Abela Maria Gullbransson 250 år i år: Tro på Jesu egna ord

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Tro på Jesu egna ord

och i ödmjukhet dem bruka!

Du skall finna: Han är gjord

ej för friska - nej, för sjuka.

Den som sjuk och nödställd är 

håller denne Läkarn kär.

2. Själar syndar grovt däri,

de som nåden fått gjort vakna,

att de Jesus går förbi,

inte vill gå fram så nakna.

Det är Högmodsandens bud,

men så talar aldrig Gud.

3. Ordet visar i full dag:

till vår Jesus kommer stora

syndare av alla slag,

men när var de alltför grova?

Kan du säga mej blott en

som kom fram och ej blev ren?

4. Men du många finna kan,

alltför höga för att tigga,

dem Gud ej kan ta sej an,

de i mörker måste ligga.

Jesus, dörrn till paradis,

honom bed, så är du vis!

5. Ack, att i omvändelsen,

då, när Lagen straff förkunnar,

denne arme syndaren

inte sökte andra brunnar,

utan bara, först som sist,

sökte sej till Jesus Krist!

6. Hör nu på vad väg jag gick -

men gav den mej någon lisa?

Se, mitt hjärta aldrig fick

många dygder nog att visa.

Jag till Jesus hade lit,

men först from, och sen gå dit.

7. Sådan var den väg jag tog,

grymt att så i mörkret famla,

men Guds kärlekshand, den slog

ända tills min byggnad ramla'.

Där stod jag som var så from,

uti båda händer tom!

8. Lagen krävde: ut med allt!

Aldrig lagen med mej nöjdes.

Detta blev mitt högmods fall

och min fattigdom, den röjdes.

Sent omsider föll jag ned

under korset och fick fred.

9. Inget ont så svidande

som den egna bättringsvägen!

Inget tyngre lidande,

du som gått den from och trägen,

säg mej, kära, om du drog

någonsin så plågsam plog!

10. O att detta vore sagt,

sagt till många själars varning,

att de må sej ta i akt

för en väg så svår som farlig.

Många svettas där och sår,

som dock liv ej skörda får.

11. Nej, till korset, syndare!

Allt ditt egna vare fjärran!

Hur vill du som tiggare

köpa himmelen av Herran?

Usla mask, krök först din rygg,

och var ödmjuk, men ej skygg!

11. Vad du är i botten känn,

så du solklart skall förnimma

varför du Försonaren

måste ha var stund och timma!

Säll du som ser faran stor,

men dock mitt i faran tror!

Text: Abela Maria Gullbransson (1775-1822), ngt bearb.

O Jesus, vad du lönas illa

1. O Jesus, vad du lönas illa

av dina återlösta här!
Din nåd förskjuts med vett och vilja,
fast den oss liv och hälsa bär.
Så tar din kristenhet dej mot,
när du för synden skaffat bot.

2. Nu, mänskor, vill jag undervisa
- i Herrens namn hör noga på! - 
om varför vi bör honom prisa
och alltid på hans vägar gå.
Vad har ni Frälsaren emot,
som för er synd har skaffat bot?

3. Vi går nu först till juledagen.
Som litet barn han kommer ner
från himlens tron och fyller lagen
och framför sej all smärta ser.
Kan du med fog förgäta den,
som för din skull blev Frälsaren?

4. Han går i saktmod fram på jorden,
än här, än där man honom fann.
Så stor i gärningen som orden
han visar sig som Gud och man.
Vad har du Frälsaren emot,
som för all nöd beredde bot?

5. Hans hela liv för oss må nämnas.
Men vi till korset skyndar fram.
Här dör den Älskade, här lämnas
full lösen av Guds rena Lamm.
Vad har du Frälsaren emot,
som för din synd har skaffat bot?

6. Hur ska man få er till att höra,
ni som står kvar vid mörkrets port,
när Jesu nåd er ej kan röra
och inte alls vad han har gjort?
Förskräckligt är att rata så
den vän som korsets väg fick gå.

7. Men fast ni än mot honom strävar,
förblir dock Jesus lika god.
Hans ord och Ande kring er svävar,
han trofast är i tålamod.
Han väntar er, stå ej emot
men kom i redlig syndabot!

8. Han sträcker ut sin kärleks armar
och gläds när någon kommer dit.
För helst av allt han sej förbarmar.
Han ropar: Kom ni alla hit!
Vad den är hård som kan stå mot,
när Jesus bjuder nåd till bot!

9. Jag ber er nu att överväga,
ja, tänka genom saken väl,
vem som förtjänt vårt hjärta äga,
Gud eller satan, säg, o själ!
Välj en av två! Välj honom då
som korsets tunga väg fick gå.

Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.

Musik: Georg Neumark 1642 (21 år)

De som fått ont när Moses hamrar

1. De som fått ont när Moses hamrar
men läkedom i Jesus Krist,
de gråter tyst i sina kamrar
och har fullt upp med egen brist.
De ser nog andras fel ibland,
men gör ej bjälke av ett grand.

2. Den vis vill vara, må bevaka
för fienden sin egen borg.
Ska han sin nästas fel rannsaka,
så må det ske med stilla sorg.
För vad ger det för frukt till slut
att allas felsteg ropa ut?

3. Tack du som mina fel vill rätta
ej bak min rygg, men när jag hör.
Gud ska belöna dej för detta,
när ock för mej din bön du gör.
De handlar ädelt som gör så,
men dessa är nog alltför få.

Text: Abela Gullbransson
Musik: Georg Neumark

Ta hand om mitt hjärta, min Frälsare kär

 



1. Ta hand om mitt hjärta, min Frälsare kär, du allena
kan skapa det nytt och förändra och grundligen rena.
Ja, hjälp mej, så världen
och synden och flärden
ej tar mej till fånga, tills yttersta färden
är inne!

2. Bevara mej du ifrån frestarens hemliga snara,
och om i min bättring du finner att svek skulle vara,
så visa mej detta
och hjälp mej tillrätta:
till dej jag min lit och förtröstan vill sätta
för evigt.


3. Jag vet att jag inte är värd att till himlen få komma
och stå inför tronen och sjunga med alla de fromma.
Dock upplivas modet
av dyrbara blodet:
Allt, allt är fullkomnat! Hjälp, Jesus, mej tro det
till änden!

4. Ditt blodiga kors och din sargade kropp och din sveda
förklara mej så, att jag rätt må vid synden få leda!
Ja, hjälp mej den döda,
och låt för din möda
mitt hjärta av kärlek till dej liksom flöda
beständigt!

5. Till slut, o min Jesus, av hela mitt hjärta jag beder:
fullborda ditt verk, så för himlen du själv mej bereder!
Än är jag i tiden,
så hjälp mej i striden!
En dag skall dock komma, då jag får i friden
dej lova! 

Text: Abela Maria Gullbransson (1775-1822), ngt bearb.
Musik: Folkmelodi ur koralboken, alt. ur Pilgrimsharpan