En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
Visar inlägg med etikett Efterföljelse och helgelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Efterföljelse och helgelse. Visa alla inlägg
1. Jesus, allt jag överlämnar, allt åt dej nu lämnar jag. Av din nåd vill jag nu leva, i din närhet varje dag. Jag nu lämnar allt, jag nu lämnar allt, Jesus, jag i dina händer överlämnar allt. 2. Allt åt dej jag överlämnar, gör mej helt och hållet din. Låt mej fyllas av din Ande, kom nu i mitt hjärta in. Jag nu lämnar allt, jag nu lämnar allt, Jesus, jag i dina händer överlämnar allt. 3. Allt åt dej jag överlämnar, du min Gud och Frälsare. Fyll mej med din kraft och kärlek, ge mej din välsignelse. Jag nu lämnar allt, jag nu lämnar allt, Jesus, jag i dina händer överlämnar allt.
1. Så ljuvligt och så gott det är när syskon lätt kan sämjas, när en den andre håller kär och allas välgång främjas! Det ger en väldoft som består, likt oljan som från Arons hår längs skägg och kläder flyter.
2. Som daggen ger stor fruktbarhet, när den från Hermon rinner, så kommer gott av enighet, som allt i Herren finner. Där ges välsignelse och fröjd och allt som gör vår själ förnöjd, ja, liv som varar evigt.
Text: Haqvin Spegel 1694 efter kung David (Psalt. 133), bearb. A.H. 2010, 2016
Musik: Nürnberg 1524 "Var man må nu väl glädja sig"
1. O min Jesus, dit du gått vill jag också fara. Jag av världen aldrig fått det som kan bevara. Jesus, mej din Ande giv, den som pånyttföder, som ger trons fördolda liv och den svage stöder. 2. Jag mitt kött korsfästa vill med dess onda lustar, ständigt be att du därtill med din kraft mej rustar, älska dej i lust och nöd, dej, du kärleksfulle, du som lidit bitter död, så jag leva skulle. 3. Med ditt blod du renat mej och så velat kalla till att leva helt för dej, dö från synder alla. För att jag ska få en lott hos dej väl bevarad du ju ut ur graven gått härlig och förklarad. 4. Liv och oförgänglighet tog du fram i ljuset, för att jag din salighet ska få se ur gruset. O så vill jag alltid dit under färden blicka och med allvar och med flit mej för himlen skicka. 5. Korset som du lagt på mej hjälper du mej bära. Jag vill följa efter dej, leva till din ära, troget hålla ditt förbund, minnas vad du lärde, tills jag i en salig stund får gå mina färde.
1. Nåd, idel nåd, o Fader, det är om något gott jag kan uträtta här. Känner jag kraft och glöd i mitt sinne, då är det du som har tänt dem därinne, ja, det är du som har tänt dem därinne. 2. Tron som jag äger kommer från dej, hoppet och kärleken skänkte du mej. Fram till mitt mål ska nåden mej bringa, stor är du, Fader, ditt barn är så ringa, ja, du är stor, och ditt barn är så ringa. 3. Om du mej lämnar, är jag förbi, fången av mörkret jag då skulle bli. Om än i tusen år jag fick leva, vore då fåfängt att kämpa och sträva, alldeles fåfängt att kämpa och sträva. 4. Men med förtröstan uppåt jag ser, njuter i tro allt det goda du ger. Modet som sjunkit åter du stärker, eggande kraft i mitt inre jag märker, kraft ifrån dej i mitt inre jag märker. 5. Pris vare dej, som livet mej gett och sedan ständigt i nåd till mej sett! Tack för att i de tider som möter du som en fader mej kärleksfullt sköter, ja, som en fader mej kärleksfullt sköter.
1. Vår Herres Jesu Kristi Gud och härlighetens Fader, lär oss i tid ta nådens bud med himlens lönegrader. Ja, led oss du från världens torg till verket i din vingårdsborg, där vi din godhet möter. 2. Lär oss din nåd och kärlek se och blott på nåden yrka. Låt oss som svaga syndare få motta liv och styrka av livets träd, du Jesus själv, som står vid nådens klara älv till hela världens hälsa. 3. Behåll ditt trogna arbetsfolk av idel nåd vid grunden! Din helge Ande, nådens tolk, erinre dem den stunden, när du som en husbonde from vill ge envar den nåd och dom som du har lovat. Amen!
Text: Anders Carl Rutström 1756 (35 år), bearb. A.H.
