande hand!


Text: Mathias Orheim 1908 (24 år), övers. A.H. 1991, 2010.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

Nog är det väl ändå en märkvärdig strid

1. Nog är det väl ändå
en märkvärdig strid
jag kämpar som kristen
i stormarnas tid!
Då går det så ofta
rätt underligt till
//: och mycket kan ske
som jag alls inte vill ://

2. När vårljusa känslor
blir svarta som natt
och rådlös jag frågar mej
hur det är fatt,
det tycks som om hoppet
och tron tagit slut
//: och kärleken for visst
sin kos långt förut ://

3. När väckelsen stelnar
och mänskorna far
och få som vill höra
Guds ord stannar kvar,
när syskonen somnar
och fienden ler,
//: hur kan jag då ensam
stå vakande mer? ://

4. När Jesus sej döljer
och bönen är stängd
och harpan i missmod
på grenen är hängd,
när livet är bara
ett stormande hav
//: och båten så liten
- vad ska då bli av? ://

5. Då hör jag i stormen
min Frälsares ord!
Jag trodde han sov,
men han är då ombord!
Jag trodde vi skulle
i sjön få vår grav,
//: men aldrig ska Jesus
och jag gå i kvav ://

Text: Matias Orheim, övers. A.H. 1991
Musik: Finsk folkmelodi

Vardagskristen vill jag vara

1. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Så som hav och sjöar vida
speglar himlen, klar och blå,
ska en vardagskristen sprida
festglans kring det vardagsgrå.

2. Vardagskristen, döpt till yrket,
född av Herrens Ande god,
han som helgar hem och verkstad,
skrivbord, kök och handelsbod.
Mynt och vara får Guds stämpel,
fusk på dörren visas då.
Altarljuset i Guds tempel
festglans ger det vardagsgrå.

3. Se då var den sjuke sitter!
Hör på den som ber om råd!
Möt en sviken eller bitter!
Hjälp varann att se Guds nåd!
Locka leendet ur tårar,
himlen ska du ana då.
Mitt i nöden får vi spåra
festglans i det vardagsgrå.

4. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Dör jag klädd i vardagskläder,
hemma får jag byta om!
Efter veckans slit mej gläder
festglans i Guds helgedom.


Text: Matias Orheim 1916 (32 år), sv övers A.H. 1992, 2008 
Melodi: Nederländsk 1700-t.