1. Kristus till bruden
talar och säger så:
Stå upp, min kära,
kom nu till mej, min sköna!
//: Se, regn och vinter,
de har nu flytt sin kos.
Blomstren nu åter
har slagit ut på marken ://
2. Våren är kommen
och turturduvans röst
åter i landet
låter sej ljuvligt höras.
//: Fikonträd knoppas,
vinstockens blommor nu
ger oss sin väldoft.
Stå upp nu, min kära! ://
3. Kom nu, min duva,
gömd i bergsklyftorna!
Låt mej få se dej,
låt mej din röst få höra!
//: Ljuv är din stämma,
din anblick salig är.
Kristus är brudens
och hon är hans egen ://
Text: Ur Ahnfelts sånger