DET GYLLENE ABC 1. All tro och lit till Herren sätt, för mänskors hjälp förgår så lätt. Av otrohet är världen full, Gud hjälper för förbundets skull. 2. Bed och arbeta, först som sist, ett gott namn är en ädel kvist. Du mister det för ting så små, det är ej lätt att finna då. 3. Citronen sur oss detta lär: baktaleri gör munnen tvär. Håll tand för tunga när du kan, och när du talar ut, var sann! 4. Döm inte den du gjort förnär, för satan ler åt allt sånt där. Den ringe skall du ej försmå, allt högmod skall sin ände få. 5. En skatt dej kanske snart tillhör, bli då ej stolt, men tänk dej för! Ja, se ditt gods som lån från Gud, och följ hans dubbla kärleksbud. 6. Fromhet och dygd och tukt också du mer än guldet skatta må. När guld försvann, man vet ej var, så blir dock dygd och fromhet kvar. 6. Guds arma hjälp till Guds behag, du själv behöver hjälp en dag. Hur här än lyckan vänder sej, stå fast, vad än som händer dej. 8. Har någon hjälpsam gjort dej gott, så minns då både stort och smått! En tacklös gärning blir så tung, det känner både gammal, ung. 9. I unga år förkovra dej, arbete, studier undvik ej. De ger en skön och ljuvlig lukt, ty ungdoms sådd är ålderns frukt. 10. Johannes var så ung en man, men bland apostlar äldst blev han. Förakta ingen som är ung, gör ingens höga ålder tung. 11. Känn noga efter när du tror att du har fått en vän och bror. I tal så många söta är, men ändå svek i hjärtat bär. 12. Ler lyckan mot dej eller går, ditt sinne du regera får, så du ej viker hit och dit, ty änden är ej början lik. 13. Med vrede ej din sak för an, hon framgång då ej finna kan. I vrede mången far med hast och sen i ånger sitter fast. 14. När du blir lärd vad du ej kan, var inte blyg, ty ära vann blott den som lyssnat och följt med, den intet lärt är allom led. 15. Om du skall döma, döm ej snart, men vänta tills du ser allt klart. Förhör först parterna för sej, fäll rättvis dom, jag råder dej. 16. Prål, ståt nu bortlägg om du kan, det skämmer kvinna liksom man, ödmjukhet, godhet ha för sed, den högt vill kliva faller ned. 17. Qvida och sorg så mången fann, ej öka den, hjälp om du kan, bele ej den som smärta får, ty sten på börda är så svår. 18. Ros och beröm förblir ej där man rosas vill och ros har kär. Det skall man för det mesta se, att självberöm ger spott och spe. 19. Se dej väl för, ont sällskap sky, om du vill synd och laster fly. I fromma, glada kretsar bliv, så har du heder och gott liv. 20. Tvi dej som gläds åt andras fall, din lycka lika snart är all, ty mången varit högt uppsatt, som fallit ned och givit tappt. 21. Under stor träta, våld och kiv för rikdom våga ej ditt liv. Kom den med synd, med sorg den går, rättfånget gods med frid består. 22. Vem är en sådan Gud som vår? I honom du en Fader får. För Jesu skull du tas emot när du dej vänder om i bot. 23. Xerxes förtröstade på makt, men drabbades av stort förakt. Om du vill vinna verklig fred, se till att du har Herren med! 24. Ytterst dej lär det första bud: att frukta och att älska Gud. Och mot din nästa dej bete som du vill att dej själv skall ske. 25. Zakarias lovsång med stor fröjd sjung Herren Gud i himlens höjd, för all hans nåd och trofasthet, honom ske pris i evighet. 26. År efter år han väl dej gjort, med hjälp i både smått och stort. Gud är din frälsnings mål och grund, så lova honom varje stund. 27. Är bönen stum, så lyssna då! Med Ordet ska du Anden få. Ja, håll dej till vad Herren sagt, så står hans goda änglar vakt. 28. Ömt vårdar han sej om din själ, om kropp och ande lika väl. Är han ditt liv, ditt A och Ö, du tryggt kan leva eller dö!
Text: Troligen tysk, ur 1695 års psalmbok (nr 260), bearb. A.H. 3/8 2018
Alt. koral: 1. Ett behövs, och detta enda lär mej, Gud, att rätt förstå! Jag vill håg och hjärta vända från den makt som ska förgå. Ja, fast till dess lockbeten många sej vänder, jag håller i dina välsignande händer. Du, Jesus, har livets gudomliga ord, i dej hela himmelens härlighet bor! 2. Som Marias hjärterötter sökte denna enda skatt, då hon sej vid dina fötter full av längtan hade satt, så vill jag så gärna i hjärta och öra ditt ljuvliga tal och din vilja få höra. Som hon jag din nåd har lärt känna och såg den rikedom som i ditt ord åt oss låg. 3. Inget inför Gud jag bringar utom dej och dina sår, under din försonings vingar jag för Gud frimodig står. En evig rättfärdighet kom ju i dagen, då du i vårt ställe fullbordade lagen. Då vävdes den fagraste klädnad av Gud, som smyckar vid tronen din saliga brud. 4. Låt mej då på nytt uppväckas till ett heligt liv i dej! Låt allt ont alltmera stäckas av din stora kraft i mej! För allt som till liv och till helgelse leder, det är det ju, Jesus, du själv som bereder. Ta från mej all syndens förfärliga tröst, och fyll med din helige Ande mitt bröst!
Text: Johann Heinrich Schröder, övers. Hans Adolph Brorson, bearb. A.H.